Zäta

Nu är jag beredd att snart stänga butiken för idag.
Det mesta på min lista är avbockat, förrutom det där med att gå igenom garderoberna för att hitta kläder inför resan. Det är visserligen viktigast, men för tröttsamt för att jag ska ha orkat ta tag i det.

Det återstår bara lite vattning av inomhusväxter så ska jag snart sova sött.
Lilla Svalan har inte somnat än och Guldgossen ligger med öppna ögon också. Fast han sover. Ser lite läskigt ut.

Jag är så trött att jag är snurrig. Fast det behöver i och för sig inte höra ihop med tröttheten. Jag har varit lite snurrig hela våren. Rotorisk yrsel kallas det enligt läkaren jag kontaktade för flera år sedan, då när all huvudvärk började. Hon hittade inget fel så jag gissar att det är något jag får dras med.

Nu dras jag också – mot sängen.

Barnen vill inte sova. Det är för ljust, och för varmt.

Just nu ligger de i alla fall i sina sängar. De pratar om Skara Sommarland. Guldgossen förhör lilla Svalan på vad alla platser heter. De ligger med varsin karta och Guldgossen säger:
-20. Vad finns på 20?

Lilla Svalan svarar:
-Det är Sagopoolen va. Eller är det Tranan. Nej, Gruvbanan är det, eller hur!

För länge, länge sedan beställde min mamma ett halsband av mig. Hon har köpt materialet själv och fått vänta i ett år på att det ska bli något av det.

Så äntligen fick jag både tid och tummen ur.
Så här blev resultatet:

Nu ska jag bara korta av det lite grann eftersom det blev för långt efter inprovningen.
Kanske kan det bli ett armband också, om något år eller så…

Snart är det dags att baka tårta igen.
Jag fyller år på torsdag.

Så här såg Förundersökningsledarens tårtor ut. Jag gjorde en till hans kalas och en att ta med till jobbet.Tårta till jobbet.

Kalastårta.

Vi äter middag i uterummet.
En liten fluga kommer dansande och surrar en stund runt lilla Svalan.

-Mamma, är det en fästing?

Det där borde jag ha gjort för länge sen.
Bundit upp pionerna alltså.

Jag hade börjat med den ena rabatten, och där ser det rätt hyfsat ut, men så hade jag inte tillräckligt med långa stödpinnar för att ta även andra sidan. Därför har de pionerna regn- och vindhärjats rätt rejält, och ser betydligt risigare ut än på den uppstödda sidan.
Nu upptäckte jag dock att jag visst hade fyra stödpinnar till. De har stått och stöttat förra årets tomatplantor, som numera bara är skelett.

En liten rokad senare och pionerna är räddade.

Sådärja!

Nu är det fint i köket igen.
Är det då dags att laga mat?

Nej, Guldgossen kan komma hem sex, eller halv sju. Kommer han om en timma är det alldeles för tidigt att börja nu, och kommer han om en halvtimma så får han väl vänta lite på maten i så fall.

Jag tror jag går ut i trädgården och binder upp mina pioner.

Håller på att plocka in i diskmaskinen. En mugg har torkat fast på diskbänken och påminner mig om morgonens missöde.

Trots ganska god planering hade vi som vanligt bråttom. Vi sitter i uterummet och äter frukost. Lilla Svalan har till sin lycka fått en smörgås med Nutella på. Hon behöver få en sockerchock för att orka med simskolan som är det första som händer på morgonen, och skulle hon mot förmodan gå upp lite i vikt så vore det väldigt bra också.
Guldgossen tjurar för att han inte får choklad på mackan. Han är nötallergiker så det skulle aldrig gå.
-Jag vill också ha nåt sött och gott! säger han trumpet.
Jag hämtar sockerströaren och häller på lite socker på hans macka.
Guldgossen tycker inte det är gott men äter ändå, bara för att…

Förundersökningsledaren ger sig iväg till jobbet och jag försöker skynda på mina telningar så att vi ska hinna, hinna, hinna.
Då spiller såklart lilla Svalan.
Varm O´boy rinner ut över hennes sockar, över dynan i solstolen och ner på golvet i uterummet. Jag skäller lite lagom. Hade hon suttit rakt fram och ätit, istället för med kroppen på fel ledd i stolen, så hade hon spillt på tallriken och bordet istället.
Jag skickar iväg lilla Svalan att tvätta fötterna och byta sockar och torkar upp eländet med en skurtrase. Muggen ställer jag på diskbänken, och där har den lyckats gro fast tills nu.

Nu minns jag också att jag lät Förundersökningsledaren smörja barnen, fast han egentligen inte hann och blev tvungen att äta frukost på två röda.
Han frågade om vi inte borde smörja barnen lite rejält hemma, istället för att som vanligt bara låta dem sköta det där själva när de är på Fritids.
-Jovisst sa jag, gör det du.
-Jag hinner inte, sa han.
-Inte jag heller, sa jag.

Och så fick han smörja, och inte hinna. Jag fick dåligt samvete, men sa ingenting om det. Och jag hade inte hunnit. Kom ändå två minuter försent till jobbet.

Nu har de visst tröttnat på att stryka. Lilla Svalan ropar från övervåningen att de vill bada. En trött mamma ropar till svar:
-Nej, det får ni inte.
-Varför inte det då?
-Därför att ni är en pojke och en flicka som inte är syskon.
-Vad är det med det då?
-Ja, ni är ju så gamla nu att jag inte vill att ni ska se varandra nakna.
-Varför då för?
-Jag vill inte att ni ska se varandras snoppar och snippor!
-Men, de har vi faktiskt kanske sett förrut!

Familjen Zäta var på Skara Sommarland i går. Det var lyckat. Varmt men lyckat.

Lilla Svalan lärde sig simma.
Guldgossen lärde sig uppskatta åkattraktioner.
Förundersökningsledaren kom upp i 63.5 km/h i “fritt fall.”
Jag brände mig på axlarna och bysten.

Som sagt, en väldigt lyckad söndag.

Jag slutade en dryg timma tidigare för att vara god moder och hämta barnen tidigt från Fritids och hinna röja lite hemma, packa, städa, plocka, trädgårdsfixa.

Lilla Svalan tog med en kompis hem. Nu far de runt i huset och funderar på vad de ska göra. De är inte helt sams i frågan. Mamma, pappa, barn eller TV-spel eller studsmattestuds eller orkester eller… låtsasstryka på min strykbräda där jag börjat plocka fram kläder och saker som ska med på semestern.
-Mamma, får vi låtsasstryka på din strykbräda?
-Ja visst, inga problem.
-Men det är en massa saker på.
-Lägg dem i min säng så länge då.

Det var obetänksamt. Kommer jag få äta upp när jag ska gå och lägga mig och upptäcker att jag inte får plats i sängen.

Guldgossen var inte heller sugen på att umgås med mig utan cyklade genast iväg till en kompis för att gemensamt åka och bada.

Suck.

Men nu har jag ju all tid i världen att göra lite nytta.
Vad ska jag börja med? Röran i köket, tvättstugan, vardagsrummet eller allrummet. Eller ska jag gå ut i trädgården? Nej, det är för varmt.
Vattna de törstande blommorna inomhus, laga middag, gå igenom barnens garderober? Nej, all inspiration bara försvann. Jag tror jag bloggar en stund och ser vad som känns mest akut om ett tag…

Fylligt feta flickor och tjocka tjejjer (läs Zäta) bör inte iskruda sig korta shorts.

Ni vet väl vad som händer när shortstyg gnids mellan ett par omfångsrika lår? Just det, det glider – uppåt.
Har ni reflekterat över hur fult det är med shorts som drar sig uppåt i grenen? Det ser inte riktigt klokt ut.

Under min lunchrunda på stan funderade jag på vilket som är värst:
A. Att ständigt gå och dra i tyget mellan benen för att få ner det till sin ursprungslängd
eller
B. Att med jämna mellanrum ta ett brett steg åt sidan så att tyget trillar ner av sig självt.

Inget av alternativen är så värst fördelaktiga.
Om jag går och drar ser det ut som om jag drabbats av någon otrevlig klåda på ett intimt ställe.
Om jag går bredbent ser det ut som ut som om jag bajsat på mig.

I torsdags var lilla Svalan på studiebesök på Läckö Slott med fritids. Barnen badade och åt glass och lekte, och så fick de en rundtur på slottet.
Enligt lilla Svalan var det dagens höjdpunkt. Särskilt köket!

Full av entusiasm återberättar lilla Svalan vad de fått lära sig om livet på slottet på den tid det begav sig.
-När de hade fest, då åt dom och åt och åt. Och så hade dom en liten fjäder, och så killa dom sej i halsen och då kräktes dom upp alltihop och så börja dom äta igen. 40 olika rätter kunde dom äta.
-Och i köket hängde maten. Det hängde en åsna och en kängru där.

Vad gör normala människor klockan elva på kvällen när det är mörkt ute och de ska upp tidigt nästa dag för att jobba?

Jag har ingen aning.
Själv var jag ute och rensade i rabatterna.