Zäta

I stället för utebliven after work (är den någon kollega som vill ha två biljetter till after work på Rymd på fredag så säg bara till…) blir det bio i kväll.

Förundersökningsledaren är på hemsideträff i kyrkan just nu men vi har bestämt date på stadens biograf om cirka en halvtimma.

Jag åker nu så kan jag köpa biljetter i förväg.

Jag har en liten to-do-lista på kylskåpet i köket.
Där står det bland annat:
Lägga upp bilder på bloggen.

Nu var det ett bra tag sedan bilderna togs och det är egentligen inte så kul att lägga upp inaktuella bilder, såvida man inte har en renodlad fotoblogg.

Men lägga upp dem vill jag ju i alla fall… så nu har jag löst dilemmat genom att lägga in mina gamla bilder i ett gammalt inlägg.

Vill ni se dem klickar ni här.

Nu är det bestämt! Hipp hipp hurra!

Helgen vecka 8 ska vi åka till Stockholm och hälsa på en god vän. Förhoppningsvis får vi träffa hans barn och före detta också. Jag längtar, jättemycket!

Först var jag glad, sen lite deppig, och nu är jag glad igen. Ska det här bli rena berg-och-dalbane-dagen?

Det som gjort mig på avsevärt bättre humör är detta:

Chefen bjöd på semlor till fikat.

Jag tyckte ju att min dag började bra, med en inplanering av date av Förundersökningsledaren.
Sen har den tyvärr inte fortsatt riktigt lika bra.

Innan jag hann åka hemifrån ringde Förundersökningsledaren från sitt jobb. Då hade han både hunnit komma fram, och göra skäl för sitt namn. Förundersökningsledaren hade nämligen kollat upp att after worken som vi tänkt förlusta oss med, bara är öppen på fredagar.

Så blev det här bara ännu en i raddan av värdelösa tisdagar.

Till råga på allt var jag tvungen att gå på toa (detoxen, ni vet) och kom iväg för sent till jobbet. Det var bara tack vare tur med tågtiderna och gles morgontrafik (det är ju sportlov) som jag hann fram i tid.

I ärlighetens namn måste jag tillstå att det finns uppenbara nackdelar med att vara barnlös också.

Det handlar såklart om längtan och saknad.

I går på Tillväxtgruppsträffen träffade jag tre andra barnfamiljer och vid minst ett tillfälle under kvällen hade alla föräldrar minst ett av sina barn i knät. Då saknade jag lilla Svalan. Hon är fortfarande tillräckligt liten för att vilja krypa upp i mitt eller Förundersökningsledarens knä och gosa.

Guldgossen tänker jag på ofta. Hur går det för honom? Lär han sig åka? Har han roligt? Kan han somna på kvällarna? Äter han frukost? Hänger han upp sina blöta kläder på tork?
Mina nyfikna frågor tycks aldrig ta slut. Tack och lov att han kommer hem i morgon kväll. Då kommer lilla Svalan också och ordningen är återställd.

Det finns uppenbara fördelar med barnfrihet.
Här är två:

1. När jag kom hem från Tillväxtgruppen i går kväll jade jag lite ont i magen (mensvärk tänkte jag först men det var nog bara detoxkänningar) och var ganska trött. Jag gick och la mig direkt, utan att borsta tänderna på någon mer än mig själv, utan att tjata om läggdags för några pigga barn.

2. När jag kom ner till köket för en halvtimma sedan satt Förundersökningsledaren här och bjöd ut mig på after work i kväll. Det är nästan så att jag börjar fundera på att plocka med mig min nya rougeborste i väska och sminka upp mig lite innan jobbet slutar för dagen.