Zäta

Veckans spamskörd på jobbet: 131 brev.

Det är en mycket radikal förbättring sedan förra veckan.

Var det någon som läste i ett tidigare inlägg att jag varit förutseende nog att ladda bilen med ritgrejjer och böcker?

Vet ni hur mörkt det är ute när klockan är fem?

Hur ska vi nu fördriva tiden i bilen?

Nej, nu har benen slutat skaka och jag är bara jättetrött och rätt less över mina mediokra prestationer.

Kan inte klockan göra ett hopp och plötsligt vara fem.
Dagens rosenrot har inte gjort någon verkan.

Om mindre än två och en halv timma står min familj utanför mitt jobb, med fullpackad bil, och väntar på att få ta med mig till Västerås. Där ska vi stanna till en natt innan vi drar vidare till Stockholm.

Jag har laddat bilen med ritsaker och böcker till barnen och en bok till mig. Förundersökningsledaren kanske kan tänka sig att köra.

Fem över två sitter jag och gäspar men har svårt att sitta stilla med benen.

Det känns inte som sådär jättepositivt med rastlösa ben när jag har tre timmars bilåkande framför mig i eftermiddag…

Efter den bastanta lunchen känner jag mig aningen däst och degig, slö och slappig, ja… trött helt enkelt.

Kvart i två tog jag ett litet piller.

Rosenrot.

Nu ska vi se om det händer något.

Igår ringde min mamma och berättade att min italienska syster varit på ultraljudsunderökning. Hon är gravid (systern alltså) och nu fick de reda på barnets kön. Jag bad mamma att inte avslöja könet för mig, för jag ville höra det direkt från min syster istället.

I morses fick jag ett sms från Italien.

“Hej, vi ska med 200 % säkerhet få en…”

Jag tänker inte avslöja könet för er, men så mycket kan jag säga som att lilla Svalan lär bli ledsen igen.

Frukost hemma
En mugg te.

Frukost på jobbet
Ett ägg.

Fika
Två skumtomtar.
Tre pepparkakor.
En halv mugg glögg.
Ett marsipanbröd (eller nåt annat men det var i alla fall en bit marsipan, doppad i mörk choklad).
En liten rund chokladpralin med både ljus och vit choklad.

Lunch
Ett glas julmust.
Tre köttbullar.
Två prinskorvar.
En halv kokt potatis med gräddfil och rödlök.
En portion Janssons Frestelse (mycket god).
En krustad med trattis-stuvning.
Tre mackor med gräddost.
En halv pipparkaka (och det är ingen felstavning).
Ett halvt knippe bladpersilja.

Förstärkning
En clementin.
En tablett rosenrot.

Fika
En pipparkaka.
Ett glas minimjölk.

Jag förstår inte varför, men jag känner mig aningen okoncentrerad på jobbet.
Jag får lite känslan av att vara ett sexårigt barn, kvällen före julafton. Det är så många förväntansfulla tankar som poppar upp hela tiden.

Förresten, jag har tänkt bära min svarta Salming i Stockholm.

Min coola shopoholic-kollega ställde upp som barnvakt igår kväll så att jag och Förundersökningsledaren kunde gå på bio.

Kollegan har bara träffat mina barn en och en halv gång tidigare, men det var inga som helst problem med personkemin. Kollegan är jättebra med barn, kanske för att hon är ganska barnslig själv. Dessutom hade hon med sig både popcorn, ostbågar och Simsonsfilmen så hon gjorde sig snabbt omtyckt.

Filmen då?
Jo, den var bra.

Jag gillar ju när det händer grejjer, alltså inte romantiskt fjams utan action!
Och nog var det action allt. Full fart från början till slut. Biljakter, båtjakt, flygjakt och jakt till fots (min favorit).
Dessutom hann herr Bond avverka två damer varav den ena upphittades död doppad i olja. En snygg återkoppling till en tidigare film där Bondbruden återfanns död och målad i guld.

Jag funderar på om jag ska skippa diskussionerna om vilken skådespelare som gör den bästa Bond-karaktären. Utan att uttala mig för benhårt vill jag ändå säga att Daniel Craig gör det bra. Han är en bra actionhjälte och i den här filmen tonades även hans komplicerade känsloliv ner en aning, vilket är positivt för Bondfilmen som sådan, även om det gör Bond som person mindre intressant.
Daniel Craig är däremot inte så bildskön. Där slår Pierce Brosnan honom med hästlängder. Och Roger Moore, och Sean Connery… Craigs kropp är mer av samma kaliber som Timothy Daltons.

För den som är mera intresserad (än jag) av Bonderiet så kan man kika på fakta om alla filmerna här:

http://www.agent007.nu/bondfilm.htm

En doft av glögg och pepparkakor sprider sig från köket på jobbet. Jag tror det är dags för fika nu!

Men en av mina kollegor kommer utrusande från köket efter att ha sett den maffiga godisskålen som står mitt på bordet.

-Jag som inte har ätit godis på en hel vecka!

Jag skrattar lite åt henne för det är ju ändå bara torsdag idag. Hon förklarar sig bättre. Det är inte bara godis hon avstått, utan allt gott. Inget onyttigt har passerat hennes läppar. Istället för onyttigheter har hon ätit fruktsallad på kvällarna. Med vispgrädde…

Äsch!

Jag missade att uppmärksamma inlägg nummer 1000 på min inte ens ett år gamla blogg. Istället skrev jag om att blicka frammåt.

Nåja, det kan ju vara ganska signifikativt i alla fall.

Förundersökningsledaren har kollat upp (vem annars…) att det finns trådlöst bredband på hotellet i el Stockholmo, och han har packat ner den bärbara.

Jag oroar mig lite för att jag missat något i packningen, att jag inte fått med mig riktigt allt.
Men det är väl onödigt att oroa sig. Det är ju Stockholm vi ska till! Jag menar, det hade varit värre om vi skulle åkt till Ulan Bator, eller ett litet torp i svenska urskogen för den delen.

Jag förklarade för Förundersökningsledaren att jag inte är så nojjig för packningen eftersom det faktiskt finns en och annan affär i Stockholm att komplettera i, om man skulle råkat glömma underkläder, eller vantar, eller nåt annat viktigt.

Förundersökningsledaren förklarade då för mig att det här är en “vi-sover-på-hotell-och-äter-jättemycket-hotellfrukost-och-går-på-stadens-alla-muséer-eftersom-vi-fått-ett-Stockholmskort-och-har-det-mysigt-helg” och INTE en “vi-shoppar-helg”.
Jag förstår inte riktigt. Alternativ två var så mycket lättare att säga!

Om man hackar en stor, fin, saftig rödlök, lägger hacket i en plastpåse, knyter påsen och lägger den i sin ganska nya handväska av skinn – då luktar hela väskan lök, även efter att man tagit bort påsen!