I går tittade jag ikapp på “Trädgårdsonsdag”. Det är ett höjdarprogram! Inte nog med att man får lära sig mer om trädgårdsskötsel och få ta del av Pernilla Månsson-Colts mysiga och otvungna samvaro med sina två Tareqar. Det bjuds även på fina bilder och så Tareq Taylers goda mat.
I går såg jag hur kocken trollade ihop en smarrig efterrätt med bär, citronkräm och vispgrädde.
På kvällen gjorde jag ett eget försök och bjöd maken och flickorna (lilla Svalan och Flätan) på en egen variant. Det var jättegott, även om jag glömde strössla i mandel och även om det var på gränsen till för surt.
Att lilla Svalan och Flätan inte var överdrivet begeistrade tog jag med en nypa salt. De smakade i alla fall.
Till Tareqs “Bär med citronkräm, mandel och vispgrädde” gick det åt fyra äggulor.
Och som alla begriper så blir det automatiskt fyra äggvitor över.
Snabbaste och enklaste sättet att bli av med äggvitor på, är att göra maränger.
I “Sju sorters kakor” finns fem olika recept på maränger. I eftermiddag fick jag för mig att prova “Ryska kyssar”.
Så här lyder receptet:
“Vispa 4 äggvitor och 3 dl socker i en skål över vattenånga på samma sätt som i föregående recept. Rör ner 125 g grovt hackade valnötter eller mandel. Forma med sked små bollar och lägg dem på smord plåt eller bakplåtspapper. Grädda mitt i ugnen ca 30 min på 125 grader eller 100 grader i varmluftsugn.”
Det blev inget vidare lyckade kyssar. Jag är inte ett dugg impad av mina ryssar. Vore jag ryss skulle jag närmast känna mig förnärmad.
För det första missade jag det där med “grovt hackade” nötter.
Jag hittade ett oanvänt tillbehör till min mixer. En liten behållare som man ska mala färska kaffebönor i. “Borde kunna hackas nötter med också” tänkte jag. Och det gjorde jag. Jätteroligt var det också. Så roligt att det där med “grovhackat” flög sin kos från mitt minne. I stället stod jag plötsligt med ytterst finmalna nötter. Jag hade dessutom bara ca 20 gram mandel och inga valnötter. I stället fick det bli en blandning av i huvudsak hasselnötter, den lilla mängden mandel och ungefär lika lite paranötter som övervintrat från förra julen eller så.
För det andra tyckte jag mig inte hitta någon tillförlitlig beskrivning av hur man vispar äggvita i vattenbad i “föregående recept”. I stället körde jag på känn och mitt känn märkte plötsligt hur smeten började tjockna oroväckande i värmen. För att inte få koagulerad vita tog jag bunken från värmen och vispade i nötterna.
När det sen var dags att “forma små bollar” så var smeten alldeles för lös för att vilja formas.
Nu har jag lusläst det tidigare receptet och även om man inte vispar “Fina mandelmaränger” över vattenbad står det ändå tydligt att man ska vispa smeten tills den är fast och glansig, i cirka 10 minuter.”
Jag vispade alltså alldeles för kort tid. Det där som tjocknade till över vattenbadet var nog helt enkelt meningen.
I ugnen står nu 24 (inte 75!) platta utflutna tingestar som inte alls ser kyssvänliga ut. Det tar uppenbarligen dessutom längre tid än 30 minuter eftersom kakorna är tre gånger så stora som orginalmodellen.
