Zäta

Just nu lutar det väldigt mycket åt att det blir en resa till kära Falun-systern till helgen. Det lutar så mycket att jag måste stödja mig. Jag stöder mig mot glädjen.

Bröllop hade också varit roligt men det blir det nog lite senare i stället.

Falun-systern har ju flyttat samman med sin älskade pojkvän. De skaffade gemensam lägenhet i Falun. En fin tvåa har jag för mig att det var. Efter en månad sa de upp den. Istället har de köpt en bostadsrätt i Ludvika. Det är tvära kast i Falun-systerns liv. Här vilar inga ledsamheter, skulle man kunna säga. Hon är snabb till beslut och nöjd med vad hon tar sig före. Inte en person som går och ruvar och tänker och analyserar. Inte ångrar hon heller, hon ångar. Jag beundrar och älskar.

Idag cyklar jag.

Idag åskar det.

Torgdag!

Jag är på jakt efter två orkidéer till mitt vardagsrumsfönster.
Istället kommer jag tillbaka med en 8 meter lång pappersrulle med presentpapper och en väldigt många meter lång rulle presentsnöre.

Och två trosor.

Grey´s Anatomy´s stjärna Katherine Heigl och jag delar samma längtan.

(Jag läser i Hänt Bild.)

Hon längtar efter att vara ful.

Det luktar jäst säd i Lidköping. Bönderna har varit i stan och lastat av sina dyrbara guldkorn. En tillräcklig mängd har dock hamnat på gatorna. Tillräckligt för att ruttna i regnet.
Men stadens sparvar är glada. De passar på att kalasa vid de uppdukade bufféborden. De lägger på sig inför vintern. Rutten säd är inget som ratas av en hungrig sparv. I flockar fladdrar de kring med allt tyngre kroppar. Inbillar jag mig eller är de lite glada i hatten? De trotsar farorna från bilar och motorcyklister och gör vad som helst för att få i sig ett korn till, ett korn till.
Det luktar höst. Det ser ut som höst. Är det höst?

På väg till jobbet passeras jag av en annan cyklist. Han trampar hårt, och har förberett sig hemma med en klädnypa i vardera byxben. Jag noterar att han dock satt ena nypan på insidan av benet, så att överskottstyget likväl skrapar emot den oljiga kedjan.

Vad hade han tänkt sig innan han satt upp på sadeln där hemma? Ämnade han cykla damsadel med båda benen på samma sida men upptäckte sedan att det var för jobbigt att bara trampa med ena foten?

Ser ni hur den stirrar!

Gule herr Badanka med sina kritvita, korpsvarta ögon och isblå blick.

För ett år sedan stod han på badkarskanten och gjorde mig generad varje gång jag drog bort duschdraperiet. Han stirrade på min nakenhet och jag började tycka det var obehagligt. Till slut vände jag på honom och lät hans utforskande ögon förlora sig in i väggen i stället. Nu kunde jag duscha ifred.

Dagen därpå hade han vänt på sig och tittade skadeglatt på mig när jag klev ut ur duschen. Jag talade strängt till honom och vände bort hans blick igen. Samtidigt kom maken in i badrummet och frågade vad jag sysslade med. Jag förklarade och han skrattade (så klart!). Det var maken som ställt badankan tillrätta igen. Han tyckte att det såg mer propert ut med ankan vänd åt rätt håll. I vanliga fall är han väl inte så jätteintresserad av inredningsdetaljer men detta hade han i alla fall lagt märke till.

Nästa gång jag skulle duscha stod badankan och stirrade på mig inne i duschen. Maken hade ställt dit honom för att busa med mig. Jag flyttade genast ankan till undersidan av makens täcke. Därefter började ankuslingen dyka upp lite varstans i huset. En dag när jag slog på datorn fylldes hela skärmen med bilden ovan. Jag rös och skrattade om vartannat.

Det blev som en tävling. Vi försökte hela tiden hitta på nya platser att gömma den på, att överraska varandra med. Vi pratade inte med varandra om det här men efter några veckor upptäckte barnen vår lek och ville också vara med.

Just nu är badankan så välgömd att ingen i huset har någon aning om var den befinner sig. Kanske dyker den upp på ett oväntat ställe endera dagen. Och då är det den som hittar den som måste gömma den på nytt…