Zäta

En sak att stryka på to-do-listan.

Jag behöver inte vattna ikväll.
Det regnar duktigt.

Jag är glad!
Misstänker att studenterna inte är lika glada. Efter tre veckors oavbrutet finväder öser det plötsligt ner, just när studenterna springer ut. Ovanligt ironiskt timat tycker jag. Gud har humor.

Maken bläddrar i reklambladen och läser högt:

-Lidl, mer kvalitet för pengarna.

och

-Lidl, allt för motorcykeln och bilen.

Vi tvivlar starkt på båda påståendena.

Nu är det dags igen.

Vi har bara släppt alla väskor, nyinköpta prylar, kläder, kassar, viktiga papper och så vidare i all oändlighet – så fort vi kommit innanför dörren. Det har varit på tok för bra väder för att vi ska ha prioriterat städning och ordning.

Nu har dock dammråttorna börjat kila ut från hörnen och beråttigar (man kan väl inte skriva befolkar när det handlar om råttor)golven i badrummet, vardagsrummet, kontoret, sovrummet…
Det är dags att seriöst jaga kräken. Med dammsugaren i högsta hugg.

Vi har centraldammsugare. En klok investering när det finns allergiker i huset. Slangen är extra mjuk och följsam. Det var makens krav när vi köpte den.
Och den är bra! Det är lätt att hänga upp den långa sladden och jag trivs med att slippa tänka på alla partiklar som slipper ut från den vanliga gamla dammsugaren.
Behållaren sitter i garaget med direktutsläpp av luften. Man behöver inte byta “påse” särskilt ofta, och det sköter maken i vilket fall så jag slipper bekymra mig.
Centraldammsugare = Bekymmersfritt.

Fast så trodde inte förra kollegans mamma när hennes dotter skulle bygga nytt och kom hem och berättade om fördelarna med centraldammsugare.
Kollegan: -Bara att stoppa slangen i väggen. Hur smidigt som helst.
Mamman: -Men hur gör ni sen då…?
Kollegan: -Vaddå sen menar du?
Mamman: -Jaaa, när det är fullt i väggen…

Det är inte alltid lätt att förstå sig på ny teknik.

Som bröllopspresent fick jag och maken en skinande röd Electrolux dammsugare av svärföräldrarna (mina alltså). Den har fungerat utmärkt i alla år. Idag är den utkonkurrerad av centraldammsugaren men tjänstgör i stället som dammsugare till bilarna.
Inte långt efter att vi gifte oss ringde en dörrförsäljare på. Han ville sälja dammsugare. Jag bjöd in honom och visade våran och han blev gravt imponerad, tyckte inte att han hade mycket att komma med själv. Det är snyggt när man erkänner sånt tycker jag.

När det är lussäsong i skolan brukar jag dammsuga barnens hår när de kommer hem. Jag har läst att det ska göra susen. Jag vet inte om det funkar men än så länge har vi varit lusfria. Och så blir det så roliga frisyrer också…

Tänk vad bra det är med dammsugare. Skulle inte alls funka lika bra med en sopborste!

Det blev lunch i alla fall. Utan torghandel och utan något gott att äta. Jag hade tänkt komplettera mitt äpple med lite bröd åtminstone. Utan pengar lät det sig inte göras.

Men jag hittade en årsgammal burk broccolisoppa i frysen. Det funkade. I alla fall nästan. Med näsan i boken och bortkopplade smaklökar.

Okej, det kanske inte är det värsta som kan hända, inte ens det näst värsta, men det är i alla fall inte särskilt kul!

Jag har glömt plånboken hemma – och det är TORGDAG!

Jag och maken sitter mitt emot varandra vid frukostbordet. Den trötta tystanden är total. Maken bläddrar i tidningen och slevar in yoghurt med Allbran. Jag sippar på mitt varma te och läser Snabba Cash.

Plötsligt lägger maken handen över en annons. Han sneglar på mig för att se om jag sett. Den snabba rörelsen avslöjade honom, annars hade jag nog inget märkt där jag sitter i min egna lilla värld.

Jag tittar uppfodrande på maken. Ord är överflödiga. Motvilligt tar han bort handen och blottar det som i mina ögon är en riktig liten karamell. Jag läser upp och ner. Fröken Envis har flyttrea. 50 % på rubbet. Öppet 10-18 från i måndags till torsdag nästa vecka.

Maken: -Men nu har du väl redan så mycket pärlor!
Jag: -Jo, men jag behöver nog komplettera lite med en del tillbehör, typ tråd och lås och sådär. Det är ju jättebilligt nu, bäst att passa på.

Tystnaden lägrar sig igen. Vi tolkar den på olika sätt. Jag ser den som ett medgivande. Maken däremot tror nog att han fått mig att avstå mina inköpsplaner.

Jag har sovit som en stock i natt. Inte bara för att jag är i stort behov av sömn utan främst för att maken satte upp en mörkläggningsgardin i sovrummet igår kväll.
Sonen fick också en, men tyckte det var för mörkt så vi drog inte ner den helt. I kväll kanske även dottern får samma förmån som övriga familjen. Hon brukar dock inte ha problem att sova när hon väl sover, och vaknar inte tidigt bara för att det är ljust.

En kväll, när dottern sovit en timma, vaknade hon och utbrast besviket:
-Åh, är det redan morgon.

Jag undrar hur länge det dröjer innan hon vänjer sig vid att det är ljust på kvällarna? Kanske lika länge som jag brukar behöva för att vänja mig vid mörkret när hösten kommer…

Jag måste nyansera mig lite efter förra inlägget. Det är fel att påstå att “Man mår som man förtjänar”. Det finns jättemånga människor som mår fysiskt, psykiskt eller andligt dåligt, och som inte alls förtjänar det.
Vad jag menar är att JAG just nu mår som jag förtjänar. Jag är trött för att jag sovit för lite. Orsak och verkan.

Men jag fick i alla fall två punkter avbockade från min kilometerlånga “to-do-list” igår. Efter träningen gjorde jag klart smyckena som jag haft på gång några veckor, och jag och maken la sista handen vid korten från Klassfotbollen och la upp dem på nätet för att föräldrar och barn i sonens klass ska få kolla. Det blev till slut 55 bilder. Bra rensat Zäta!

Av en levnadsglad vän har jag lärt mig ett av de bästa överlevnadstricken:

Sover man för lite kan man kompensera det genom att äta ordentligt.
Äter man för lite kan man kompensera det med att sova ordentligt.

I natt sov jag mindre än 5½ timma.
Igår natt sov jag 5 timmar.
Natten till måndag fick jag nog 6 timmars sömn.
Natten dessförinnan kanske 5.

Så här har det hållt på ett bra tag tillbaka i tiden. Det är inte så konstigt att jag är trött.
Men äter jag ordentligt då?
NEJ – jag har inte lärt mig än…