Zäta

Som jag har letat!
I lördags gick jag igenom hela Göteborg (jag överdriver bara lite…) och i förrgår hela Götene (ingen överdrift). Jag har dessutom letat i sportaffärerna i stan.

Ingenstans har jag hittat några termobyxor till Guldgossen.

Mitt sista hopp stod till torghandeln och framförallt till den buttre väderbitne mannen som säljer barnkläder.

Det allra sista paret tjockebyxor som finns att uppbåda på denna sidan polcirkeln hängde på en klädställning vid Buttermannens marknadsstånd.
Det var rätt storlek och de kostade bara… 10 kr!

Kan ni fatta det! Jag vet inte om jag ska vara gladast för det hutlöst låga priset eller för att Guldgossen slipper framleva de sista vinter- och slaskveckorna med trasiga termobyxor.

Tomburkar
Cigarettpaket
Fimpar i drivor (både bildligt och bokstavligt)
Bruna bananskal
Hundbajs
En trasig ballong
Servetter
En påsklämma
Diverse förpackningar

Ja, det är lite av det jag såg på vägen till torget.

När jag ändå är inne på det här med förlossningar och småbarn…

Vid mitt första besök på mödravårdcentralen satt jag nervöst och väntade på att få lämna blodprov (vilket är bland det värsta jag vet). För att fördriva tiden läste jag lite i en föräldratidning. Bland insändarna hittade jag ett recept på moderkaka. Någon vettvilling påstod på fullaste allvar att det var nyttigt, gott och fullt naturligt att tillaga och äta upp moderkakan. Han (för det var en han dessutom) hade sparat sin frus moderkaka i frysen, och efter någon vecka lagat till den efter konstens alla regler och ställt till med fest.

Jag blev akut illamående och funderade allvarligt på om jag skulle lägga ner det här med barnafödande. Min hjärna gick i baklås och jag var rädd att barnmorskorna skulle förorda moderkaka som en återställare efter förlossningen.

Hetaste snackisen just nu: Ost gjord av bröstmjölk.
Skulle du vilja smaka?

Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Så klart att det är något naturligt. Och vi människor dricker ju faktiskt bröstmjölk, även om det brukar begränsa sig till det första levnadsåret. Men ändå – bröstmjölk. Någon annans bröstmjölk, annan är min mammas. Nej, jag skulle nog inte vilja ha mammas mjölk heller… inte nu.

Skriverierna påminner mig dock om en historia en före detta kollega berättade en gång. Hon födde en liten prematurbäbis och tillbringade några månader på en prematuravdelning. Eftersom de flesta som är där, är där rätt länge, så börjar man lära känna varann, och personalen.

När någon av de andra “gästerna” skulle lämna avdelningen tackade de för sig genom att bjuda personalen på nybakade bullar. När personalen låtit sig väl smaka och tackade för fikat berättade mamman att hon bakat på överbliven bröstmjölk. Det var nog både en och två bland personalen som önskade att de inte varit fullt så fikasugna.

Det har refererats flitigt till NLT här på bloggen ett tag.
Men jag har glömt att skriva om Förundersökningsledaren.

Han, min man, har vunnit första pris i NLT´s tävling om bästa vinterbilden. Tyvärr finns tävlingsresultatet bara med i papperstidningen och inte i nätupplagan, men klicka här kan du ändå se den.

Grattis Förundersökningsledaren! Det är en jättefin bild!

Update:
Nu har Förundersökningsledaren fått sitt pris också. Ett presentkort på Expert. 500 kr att förlusta sig på. Förundersökningsledaren har genast börjat drömma om en TV. En som inte är riktigt lika tjock som vår otroligt tjocka tjock-TV kan jag gissa.

Jag trodde att jag ältat klart. Men så läste jag i NLT att Lidköpingskören ska ha guld-kläder och då var jag tvungen att tänka lite till.

Och nu har jag kommit fram till att jag är riktigt glad att jag inte kom med i Körslaget.
Jag klär nämligen ytterst illa i guld.