Zäta

Jag har äntligen fått lite gjort i kväll.
Förutom att läsa ett kapitel ur “Gusten Grodslukare” för barnen har jag skurit isär rutorna i lapptäcket och gjort en omgång “engelsk ostkakeglass”. Glassen heter nog egentligen Philadelphiaglass, men vi har alltid kallat den engelsk ostkakeglass hemma hos mina föräldrar.

I morgon ska jag lägga ut remsorna i lapptäcket på nytt och pussla ihop dem till nya rutor. Hinner jag ska jag nog börja sy också.

På kvällen ska jag och en kollega gå på julkonsert med the Refreshments i Vara konserthus.

Är du glassugen så kommer receptet på glassen här:

Vispa 3 dl vispgrädde med 1 tsk vaniljsocker. Det ska vara rätt hårt, men inte smör.

I en annan skål vispar du 3 äggulor med 2 dl socker. Vispa så pösigt som möjligt även om det blir en ganska fast massa. Rör ner 85 g Philadelphiaost. Rör så lite som möjligt när du tar i osten, men se till att röra bort alla ostklumpar.

I en tredje skål vispar du 3 äggvitor till ett fast skum.

Rör ner första och andra skålen i äggvitan och rör tills det är ordentligt blandat, men absolut inte mer.

Frys ner i valfritt kärl.
Den här gången tog jag fem stora muffinsformar.

När jag lämnade lilla Svalan till frukost på fritids i morse tittade hon oroligt på mig med sina stora rådjursögon och frågade med allvarsam stämma:
-Tror du Guldgossen behöver runka?
-Nej, lilla Svalan. Jag vet inte om han behöver röntga nacken.

Jag kastade en förstulen blick runt bordet där det satt en hel drös små flickungar med full uppmärksamhet riktad åt vårt håll.
-Och så heter det röntga. Du får inte säga det andra ordet. Det betyder något helt annat.
-Vad betyder det då, frågade Flickunge nr 1.
-Vad var det för ord, frågade Flickunge nr 2.
-Jag hörde inte riktigt vad lilla Svalan sa, sa Flickunge nr 3.

-Jag tänker inte säga ordet, för det är inte rumsrent, förklarade jag.
-Vad betyder rumsrent, frågade Flickunge nr 4.
-Var det ett fult ord, sa Flickunge nr 5.

Pillemarisk förväntan lyste ur sex par ögon när de nu nosat upp en vuxen, en förälder som varit på vippen att lära sin dotters klasskamrater ett fult ord.

-Jag säger inte ordet, hävdade jag bestämt.
-Det var runka! förtydligade lilla Svalan hjälpsamt.

Det är bra att vara välförsedd.

Jag plockar ur diskmaskinen och räknar till sju olika vispar i redskapslådan. Fyra ballongvispar, varav två små och två stora och så tre vanliga vispar, två i plast och en i stål.

Fördelningen av köksattiraljer är lite snedvriden tycker jag.
Vad ska jag med så många vispar till?
Jag skulle med glädje byta ut en visp till till exempel en… glassmaskin!

Det blir VAB i morrn med. Guldgossens temp har ökat en aning till 38,3. Det är inte så farligt, men det är i alla fall inte skolvänligt. Dessutom har han fortfarande ont i nacken och ser mest ut som en stolt tupp när han försöker balansera huvudet mitt på halsen för minsta möjliga smärta.

Jag är lite frustrerad för jag skulle bra mycket hellre vilja jobba än gå här hemma och dröna. Vi har jättemycket att göra på jobbet och igår fick jag till ett rätt bra flow på eftermiddagen och jag hade på känn att det skulle smitta över till i dag också.

Jag har i alla fall fått skrivet alla kuvert till julkorten. Det tog ett tag så det var ju bra att det blev gjort nu, innan julen är över. Inget ont som inte har något gott med sig.

Jag har redan tidigare gjort ett antal inlägg om Italienresan tidigare i höstas.

Nu fyller jag på med lite matbilder.

Först beger vi oss till slakteriet.Där hänger den lufttorkade skinkan på rad.

Den lokale slaktaren säljer även ost……och lite smått och gott.

Inne i Como finns de riktigt roliga specialbutikerna.

I Seregno hittade jag fiskaffären, som hade öppna väggar ut mot gatan och stoltserade med en riktigt stor firre.

Glass är ett kapitel för sig. Ingenstans har jag hittat så god glass som i Italien. (Det låter som om jag är otroligt berest, vilket jag inte är, men i alla fall…)Går man till rätt ställe finns det hur mycket som helst att välja mellan. Mycket mer än här: Att beställa glass på ett glasscafé är en fulländad upplevelse.Det finns gott om “Gelaterior” och det är inte särskilt dyrt.

Man kan beställa andra godsaker på café också.

I oktober-november var det säsong för kaki.Kaki är närbesläktad med sharonfrukt. Det kan till och med vara så att det är samma sak. Hur som helst så var det jättegott, även om konsistensen är rätt slemmig.
Kaki växer även i trädgårdarna långt uppe i norra Italien.

Italiensystern och hennes man är mycket förtjusta i skaldjur och tog med oss till en skaldjursrestaurang under vår första dag.Vi åt god skaldjurspasta med en halv hummerliknande sak på tallriken.
Italiensysterns man beställde också in en tallrik blandade skaldjur och småfiskar.De friterade bläckfiskringarna var inte så tokiga, och så räkrumporna förstås, som nog är min favorit.
Jag hittade roliga räkstjärtar inlindade i något för mig obestämbart, men gott var det.

37,6 halv nio.
37,9 halv tio.
38,0 halv elva.
37,2 halv tolv.
37,6 halv två.

Sjuksköterskan har ringt igen och kollat läget.
Guldgossen är bättre i nacken. Han kan vrida den åt alla håll och titta nedåt. Inte med fullt utslag och inte utan smärta, men det är mycket bättre än i morses.

Blir han inte bättre och bättre så får jag ta kontakt med dem igen.
Sköterskan gissar på en sträckning. Värme och vila är medicinen.

I lördags var barnen hos min mamma. Hon barnvaktade dem på eftermiddagen, kvällen och natten och morgonen och förmiddagen och över lunch, medan Förundersökningsledaren och jag förlustade oss på julbord och i kyrkan.

Som tack för hjälpen satte jag ihop en julgrupp till henne.Den blev rätt bra om jag får säga det själv. Jag är inte superhändig när det gäller växter och arrangemang kring det men resultatet blev i alla fall inte sämre än förväntat.

Så här gjorde jag:
Jag köpte en helröd bricka för 2 kr på second hand.
På brickan placerade jag ett blockljus jag köpt på torget på 35 kr. Jag satte fast det med modellera som jag köpt på IKEA för 45 kr för flera år sedan.

Jag plockade fram tre av IKEAs billiga ljuskoppar (de där användbara vanliga som alla har hemma och som man köper 4 st för 9 kr ni vet). Jag fyllde på med lite småsten som jag räddat från en döende krukväxt för länge sedan.
I ljuskopparna placerade jag tre vita hyaciner (torget – 10 kr/st) som jag tvättat rena från all jord och avlägsnat lite rötter från. Det lossnar alltid en hel del rötter när man plockar bort jorden, men de klarar sig bra ändå.
Ljuskopparna tryckte jag också fast på brickan med modellera.

Sedan gick jag ut i skogen och letade upp två lagomstora stenar och några sjok mossa.
Jag la stenarna på brickan (och glömde att trycka fast dem med lera…) och draperade mossan runt hela härligheten.

När grunden var lagd var det dags för finliret. Jag hade köpt en påse änglar och kulor på second hand för 10 kr och ett knippe småsvamp för 5 kr. Jag hade sedan tidigare en rosett, en större svamp, en tomte och de två silverfärgade “spjuten”. Alltsammans saker som jag sparat på genom åren.
Småpryttlarna använde jag för att dekorera, alternativt täcka hål i mossan.

Så här blev resultatet:
Nu snurrar vi ett varv.

Och så en bild från ovan.Den ena ljuskoppen med hyacint i syns visst genom mossan, men jag vill ju att mamma ska kunna vattan på rätt ställe, så vi kan låtsas att jag gjorde det med flit…

Ängeln var riktigt söt.Jag tror jag ska hänga upp de kvarvarande i granen.
De tre kulorna på rad är jag inte helt nöjd med. Det ser bara “för mycket” ut, men det fattades lite mossa där…

Jag hade rätt.

Läkaren rekommenderade alvedon och avvaktan.
Vi kollade febern innan de ringde och den har gått upp från 37,6 till 37,9. Sköterskan frågade mig var febern kommer ifrån. Jag kunde tyvärr inte ge henne något tillfredsställande svar.

Det finns många tänkbara alternativ som jag ser det:
1. Guldgossen skadade sig vid olyckan igår och har feber på grund av någon infektion eller inflammation i nacke/rygg.
2. Guldgossen är förkyld och har feber på grund av det och har ont i nacken antingen på grund av förkylningen eller på grund av fallet.
3. Guldgossen har fått svininfluensa och har feber och ont i nacken på grund av influensan.
4. Guldgossens kropp har invaderats av utomjordingar som under natten planterade in ett litet chip i hans nacke och nu har han feber eftersom han smittats av ett utomjordiskt virus.

Jag har bara nämnt de två första alternativen för vårdcentralen…

Mina mornar börjar bli en följetong. Ibland är det lugnt och fint och rofyllt men oftast handlar det mer om stress och snabba ryck.

Läs om andra mornar här, här, här och här.

I morse var det en panikmorgon.
Lilla Svalan hade sovit mellan oss i dubbelsängen sen klockan tre då hon inte ville ligga ensam på grund av växtvärk. Förmodligen hade hon rätt rejält ont eftersom hon under återstoden av natten antingen lindade sina armar eller ben omkring mig, och under stundom båda delar. Jag har med andra ord inte sovit särskilt mycket de tre sista timmarna av natten.

Seg i kropp och knopp tog morgonförberedelserna lite längre tid än vanligt och inte förrän klockan fem över sju väckte jag barnen. Då var det tio minuter kvar tills vi skulle åka hemifrån.

Jag puttade igång Guldgossen och drog täcket av lilla Svalan och beordrade dem båda snabb uppstigning och påklädning.
Från Guldgossens rum hördes, om inte ett avgrundsvrål, så åtminstone ett hiskeligt tjut. När han försökte sätta sig upp kände han att han hade jätteont i nacken och kunde inte röra sig utan att det högg till av smärta.
Jag fick hjälpa honom upp genom att stötta nacken för att han skulle kunna ta sig till toaletten.

För några år sedan gick jag en Röda Korset-kurs i första hjälpen för barn och där fick vi bland annat lära oss att nack-och ryggskador inte är att leka med.

Guldgossen trillade på gympan i går och fick en tjockematta över sig. Hade han inte fått det hade jag förmodligen inte varit orolig utan bara avfärdat det hela som nackspärr efter en dålig natt, men eftersom han råkat ut för en olycka vill jag ta det mer försiktigt.

Vårdcentralen har just ringt upp och sköterskan jag talade med är iväg och frågar en läkare om de ska plocka in Guldgossen för undersökning eller om de ska avvakta och se om det går över av sig självt. Jag måste erkänna att jag inte alltid hyser full tilltro till vårt svenska vårdsystem och misstänker därför att de kommer göra som vanligt; rekommendera en alvedon och be oss ringa igen om det inte går över på ett par dagar.

Jag tassar ner för trappan för att inte väcka barnen och slänger som vanligt en förtrödd blick genom entréföntret.
Så blir jag stående som fasfrusen och beskådar scenariot utanför. Ett tunt, lätt täcke av pudersnö täcker den delen av världen som jag betraktar som min.
Det är så vackert att jag får rysningar.

Jag skrev ju ett inlägg om gårdagens luciatåg.
Och om hur Guldgossen efter ett tag ställt sig upp trots att de av lärarkåren beordrats sittande läge.

Hemma förklarade Guldgossen varför han och så småningom även de andra stjärngossarna ställt sig upp:
-Vi var så nyfikna och ville se om det var någon mer som svimmade.