Zäta

Nu längtar jag hem.

Hemma kommer min familj vänta på mig.
Vi kommer kasta i oss lite mat och sedan ska barnen iväg på Royal Rangers.

Medan de är borta ska jag och Förundersökningsledaren öva ihop oss inför sången på gudstjänsten på söndag. Och sen är det kväll. Och man kan få sova.

Huvudvärken har tonat bort under dagen men jag känner hur den ligger och ruvar strax under skallbasen.

På Tillväxtgruppssamlingen igår satt vi och bad. Klockan var ungefär kvart över sju.
Bland annat bad vi för Förundersökningsledarens syster som väntar barn när som helst. Hon har redan gått sex dagar över tiden. Vi bad att förlossningen skulle bli bra, utan komplikationer, och att det lilla barnet skulle må bra.

När vi kom hem senare på kvällen dök ett sms upp i Förundersökningsledarens telefon.

19.15 föddes hans systerson.

Jag är så hjärtans glad!
Det har varit svårt att hålla inne med detta glada under nästan hela dagen, men jag ville inte berätta för tidigt, om det nu är någon släkting som inte nåtts av nyheten på vanligt vis.

Men nu kan jag inte hålla mig längre.
Jag har blivit giftasmoster, Förundersökningsledaren har blivit morbror och allt gick bra. Kära svägerskan klarade förlossningen utan annan smärtlindring än sin makes massage. Jag är sååå stolt över henne!

Det är bara lilla Svalan som är lite besviken. Hon har numera 4 kusiner men ingen enda är tjej!

I morses fick jag stå och vänta på tåget när jag tog ringleden till jobbet.
Så fort bommarna gått upp fortsatte jag min färd. Jag tog vägen in vid begravningsplatsen, for förbi goda pizzerian och livsmedelsbutiken med bästa charken, stod en stund vid rödljuset i Dina försäkringar-korsningen, strögade förbi Stadt, körde ett varv i rondellen och kom lagom fram till infarten till jobbet samtidigt som bommarna för tåget gick ner där. Är tåget ovanligt långsamt, eller vad?

http://peterbarlach.blogspot.com/2008/11/rdda-uddevalla-frestllningen.html

Om ni någon gång i livet ska se en riktigt bra föreställning där ni får möjlighet att både skratta och gråta, njuta av sång och spel och av ett framförande utöver det vanliga, då ska ni åka till Uddevalla den 15de november och träffa den här mannen:

Föreställningen heter “Den Heliga familjen”.

Här är mer information:
Lördagen 15 november
Kl 18.00
Regionteater Väst, Uddevallascenen, Scen 1
Uddevalla

Biljetter hittar du om du ringer till gulliga Gunhild på:
0522 – 997 20 (Tryck 1)

Ring nu och boka era platser! Jag LOVAR att ni inte kommer bli besvikna.

Jag har blivit utmanad av den sköna Helena med bloggen ”Nyckeln till min hjärta”.
http://nyckelntillmitthjarta.blogspot.com/

Utmaningen går ut på att berätta sju saker om mig själv som både är alldagliga och knäppa.

Jag är ju en ganska öppenhjärtlig person här i bloggvärlden så det ska väl gå bra. Jag måste bara försöka fundera ut vad ni inte redan vet.

En del punkter skulle jag kunna kopiera från Helenas lista. Till exempel den med att vara jätteordningsam på jobbet men slarvig hemma. Fast det är kanske inte helt sant när det gäller mig. Jag är mer strukturerad på jobbet, och slarvig hemma.
Och det där med min aversion mot städning känner ni ju redan till.

Här är i alla fall min lista:

1. Jag kör på elskåpet på parkeringsplatsen varje morgon. Det är för att jag vill stå så långt in på parkeringsrutan som möjligt. Jag brukar backa tills det tar stopp, sedan kör jag fram några centimeter och så ser det ut som om jag är fruktansvärt duktig på att parkera om man går förbi och tittar när bilen väl står där. Min chef kommenterade det en morgon och var imponerad av att jag alltid kom så nära.

2. Jag drömmer ofta att jag blir kär. Mina kollegor, kändisar, folk jag träffat i något sammanhang och helt påhittade personer kan alla bli ofrivilliga föremål för mina varma känslor – i drömmen. Senast i natt hade jag en sådan dröm. Jag drömde att jag träffade Peter Barlach, trubaduren. Han fördrev några timmar vid en slags tågstation i väntan på sitt nästa framträdande. I första hand satt han och pratade med en före detta kollega till mig, men ibland bjöds även jag in i konversationen. Rätt som det var bad Peter (som i drömmen hette Anders) mig att skriva en limrick till honom. Det kunde jag inte men jag började skriva en dikt på rim. Rimmandet i drömmen berodde säkert på ett inlägg i Peters blogg där han rimmade lite i början.
http://peterbarlach.blogspot.com/2008/11/p3-dokumentr.html
Jag kommer inte ihåg hela dikten men jag försökte skriva lite om vad Peter/Anders och min kollega talade om. Den strof jag kommer ihåg lyder så här:
” Jag ska starta ett utbildningsprogram för alla åldrar säger Anders stolt, från de allra äldsta till dem med kolt.”
I drömmen gick Peter över en flerspårig järnväg och satte sig bredvid mig för att läsa vad jag skrivit. Vi skrattade lite tillsammans och han var så fantastiskt trevlig och hade så mycket glitter i ögonen, att jag blev hjälplöst förälskad.

3. Jag är en tävlingsmänniska, men bara på jobbet. När vi sätter upp mål med en hägrande belöning i andra ändan av tävligsperioden, gör jag mitt absolut yttersta för att vi ska vinna. Och om vi inte lyckas blir jag på allvar sur och nedstämd. Framförallt blir jag arg på mig själv när jag inte presterar tillräckligt.

4. Jag är fruktansvärt ointresserad av kläder och utseende. I alla fall mina kläder och mitt utseende.

5. Jag kan härma en tjäder, en kalkon och en koltrast.

6. Jag gör så fula grimaser att jag skrämde vettet ur mina egna barn när de var mindre.

7. Jag har, under en vecka, sjungit accapella varje morgon i P1:s morgonandakter. Det var i min ungdom.

Nu är det meningen att jag ska utmana sju bloggare och låta kedjebrevet gå vidare.
Reglerna säger också att jag ska länka den som utmanat mig och sätta in dessa regler i min blogg. Den som blir utmanad ska berätta sju saker om sig själv, både alldagliga och knäppa och sedan i sin tur utmana sju bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem. Det kan också vara vettigt att låta dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

Jag utmanar dem jag brukar hälsa på varje dag.
Det är rara Rana: http://ranashorisont.blogspot.com/
Det är svala Jensen: http://jensenstankar.blogspot.com/
Det är den evigt unga Junos mamma: http://vardagsglimt.blogspot.com/
Det är den härliga Helena: http://hemljuvahem-helena.blogspot.com/
Det är den vackra Hemmafrun: http://desperatahemmafrun.blogg.se/
Den är den skojige Skärgårdsdoktorn: http://skargardsdoktorn.blogg.se/
och det är kvinnan med det stora hjärtat: http://morkarinstappa.blogspot.com/

Känn nu för allt i världen inte att ni måste anta utmaningen, om ni inte tycker det är roligt med sådana här listor.

Det finns olika sätt att börja sin arbetsdag på. En del hör till de bra och en del till de dåliga.
Det kan också börja dåligt men fortsätta bättre.
I morses vaknade jag med huvudvärk, igen. Det kändes väl sådär får jag medge. Efter dusch och frukost blev det lite bättre, även om värken inte övergav mig.

När jag kom till jobbet och solen silade in genom persiennens aluminiumlameller blev jag på lite bättre humör… Ända tills jag fick se vad som låg på mitt skrivbord… Då gick humöret upp i topp!

Jag har ett litet häfte med post-it-lappar liggandes bredvid mitt tangentbord och där hade någon under gårdagskvällen målat upp ett område med tippex och sedan ritat två fina hjärtan.

Tänk vad en liten kärlekshälsning kan göra för morgonhumöret!

Hela dagens frukost intogs hemma vid köksbordet. Både koppen med te och det kokta ägget.

Jag förstår inte riktigt hur man kan tro att man inte ska bli mätt och stå sig bra på ett strutsägg!

Nej, det är inga strutsägg jag äter, men Förundersökningsledaren som följt med lite i äggdebatten tyckte att det kunde vara en lustig kommentar att lägga till. Och det kunde ju i alla fall ha varit roligt om jag gått på lite mer om hur bra ett ägg mättar och hur länge jag står mig.

Förmiddagsfikat utgjordes av en clementin och till lunch har jag druckit min proteindrink igen.

Frossandet i frukt har fortsatt på eftermiddagen då jag knaprade i mig ett äpple på fikarasten.