Zäta

Vi sitter i Härjevads kyrka. I alla fönster brinner ljus. Framme vid koret står fem flickor och sjunger med änglaröster. Stämningen är andäktig och det är bara sången och ett oroligt barn som hörs.

Och så lilla Svalan som viskar:
-Finns det någon toalett här i kyrkan.

Jag vänder mig bakåt och tittar mot utgången. Det ser inte lovande ut.
-Nej, viskar jag tillbaka. Du kan inte knipa en timma tror du?

Lilla Svalan tittar desperat på mig med sina stora rådjursögon som har fått en sällsam glöd i stearinljusens sken.
-Nehej, säger jag i fortsatt viskande ton. Vi får gå ut.

Ute är det en helt annan stämning än inne i den varma kyrkan. Vinden blåser snålt runt alla knutar. Det är mörkt och kallt. Vi går inte fler steg än nödvändigt och lilla Svalan hukar bakom hörnet.

Det var så det begav sig, den luciadag anno 2011, när lilla Svalan i den kraftiga vintervinden råkade pinka in revir på Härjevads kyrka.

Bråttom, bråttom på väg hem i bilen efter kontrollbesiktning och matinköp. Strax ska familjen iväg på luciatablå. Jag funderar på vilken väg som egentligen går fortast; yttervägen genom rondellen eller innervägen genom Tofta.
Yttervägen tillåter 80 km/h men är längre. Toftavägen erbjuder bara 40 km/h men är kortare.

En väldigt långsam trafikant framför mig avgör mitt vägval. Hon blinkar inte in i avfarten mot Tofta utan kör rakt fram mot rondellen. En långsam förare i bilen framför skulle göra vilket vägval som helst felaktigt och dessutom spä på med ohälsosam frustration.

Jag blinkar och är på väg att svänga höger mot Tofta. Tyvärr har jag inte hunnit uppmärksamma att någon i den mötande trafiken också är på väg mot Tofta efter sin vänstersväng. Jag ligger redan i avfartsfilen och kan inte ändra mig.

Vad är det som är värre än att ligga bakom ett långsamt fordon, som man kanske kan få chansen att köra om?
Jo, att hamna bakom en polisbil!

Jag reser mig från min arbetsplats och tar några snabba steg mot toaletten. Där skvallrar ett litet rött fält om att det är upptaget.

Jag kliver tillbaka till skrivbordet igen och får en blick av kollegan. För att förklara mig säger jag:
-Det var en dublett.

Nu funkar inte internet hemma längre. Och därmed inte den fasta telefonen.
Orsaken, om jag har förstått det hela rätt, är att vi försökt byta internetleverantör. Den nya leverantören skulle säga upp avtalet med den gamla men har inte gjort det. Däremot har nätägaren (stadsnätet) ändå kopplat bort den gamla leverantören.

Så nu står vi där, med skägget i brevlådan och tre parter att bolla med för att få det hela utrett.

Fördelen med att vara utan nät några dagar, är att jag slipper en distraktionskälla när jag ska sy på lapptäcket. Jag fruktar att jag ändå inte hinner klart till jul.