Zäta

Nu har jag hittat på en egen bloggutmärkelse som jag genast vill dela ut till Kaffeflickan med bloggen Dagtäta rum.

http://timelessrooms.blogspot.com/

Läs inlägget hon skrev idag, den 21 maj 2008 kl 19:54. Det har titeln “Ändrade perspektiv”. Det är det absolut helt klart roligaste jag någonsin läst på en blogg hittills. Och jag har på känn att om jag fortsätter läsa Dagtäta rum så kommer jag få anledning att skratta igen. Jag skrattade så högt och hjärtligt att jag lyckades väcka barnen en våning upp.

Jag har tyvärr ingen flachig bild att vidhäfta min utmärkelse, det får räcka med att ni som läser mitt inlägg genast ilar in till Kaffeflickan och också blir glada!

Maken är förlåten.

Jag försökte agera vuxet och berättade att jag blivit ledsen när jag upplevde att han var otacksam vid mitt försök att hjälpa honom med presentinköp. Då bad han om förlåtelse och så klart att jag förlät. Jag kan vara långsint ibland, men nu var det helt onödigt. Är det egentligen någonsin nödvändigt att vara långsint? Jag tror inte det. Den ende som blir riktigt lidande är ju en själv. Och då uppnår man ju ändå inte avsedd effekt!

Det är alltså bättre att fria än att fälla, bättre att förlåta än att själv behöva gråta. Den som är småsint skall själv bli bemött med samma mått.

Nu börjar jag röra till det för mig och med en titt på klockan inser jag att dagen snart är slut och det är tillåtet att uppsöka horisontalläge. Man ska aldrig somna osams…

Hallonsnören

Mixa en halv liter tinade, frysta hallon (vilken omskrivning) med två små mogna bananer (vem äter omogna?), till en jämn smetig sås.
Häll ut smeten på ett bakplåtspapper, gärna av silikon. Torka på 50-70 graders värme tills smeten håller ihop som ett läder. Klipp sönder sjoket i strimlor.

Vitkålsfras

Skär vitkål i tunna skivor. Blanda lite olivolja med havssalt och spicy curry. Vänd ner vitkålen i kryddmarinaden och sprid sedan ut den på ett bakplåtspapper. Torka på 50-70 graders värme över natten eller tills kålen blivit krispig.

Vet ni vad ni just läst receptet till?
Jo, barnen Voltaires fredagsmysgodis. Lät det mysigt?

Jag får nog erkänna att det är något som jag skulle kunna få för mig att göra, bara för att testa, men det verkar ju inte så gott.
Ungefär som wasabiärtorna jag köpte för två år sen och tänkte sitta och knapra i mej istället för godis under myskvällarna där hemma.

Utan att avslöja allt för mycket för min mor och svärmor, så vill jag ändå berätta att jag var på torget för att inhandla en morsdagspresent. Omtänktsam som jag är så ringde jag maken och frågade om han ville att jag skulle passa på att köpa något till hans mamma också.

-Kan du väl göra om du vill.
-Vad ska jag köpa då?
-Det vet väl inte jag, du får väl hitta på nåt!
-Hur mycket ska jag köpa för då?
-Men köp nåt bara, jag vet väl inte vad det kostar, det är ju du som är där!
-Men vill du att det ska kosta 50,100 eller 150 kronor?
-Men bestäm själv, du kan väl ta egna beslut, det klarar du väl av!

Jag kanske överdrev lite nu, och jag ser att det ser mycket värre ut i skrift än det var i örat, men jag hade faktiskt bara tänkt att var snäll och förväntade mig inte direkt ett sådant bemötande.

Jag har i alla fall köpt något till både modern och svärmodern. Hon ska ju inte behöva lida för att hennes son är stressad när jag ringer och “tjatar”.

Är det nu det är meningen att jag ska vara vuxen?

Ikväll ska jag på första föräldramötet inför dotterns skolgång som börjar till hösten. Detta är anledningen till min inledande fråga. Det känns på nåt sätt så vuxet att ha barn i skolåldern. Nu har jag kommit så långt att jag måste tampas med andra vuxna och försöka förhålla mej vuxen även när jag kanske hellre vill gå i försvarsställning, eller skällställning, eller vilken ställning jag nu känner för att hamna i.

Men, säger du nu, borde du inte redan vara vuxen om det nu hänger på barnas skolgång! Sonen går ju i skolan.
Jo, det skulle man ju kunna tycka. Men dottern har hjälpt mig att igla mej fast med åtminstone ena benet i den bekymmersfria och omhuldade barn- och ungdomstiden. När man är förälder till ett barn som går på dagis behöver man inte komma ihåg gympapåsar, att söka ledigt i god tid eller att packa ner utflyktsfika och man behöver heller inte förmana sitt barn till att ta på regnkläder och gummistövlar om det regnar, att inte hamna i konfliker med andra barn, att äta den mat som serveras… allt sånt här sköter dagispersonalen om och är det något man missar så blir man vänligt påmind utan att få någon pekpinne i ögat.

Nu är det slut med sötebrödsdagarna. Nu är det dags att axla sin föräldraroll fullt ut och bli -oh, hemska tanke- vuxen på riktigt.

Fullvuxen!

Jag skulle kunna bre på lite mer, det handlar så klart inte bara om att ha skolbarn, utan om så mycket mer. Om att vattna sina krukväxter, om att deklarera (fast det sköter tack och lov maken), om att tycka det är skönt att ha tråkigt, om att läsa inredningstidningar med behållning… kanske ska jag göra en lång lista någon gång i framtiden. Men det är väl rätt vuxet det också, att göra listor…

Sitter och funderar på om jag ska bekänna strösocker på ungspannkakebitarna jag åt till lunch. Är det bekännelsegrundande? Jag hade ingen sylt med mig och man kan bara inte äta ugnspannkaka utan något sött.
Men strösocker, det är så uppenbart! Sockret ligger liksom inte gömt mellan några halvsliskiga bär som i sylt, eller har antagit flytande form som i sirap.

Jag kan barnsligt stolt och med lite darr i fingerspetsarna meddela att jag fått en utmärkelse!

Det är min första, och vem vet… kanske enda, så jag är jätteglad och faktiskt riktigt rörd.

Utmärkelsen kommer från Helena som har den fina bloggen “Nyckeln till mitt hjärta”. Adressen är:
http://nyckelntillmitthjarta.blogspot.com/

Så här skriver hon:

“Jag vill gärna skicka vidare Kreativ Blogger-märket till två coola tjejer, den ena är Zäta, den västskötska skönsjungande tvåbarns-mamman. Hon skriver om sin vardag med jobb och familj och fritid på det mest medryckande och underhållande sätt. Hon låter oss ta del av intressanta företeelser som “Fik-week” på jobbet och personliga betraktelser. Zäta är dessutom en produktiv bloggare som kan smälla upp en tre-fyra inägg i snabb följd ibland, till stor glädje för oss trogna läsare.”

Tack så jättemycket Helena!