1995
Det var det året vi gifte oss.
Är det någon som fortfarande inte har förstått hur mycket jag längtar efter min man nu…
Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
1995
Det var det året vi gifte oss.
Är det någon som fortfarande inte har förstått hur mycket jag längtar efter min man nu…
Färsk pasta med en “sås” gjord på valnötter och parmesanost, och lite extra parmesanost pa toppen.
Grönsallad av blandade blad, morotsstrimlor, körsbärstomater och gurka med små minimozzarellaostar.
Åsnekorv och en pepprig salamivariant.
Tomino (ishockeypuck-stor mild krämig ost) lindad i späck (lufttorkad rökt skinka) och stekt sa att osten blir rinnig.
Creme caramelle och en kopp kaffe.
*
Jag skippade vissa delar, som korven och kaffet, men det var en utsökt sista lunch i Italien som serverades av Italien-systern.
Jag skötte mig utmärkt med Jeepen. Fråga bara Falun-systern och hennes fästman som var med i bilen.
Vi for till Italien-systern och hennes makes tomt, som de köpt ganska nyss. Den ligger jättefint, med en aning på-landet-känsla även om den är inklämd med hus på alla sidor. Tomten ligger ganska högt upp, med milsvid utsikt över grönskande ängar och böljande backar och i fonden stoltserar de höga bergen som man ser när vädret är klart.
När vi gick mot tomten säger Italien-systerns äldste son:
-Tomten… pappa Tomten!
Han var bara ett och ett halvt år när han träffade tomten förra gången, men trots massiv förklädnad lyckades han uppenbarligen avslöja sin far som tomten.
Nu ska jag köra Jeep i den italienska trafiken.
Jag är glad över valet av fordon!
Lilla Svalan är fortfarande sjuk. Igår lunch hade hon 39 graders feber.
Jag har sagt till Förundersökningsledaren att jag gott kan försöka ta mig hem själv från flygplatsen i morgon, men han envisas med att han ska komma och hämta mig. I all hemlighet är jag mycket glad för det. Jag vill så gärna höra till kategorin efterlängtade kvinnor som möts av en väntande älskare på flygplatsen.
Han kommer stå där i sin snyggkostym och ta emot mig med en röd ros i handen. Eller i den där snygga brunrandiga tröjan som jag köpte till honom i Italien förra gången jag var här utan familjen, och med den svarta vårjackan som gör honom så sexig, och med ett helt fång röda rosor, mercedesrosor.
Fast vänta lite nu, det ar höst – stryk vårjackan.
Och en famn full av mercedesrosor kostar lika mycket som hela min resa gjort…
Äsch, jag är i alla fall väldigt glad att han vill komma och hämta mig vid flygplatsen.
Det är egentligen märkligt att man hinner drömma så mycket även när man inte sover särskilt många timmar.
I natt drömde jag BLAND ANNAT att jag cyklade till Kiruna. Det var 187.777 tramp på cykeln, jag kollade min stegräknare när jag kom fram.
På vägen höll jag på att bli omkullsprungen av skenande cirkuselefanter.
Och när jag varit i Kiruna ett tag och skulle cykla hem hade min cykel blivit stulen, så jag fick gå hem.