Zäta

Nu har jag bakat det sista.

Med hjälp av mamma har jag kommit upp i mina eftersträvansvärda 40 sorterna. Det känns faktiskt fantastiskt bra. Återstår att se hur många gäster som vill komma och förgylla min födelsedag med att äta upp alla kakorna.

Jag hade slängt in väskan i bilen, placerat mig på sätet med händerna på den varma ratten. Jag hade startat motorn, svängt ut från parkeringsplatsen och stannat till vid första rödljuset.
När det slog om till grönt och jag släppte upp kopplingen för att fara iväg, kärringdog bilen.

Det är irriterande det där. Kärringstopp är så pinsamma.
Och inte blev det bättre för att damen bakom mig började tuta. Hon tyckte väl såklart att jag skulle köra i väg och det tyckte jag också, men jag kunde ju inte.
När den otåliga damen tutat två gånger tog alla mina gjuta-olja-förmågor slut och jag slängde upp en noga utvald kroppsdel i luften. Damens ansiktsfärg växlade från ljust rosa till djuprött och hon tutade som vid högvinst på en bilbingo och svängde sedan ut bredvid mig och fortsatte förbi.

När jag fick igång bilen rök det ohälsosamt och oroväckande svart och mina farhågor besannades av att bilen gick trögt både åt sidorna och framåt.
Jag stannade till vid närmaste mack och halade fram mobilen för att ”ringa en vän”. Mobilen gjorde ett litet blinkande och sedan lyste texten ”Slut batteri” upp displayen. Den trevlige lille killen på macken lånade snällt ut sin telefon och min vän lovade snällt dyka upp – efter att han lagat middag och sett till att våra barn fått något i magen.

Jag hann handla på ICA medan jag väntade på assistans.
Förundersökningsledaren skrattade gått åt mig som trott det var bromsarna som nupit. Det är faktiskt ett ganska vanligt saabproblem (nyper inte ledningen lönen så är det bromsskivorna som nyper) men den här gången var det en rem (fläktremmen?) som hoppat av och slagit ut bland annat servon.

Nu har min vän/man beställt tid för reparation och lånar ut sin bil till mig de närmaste dagarna. Även om jag har semester måste jag ju kunna förflytta mig. Han får ta cykeln i stället.

I går och i dag är det strålande sommarsolsväder. Jag jobbar mina sista dagar och sitter och svettas på jobbet.

I morgon ska det regna.

I morgon börjar min semester.

Jag cyklade till jobbet i morses. Det var egentligen inte meningen men mer om det senare.

Eftersom det var första gången jag cyklat på en ganska lång tid, så passade jag på att ge järnet. Tiden hemifrån till jobbet blev 17:29. Pulsen var uppe i 159.

När man cyklar snabbt och det är sommarvarmt är det lätt hänt att man blir lite fuktig.

När jag kom fram till jobbet var jag jättesvettig, men med bra klädval (en tunika med fladderärmar där luften har fritt tillträde till armhålorna) så ska nog både jag och omgivningen överleva dagen.

På väg till jobbet mötte jag inte en enda själ. De enda jag såg till var två små barn (visserligen själar, men jag mötte dem inte för de stod still) som stirrade och pekade på mig. Jag hade på mig svarta walkingskor, mintgröna sockar, svarta harlemsshorts, en vit vindjacka med röda detaljer (engelskt rött – det är snyggt), en vit buff med svaggrönt mönster och en röd cykelhjälm. Inte så konstigt skulle man kunna tycka, om det inte varit för att jag dragit buffen över huvudet som en klassisk skidhuva. Bara kinderna stack fram, som två vita limpmackor ungefär.

Ärligt talat såg jag ut som ett UFO, och brydde mig lika mycket som ett UFO.

På toaletten på jobbet står en flaska snabbverkande handdesinfektionsmedel.

Finns det sprit som inte är snabbverkande?

När klockan var halv elva i går kväll orkade jag inte baka mer. Då hade jag en ynka sort kvar att få till för att komma upp i mina önskade 40 sorter. Jag får baka klart i dag.

I dag ska jag också leta badkläder till lilla Svalan på torget och cykla hem som en galning för att hinna överlämna dem innan hon åker på läger.

När Förundersökningsledaren kommer hem ska vi barnfrimysa med McDonalds Specialglass Ballerina Kladdkaka och en film. Eller så ska vi bogsera min bil till en bra bilmekaniker i Kvänum. Undrars vilket jag föredrar?