Zäta

Lilla Svalan håller rättstavningslektion med mig:
“Aldrig stavas aldrig med två L och alltid stavas alltid med ett L.”

Visst finns det ett uttryck som heter “Mellan hägg och syrén.” Som syftar på en tid på våren.

Under flera års tid har jag försökt utröna exakt när den tiden inträffar. Det logiska borde ju vara att det gäller någon vecka, eller i alla fall några dagar från det att häggen blommat över tills dess syrénerna börjar blomma.

Men den tiden finns inte.
I onsdags förra veckan blommade syrénträdet vid den där villan på den där gatan som jag passerar varje dag.
Och i torsdags slog häggen ut, den som bildar bullerdämpare tillsammans med fläder och andra buskträd alldeles i närheten av vårt bostadsområde.

Om man vänder på det och säger “mellan syrén och hägg” så skulle det i så fall innebära en magisk natt mellan onsdagen och torsdagen förra veckan.
Kan det vara så att de senaste två årens långa vintrar har fått våren att lägga in en överväxel så att allt händer samtidigt?

Dygnet har 24 timmar. Jag tycker nästan alltid att de där timmarna är för få. De räcker inte till för allt jag vill göra.

Därför försöker jag allt som oftast göra mer än en sak åt gången. Sitta på toa och skriva dagbok till exempel – en återkommande morgonrutin. Eller läsa tidningen och äta frukost. Eller kissa och knyta skorna. Eller blogga och se på TV. Eller prata i telefon och diska.

Listan kan göras hur lång som helst. Och det mesta tror jag är sådant jag delar med de flesta.

Men i går kväll var första gången jag borstade tänderna och topzade öronen samtidigt. Det var svårt, men det gick.