Zäta

I lördags kväll åt jag och maken säsongens första jordgubbar. Hanoy (det stavas inte så, jag vet) kommer först, och Rebecca som är en smulgubbe. Bounty låter vänta på sig ytterligare någon vecka. Smultronen har också funnits ett tag.

Jag har bestämt mig för att i år ska jag inte försöka spara några gubbar till något speciellt tillfälle. Jag har så få plantor att det inte blir tillräckligt mycket av det i alla fall. Jag ska bara njut-äta i den takt de mognar. Kanske komplettera med glass om många mognar samtidigt någon dag.

Det är verkligen lyx med egna gubbar.

Maken berättade vid middagen att han anmält sin son till Uddenlägret i augusti. Själv ska han följa med som ledare.

Sonen spelade sina kort väl.
-Ja, jag vill gärna följa med om du åker pappa. Kan vi sova i samma tält? JAG ÄLSKAR DEJ! Det sista ropades ut som en enastående proklamation.

Sen tittade han på mig och sa:
-Jag älskar dej också mamma!

För några dagar sedan läste jag ut min gamla bok “Stackars lilla Svala”. Och jag grät faktiskt hela två gånger. Det var så sorgesamt när Sannas föräldrar dog borta i Indien och dottern plötsligt befann sig utlämnad till ogina släktingar och på nåder fick bo kvar som hushållerska utan lön.
Men sen gick det såklart bra i slutet. Hon fick prinsen och halva kungadömet.
Mesta behållningen av boken den här gången är det härliga, gammaldags språket. Jag har fått hålla mig i skinnet för att inte själv sväva ut i ett floskrikt, omständligt språk.

Ibland blir det tvära kast i litteraturslukeriet. Nu läser jag “Snabba Cash”. Även här är hittills behållningen det annorlunda språket. Korthuggna meningar, mycket slang, onödiga ord bortskalade. Ändå fullt läsbart och med ett fint driv i berättandet. Nu vill jag skriva som Lapidus i stället. Rappt och koncist.

Jag har kommit igenom halva boken ungefär och jag kan verkligen rekommendera den. Jag köpte uppföljaren “Aldrig fucka up” samtidigt och kommer läsa den så snart jag är klar med den första. Jag gillar att läsa flera böcker av samma författare i följd. Det ger ett så härligt flow. Jag blir hemma med stilen och uppslukas av personerna om det är en sammanhållen serie.

Och jag älskar att läsa. Det är verkligen avkoppling i kvadrat. Verklighetsflykt parat med underhållning kombinerat med njutning, ibland intellektuell men oftast bara fantasieggande.
Igår läste jag mig ner till Göteborg, och sedan hem igen. Maken fick sitta bakom ratten. Han försökte ibland föra någon typ av konversation men fick lägga ner när jag visade mitt ointresse genom att mumla orediga svar.

Och nu är det kväll och jag får gå och lägga mig och läsa igen.

I torsdags mötte jag en bil som såg ut precis som min mobil.
Vit, högblank, lite skimrande och läckert strömlinjeformad.

Men jag vet inte vad det var för märke. Min telefon är en LG.
Jag är kass på bilmärken. Ser möjligen skillnad på en Audi och en Saab i fullt dagsljus och i parkerat läge.

För att belysa min brist på bilintresse ska jag berätta något som inträffade i min ungdom. Det var innan jag hade körkort.
Jag och min bästa vännina var ute och åkte med min kusin som är några år äldre. Vi brukade fara runt på fredagskvällarna. Vi åkte nästan alltid på något ungdomscafé. Lidköping, Götene, ibland Skara och Falköping. Någon gång Skövde. Så såg rutten ut. Just när det jag nu ska berätta inträffade befann vi oss i närheten av gamla vattentornet i Skara. Jag fick syn på en läcker bil och utbrast:

-Kolla en Volvo BMW!

Gapskratt från de andra. Medan kusinen torkade tårarna frågade han spydigt:

-Du kanske menar en Volvo BM?
Det var inget märke jag hört talas om tidigare men för att inte verka allt för blåst så instämde jag:

-Ja, just det! Volvo BM, de är snygga!

Ännu mer skratt. Vovlo BM är tydligen märket på en traktor!

De tre oförenliga regerar mitt liv just nu.
De är: BORDE, VILL och KOMMER ATT.

Det finns så mycket jag BORDE göra. Städa, plocka undan, sköta tvätt, laga mat, vara glad och engagerad, hålla kontakt med vänner, göra ett bra jobb (just där ligger jag nog bäst till bland alla borden i alla fall), vara en god mor, en fantastisk hustru…

Det finns så mycket jag VILL göra. Utöka trädgårdsprakt och -nytta. Göra fler smycken. Sy lapptäcken. Blogga mer. Måla en tavla. Träna varannan dag. Vara vän och ljuv och smal och vacker.

Vill och borde möts aldrig. Ibland leker jag att det jag vill är något jag borde. Men jag ljuger bara för mig själv.

Och så har vi summa summarum. Det jag i slutändan KOMMER ATT göra. Och där kommer både borde– och vill-listan till korta. Det slutar ändå alltid med att jag varken gör det jag vill eller det jag borde. Paulus skriver så klartänkt: “Det jag vill – det gör jag inte, men det jag inte vill – det gör jag.”

Jag är ännu sämre. Jag gör varken det jag vill eller det jag inte vill.

När jag kom hem från jobbet var jag så trött att jag bara ville gråta.
Men jag hjälpte sonen igång med läxläsningen och stoppade in den heldammiga dottern i duschen. Sen gick jag ut i trädgården och vattnade tomater, hallon, smultron och blommor. Pionerna blommar som om de hade betalt för det. De kommer vara överblommade på ett litet kick.

Maken kom hem och lagade mat. Pasta med pesto och knaperstekt bacon plus grovtärnade kvisttomater.
Efter maten känner jag mig lite piggare.

En bekant kom förbi och hämtade upp maken. De ska iväg för att planera barnläger i augusti. Bekantingen jobbar inom landstinget och vi pratade om semestrar. Han och hans fru har kunnat lägga semestern så att de får två veckor tillsammans men barnen får sex veckor eftersom de går omlott. Två veckor sparas till ett senare tillfälle. Bekantingen fäller den fantastiskt roliga kommentaren:
-Jag är så gammal nu att jag får ha sex.

Jag är full av beundran – av mig själv. Jag log inte ens. En underlig bubblande känsla spred sig dock omedelbart i hela kroppen och jag är mycket glad för att maken strax var klar att fara iväg med bekantingen. Annars hade jag kreverat.

Shopoholickollegan visar upp fodralet till de nya svindyra solisarna. Hon hade fått fel först. Det nya fodralet är i skinnimitation och fyrkantigt. Rätt fräckt faktiskt.

Men det matchar inte den nya väskan…

Jag tror att kysst stavas med två s. Men jag höll i alla fall stilen hela vägen genom inlägget.

Nu är det måndag igen. Vardag.

Helgen har varit riktigt finemang. Jag har redan berättat lite om båtturen.
Igår var vi i Göteborg. Vi kom iväg redan kvart över åtta. Nytt familjebästa tror jag! Bara en kvart efter vad vi tänkt oss…

Maken släppte av mig och barnen på köpcentrat Allum och for själv vidare till Biltema och båttillbehörsaffären See Sea.
Vi började med att köpa bullar, chokladbollar och Festis på ICA och satte oss på en bänk och fikade. Det var riktigt mysigt trots den lite beiga placeringen. Bullarna var riktiga höjdare. Hade vi haft mer tid på oss hade jag gärna strosat längre i livsmedelsaffären för den tillhörde de där välsorterade butikerna med massa roligheter som exotiska frukter och croisannedeg på burk till exempel. Det var också gott om personal som alla såg till att hålla butiken fräsch och välfylld. Very Nice!

Förmiddagens uppdrag var att införskaffa ett par nya gympaskor till sonen. Det var inte länge sedan jag köpte nya, bara några månader sedan, men han har redan lekt sönder dem.
Jag hittade ett par somriga ena på ICA för 149 kr men avvaktade såklart tills jag tittat i lite fler affärer. Grannaffären (nästan) till ICA var Stadium och precis ovanför rulltrappan till andravåningen gjorde jag dagens fynd. Alldeles lagoma gympadojjor till både son och dotter för endast 49 kr per par.
När inköpet var avklarat hade vi plötsligt en massa dötid över. Barnen valde att kika igenom BR Leksaker och spelaffären Game där vi också turades om att spela Guitarr Hero. Jag hann med både en runda på Indiska, Cassal och diverse inredningsbutiker. Jag provade ett par jeans som var för lågt skurna men förrutom det blev det inget varken provat eller köpt.

När maken kom och hämtade upp oss åkte vi till området där Östra Sjukhuset ligger och hittade en halvtrevlig pizzeria där vi åt. Maten var utsökt och hela familjen frossade efter bästa förmåga. Det är så gott med alldeles nybakad pizza med frasig botten och duktigt smältande ost.

Efter maten for vi så äntligen till sjukhuset där jag och dottern fick träffa dotterns bästa kompis under två timmar. Dottern tyckte att hon kommit till Pysselhimlen. Eftersom kompisen inte kan ta sig mer än 25 meter från rummet och redan sedan tidigare är ett riktigt pysselproffs så fanns det en hel “affär” att plocka från. De både töserna gick ut hårt med målning, lackning och glittring av gipsfigurer. Dottern var högproduktiv och hann med tre figurer medan hennes vännina gjorde en, betydligt mer omsorgsfullt kreerad. Efter den omgången, och med ett golv och en soffa full av silver- och guldglitter, var det dags för teckningar. Jag såg hur dottern njöt av att få använda riktiga plakatfärger och det blev många kinesiska tecken och andra färgsprakande skapelser innan det var dags för nästa pyssel.
Kamraten förevisade den höj- och sänkbara sängens funktioner och dottern blev imponerad. Sedan satt de i sängen och klippte och klistrade på flaskor en stund innan de var dags för fika. Våra värdinnor bjöd på egenbakad sockerkaka. Riktigt lyxigt.
När det var tid för hemfärd ville naturligtvis inte dottern åka därifrån. Hon lovade att komma tillbaka för nya besök tusen gånger. Eftersom kompisen är på sjukhuset i väntan på ett nytt hjärta så hoppas vi verkligen att vi inte ska hinna träffas så många gånger innan hon får komma hem.

Det var verkligen roligt att se de två bästisarna tillsammans. Trots att det var flera månader sedan de träffades senast så tog de efter bara några minuters blygsel snabbt upp tråden igen och pratade och skojade som förrut.

Efter det uppmuntrande besöket for vi raka vägen till IKEA. Största inköpet där blev ett skrivbord till dottern. Det var till och med så stort att det inte fick plats i bilen. Snacka om rôta när maken upptäckte ett par bekantingar, utan vidhäftande barn, som visade sig ha utrymme nog i sin bil efter att de fällt baksätena.
När vi får upp skrivbordet till dottern kommer jag få ärva hennes lite mindre skrivbord som hon i sin tur ärvt av sin faster. Det lilla skrivbordet kommer förhoppningsvis att utgöra min alldeles egna lilla plats för smyckestillverkning och fotohantering inne på kontoret och jag längtar efter att få det på plats.

Innan vi kommer så långt så måste det dock städas och plockas undan en massa dump efter helgen och jag har också smyckena att tänka på. De måste vara klara till fredag. Turligt nog är det här en ovanligt lugn vecka. Det enda som är bokat är ikväll, då maken ska iväg och planera läger.