Nu har jag sytt samman alla lapparna en första gång. Det har blivit 15 längder.
Nästa steg är att stryka längderna och sedan nåla, nåla och nåla.
För att få lapparna att ligga precis kant i kant krävs en hel hoper nålar, speciellt vid de första sömmarna.
Första omgången sömmar
Lapp på lapp Posted on Mon, November 14, 2011 20:19- Comments(0) https://blogg.zettervall.se/?p=728
- Share
Tintin eller lapptäcke
Vardagsnära Posted on Mon, November 14, 2011 18:14 Man och barn är iväg och ser på Tintin. Jag är hemma och syr lapptäcke.
Jag har dock inte bestämt mig för vilken aktivitet jag helst föredrar.
Efter ett stort glas te tror jag att det blir några avbrott i systugan också. Då är det ju i alla fall bättre att vara hemma, nära toaletten…
- Comments(0) https://blogg.zettervall.se/?p=729
- Share
Kompiskomposten
Blommor och blader Posted on Mon, November 14, 2011 18:12I dag matar jag komposten med äggskal, potatis och tepåsar.
- Comments(0) https://blogg.zettervall.se/?p=730
- Share
Tidtagarur
Barna Posted on Mon, November 14, 2011 06:17 Vi är på väg till barnvälsignelse i Göteborg. Lilla Svalan har tagit med sig mitt tidtagarur i bilen. Hon sjunger:
-Today I don´t feel like doing anything…
Efter en stund har hon sjungit klart och konstaterar:
-En minut, 18 sekunder och 32 hundradelar! Så mycket kunde jag på den sången. Men jag kan nog sjunga fortare.
Och så börjar hon om, i ett rasande tempo:
-Today I don´t feel like doing anything…
-Jaha, bara 42 sekunder. Jag borde tagit med mig ett anteckningsblock.
Det går en stund och efter ett tag tar en ny lek vid.
-Nu ska vi se hur länge jag kan vara tyst!
-Bra, konstaterar vi andra. Det är en jättebra lek lilla Svalan. Då kan vi andra kan läsa lite.
Vi börjar läsa… Sedan hörs:
-37 sekunder! Nej, nu kan jag inte vara tyst längre. Det var väl ganska bra ändå!?
- Comments(0) https://blogg.zettervall.se/?p=731
- Share
På helspänn
På resande fot Posted on Mon, November 14, 2011 06:11 Jag kör en främmande bil.
Jag kör från Göteborg på okända vägar.
Det är novemberkväll och så höstmörkt som man bara kan tänka sig.
Dimman seglar mot mig i tjocka sjok utmed vägen. Bitvis är den flortunn och knappt besvärande men så, utan förvarning, slår den till med sin vita knytnäve mot bilrutorna och förblindar allt och alla.
I bilen transporterar jag min dyrbaraste skatt.
Två sover i baksätet och bredvid mig i fram sitter en och halvslumrar.
Jag ömsom kröpkör, ömsom skyndar på för att hinna hem innan även jag blir bergatagen av tröttheten. Jag blir omkörd, kör själv om, blir omkörd igen. Koncentrartionen är på topp. Radion är avstängd. Allt är tyst.
När vi kommit hem och gått och lagt oss känner jag att jag fått träningsvärk i låren.
- Comments(0) https://blogg.zettervall.se/?p=732
- Share