Zäta

Jag skulle verkligen behöva sy på lapptäcket nu, men jag vill inte. Jag vill sitta ifred med min huvudvärk och göra ingenting.

Snart är det Talang 2008. Då kan jag sitta och göra inget ihop med barna framför TV:n.

Förmodligen stryker jag samtidigt. Och står.

Ha, kommer just ihåg att min Italien-syster fick stränga förmaningar när hon var gravid. Hon fick inte göra några hushållssysslor, som dammsugning, diskning och utbärande av sopor. Hon fick inte stryka heller. Till nåders om hon satt ner.

Man tar ju seden dit man kommer så systern satt ner och strök, men brände sig såklart på den stora magen.

Det är intressant att det är så olika med mycket fastän vi båda bor i Europeiska, välbärgade länder. Undrars hur de har det i Kina, Japan, Nigeria, Panama… Får de gravida stryka stående eller sittande? Har de ens strykjärn överallt?

Tror jag ska börja med att stryka på det halvfärdiga lapptäcket i alla fall. Så kanske jag orkar skära till och nåla och sy imorgon.

Maken är en hejjare på att laga mat. Han gör med bravur både köttfärssås och fiskgrattänger.

Nu har han kommit så långt att han till och med tillåter sig själv att improvisera lite grann ibland. Oftast går det bra men ibland blir det som idag.

Maken kokar potatis, steker falukorv och ska göra en ostsås.
Han gör en botternredning av smör, mjöl och mjölk och smaksätter med peppar, cheddarost och parmesan. Massor av ost. Det blir nog mumsigt.
Smakar av. Något fattas… salt förstås.
Smakar av igen. Inte riktigt bra. Saltar mer.
Smakar av. Kanske för mycket salt. I med mer ost.
Smakar av. Nu smakar det för mycket ost. Saltar lite mer.

Nu får jag smaka. Det smakar bara salt och ost. Inget vidare.

Maken funderar. Man skulle haft lite matlagningsvin för att lätta upp det lite, återställa balansen.
Men vi har inget matlagningsvin. Maken hittar en flaska Herrljunga Äppelcider. Det kanske funkar. Såsen behöver nog socker också. Som kompensation mot allt det salta.
I med en liten, liten deciliter söt cider. Se, så fint det skummar.

Maken smakar. Det kan ju i alla fall inte bli värre än innan.

Jo, det kunde det.

Dagens kommentar fick jag från kollegan.

-Jag älskar dej Zäta! Och den här gången menar jag det.

I morses fick barnen hårda förmaningar om att inte hosta, skratta, prata eller röra huvudet… när jag borstade deras tänder. Jag ville nämligen inte ha tandborstgegg på min blåa nya flees.

Idag ska vi fotograferas på jobbet. Det kommer hit ett proffs och tar kort för hemsida och broschyrer. Jag gick upp kvart över fem för att hinna göra mig vacker.

Hoppas det hjälpte.

Följande konversation utspelade sig i morses innan maken åkte till jobbet.

Dottern ligger i sin säng och maken är inne och säger hej då.

Dotter: -Jag älskar dej pappa!
Maken: -Jag ska åka till jobbet.

Maken tyckte att dottern frågade vad han skulle göra.