Zäta

I söndags gjorde jag mig verkligen i ordning innan jag for till gudstjänsten.

Jag var nyduschad och nyfrissad (och som ni vet nytonad) och välklädd. På fötterna bar jag mina svarta mockakängor, på benen mina svarta leggings med svarta benvärmare över, lite högre upp min nya svarta kjol med tunnt böljande tyg och en innerkjol. På överkroppen hade jag klätt mig i en grå kortärmad tunika med midjeknytning och så min nya mörkgrå kavaj.

När jag klev in genom glasdörrarna till kyrkan kände jag mig nästan lite förväntansfull, bara för att jag tyckte att jag var så fin, i alla fall ovanligt välklädd för att vara jag.

Tre och en halv timma senare lämnade jag kyrkan något mer slokörad. Inte en enda person hade sagt någonting om varken hår eller kläder. Det var bara den älskade Förundersökningsledaren som lett uppskattande med det där lite extra stjärnögda i blicken.

Ojojoj… vad jag är ännu tröttare nu.

Jag vågar inte ens blinka för då kommer jag hinna somna.

Fy vad jag är måndagstrött.

I höstas betydde måndagstrött att jag och Förundersökningsledaren suttit uppe och sett på film på söndagskvällen. Även om möjligheten att sluta titta efter ett tag och spela in resten alltid diskuterades så blev det ändå alltid så att vi satt kvar och tittade klart.

Idag betyder måndagstrött att jag har legat vaken och läst för länge. Just nu läser jag “Men inte om det gäller din dotter”. Oavsett kvalitet på boken jag läser är det så svårt att släcka lampan och komma till ro när bokstäverna gnager sig in i hjärnan och bildar bilder som bara vill matas vidare.

Jag känner mig tömd, nästan dränerad.
Samtidigt är det en skön känsla. Jag är lättad, förlöst.

Jag kommer precis från toa.

Mina tröjor blir alltid noppriga på sidan av brösten. (Inte insidan…) Jag vet att det beror på att jag sitter och skriver på tangentbordet hela tiden och då vilar handlederna mot det gelfyllda handledsstödet och armarna följer liksom med och hamnar precis bredvid brösten. När tyget i ärmarna gnids mot tyget vid bysten så uppstår naturligtvis nopprorna.

Det är alltså fullt förståeligt att mina tröjor uppvisar två tydliga nopperområde, men det är så FULT!
Min sköngröna knäppetröja som jag köpte alldeles nyssens, har redan blivit nopprig!

Om jag inte hade haft en lite för tunn plånbok, ett samvete och … en kropp, så hade jag ätit semlor varje dag.

Guldgossen fick med sig hemuppgifter om bronsåldern att göra klart. Naturligtvis passade jag på att läsa igenom vad han skrivit i sitt arbete. Det handlade om hur bronsåldersmänniskorna levde, var de bodde, vad de åt och om deras religion. Av det Guldgossen har skrivit framgår det att skolan har lärt ut att bronsåldersfolket tillbad solen för att de ville ha det soligt och varmt, och att de offrade bronssköldar i sjön.

En märklig fråga fanns med i häftet:
“Vad skulle du offra, och varför?”

Jag vet inte om läroboksförfattarna har tänkt sig att de nioåriga eleverna ska försöka leva sig in i tänket hos bronsfolket eller om de vill att de ska sätta sig ner och göra en djup reflektion av sina egna liv. Jag tror inte att jag själv skulle kunnat svara på den frågan. I alla fall inte på två rader, och inte i en lärobok.

Guldgossen hade svarat:
500 kr – för att få bo med min familj.

Har jag nämnt att jag älskar den gossen!

Igår avtackades en pastor efter gudstjänsten. Han har varit pastor i en av församlingsgrupperna och har nu valt att gå vidare till nya spännande uppgifter i livet.

Som avslutning på gudstjänsten sa mötesledaren att nu var vi alla välkoma till församlingsvåningen på fika för nu skulle vi fira att Lars sagt upp sig.

Jag är ganska övertygad om att alla i lokalen kom på hur tokigt det lät ungefär en halv sekund innan mötesledaren själv hörde vad han sagt. Det var en halv sekund av pinsam tystnad.

Ingen feber idag. Varken hos mig eller lilla Svalan. Jag hade bara 37.6 och det är inte feber i min värld.

Däremot har jag rätt ont i halsen. Jättelämpligt med tanke på mitt jobb.

Igår kväll, när min lilla hostande och snörvlande lilla Svala gick och la sig utfärdade hon en mycket viktig regel för morgondagen.

Oavsett hur sjuk hon eventuellt skulle vara ämnade hon ändå gå till skolan idag.

Idag åker nämligen hennes klass skridskor borta på isstadion – hela dagen.