Zäta

Guldgossen har varit borta hos en kompis i stort sett hela dagen. När han kommer hem har Melodifestivalen redan börjat och resten av familjen sitter bänkade vid det nya soffbordet och äter varma mackor.

Guldgossen har köpt en halvliters Coca Cola och börjar vifta med den.
-En gard!
-Se upp!
-Det här är mitt farliga vapen!

Guldgossen försöker sig på att kasta flaskan upp i luften för att sedan fånga den efter några saltomotaler. I stället trillar flaskan med ett tydligt “klonk” i Guldgossens huvud.

Jag skrattar så mycket att vi missar vem eller vilka som skrivit kvällens vinnarlåt.

Och plötsligt är temperaturen nere i 37,7 grader. Det är verkligen omväxlande att vara lilla Svalan i dag.

Strax före jul beställde jag hem lite nya pärlor från en av alla otaliga webb-shoppar.
Bland annat hittade jag riktigt härliga snäckskalsovaler i skimrande färger med drizzlat mönster.

Och när en av väninnorna fyllde jämt i januari passade jag på att göra ett halsband med matchande örhängen till.

Jag måste erkänna att de gjorde sig bättre på mottagaren än på mig, men ni får hålla till godo med mig som modell.
Egentligen borde jag också ursäkta mig lite för låg bildkvalisort eftersom systemkameran inte var hemma och jag använde vår lilla kompakt-kamera i stället, men jag tycker det är fjantigt att be om ursäkt. Hade jag tyckt bilderna var förskräckligt dåliga hade jag ju bara kunnat låta bli att visa dem.

Dagen efter att de här bilderna togs gick jag ut i vårt ouppvärmda uterum. Där fick jag förmånen att fota i dagsljus och då blev bilderna betydligt bättre trots samma lilla kamera.Jag gillar att pärlorna är så olika.
Tack vare de små blå rocaillepärlorna ger hela halsbandet och örhängena intrycket av att vara blå men tittar man närmre ser man att det finns många andra färger också.

Nu är lilla Svalan sjuk igen. Hon har sovit en bra stund i eftermiddag och när hon vaknade till lyckades vi pilla i henne en bulle och lite saft. Med vår nyinköpta munhåletemprometer uppmätte vi hennes temperatur till 39,8 grader.
Inte så konstigt att hon är trött, gnällig och saknar aptit.

Nu har vi precis sålt min bil till en trevlig dam från Tidan.
Förundersökningsledaren satte ut bilen på blocket.se i går kväll så det blev en ganska snabb affär.

Jag fick en rejäl självförtroendeboost när jag skjutsade lilla Svalan till en kompis på förmiddagen.

Mamman i familjen hade sina föräldrar där och de hade hört när jag sjöng på julkonserten i kyrkan. Båda två tackade för sången och tyckte att jag sjöng underbart.

Man kan ju bli lite generad när man får komplimanger och jag sa något i stil med att vi har många duktiga sångare i församlingen.
Då sa mamman:
-Men Zäta. Det har vi visserligen, men du måste förstå att du är helt i en klass för sig!

En lika fin komplimang har jag inte fått sedan en man i församlingen berättade att hans dotter hört mig sjunga i radion från en livesändning från kyrkan. När mannen kom hem fick han en utskällning av sin dotter.
-Pappa! Varför berättade du inte att Carola sjöng på mötet i dag? Hade jag vetat det skulle jag absolut velat vara med på gudstjänsten.

En riktigt upplyftande kommentar fällde en liten flicka när jag sjöng på en begravning för ett antal år sedan.
Jag stod uppe på läktaren och sjöng så de som var med på begravningen såg mig inte. En flicka vände sig runt och började leta med blicken när jag sjöng och så viskade hon till sin mamma:
-Oj, är Ariel här!

Jag köpte en febertermometer i går, och kunde
konstatera att lilla Svalans feber var helt borta när jag kom hem från jobbet.

Medan Guldgossen var med om sin första Jiu Jitsu- (nu har jag lärt mig stava
till det också)träning satt lilla Svalan och jag och tittade på. Guldgossen var
djupt koncentrerad av alla nya rörelser och lilla Svalan var orolig:
-Titta på honom mamma. Han ser så ledsen ut! Jag tror inte han har roligt.

Men det hade han.

I bilen från träningen diskuterade vi vad sporten egentligen heter.
-Det är Jiu Jitsu! hävdade jag.
-Nej, det heter Ju Jutsiiii, kontrade lilla Svalan.
-Är det inte Ji Jitsi då, undrade Guldgossen.
-Nej, Jiu Jitsu, svarade jag.
-Men jag är säker på att det är Ju Justiiiiiiiiii, framhöll lilla Svalan.

Till slut tröttnade jag på tjafset och sa att lilla Svalan kunde få kalla det
vad hon ville (för jag visste i alla fall vilket som är rätt).
-Okej, sa lilla Svalan. Då säger jag judo.