Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Förundersökningsledaren har åkt för att skjutsa Guldgossen till Royal. När han kommer hem kommer han invadera kontoret och inte lämna någon datatid över till mig. Alltså får jag passa på nu om jag vill blogga.
Och det vill jag.
Men vad ska jag skriva?
Jag kan inte komma på något vettigt, inget ovettigt heller.
Förresten har jag lite ont i vänsterarmen också, efter allt knappande på telefonen idag.
Tre par kortskaftade ullstrumpor till mig. 10 kr/st.
Ett par rejäla tumvantar till vardera barn. 20 kr/st.
En allvädersjacka till lilla Svalan, härligt orange. 20 kr.
I dag har Iris namnsdag!
Grattis du Sarons ros!
I dag är jag lite trött.
Jag jobbade hårt i går och det gav bra resultat. Bokade 19 besök. Jag kände att jag kom in i ett bra flow och då är det bara att haka på och suga ur så mycket som möjligt av sin kapacitet.
På vägen hem stannade jag och tittade på när lilla Svalan spelade handboll. Hon har inte så bra bollkoll men hon har viljan att lära sig. Dessutom var hon den enda av ungarna som gjorde riktiga sit-ups och armhävningar och när det var dags för balansgång på bommen en meter upp i luften var det bara lilla Svalan som vågade gå utan att hålla en ledare i handen. Hon spatserade bara över, som om det inte vore något svårt alls, medan de andra barnen balanserade med tungan rätt i mun.
Okej, jag skryter här, men visst ska man få göra det om sina barn!
När lilla Svalan och jag kom hem hade Förundersökningsledaren lagat jättegod fiskgratäng. Jag vill skryta om Förundersökningsledaren också. Han är så duktig. Ofta när jag röjer loss i köket brukar jag prova mig fram och exprimentera fram någon maträtt som antingen blir jättegod eller inget vidare alls.
När Förundersökningsledaren exprimenterar blir det antingen jättegott eller bara gott.
Efter maten tävlade Guldgossen mot mig i att klara 7:ans och 8:an tabell. Jag vann överlägset tack vare min snabbare reaktionsförmåga, men Guldgossen kan nog egentligen fler svar än jag. Jag har svårt för 6X7, 8X8 och 7X8.
När TV-programmen började bänkade sig barnen i soffan framför “Halv åtta hos mig” och jag ställde mig och strök. Sedan stod jag där vid strykbrädan till klockan tio, när House var slut och strykhögarna borta.
I natt kom lilla Svalan intumlandes i vårt sovrum och ville ligga bredvid. Hon hade drömt en mardröm om att hon var i ett rum med en massa kor som slickade henne.
Så idag är jag lite mör.
Guldgossen ska åka på skidläger till Hovfjället på lördag.
Han längtar. Jag bävar.
Som den förståndiga mor jag ändå är har jag inte med ett ord yppat mina farhågor för honom, men jag är nervös.
Tänk om han trillar och bryter tummen, eller gör en vurpa och svimmar av, eller kör omkull och knäcker nacken, eller halkar på en isfläck och bryter benet, eller…
En moders omsorg tar inte alltid logiska uttryck.
Men jag är glad att han är glad.
Och Guldgossen bryr sig inte det minsta om att han inte kan åka skidor. Det är knappt nämnvärt i sammanhanget. Han ska ju på LÄGER! Jättekul och bara jättekul.
Jag vill gärna att det ska få vara så, så jag kniper ihop läpparna och spar på alla förmaningar som vill bubbla upp.
