Zäta

Dottern var ledsen för att hon inte fick se Bolibompa ikväll.

Hon slängde sig i sängen och slängde igen dörren. Hon surade, sparkade, grät och skrek – i två minuter. Sen gick det över.
Och hon försöke inte ens tjuvkika när sonen satt framför TV:n och skrattade åt Byggare Bob och Fiska med Anders.

Jag är imponerad. Hon tog sitt straff som en man, nej, som en kvinna, nej, som en riktigt härlig unge som kanske blev lite, lite mognare idag.

Kycklingpajen a´la Laga Lätt blev riktigt lyckad. Jättegott med röd pesto vilket var en ny bekantskap. Enkelt och knaprigt med filodeg. Härlig smak på de ugnsbakade coctailtomaterna.

Maken tycker verkligen inte om tomater, så jag fick hans också.
Sonen tål i nötter så han fick inte smaka (de är nötter i peston) och han var definitivt inte ledsen för ren kyckling med spagetti. Dottern hade nog med elände med maten igår så hon fick också kyckling med spagetti.

Alla var glada och mätta när middagen var över.

Nigella lagar mat på TV.

Dottern frågar om hon kan få titta.
-För jag älskar latmagningsprogram!

Vilket perfekt ord. Latmagning. Att laga mat via TV är väl verkligen latmansgöra, och bra för en övergödd mage är det också.

Latmagning.

Det finns alltid någon som har ett större perspektiv.

Sonen hörde på TV att favoritprogrammet Bygglov skulle visas i morgon klockan 20.00. Jippie! säger sonen och frågar om han kan få titta.
Tyvärr visas Bygglov på TV4 Plus, en kanal vi inte har. Sonen gråter och jag förklarar. Man måste betala för en del kanaler och man kan inte köpa bara en kanal utan ett helt paket med olika kanaler, varav man förmodligen inte tittar på mer än någon enstaka. Som vuxna måste vi också prioritera vad vi lägger våra pengar på och vi har prioriterat bort extra kanaler.
När sonen torkat tårarna slog det mig att det alltid finns någon som har ett större perspektiv. Sonen reagerar direkt, på det som gör honom ledsen, men jag har ett större perspektiv och kan se helheten, som även inkluderar vår ekonomi.

Jag läste i går i vår lokala tidning att barn- och skolkontoret måste spara in någon procent av budgeten varje år de närmaste åren. Ett av förslagen för att ro iland det hela var att avgiftsbelägga 12 månader om året för de som utnyttjar den kommunala barnomsorg. Idioti, tänkte jag. Man har ju inte barnen på dagis/fritids under semestern, varför ska man då betala?!
Men politikerna har ett större perspektiv. Kanske är det en bättre lösning med 12 månaders avgift, än två nerlagda skolor – vilket var ett annat förslag för att klara budgeten.

När andra världskriget pågick valde de svenska politikerna i mångt och mycket att sticka huvudet i sanden. Helfegt, kan tyckas, men ändå med ett större perspektiv. Ett Sverige i krig hade högst troligt inte klarat sig särskilt bra. Sverige är ett bra land med otroligt bra social omsorg. Visst finns det luckor i systemet, men det finns ett system. De allra flesta har det bra. Hade vi dragits in i andra världskriget kanske vi inte hade varit där vi är idag.

Som människa upplever man ofta att livet är konstigt och orättvist. Någon förolyckas, barn dödas, människor svälter. Världen är så långt från den lyckliga utopi man önskar den vore, som man bara kan tänka sig.

Tanken på att det finns Någon med ett större perspektiv tröstar mej. Jag förstår inte, men jag behöver inte förstå. Sonen kan inte förstå orättvisan i att vi inte har TV4 Plus, jag förstår inte orättvisan i att vissa människor drabbas av sorg och elände hårdare än andra.

Sonen tror på mej när jag försöker förklara. Han litar på att jag som hans förälder förstår bäst även om han själv inte kan förstå.
Jag tror på Gud. Även om jag inte förstår litar jag på att Han vill det bästa för mig.

Idag ska jag slå på stort och laga en ny maträtt. Den är inte bara ny för mig, utan kommer kanske även höra till de helt nya maträtterna. Det beror på att jag inte hittade alla ingredienser utan gör som vanligt och improviserar lite.

Det är kycklingpaj. Orginalreceptet hittade jag i tidningen Laga Lätt. Det är en tidning jag verkligen rekommenderar. Full med snabblagad och inte så tjock-bildande mat.

Kycklingpajen består av ett skal av vårrulledeg, grillad kyckling, fetaost, körsbärstomater och röd pesto.
Jag hittade inte vårrulledej utan köpt hem filodej i stället. Grillad kyckling tycker jag är lite äckligt att peta i så jag har ugnsstekt några kycklingfileér i stället. Annars är jag ganska recepttrogen.

Maken jobbar över i kväll och kommer kanske hem en halvtimma innan han ska vidare till Peltors sångövning och då ska maten stå på bordet, klar att kastas in.

Idag har jag inte skrivit mitt första inlägg förrän på lunchen. Brukar annars hinna få iväg ett redan när jag kommer till jobbet på morgonen.

Idag har jag istället kikat runt lite hos mina blogg-kollegor. Det har hänt mycket över helgen. Hade funktionen funnits i min blogg-mall hade jag lagt upp en lista med de bloggar jag gillar att besöka.

Glömde tala om att jag hann klart med lapptäcket i tid.

Halv två på natten till lördagen klippte jag loss de sista trådarna och stängde av symaskinen.
På lördagsmorgonen for vi till Göteborg och överlämnade skapelsen.

Bilder kommer när maken fått den nya hårddisken och fått fart på datorn igen.

I morses skuttade dottern upp ur sängen, pigg som en lärka. Det hade varit sååå skönt sååå att få sova så många timmar. (Hon somnade kvart över sex i går kväll.)
Hon ser sååå fram emot i kväll då hon inte heller får titta på Bolibompa utan kan gå och lägga sig tidigt och sova.

Jag förstår mig inte på barn.