Zäta

Ni kan aldrig gissa vad jag har kommit på!
Det slog mig nu för en liten stund sedan bara.

Det är bara en vecka kvar till julafton!

Jag fyller maskin efter maskin med smutstvätt och förundras, ja, häpnar av det uppenbara:

Förundersökningsledaren har ännu inte lärt sig att knäppa knappar, stänga dragkedjor och vränga sina kläder innan han lägger dem i tvättkorgen. Detta enkla som till och med barnen klarar.

Jag och graivdkollegan var och lyssnade på The Refreshments igår.

Vad ska jag säga om det?
Musikerna var väldigt duktiga och samspelta. Inga fel, full spelglädje, bra röster, fin stämsång. Jätteduktigt gitarrist (jag älskar elgitarr), tre (!) saxofonister som alla visste hur man hanterar sitt instrument (jag älskar sax nästan mer än gura). Ståbas, det är mysfaktor på det. Duktig pianist som också sjöng jättebra.

MEN allt lät likadant. Det var fullt ös på rocken från början till slut. Sååå tråkigt.
Konserten började halv åtta. Tjugo över tio smet jag och kollegan ut, innan extranumren hann börja.
Sista timman lyckades vi båda slumra till trots den höga ljudvolymen.
Tråkigt.

Lapptäckstillverkningen fortskrider.

Jag har pusslat ihop alla remsorna och ska börja sy ihop dem på nytt.
Det är lite knepigt att kombinera ihop remsorna så att det blir snygga rutor.
Jag vill att alla rutor ska bli olika, men ändå ha bra avvägning mellan ljusa och mörka rutor. Det får inte bli liggandes några likadana tyger bredvid varann heller.

Att sy ihop remsorna brukar vara lite knepigt det med. Det gäller att nåla som hejsan och tänja och sträcka på tygerna så att alla sömmar kommer mitt för varann.

Det är riktigt rysligt väder ute. (Varför skriver man ute? Här inne är det inget väder alls. Eller jo, det drar lite från ventilen på kontoret. Utan allt för livlig fantasi kan man inbilla sig att det faktiskt blåser…)

Det snöar inte längre men vinden viner runt knutarna och det tjuter och knakar och låter allmänt stormväderaktigt.

Jag har tänt en brasa och intenderar att hålla den brinnande hela dagen. Jag har varit ute i garaget och hämtat en bananlåda ved, så nu klarar vi oss ett tag, Guldgossen och jag.

De har ringt från vårdcentralen. Och bestämt att vi avvaktar lite till. Eftersom Guldgossen är bättre i nacken.

Febern kan lika gärna bero på ett virus.
38,6 har han nu.

Vårdcentralen ringer upp mig tidigt i morgon bitti och kollar läget. Jag tackar och bockar över denna ynnest.

38,3 men den lätta huvudvärken har gått över.
Ja, det handlar såklart om Guldgossen.

Medan jag går omkring och deppar lite och är lite mammaorolig och längtar efter jobbet (släktingkollegan ringde just och fick mig att önska att jag vore på jobbet)
och är allmänt blå, så håller Guldgossen humöret uppe. Min lille älskling!

Lilla Svalan har fått hem ett papper från skolan där rektorerna skriver om besparingar inför nästa år. Det ska dras in på personal, och på skoltid. (Hur har man tänkt sig att eleverna ska få fullgod utbildning när skoltiden kortas med 1½ timma i veckan?)

Jag läser högt för Guldgossen under frukosten.
I lilla Svalans klass ska en lärare ersättas med en annan. Jag känner inte alls till vilken den nya läraren är och frågar Guldgossen om han kan ge en beskrivning.

-Ja, hon är lite rund, och håröm.

Jag börjar bli trött på det här nu.
Det är tredje dagen hemma med Guldgossen och han har fortfarande 38 grader och är lite stel i nacken och har ont.

Jag har känt igenom nacke och hals med mina magiska massösfingrar och jag tycker svullnaden har gått ner, framförallt på ena sidan av halsen. Däremot överreagerar han fortfarande på beröring så det är ju uppenbarligen något som inte står helt rätt till.

Jag har ringt vårdcentralens talsvar och de ska ringa upp fem över tio.