Zäta

Jag ringde Förundersökningsledaren igen. Det är som om längtan och kärleken har växt med avståndet. Jag saknar honom jättemycket. Och barnen också så klart.

Förundersökningsledaren gratulerade mig på 20-årsdagen. Jag hade glömt.

Idag var det 20 år sedan två ungdomar satt och pratade i en bil i flera timmar mitt i natten.
Någon dag senare ringde Förundersökningsledaren upp mig och sa lite svävande:
-Vad tycker du, jag tycker det kan vara bra att ha ett datum…

Och för er som tror pa nummerologi:
När Förundersökningsledaren funderade som mest på om jag var den rätta för honom (jag visste redan) satt han och lekte med siffror. Han provade att lägga ihop mitt och hans personnummer och simsalabim – det blev mitt telefonnummer.
(Att han ändå inte vågade ringa ämnar jag inte berätta…)

Och förresten, det har är inlägg nr 1989. Det var det året vi blev ihop.
Jag tror det är meningen att vi ska vara tillsammans!

En bra stund efter att Falun-systern och hennes fästman tagit tåget till Milano kom ett SMS:
“Nu är vi i Milano. Kameran ligger på ert köksbord.”

Hur typiskt är inte det! Det är första gången fästmannen är i Milano, ja, första gången han är i Italien för den delen. Och så ska de “göra Milano” och bese domen och alla märkesaffärer (i alla fall från utsidan) och se en fotbollsmatch (Inter mot Palermo). Och så ligger kameran här hemma hos Italien-systern till ingen nytta.

Anledingen till att Falun-systern glömde kameran är att hon tog upp den ur väskan för att fota dagens lunch, som bestod av en tallrik pruscotto.
Vad är väl några skivor skinka mot Milano?

…Min mens kom idag!

Den skulle kommit i lördags så jag har nästan hunnit börja undra.

Igår var vi i Como.
Det ar en halvstor stad som ligger precis vid stranden av ena “benet” pa Como-sjön.

Jag har varit där minst två gånger tidigare, men jag slås fortfarande av hur vackert det ar med sjön och bergen och husen som klättrar på bergssluttningarna.

Även domen i Como är vacker.
Vi var inne där igår och jag tror inte jag varit det tidigare.

Man fylls genast av vördnad över mäktigheten i katedralen, även om den här kyrkan är liten i jämförelse med domen i Milano.

Vi spankulerade omkring i domen en stund, mina systrar, Falun-systerns fästman, Italien-systerns minste gosse, och jag. Jag försökte ta bilder utan blixt men det blev betydande skakningsoskärpa på de flesta bilderna.

Efter ett tag gick vi ut. Vi trodde att Falun-systern såg när vi andra gick och vi stod utanför ett bra tag och väntade. Ingen syster kom ut så till slut gick jag in för att hämta henne. När jag hittat henne och gick fram till henne, lutade hon sig mot mig i förtroende och viskade:
-Jag tror att de andra har gått ut redan.

Buffalomozarella.

Det är grejjer det!

Italien-systern hade köpt den allra bästa mozarellan som finns att få tag på innan jag kom hit, och som jag har njutit.
Den kan inte jämföras med det sega stycke skumgummiost man får om man köper vanlig mozarella i Sverige. Inte på samma dag, inte på samma vecka, knappt samma år ens…

Den här mozarellan levereras i lagomstora, runda, sammetslena bollar som flyter i en vassleklar vätska i sin burk.
Den har ett lite fastare skal på några millimeter och inuti är den både krämig och trådig på samma gång. Den går att riva isär i mindre bitar men äts med fördel med kniv och gaffel, antingen ren eller tillsammans med något annat gott.

Innan jag for bestämde jag mig för att försöka blogga lite här borta. Jag ville beskriva vad jag såg, beskriva mina matupplevelser och allt annat jag är med om.

Läser jag de inlägg jag hittills gjort handlar det mest om att lilla Svalan är sjuk.
Ganska tråkigt med andra ord. Och väldigt långt från den spirituella resandeblogg jag förutsatt mig att skriva.

Jag är just nu barnvakt åt två små italienska barn (åtminstone halvitalienska). Ett av dem sover tack och lov. Det andra sitter i sin matstol och funderar på om det ska gråta eller låta sig nöjas med den tvivelaktiga underhållning jag bjuder på i form av gurglande läten och fula grimaser.

Som ni förstar har min Italien-syster övergett mig för en stund. Hon skjutsar Falun-systern och hennes fästman till tåget i Seregno. De ska åka till Milano för en eftermiddag på egen hand och sedan fotbollsmatch mellan Inter och ett Sicilianskt lag i kväll.

Det är inte så många dagar kvar av min semester nu. Idag och i morgon bara. På lördag går flyget hem kvart över nio.

Idag ska jag och Italien-systern titta på pärlor. Jag ar egentligen bara ute efter några oranga pärlor för att efter ett års väntan kunna göra ett armband en bloggvän beställt. Vi får se om jag har tur och hittar vad jag söker. Om inte så hittar jag säkert något jag inte söker och kan ta det med mig hem.

Jag pratar med Förundersökningsledaren varje dag, oftast både morgon och kväll.
Dels längtar jag efter honom ratt rejält vid det här laget, och dels beror det på att jag vill ha rapporter om hur lilla Svalan mår.
Efter att hon fick ganska plötslig och hög feber i måndags kväll har det inte direkt varit lugna fina dagar. Både på tisdag och onsdag har hon haft över 40 grader.
Igår kväll gick temperaturen ner av sig själv till 37,6 men i morses var det mellan 38 och 39 igen.

Jag tycker så synd om mina barn, och särskilt om Guldgossen. Förundersökningsledaren hade tagit ledigt från jobbet torsdag och fredag för att ta med barnen till Göteborg där de skulle ägna en massa tid både åt Lek- och Bushuset och Universeum. Barnen har sett fram mot det här ett bra tag, och nu blir det förstass ingen resa.
Om lilla Svalan mot förmodan skulle vara helt feberfri vid lunch idag kanske de kan åka bara till Lek- och Bushuset i morgon men det är som sagt inte så troligt.