Zäta

På fredag ska vi gå på bandy. Vi har inte riktigt bestämt vilka “vi” är än men vi har i alla fall tre biljetter. I min tankevärld var det antingen Förundersökningsledaren, jag och Guldgossen som skulle gå, eller Förundersökningsledaren, Guldgossen och lilla Svalan. Eller kanske Guldgossen och en kompis till honom tillsammans med Förundersökningsledaren.
Minsta gemensamma nämnaren för alla alternativen är i alla fall Förundersökningsledaren och Guldgossen.

Lidköpings bandylag Villa spelar på hemmaplan mot Bollnärs. Det är semifinal.
I bästa fall blir det en spännande match och en rolig upplevelse för den manliga delen av familjen, och vem det än blir som följer med.
I värsta fall är det Villas sista match för säsongen.
Snygg-kollegans granne brukar säga (på tal om vårtecken):
-Det är inte vår förrän Villa har åkt ut i bandyn!

Vid middagen i dag frågade Förundersökningsledaren om Guldgossen ville följa med honom på bandy. Det nekande svaret förvånade oss en smula.
-Men varför vill du inte det. Det blir säkert jättekul!
-Jag har redan varit på bandy en gång.
-Har du det? När var det då?
-Det var för länge sen. Med min kompis Djurvän och hans pappa.
-Men var inte det kul då?
-Nej, för det var utomhus. Och jag fastnade med tungan under en bänk och missade halva matchen.

I dag har lilla Svalan hållit sitt första föredrag i skolan. Uppdragen var att ta med sig någonting hemifrån att visa upp och prata kring. Det skulle vara något med stor betydelse för föredragshållaren. Tidsramen för föredraget var satt till en kvart.

Lilla Svalan tog med sig Flammy. Det är en gosig apa som hon fick av brandkåren när vi gick på grund i Dalslands Kanal för fyra år sedan.

Lilla Svalans föredrag var ganska genomarbetat. Efter att hon väl bestämt sig för ämnet har hon gått igenom gamla bilder, valt ut lagom många och sedan dikterat sin föreläsning för mig. Jag har skrivit ner den och sedan har hon övat, rättat till sådant som inte låtit riktigt rätt, lagt till lite fakta om kanalen, övat igen och även hållit föredraget på prov för mig, med bildvisning och allt. Vi klockade det till 12 ½ minut och var överens om att det var rimligt.

Eftersom jag är en stolt moder kommer jag strax lägga upp lilla Svalans föredrag här på bloggen.

Genomförandet blev enligt min dotter en succé. Hon fick till och med applåder.
Jag frågade inte om alla elever får applåder.
En förälders viktigaste uppgift är att förse sin avkomma med tillräckligt mycket självförtroende för att den ska klara sig på egna ben en vacker dag.

För att motverka min sura trötthet och trötta surhet har jag samlat på mig ytterligare några vårtecken.

13. Lilla Svalan vill åka inlines. Det är bara lite grus kvar på gatorna (kommunens folk har inte kommit så långt med sopmaskinerna som till perifera Lidköping än) och dessutom finns det ju skydd.

14. När jag kom hem från jobbet möttes jag av lilla Svalan som tagit ut hinken med gatkritor och skrev mattetal på plattsättningen utanför huset. På fötterna hade hon sina nya turkosa basketkängor (jag vet att skorna heter något annat nu för tiden, men jag kommer inte ihåg vad).

15. Förundersökningsledaren har dammat av kolgrillen och grillar i trädgården (trots att han inte har tid att äta maten efteråt).

16. Middagen intogs för första gången i år i uterummet, som lyckats komma upp i samma temperatur som köket. (Och här syftar jag alltså på uterummet, inte maten. Middagen var, trots undermålig grillning, en aning varmare.)

17. Jag har upptäckt att jag behöver vattna växterna som stått på undantag i uterummet. Har jag tur är inte alla döda.

I morse trodde jag att det här skulle bli en riktigt bra dag. Solen sken, huvudvärken var borta och jag kände mig inte alls så trött och sur som jag gjort de senaste dagarna.

Men jag hade fel på min intuition. Det här har inte alls varit en bra dag.
Jag har presterat dåligt på jobbet och nu när jag kommit hem är jag trött, sur och har huvudvärken hovrande mellan hjärnhalvorna igen.

Dessutom har Förundersökningsledaren drabbats av den allmänna våryran och letat fram kolgrillen för att grilla några biffiga kotletter. Till detta har han serverat kokt potatis och brunsås.
Hur smart är det att laga långsam-mat när man har bråttom? Kvart i sex skulle Guldgossen och Förundersökningsledaren ge sig iväg till Royal respektive bildvisning i kyrkan.

Tjugo i sex satte vi oss till bords.

Nu har familjens gossar gett sig iväg medan lilla Svalan och jag försökt få i oss det halvråa köttet. Hur kan fläskkotletter bli så sega och trådiga fastän de inte är det minsta överstekta?

I kväll ska jag röja efter Förundersökningsledarens framfart i köket, vattna lite blommor, kolla igenom lilla Svalans matteläxa, hänga upp tvätt och sedan stryka framför “Sveriges Mästerkock”.

Och jag tänker vara sur och trött hela tiden.

Jag har verkligen snöat in på vårtecknen nu.
Under lunchen tog jag en snabb promenad till torget för att kanske fynda lite. Eftersom jag inte har något inbokat på lördag så var jag lite var sugen på köpa blommor och göra ett arrangemang utanför entrédörren.
Väl framme på torget gick all köplust över. Det var så gott att bara vända ansiktet mot solen en stund.

På väg tillbaka till jobbet fick jag syn på fetaste vårtecknet hittills:

12. En nässelfjäril fladdrade på vinterstela vingar precis utanför Kaffestugan. Det var så mycket hopp invävt i dess slumpmässiga rörelsemönster att jag blev alldeles våryrslig.

Vårtecknen fortsätter att uppvakta mig och sprida glädje.

9. I går eftermiddag så jag en liten snödroppe titta fram även i den andra entrérabatten.

10. I måndags var det lika varmt (14 grader) som en ordinär skandinavisk sommardag.

11. När solen skiner på fönstren så ser man att de behöver tvättas. Så synd att jag inte har något inbokat på lördag…