Zäta

Eftersom jag har fått en så fin award vill jag också gärna skicka vidare den.Riktigt inspirerande bloggar tycker jag dessa människor har:

Kamomilla med bloggen “I Lilla Kamomillas Villa”.
http://lillakamomilla.blogspot.com/
Här hittar man genomtänkta renoveringsprojekt och många inredningsidéer.

Annie med bloggen “Annalunda”.
http://annalunda.blogspot.com/
Vill man frossa i rosor är detta rätta stället.

Ann med bloggen “Mormor Ruths Ann”.
http://mormorruthsann.blogspot.com/
Inredningsidéerna avlöser varandra och presenteras med fina bilder och finurliga lösningar.

Sandra med bloggen “Sandras blogg”.
http://www.familjenlundell.se/index.php?option=com_content&task=blogcategory&id=0&Itemid=62
Drottningen av scrap, som gör mig så sugen att jag måste hålla mig i för att inte börja med ytterligare en hobby.

Bella med bloggen “Dröm & Vision”.
http://dromochvision.blogspot.com/
Jag bara älskar Bellas trädgård. Hon sprudlar av energi och hinner med fler saker på en dag än jag ens hinner tänka.

Lena med bloggen “Lenas Pysselgrop”.
http://lenaspysselgrop.blogspot.com/
Här är det pysselinspiration så det står härliga till!

Skatan med bloggen “Om livet i ett Skatbo”.
http://omlivetiettskatbo.blogspot.com/
Jag njuter av fina bilder och roliga texter.

Marie med bloggen “Vita Ranunkler”.
http://vitaranunkler.blogspot.com/
Marie är loppisfyndaren som piffar och fiffar och kan få en rulle tapeter i ett hörn att se ut som inredning. Mycket inspiration för den som också gillar att samla på hög men behöver puffas igång för att göra snygga installationer av samlingarna.

Faster Atta med bloggen “Faster Atta”.
http://fasteratta.blogspot.com/
En vacker dag kommer jag också göra en Tilda-ängel.

Gekko med bloggen “Att sy en Gecko”.
http://gekko-attsyengecko.blogspot.com/
Härliga barnkläder i roliga tyger.

Ruffa med bloggen “Syster Ruffas inredningsblogg”.
http://systerruffa.blogspot.com/
Vilsamt vitt för trötta ögon. Nästan som ljusterapi! Så fort jag varit inne och kikat på hennes fina bilder rycker det lite i penselarmen. Jag vill också måla vitt.

Karin med bloggen “Karins Fotoblogg”.
http://karinsfotoblogg.blogspot.com/
Här har ni tjejjen som verkligen kan det här med foto. Det är bara att njuta!

Det här är bloggar jag inspireras av. Sen läser jag förståss en massa andra bloggar, för att bli road, oroad eller för att jag helt enkelt förälskat mig i bloggförfattarna. Men det är en helt annan historia!

Igår slutade min kollega att röka. Hon har slutat så där tvärt av bara. “Cold turkey” eller vad det heter. Hon är inte “chicken” i alla fall.

Igår fick hon och hennes sambo också sitt nya hus. En perfekt dag att sluta röka. Huset anlände i plocke-pinn-format och riggades snabbt av fyra vana snickare.

På jobbet följer vi andra utvecklingen med stort intresse, både utvecklingen av rökstoppet och hus-uppet.

Jag tycker hon är beundransvärd. Hon har inte rytit åt mig en enda gång, trots att abstinensen torde vara ganska stor.

Jag har fått en award av Willewira med den mysiga bloggen Mor Karins Täppa.

Tack Willewira! Jag blev jätteglad.
Min tanke när jag började blogga var inte alls att jag skulle inspirera andra, eller ens bli läst av andra människor. Jag ville bara “testa lite” som Förundersökningsledaren brukar uttrycka sig. Nu har testet pågått ett tag och jag har upptäckt tjusningen med att “connecta” med andra bloggare.

Kan jag sedan bjuda på lite underhållning, inspirera eller på ett eller annat sätt beröra, så är det plus i kanten.

Gå gärna in på Mor Karins Täppa och njut av allt hon har att bjuda på:

http://morkarinstappa.blogspot.com/

Hjälpars vad jag är mätt!

Det bidde en hel pizza. Jag satte mig i min ensamhet på en av stadens pizzerior och läste en kvarglömd tidning och njöt av maten.
Jag gillar faktiskt att gå ut och äta själv ibland. Ingen som tittar på när jag slafsar, ingen som tar av den dyrbara tuggtiden för att kallprata medan maten kallnar, ingen att ta hänsyn till.
Bara jag och en gigantisk pizza…

…som nu ligger som en oförlåtlig degklump i magen och utsöndrar någon slags sömnmedel tror jag, för jag är redan på väg in i ett smärre paltkoma.

Det är inte helt omöjligt att vi åker en sväng till Stockholm i höst.

Jag drömmer om att få visa barnen var kungen bor, och kanske titta på Wasamuséet.
Våra barn är tokförtjusta i muséum.

Det finns jättemycket kvar att göra innan jag kan stänga ner trädgården inför vintern. När ska jag hinna med det? Eller rättare sagt, hur mycket vill jag prioritera trädgårdssysslorna framför allt annat som jag tycker att jag bör hinna med?

Jag ska klippa av bladen på jordgubbar och smultron och rensa bort ogräset som växer i smultrontornet.

Jag ska kratta upp alla nerfallna blad från plommonträdet och förstöra dem eftersom de är rostsmittade.

Jag ska rensa i fyrkanterna runt träden.

Jag ska rensa en fasa massa ogräs under häckplantorna på båda sidorna av trädgården.

Jag ska plantera vårlökar som just nu ligger och väntar på mig.

Jag ska göra klart surjordsrabatten med ovan nämda lökar och så kantsten runt.

Jag ska klippa ner vissna blommor från entrérabatterna.

Jag ska klippa häcken lite granna.

Allt är ju inte akut, men snart är också hösten slut
och då är det för sent!

Ibland kan det kännas jättejobbigt. Att inte hitta någon lunchlåda i frysen på morgonen och inte hinna fixa i ordning någonting annat. Att undra och ställa frågan.

Ibland kan det kännas fantastiskt.
Idag är en sådan dag.
Idag är jag fri att äta vad jag vill till lunch.

Jag kan gå till Hemköp och köpa hem (eller i alla fall köpa med mig) de där smältande goda vitlöksbaugetterna och komplettera med några fina oliver och kanske en burk tonfisk. Och någon dyr juice!

Jag kan gå till Kaffestugan och gynna dem genom att köpa en lunchsallad eller en bit paj. Kanske kosta på mig en flaska pommac att skölja ner det hela med.

Jag kan köpa en grillad macka med rökt skinka och mozarella, rocculasallad och färsk tomat på Söderströms café.

Jag kan köpa mig en pizza och äta halva idag och halva i morgon.
Så får det bli!

I måndags cyklade vi till skola och jobb. Lilla Svalan grät hela tiden, ända från det jag väckte henne kvart i sju tills jag lämnade henne på skolan fem över halv åtta.

På kvällen hade jag ett allvarligt samtal med min dotter. Jag förklarade att en morgon med bara tårar urholkar min själ. Jag kanske använde lite andra ord, men jag tror hon förstod. Hon lovade att försöka skärpa till sig, kanske bara gråta lite om det är jobbigt att cykla, eller när jag lämnar henne på skolan.
Jag förklarade att det inte behövs. Är det jobbigt att cykla blir det ännu jobbigare om hon också gråter. Och när jag lämnar henne vet jag att hon inte vill skiljas, att hon är ledsen, men hon behöver inte gråta. Jag vet ändå!

Och kan ni tänka er! Lilla Svalan har inte gråtit varken i morses eller i går morses. Jag berömmer henne och är stolt över henne och hoppas att detta ska hålla i sig. Både för hennes och min skull.

Nu är det verkligen höst. Regn, rusk, röda lönnar…

Och på väg in till jobbet för tre minuter sedan flög ett fågelsträck med minst femtio kanadagäss över parkeringen.

Vad kommer det sig att de trumpetar så duktigt medan de flyger? Borde det inte ta onödigt mycket på krafterna med tanke på alla mil som ligger framför?
Vad säger de till varann? Uppmanar de varandra att hålla formationen, hejjar de på den som ligger sist, gråter de för att de är på väg att lämna vårt vackra land, är de glada över att de naturliga instinkterna äntligen tar dem med på en resa till varmare väder?