Blog Image

Zäta

Vad handlar Zätas blogg om?

Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se

Hellre vithårig än lilahårig

Med glimten i ögat Posted on Mon, April 04, 2011 15:04

På lunchen tog jag mig en liten cykeltur.
Precis vid torget mötte jag en kvinna i min egen ålder, med lila hår. LILA.

Jag stannade inte och talade om att hon var två veckor för tidig.
Eller att det vanligtvis bara är barn som klär ut sig till påskakärringar.
(Mest för att jag själv har klätt ut mig och påskat på jobbet när jag var yngre.)



Hellre renhårig än vithårig

Klädsamt Posted on Mon, April 04, 2011 12:02

I går var jag ute och gick en sväng i blåsvädret. Eftersom håret var nytvättat och lättpåverkat blev det alldeles korkskruvslockigt. Varenda litet hårstrå krullade till sig… nästan.
När jag kom hem och tittade mig i spegeln fick jag se ett alldeles för stort antal vita hårstrån som inte alls var med på noterna. I stället för att forma sig till mjuka lockar hängde de spikrakt ner.

Nu är frågan:
Ska jag bli rakhårig på gamla dar?



Dåligt samvete

Med glimten i ögat Posted on Mon, April 04, 2011 12:01

I går gjorde jag något riktigt dumt. Jag skäms så här efteråt, men samtidigt var det så fantastiskt roligt så jag känner mig lite som Dr. Jekyll och Mr. Hyde.

Det hände när jag jobbade i församlingsvåningen med fikat efter mötet.
I min väska hittade jag en stor gummispindel som Guldgossen glömt där när han lurade sin mormor i fredags. Nu fick jag för mig att jag skulle busa lite med damerna och herrarna i min serveringsgrupp. Jag la spindeln under en diskhandduk och hoppades att någon lagom lättskrämd person skulle lyfta på den där handduken.

Min förhoppning infriades – med råge.
Damen som tog handduken gjorde det så häftigt att spindeln ”hoppade” ner på golvet och gjorde en naturtrogen saltomortal genom luften innan den med sviktande ben landade på klinkersen.

Tyvärr visade det sig att damen i fråga var förskräckligt rädd för just spindlar. Hon hoppade värre än spindeln, viftade med händerna och skrek en stund. Det var… det var… det var… JÄTTEROLIGT.



Önskas – skinkor av stål

Svettigt Posted on Mon, April 04, 2011 07:55

I helgen har det varit varmt och skönt. Så jag var nästan sugen när jag upptäckte att jag skulle hinna cykla till och från jobbet i dag.

När jag svingade (bara liiiite överdrivet) mig upp på cykeln i morses var det bara ynka fyra plusgrader. Men eftersom jag skyndat på morgonrutinerna och dessutom hade lyckats övertala till och med lilla Svalan om det nödvändiga och njutningsfulla i att cykla, så fanns det inte minsta chans att jag skulle ändra mig och ta bilen i stället.

För att muntra upp mig på min kalla färd sjöng jag en liten peppsång tyst för mig själv:
“Jag har inte ont i baken.
Jag har inte ont i baken.
Jag har inte ont i baken-
för den är så mjuk och rund.”

Jag kan inte för mitt liv begripa hur det kan göra så ont i rumpan att cykla. Kan man verkligen ha ont i fettet? Är det inte bara muskler som gör ont?
Om det nu är så att musklerna klarar mer smärta än fett så ska jag önska mig skinkor av stål.