Zäta

Fördelen (i alla fall en av fördelarna…) med julledighet är att man hinner blogga så mycket.

Nu ska jag försöka hålla mig från att vare sig skriva eller lägga upp mer bilder idag.

GOD FORTSÄTTNING!

Zäta full av julglädje.

Jag hörde att vi svenskar förbrukar 3 miljoner granar varje jul. Man uppskattar att 600.000 st även knycks!

Granknyckare har jag aldrig varit, men vi brukar såga oss (Hugga sig en gran låter ju mera rätt men faktum är att vi alltid sågar ner granen. Vi har en kompis som brukar skjuta sin gran, men utan jaktlicens så håller vi oss till sågen.) en gran i mina föräldrars skog men i år började det glesa ut på de fina granarna, så vi har köpt oss en i stället.

Till en början var jag inte så glad åt granen. Den såg ut som en rotborste ungefär. En massa grenar utan ordning och inte alls så där väldefinierad som jag vill ha det.

Lilla Svalan har fått det ansvarsfulla uppdraget att se till att granen har vatten.

Vi klädde granen dagen före julafton. Det har blivit tradition här och jag tycker det känns rätt. Det är nog Bullerbyböckerna som fått mig att känna att kvällen före julafton är rätta tillfället.

I år var det lilla Svalans tur att sätta stjärnan i toppen.Det är ett ärofyllt uppdrag som barnen nogsamt turas om med. Det är också därför vi fotar, så vi ska kunna gå tillbaka och se vem som hade äran året innan.

Om ni tycker att trappan verkar lite sned så beror det på att jag har tiltat bilden för att få granen att verka rät. Och om ni tycker att tapeterna verkar rosa så är det en illusion. De är brun-grå.

Förundersökningsledaren sätter alltid i ljusen. Det är mannens roll. Sedan kan han gärna få dra sig tillbaka och låta mig och barnen pynta resten. Främst eftersom han har en betydligt mer sparsmakad stil än vi. Om han hade fått bestämma hade vi haft en gran med bara några röda kulor i. Nej, mycket ska det vara. Allt pynt i lådan måste upp, och gärna något nyinköpt också.

Årets nyheter var några små röda och guldiga kulor, röda rosetter och guldfärgade änglar. Allt inhandlat på Second Hand för ca 15 kr.

Så här blev resultatet.Nej, jag busar med er lite…

Så här blev granen när det fått sina nya kläder:Visst är den betydligt snyggare med kulor och glitter än när den stod bar med bara barr!

Okej, här kommer några riktiga bilder:

På julaftons kväll var det fullt med paket under granen och lilla Svalan hoppade in för jultomten och delade ut klappar. (Jag har ju redan för två år sedan avlivat den skäggige mannen i rött så vi behöver inte vänta på att han ska komma längre.)

Har man inte tillgång till gran går det lika bra med något annat som sticks.Svärföräldrarna hade fått tag på en tall och den var också fin, om än något glesare…

För några dagar sedan gjorde jag en julgrupp till modern. Jag hade redan då bestämt mig för att göra en ungefär likadan till svärmor.

Dagen före julafton gav jag mig ut i skogen för att samla mer mossa.
Hur mycket mossa tror ni jag hittade under en decimeter snö?

Just det!
Nu gällde det att tänka kreativt och försöka ersätta den uteblivna mossan med något annat.

Förundersökningsledaren hade kapat några av grenarna från julgranen så dem samlade jag på mig, och sprayade fusksnö på. Jag har haft en gammal burk ståendes i många år.

När jag började lägga grenar på brickan upptäckte jag att brickan naturligtvis lyste igenom de glesa barren, och så ville jag inte ha det. Jag behövde ha tag i något att täcka botten med. Gärna sand för att få något att kunna peta ner grenarna i lite.

Det är svårt att få tag i sand när tjälen gått i backen, men i garaget stod en överbliven hink med sättsten. Det var alltså små små stenar som vi lagt under betongstenarna när vi gjort trädgårdsgångar och garageuppfart.
Efter att ha tvättat stenarna i en sil några gånger tyckte jag det blev godkänt.

På bilderna syns inte stenen, men det var ju inte meningen heller.Den här gruppen består bara av tre vita hyacinter, ett vitt ljus, några överblivna grankvistar och två fuskpaket som jag köpt på Lidens.

Kostnader:
Bricka – 5 kr på Second Hand.
Ljus – 35 kr på torget.
Hyacinter – 10 kr/st på Lidens.
Paket – 5 kr/st på Lidens.
Hyacintglas – IKEAs ljuslyktor. Köp 4 st för 9 kr.
Småstenar i hyacintglasen – hade jag sen tidigare.
Grenar – överblivna från vår 150 kronorsgran.
Fusksnö – tagit lite från en gammal sprayburk jag någon gång köpt för 20 kr.
Sättsten – försumbar kostnad.

De små paketen är så enkelt gjorda att man nog skulle kunna fixa dem själv också. De består av två fyrkantiga froglitbitar som sprayats med något lite halvglittrigt, och inslagna med tunna silverband.

Det bästa med julmaten är att det alltid blir så mycket rester.

I dag har jag ätit prinskorv och krustader till lunch. Och några överblivna tomatklyftor.

I kväll vankas det mer rester. Då ska vi traditionsenligt gästa goda vänner som brukar bjuda på sina julmatsrester, kompletterat med lite nya godsaker.

Jag måste erkänna att jag inte är så förtjust i snö.
1: Snö blir ofelbart slask och slask är inget roligt.
2: Snö gör vägarna hala och hala vägar är både far- och gåfarliga.
3: När det snöar är det oftast kallt (!) och jag gillar inte kyla.
4: Snö innebär våta skor och stövlar som lämnar pölar i hallen.

MEN
På julafton SKA det vara snö.
Och jag vet inga barn som inte älskar att leka i snön.

Dessutom blir allt som bäddas in i snö mycket vackrare.
Vårt hus till exempel.

För att inte tala om de tråkiga rabatterna där jag efter att ha läst alla trädgårdstidningars allra godaste råd, envist låter de vissna blomsterstänglarna stå kvar.

Upp kvart över fem för att sjunga på julottan.
Väcka liv i hela familjen eftersom Förundersökningsledaren är ljudtekniker och vi inte kan lämna barnen hemma.
Efter en sen julaftonskväll känns det som tortyr när klockan ringer.

Julotta måste vara ett okristligt påfund.

Men då och där; friden infinner sig. Julens budskap om den allt överskuggande kärleken går rakt in i hjärtat.
Kyrkan är smyckad med levande ljus. Människorna som möts har alla offrat en skön sovmorgon på bekvämlighetens altare. Vi är trötta men mottagliga. Och Herren ser med välbehag på våra offer, när vi offrar för att få möta Honom, och varandra.

Det är härligt med julotta!

Julafton.

Vitt vitt vitt med massor av snö.

Sovmorgon.
Lång frukost.

Glada barn i vinterkläder som leker i snön.

Lite gräl om vilka kläder man ska ha när man heter lilla Svalan och själv vill bestämma fast pappa tycker att man ska vara fin.

Jullunch hos svärföräldrarna.
Lite legobygge och sällskapsspel och så Kalle Anka.
En hel kasse julklappar med hem.

Lugn eftermiddag hemma med svärfar som sällskap.
Fruktstund.

Julaftonskväll.
Besök av mina föräldrar.
Glögg och pepparkakor.

Förväntansfulla barn.
Julevangeliet och bön.

Äntligen dags att öppna paketen.
Glada miner.
Lilla Svalan slänger sig om halsen på varje givare.

Jag öppnar mina paket.
En bok från mamma.
En cykelhjälm från barnen.
Godaste parfymen “Flowerbomb” från Förundersökningsledaren.

Guldgossen får ett stort paket med Lego som går att programmera med datorn. Sedan är upptagen på sitt rum resten av kvällen.

Lilla Svalan får en keyboard. Som hon har önskat och hoppats!
Lyckan är total. Hon hoppar och dansar.
När hon spelat en stund kommer hon ut till mig i köket och gråter.
-Men vad är det lilla Svalan, har du slått dig?
-Nej, jag är bara så lycklig.

Julmiddag klockan nio på kvällen.
Ett mess från min älskade Rana som gör mig så glad att jag struntar i gästerna och genast måste svara.

Alla är trötta men glada.
Risalamalta, chokladpudding, ost och kex.

Gästerna tackar för sig.

Guldgossen bygger och bygger.
Lilla Svalan tittar på julklappsfilm.

Till slut kryper vi ner under täcket. Lilla Svalan värmer mig som en kamin. Jag vill ha kvar henne bredvid när Förundersökningsledaren kommer och bär över henne till hennes egen säng.