Zäta

Nu har jag hunnit vidare en bit på lapptäcket till Falunkorven. Jag har inte sytt de senaste dagarna men jag hoppas innerligt att jag ska hinna klart till jul.

Minns ni att jag skrev att det är viktigt att nåla ordentligt när man ska få till de långa remsorna till ett sammanhängande täcke.

Om man slarvar blir det så här:Lapparna hamnar inte precis kant i kant.

Det är så här det ska se ut, i alla fall i min noggranna värld.Däremot är jag inte så noggrann att jag orkar repa upp en hel söm och göra om när det inte blir precis som jag vill ha det. Jag räknar hellre med att mottagaren av gåvan (som för övrigt inte ens kommer ha uppnått ett halvårs ålder om jag hinner klart med täcket när det är tänkt) inte är så noggrann med sömmarna som jag.

Nu vill jag ha något gott att dricka.
Vilken tur att vi har så mycket frukt hemma.

Det får bli några gröna äpplen, en apelsin och en bit ingefära.

Under nattens långa, sömnlösa timmar passade jag på att läsa en hel del i boken jag håller på med just nu. Den är ganska lättsmält och handlar om tempelriddarordern. Men ändå önskade jag att jag haft en tidning att bläddra i istället. När man är riktigt trött och bara vill kunna slappna av är det inte fel att kunna läsa något positivt och må-bra-igt.

Jag tror jag ska gå in på Tidningskungen.se och kika ut en bra prenumeration att skriva upp på önskelistan.

För övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska önska mig i julklapp i år. Biobiljetter är alltid uppskattat, men det kan vara riktigt mysigt att sitta hemma och se på film också.
Även det kan Tidningskungen fixa åt mig, i samarbete med SF Anytime. Det där med att plocka hem filmer via nätet och kunna se direkt i TV-soffan är faktiskt en jättebra idé som vi utnyttjar emellanåt i vår familj.
Tack för det!

Vi bakade pepparkakor i går, barnen och jag.
Och åt en massa deg. Jag tror faktiskt aldrig att jag ätit så mycket pepparkaksdeg tidigare. Barnen åt sig nöjda också.
Vi gjorde empiriska studier och drog alla tre samma slutsats – degen är godare än de färdiga pepparkakorna. Varför bakar man överhuvudtaget pepparkakor när alla är överens om att degen är godast?

Lilla Svalan och jag lyxade till det lite extra och gjorde kristyr också. Både vit och rosa. Så avancerad har jag inte varit på många år.

Här är lite av det färdiga resultatet.Ett hjärta med rosa granar.

En lucia, eller prinsessa om man så vill.

God jul att hänga på gardinstången.

Ett fruntimmer i blåsväder.

En gubbe med slips och brett skärp.

Ett hjärta med stjärnor.

En älg.

Ett par på stranden.

En gubbe framför Sportspegeln.

På nudiststranden.

Jag har fortfarande inte sovit. Den där eftermiddagsslummern jag funderade på blev inte av och nu är det inte lönt för nu är det snart kväll.
Jag är fortfarande förtvivlat frusen. Nu sitter jag och huttrar vid datorn och går igenom 517 kort jag laddat in i datorn från vår lilla kamera.

Jag har yllesockar, långbyxor, långärmad t-shirt, tröja, HellyHansentröja utanpå det, halsduk och mössa. Och fryser, som en hund. En sån där mager, pälslös hund i snöväder.

Men håll med om att mössan är snygg!

Klockan hann bli tre innan jag la mig.
Och då var jag klarvaken.

Jag vände och vred, och frös. Jag hämtade en filt men frös ändå. Jag tog på mig en tjock långärmad tröja över t-shirten för att komplettera pyjamasbyxor och tjockesockar men jag frös ändå.

Toalettbesök. En stund i sängen. Toalettbesök. En stund i sängen.
En lång sittning med bok i hand.

Jag var fruktansvärt trött men kunde inte somna. Så fort jag la mig ner blev det svårare att andas. Hjärtat pumpade för högt och för snabbt.
Jag satte mig upp i sängen och läste men var för trött för att kunna koncentrera mig på orden. Jag la mig ner igen och kunde bara tänka på hur snabbt och hårt pulsen slog.

Halv sex var jag på toa igen.
Jag räknade efter hur länge jag skulle få sova om jag somnade nu. Två timmar och trekvart. Jag la mig, men somnade inte.

Strax före kvart över åtta stängde jag av klockan för att den inte skulle väcka barnen av misstag. Sedan sov jag en orolig kvart. Vaknade och insåg att jag faktiskt sovit, och sov sedan en kvart till.

Nu sitter jag här vid datorn och ska författa min välvalda ord till radiosändningen. Hjärtat slår fortfarande för snabbt. 120 slag i minuten, men inte lika frenetiskt stångjärnshammaraktigt som i natt. Jag fryser, men inte genom märg och ben.

Jag funderar på om det var något jag åt på julbordet eller om jag återigen ska skylla på kaffet. Jag drack en pappmugg som avslutning på middagen i går kväll. Jag har lovat mig själv att aldrig dricka kaffe på kvällen, men det var ju så långt kvar innan jag skulle sova, och jag ville ha något varmt och uppiggande att både hålla i och hälla i.

Nu är jag för trött för att orka sörja mina missade timmars sömn. De var ju ändå inte så många. Jag slår på autopiloten och hoppas att magraset rasat klart så att jag kan hålla mig i studion under hela mötet.

Lite synd att jag vaknade halv sex i går morse utan att kunna somna om, när jag egentligen haft chans till lång sovmorgon. Nu har jag sovit sammanlagt en halvtimma under de senaste 16 timmarna.

Klockan är två… på natten… och jag har just kommit hem från julbordet med jobbet i Arenan. Maten var helt okej. Arvingarna spelade för högt men det var kul att dansa. Sara Löfgren och Kim Fransson röjde loss. LaGaylia Frazie (fundera på den stavningen en stund) och Anna Sahlin sjöng gospel, blues, rock… och hade också med sig två jätteduktiga sångare i Tobias Lundqvist och en kvinna jag inte hann uppfatta namnet på.
Kvällen konferencier var trollkarlen Gaston som visserligen inte trollade så värst men som var riktigt rolig emellanåt.

Nu är jag förmodligen övertrött för jag är inte ett dugg sugen på att gå och lägga mig. Vilket är lite synd eftersom jag måste vara i kyrkan i god tid i morgon bitti för att förbereda radiosändningen.