Zäta

Jag skulle behöva skapa en databas över de böcker jag läst och de böcker jag äger. Såhär i bokreatider uppstår alltid risken att råka köpa på sig en bok man redan läst eller till och med köpt eller fått. Mig veterligen har det inte hänt ännu, men med tanke på i vilken takt jag köper böcker är det bara en tidsfråga.

I går upptäckte jag att även Willys hakat på bokrean och sålde fyra pocketböcker för 99 kronor. Jag köper helst pocket eftersom det är samma höjd på alla böcker. Lättstaplat med andra ord.

De böcker jag plockade med mig var:
Clive Cusslers “Den heliga stenen”
Conn Igguldens andra bok i serien om Erövraren “Bågens Mästare” (Den första och tredje har jag skickat efter från Adlibris.)
Raymond Khourys “Ormens tecken”
Roslunds och Hellströms “Tre sekunder”.

Bågens Mästare och Tre sekunder hade jag redan bokat för som vill-ha-objekt i Bokias reakatalog men nu lyckades jag knipa dem ännu billigare, och som pocket.

På väg hem från Tillväxtgruppssamling. Hela familjen Zäta sitter i nya Volvon.
Plötsligt tvärnitar Förundersökningsledaren. Det rycker i våra bilbälten. Jag flämtar till. Guldgossens mage far upp i halsgropen.
-Vad gör du? utbrister jag, inte helt utan irritation i rösten.
-Det var en liten kanin, svarar Förundersökningsledaren småskärrat.
-Kanske möjligtvis en hare, kontrar jag som ingenting sett på vägen.

Då hörs lilla Svalans nytra röst från baksätet:
-Det hade varit bättre om du kört över den.

Vad det är gott med fruktsallad! Helt fantastiskt gott! Verkligen!
Och lite konstigt – att en banan, en apelsin och ett äpple tillsammans kan blir så mycket godare än en banan, en apelsin och ett äpple var för sig.

Det här var precis var jag INTE behövde. Ännu en natt med alldeles för lite sömn.

Till en början var det helt mitt eget fel.
Jag hade fått för mig att vi skulle baka pizzastenspizzor till middag och naturligtvis tog det längre tid än jag trott. Inte förrän efter tio var barnen i säng, jag själv en stund därefter.
Dubbelsängen befolkades av mig, lilla Svalan och Guldgossen – som var en aning mörkrädd. När Förundersökningsledaren kom för att lägga sig fick han plocka bort två tredjedelar av de sovande innan han fick plats.

Strax efter ett på natten kom Guldgossen tillbaka. Då hade han inte lyckats somna om efter att Förundersökningsledaren hjälpt honom i säng.
Jag makade på mig, bad honom hämta en kudde, och släppte ner honom mellan mig och Förundersökningsledaren med en trött förmaning om att Guldgossen skulle hålla sig på min sida för att inte väcka Förundersökningsledaren.

Sedan sov jag inte mycket mer den natten. Det var för trångt om saligheten. Jag vet att jag måste hunnit sova någon minut i alla fall för jag drömde att en av mina systrar födde barn, en pojke och tre flickor. Hon födde hemma hos sig och jag var med och tog emot barnen, lindade in dem i filtar och skötte om allting. Direkt efter förlossningen gick systern och hennes man och handlade på Carrefour (en stor butik som finns i bland annat Italien) och jag var rätt förgrymmad över att de lämnade barnen sådär direkt.

När det var en kvart kvar tills min väckarklocka skulle gå igång bad jag Guldgossen gå tillbaka till sin egen säng – för att jag inte skulle väcka honom när jag klev upp (jättelogiskt). Han somnade i alla fall om och jag också. Jag fick tio minuter av underbar, djup, ostörd sömn.

Nu är frågan – kommer jag överleva dagen med bara de där tio minutrarna?