Zäta

Ännu en teckning uppsatt på jobbet.

Under flera år har jag haft en provisorisk gardin hängandes i lilla Svalans rum. Det är ett ganska sött randigt tyg med blomsterslingor och en liten spets längst ner. Tyget var för långt så jag har snörpat upp det med några rep men det har inte varit den vackraste gardinuppsättning man kan skåda.

När vi (läs Förundersökningsledaren) putsade fönstren förra veckan tog han ner gardinerna för att komma åt ordentligt. Jag bestämde då att det var hög tid att hänga tillbaka den lite mer stilrena och enkla gardin lilla Svalan hade i fönstret innan jag fick för mig att sätta upp den randiga.

Och jag letade. Jag letade och letade och letade. Jag hade bestämt för mig att jag sett den någonstans i huset. Men den fanns inte på vinden, inte i förrådet, inte i garderoben, inte i klädkammaren, inte där jag förvarar dukar… inte på någon av de upptänkliga ställen där den rimligtvis borde kunna ha gömt sig.

Till slut, efter en timmas letande, skymtade jag ett vitt tyg med svart mönster i skåpet med lapptäckstyger. Vad i allsindar gör gardinen där?

Hmmm… Det var ingen gardin. Det var bara ett tyg.

Jag förstår inte hur jag kunnat se gardinen framför mig, hängades i lilla Svalans fönster.

Nu hänger den i alla fall på plats. Och den är jättefin trots att den inte blev klar förrän strax innan midnatt i söndags.

Dåså! Nu är allt tingeliting på plats. Guldgossen och jag har placerat ut allt vi hittade i gömmorna medan lilla Svalan och Förundersökningsledaren varit på stan och slängt skräp, handlat mat och förhoppningsvis letat klappar, de är lite hemlighetsfulla på den sista punkten…

På kontoret står nu en förskrämd tomte och hukar under den knoppande orkidén. Som sällskap har han fått en jultavla som jag inte orkar hänga upp någonstans.

I hallen står en annan liten tomte och kikar ut genom fönstret. Jag tror han spanar efter snö. Jag tror också att jag kanske har gjort honom någon gång i min ungdom.

I det andra hallfönstret sitter två charmiga personligheter signerade lilla Svalan och Guldgossen.

I hallen står också ett fat gröt som lilla Svalans snögubbe lagt rabarber på. Han kan inte stå för sig själv, och förmodligen inte äta av gröten heller. Och tur är väl det, det växer ju två flugsvampar mitt i fatet!

Köket har fått påhälsning av en smalbent fransos. Hur jag vet att han är fransk? Men är det inte två baguetter har bär på?

I vardagsrumsfönstret stoltserar en linhårig ängel som Guldgossen pysslat ihop någon gång i kyrkan.

En liten bit bort står smånissarna Pelle och Lisa och busar. Tomtemor bredvid har pälsat på sig, i fall hon skulle komma i vägen för smånissarnas snöbollar.

I uterummet hittar vi ännu en tomte. Han har dragit ner mössan över ögonen eftersom han kringvärjs av solljus från alla håll och kanter. Eftersom vi lever i midvintertid behöver han dock inte vara särskilt rädd att bli bländad.

På en av högtalarna har Guldgossen ställt den lilla julkrubban av olivträ som Förundersökningsledaren köpt i Israel. Den har åkt i golvet några gånger och Jesusbarnet står löst men så länge han inte kommer bort är det fortfarande en fin skapelse.

På soffbordet har Guldgossen placerar de två husen. Det lilla……och det stora.
Visst kan väl julen också gå i pepparkaksbrunt. Allt måste inte vara rött.

Uppflugna på soffkanten har tomtetrillingarna bra utsikt över resten av huset. Bara de nu inte hittar på något bus!

De röda små lyktorna har jag en gång vunnit på ett blogglotteri. De vita ljuslyktetomtarna har jag köpt för att jag tyckte de var fina.

Ovanpå pianot brukar de bli trångt i tomtearmén. Ljuslyktor……små tomteskogstomtar……och allra finaste lilla klappbärerskan som jag ärvt av min högst levande mamma.

När jag och Guldgossen pyntat klart gick vi ut i skogen och letade mossa och sedan kunde jag iordningställa årets julgrupp. Blommor för 60 kr på torget, ett rött löv för 10 kr från Dollarstore och kotte, kulor och fat som är återanvänt.

Nu återstår bara att pynta granen. Barnen har redan börjat och jag kommer strax ilande för att hjälpa till.

I dag är det den stora julpyntaredagen i casa del Zäta.

På stereon snurrar Dynamics julskiva. Runt köksbordet ligger drivor av tidningspapper som blivit över när vi plockar fram julpyntet. Fönster, bord, piano och hyllor börjar fyllas av rött, guld och änglavitt. Granen står och väntar på sina kläder. Jag monterade den i går kväll och har i min vanliga perfektionistiska anda böjt till varenda kvist för att granen ska se så naturlig ut som möjligt. Om nu det perfekta är naturligt. I egensinnig protest har den redan tappat några av sina plastbarr och den lutar betänkligt.

Av erfarenhet vet jag att just den här dagen ofelbart slutar med sura miner och gräl. Barnen bråkar om vem som ska hänga upp de finaste kulorna. Jag surar för min schizofrena sida kan inte komma överens om vilket som är finast – en avskalad enkel stil med något enstaka pynt som drar blickarna till sig, eller en orgie i kitsch och för mycket av allt. Förundersökningsledaren är arg för att alla andra är arga.

I år har jag emellertid förberett mig för det väntade sammanbrottet genom att redan på morgonen vakna med huvudvärk. Nu kan det bara bli bättre!

Jag tror mattan krympte när jag tvättade den. Typiskt.
Det var den längsta, finaste trasmattan vi har. Jag har själv köpt den på missionsauktion i Skälvum.
Väldigt själv. Förundersökningsledaren är inte så mycket för mattor.

Vi köpte ett soffbord i går. Kände oss tvugna att matcha den nya snygga soffan. Tyvärr hittade vi inget som matchade alla de kriterier jag satt upp, men jag tänkte om och vi föll tillsammans för ett ganska stilrent svart bord.

Enda felet med nya soffbordet är att det kostade mer än jag vill.

Vi sålde vår gamla trogna hörnsoffa i går kväll. Annonsen hann bara ligga ute på Blocket.se i några timmar. Paret som köpte den ska ställa den i huset på sin kollonilott.
Det känns bra. Soffan kommer på ett värdigt slut!

Lilla Svalan är precis som vi andra glad över den nya soffan som förhoppningsvis ska inbjuda till lite skönare ställningar framför TV´n. Samtidigt är hon väldigt ledsen över att vi har sålt den gamla. Hon anser att vi gott kunde behållit den. Hur det skulle gått till, var vi skulle ställt den – är enligt lilla Svalan en ickefråga.

Vi fick hem den nya soffan i går. En kompis hjälpte till att bära upp den till övervåningen. Det var nog tur för jag hade vissa uppenbara problem bara när Förundersökningsledaren och jag bar ner den gamla. Och den gick ändå att ta isär i tre delar. Den nya soffan var tvådelad.
Varje gång vi bar ner en del ställde sig lilla Svalan och granskade företaget med kritiska ögon och fällde kommentaren:
-Ni kommer dö!

Riktigt så dramatiskt var det väl kanske inte, men nära.
Det började med att jag hävdade att jag ville bära där bak men Förundersökningsledaren tyckte att jag skulle bära fram, annars skulle jag få hela tyngden på mig. När vi diskuterat det en stund kom vi fram till att vi menade samma sak, bara det att Förundersökningsledaren tyckte att bakändan var den som gick först ner i trappan och jag menade att det var den som gick sist.

Jag hade svårt att hitta något riktigt bra grepp att bära med och när vi närmade oss slutet av trappan, och Förundersökningsledaren kommit ner på golvet, så gick det väldigt fort. Han hade ju lättare att gå då medan jag fortfarande ville ta ett långsamt trappsteg i taget.
Vid ett tillfälle var jag övertygad om att jag höll på att tappa soffan men då visade det sig att Förundersökningsledaren ledsnat på mitt långsamma tempo och bar hela soffdelen själv.

Den nya soffan kom på plats med viss möda också. Vi hade glömt att plocka ner vägglampan i trappan så den rök. Nu funderar vi som bäst på hur vi ska göra en ny skärm till det gamla fästet. Vi pendlar mellan en träram som kläs med tyg, en plåtram som kläs med tyg och kan bockas lite i kanterna för att man inte ska se själva armaturen, och en bit plexiglas som kanske kan böjas till lite snyggt.

I går kväll började Förundersökningsledaren arbetet med att spraya den nya soffan med impregneringsmedel. Hela huset stank verkligen av ångorna. Jag hade sett fram mot en myskväll i nya soffan med lite chips, men av detta blev intet. (Eller jo, jag åt chipsen men jag satt i köket och tittade på Let´s Dance på vår lilla fotoram som också har TV-mottagning.) Förundersökningsledaren blev nämligen inte klar med sprayandet för sprayet tog slut. I dag ska han köpa mer och förpesta luften ytterligare.

I natt drömde jag två mardrömmar. Säkert en följd av ångorna som fick oss alla att somna så fort vi placerade huvudet på kudden.

I den första drömmen var jag på sjukhus. Jag vet inte varför jag var där egentligen, men jag hade oturen att hamna i klorna på en galen läkare. Han utförde tortyrliknande expriment på mig. Bland annat lät han injicera ett magnetsikt ämne i min höft. Sedan placerade han en fem centimeter lång magnetisk stav på utsidan av huden. Staven var fjärrstyrd och varje gång han flyttade runt den kändes det som om han smekte mig med handen, bara det att det gjorde fruktansvärd ont också. Det var en svidande, brännande känsla.
Det injicerade ämnet verkade under ett dygn, sedan avtog magnetismen och staven föll ner. Jag fångade upp den och tog hand om den med förhoppningen att kunna använda den för att skada läkaren.
Härnäst lät läkaren injicera ämnet i mitt ena bröst. Han flinade ondskefullt och lovade hålla mig vaken hela natten med sina “smekningar”. Jag dristade mig till att säga att då var han ju tvungen att själv hålla sig vaken men han skrattade bara och sa att det minsann inte var några problem. Och vänta bara – snart hittar jag ett ännu bättre ställe att sätta staven på. Jag rös i hela kroppen och fick ångest.

På sjukhuset fanns ytterligare en läkare. Jag gick till honom och beklagade mig över “min” läkares behandlingar och bad den andre läkaren se till att rädda mig. Först förskräcktes han över vad jag fick utstå men sedan flackade han med blicken och sa att jag ju faktiskt var “min” läkares patient och att han därmed hade rätt att göra vad han ville med mig.

En sköterska med hjärta var den enda som tyckte synd om mig, men inte heller hon vågade göra något för att avbryta “behandlingarna”.

Jag vaknade strax efter fyra och var tvungen att ligga vaken en halvtimma innan jag vågade somna om. Jag ville inte riskera att halka tillbaka till samma dröm igen.

I stället drömde jag en ny mardröm.

Jag var på jobbet och chefen hade bestämt att vi var tvugna att sanera det rum som vi brukar kalla “bunkern”. Jag vet inte varför men klockan halv tolv på dagen kom det tre karlar i vita kläder och med andningsmasker för att spruta in någon renande gas i rummet. Med sig hade de två små killar, kanske sex-sju år gamla.

Personalen samlades i köket tillsammans med “insatsledaren” för reningsföretaget. Vi var ganska många och hela köket blev fullt med folk trots att alla stod upp.
Köket ligger precis bredvid bunkern och männen förseglade bunkern och gick in där och började spruta ut sin gas. Det två små killarna var med inne i bunkern men de hade ingen skyddsutrustning. Jag funderade på vilka de var och vad de gjorde där. Var de barn till någon av de antällda? Innebar det i så fall att gasen inte var farlig att andas in? Men varför hade i så fall männen sådan rigorös säkerhetsutrustning på sig? Kunde det vara så att småkillarna var någon typ av försökskaniner så att männen skulle veta när de sprutat in tillräckligt med gas? När barnen dog var det färdigsprutat – typ.

Jag stod närmast dörren ut till våra andra lokaler. Efter en stund märkte jag att lite gas kom svävande från bunkern mot oss som stod i köket. Det gick som ett stråk från ett fönster och vidare mot dörren där jag stod.
Insatsledaren upptäckte det också och harklade sig och fick alla att sluta prata och lyssna på honom.
-Grips inte av panik nu, men vi måste utrymma.
Han sa inte varför men jag tror alla förstod.

Jag vände mig om för att ta snabbaste vägen ut genom dörren, men insatsledaren hindrade mig och sa att den dörren inte fick öppnas, för då skulle det uppstå ett baksug så att all gas läckte ut i köket. I stället var vi tvugna att ta vägen genom fönstren i chefens rum. Det rummet ligger i direkt anslutning till bunkern och det är öppet mellan rummen. Det verkade vansinnigt dumt men de två små killarna hade flyttat sig från bunkern in i chefens rum och de stod fortfarande på benen och verkade må ok så jag gissade att det inte skulle vara allt för riskfyllt att vistas där.
Däremot skulle det innebära vissa risker att ta sig ut genom fönstren mot gata genom chefens rum. De fönstren sitter nämligen rätt högt upp och det är säkert mer än två meter ner till gatan.

Innan räddningsaktionen hann sätta igång på allvar vaknade jag dock igen och pustade ut en stund över att slippa bryta benen på väg ner på den ishala gatan.

Nu är det förmiddag och drömmarna håller på att blekna bort. Förundersökningsledaren har tagit med sig barnen till isstadion för lite skridskoåkning och jag ska dammsuga, röja i köket och laga lunch innan de kommer hem.

När vi köpte en ny soffa aktualiserades behovet av ett nytt soffbord. Soffan är 15 år gammal och soffbordet är väldigt mycket 15 år gammal.

Problemet är att det inte finns något sådant soffbord som jag vill ha.
Det ska vara i oljad ek, ganska lågt, inte för smäckert utan vila ordentligt på golvet, ha några rejäla lådor för fjärrkontroller, tidningar och pysselgrejjer och…

…så ska det inte kosta mer än 2000 kr.

Efter kyrkkaffet bestämde vi oss för att leta lite kläder till Förundersökningsledaren och lilla Svalan. Lilla Svalan och jag var helt överens om att hon behöver någon mer snyggklänning och på Kappahl hittade vi en svart sak med lite glitter. Dessutom kompletterade vi hennes garderob med två par pantalonger, ett par glittriga som passade till klänningen och ett par svarta med öljetter.

Förundersökningsledaren hade också god jaktlycka. Han hittade en blårutig långärmad skjorta på Kappahl och en grön-och-brun-randig tröja på Dressman.

Dessutom råkade vi köpa en ny soffa till allrummet, men det var inte i någon av klädaffärerna…

Det är den här helgen folk brukar slänga ut julen va?

Vi fick ett erbjudande från någon idrottsförening om att de kunde hämta upp vår tråkiga, barrande gran och flisa upp den.
Jag tackar nej. Vår plastgran är fortfarande grön och grann. Plastgransmotståndaren Zäta har konverterat under julen. Nu ser jag bara fördelar.
Särskilt som våra nyårsgäster till förståne utbrast i stående (de hade just kommit innanför dörren) ovationer över att vi lyckats hitta en så tät och fin gran en snötyngd vinter som denna.

Så granen får stå kvar ett tag. Jag har varken tröttnat på den eller på julen. Rött är vackert i ett för övrigt ganska beige-grått hem.
Och alla stjärnor och elljusstakar lyser upp och gör vintermörkret lite lättare att uthärda.

Dessutom har jag inte orkat tvätta vår ordinarie vaxduk ännu så jag kan omöjligen slänga bort julvaxduken redan.

Nej, den här helgen får ägnas åt annat än att städa bort julen För övrigt är jag ju en benhård städmotståndare rent principiellt.

Det började med ljusslingor runt stuprören. Mysigt tyckte vi och blickade över mot grannarna titt som tätt.

Sedan kompletterades julstämningen med ljus i några buskar. Åh, så julfint tyckte vi och log lite varje gång vi såg grannhuset när vi åkte hemifrån.

Några dagar senare blev leendet något ansträngt efter att en blinkande blåvit ljusslinga gjort sig hemmastadd i häcken utmed ena husgaveln.

Och när jag kom hem från jobbet i fredags möttes jag av en gran som klätts med blå, gröna, röda och gula lampor som blinkar i olika hastigheter och intervaller.

Det är bara att konstatera att vi inte behöver sätta upp några ljusslingor i vår trädgård i år. Grannarna lyser så det räcker för hela kvarteret.

Update några dagar senare:
Nu har de även hängt upp en ljusslinga med kulörta lampor över garageporten. Det ska bli spännande att se om de lyckas hitta någon mer plats i sin trädgård eller på huset som kan rymma lite julstämning.

Jag hörde att vi svenskar förbrukar 3 miljoner granar varje jul. Man uppskattar att 600.000 st även knycks!

Granknyckare har jag aldrig varit, men vi brukar såga oss (Hugga sig en gran låter ju mera rätt men faktum är att vi alltid sågar ner granen. Vi har en kompis som brukar skjuta sin gran, men utan jaktlicens så håller vi oss till sågen.) en gran i mina föräldrars skog men i år började det glesa ut på de fina granarna, så vi har köpt oss en i stället.

Till en början var jag inte så glad åt granen. Den såg ut som en rotborste ungefär. En massa grenar utan ordning och inte alls så där väldefinierad som jag vill ha det.

Lilla Svalan har fått det ansvarsfulla uppdraget att se till att granen har vatten.

Vi klädde granen dagen före julafton. Det har blivit tradition här och jag tycker det känns rätt. Det är nog Bullerbyböckerna som fått mig att känna att kvällen före julafton är rätta tillfället.

I år var det lilla Svalans tur att sätta stjärnan i toppen.Det är ett ärofyllt uppdrag som barnen nogsamt turas om med. Det är också därför vi fotar, så vi ska kunna gå tillbaka och se vem som hade äran året innan.

Om ni tycker att trappan verkar lite sned så beror det på att jag har tiltat bilden för att få granen att verka rät. Och om ni tycker att tapeterna verkar rosa så är det en illusion. De är brun-grå.

Förundersökningsledaren sätter alltid i ljusen. Det är mannens roll. Sedan kan han gärna få dra sig tillbaka och låta mig och barnen pynta resten. Främst eftersom han har en betydligt mer sparsmakad stil än vi. Om han hade fått bestämma hade vi haft en gran med bara några röda kulor i. Nej, mycket ska det vara. Allt pynt i lådan måste upp, och gärna något nyinköpt också.

Årets nyheter var några små röda och guldiga kulor, röda rosetter och guldfärgade änglar. Allt inhandlat på Second Hand för ca 15 kr.

Så här blev resultatet.Nej, jag busar med er lite…

Så här blev granen när det fått sina nya kläder:Visst är den betydligt snyggare med kulor och glitter än när den stod bar med bara barr!

Okej, här kommer några riktiga bilder:

På julaftons kväll var det fullt med paket under granen och lilla Svalan hoppade in för jultomten och delade ut klappar. (Jag har ju redan för två år sedan avlivat den skäggige mannen i rött så vi behöver inte vänta på att han ska komma längre.)

Har man inte tillgång till gran går det lika bra med något annat som sticks.Svärföräldrarna hade fått tag på en tall och den var också fin, om än något glesare…

För några dagar sedan gjorde jag en julgrupp till modern. Jag hade redan då bestämt mig för att göra en ungefär likadan till svärmor.

Dagen före julafton gav jag mig ut i skogen för att samla mer mossa.
Hur mycket mossa tror ni jag hittade under en decimeter snö?

Just det!
Nu gällde det att tänka kreativt och försöka ersätta den uteblivna mossan med något annat.

Förundersökningsledaren hade kapat några av grenarna från julgranen så dem samlade jag på mig, och sprayade fusksnö på. Jag har haft en gammal burk ståendes i många år.

När jag började lägga grenar på brickan upptäckte jag att brickan naturligtvis lyste igenom de glesa barren, och så ville jag inte ha det. Jag behövde ha tag i något att täcka botten med. Gärna sand för att få något att kunna peta ner grenarna i lite.

Det är svårt att få tag i sand när tjälen gått i backen, men i garaget stod en överbliven hink med sättsten. Det var alltså små små stenar som vi lagt under betongstenarna när vi gjort trädgårdsgångar och garageuppfart.
Efter att ha tvättat stenarna i en sil några gånger tyckte jag det blev godkänt.

På bilderna syns inte stenen, men det var ju inte meningen heller.Den här gruppen består bara av tre vita hyacinter, ett vitt ljus, några överblivna grankvistar och två fuskpaket som jag köpt på Lidens.

Kostnader:
Bricka – 5 kr på Second Hand.
Ljus – 35 kr på torget.
Hyacinter – 10 kr/st på Lidens.
Paket – 5 kr/st på Lidens.
Hyacintglas – IKEAs ljuslyktor. Köp 4 st för 9 kr.
Småstenar i hyacintglasen – hade jag sen tidigare.
Grenar – överblivna från vår 150 kronorsgran.
Fusksnö – tagit lite från en gammal sprayburk jag någon gång köpt för 20 kr.
Sättsten – försumbar kostnad.

De små paketen är så enkelt gjorda att man nog skulle kunna fixa dem själv också. De består av två fyrkantiga froglitbitar som sprayats med något lite halvglittrigt, och inslagna med tunna silverband.

När jag ändå är igång och tipsar och ger goda råd ska ni få ytterligare ett smart tips.

Ställ in några hyacinter på toaletten så luktar det gott och fräscht till och med i maginfluensatider.Vita hyacinter är vackrast.Vårt toafönster på bottenvåningen.

För ganska många år sedan köpte jag en “vanlig vit” julstjärna i papper på Jul på Liseberg. Det kostade inte så mycket men jag blev genast förtjust i formen och de många “strålarna”.

Vitt är ju vackert, men skulle det inte vara ännu finare med lite silver också, tänkte jag.
Jag köpte en silverpenna och många, långa kvällar senare var jag färdig.

Nu hänger min lite personligare stjärna i största fönstret och jag måste tillstå att jag är ganska nöjd med resultatet.

En bild tagen i dagsljus kanske gör krusidullerna lite tydligare.

I lördags var barnen hos min mamma. Hon barnvaktade dem på eftermiddagen, kvällen och natten och morgonen och förmiddagen och över lunch, medan Förundersökningsledaren och jag förlustade oss på julbord och i kyrkan.

Som tack för hjälpen satte jag ihop en julgrupp till henne.Den blev rätt bra om jag får säga det själv. Jag är inte superhändig när det gäller växter och arrangemang kring det men resultatet blev i alla fall inte sämre än förväntat.

Så här gjorde jag:
Jag köpte en helröd bricka för 2 kr på second hand.
På brickan placerade jag ett blockljus jag köpt på torget på 35 kr. Jag satte fast det med modellera som jag köpt på IKEA för 45 kr för flera år sedan.

Jag plockade fram tre av IKEAs billiga ljuskoppar (de där användbara vanliga som alla har hemma och som man köper 4 st för 9 kr ni vet). Jag fyllde på med lite småsten som jag räddat från en döende krukväxt för länge sedan.
I ljuskopparna placerade jag tre vita hyaciner (torget – 10 kr/st) som jag tvättat rena från all jord och avlägsnat lite rötter från. Det lossnar alltid en hel del rötter när man plockar bort jorden, men de klarar sig bra ändå.
Ljuskopparna tryckte jag också fast på brickan med modellera.

Sedan gick jag ut i skogen och letade upp två lagomstora stenar och några sjok mossa.
Jag la stenarna på brickan (och glömde att trycka fast dem med lera…) och draperade mossan runt hela härligheten.

När grunden var lagd var det dags för finliret. Jag hade köpt en påse änglar och kulor på second hand för 10 kr och ett knippe småsvamp för 5 kr. Jag hade sedan tidigare en rosett, en större svamp, en tomte och de två silverfärgade “spjuten”. Alltsammans saker som jag sparat på genom åren.
Småpryttlarna använde jag för att dekorera, alternativt täcka hål i mossan.

Så här blev resultatet:
Nu snurrar vi ett varv.

Och så en bild från ovan.Den ena ljuskoppen med hyacint i syns visst genom mossan, men jag vill ju att mamma ska kunna vattan på rätt ställe, så vi kan låtsas att jag gjorde det med flit…

Ängeln var riktigt söt.Jag tror jag ska hänga upp de kvarvarande i granen.
De tre kulorna på rad är jag inte helt nöjd med. Det ser bara “för mycket” ut, men det fattades lite mossa där…

Förundersökningsledaren läser om granen i morgontidningen. Nu har kommunen tagit ner den stora granen som ska pryda torget under advent.
Han läser bland annat att man i de flesta svenska hem brukar kapa grenar som sitter på fel plats och sedan borra nya hål i stammen och sätta in dem där.

Att vi aldrig tänkt på det förut!

Jag måste fråga min far om han brukar göra så för han har alltid den mest perfekta granen i gran(n)skapet.

Nu lyser alla fyra ljusen i den vackra adventsljusstaken som jag ropade in på Missionsauktion tidigare i höstas.
Jag funderar på hur jag ska lyckas övertala Förundersökningsledaren till att vi ska få ha hela staken brinnande efter första advent. Ett enda futtigt litet ljus räcker inte till att fördriva mörkret.

Gick förbi en inredningsbutik på lunchen och såg ett arrangemang med ett stort vitt adventsnumrerat ljus ståendes på en bricka med vita fjädrar runtomkring.

Det var mycket vackert men jag funderar på hur brandsäkert det kan vara.

Vi har ett bubbelbadkar.

När vi byggde huset spånade vi naturligtvis vilt (som jag tror alla gör som går i husbyggertankar) om kamin, bastu, bubbelkar, infällda spotlights, vägghängda toaletter, gå-in-i-garderob, tre meters takhöjd… Ja, ni fattar…

En av de saker vi bestämde oss för att vi verkligen ville ha var ett badkar.
Förundersökningsledaren förordade ett bubbelbad och jag ville absolut ha massagekar.
Vi tittade i kataloger och på badrumsutställningar och hamnade till slut på en hus & hem-mässa där vi fick erbjudande om att köpa ett utställningskar. Och det var precis DET vi ville ha. Det hade både bubbelhål och massagemunstycken och så var det extra djupt.

I går kväll tog jag mig ett dopp. Det är fantastiskt skönt att krypa ner i 37-gradigt vatten och låta sig omslutas.
Mer lycka åt folket!

HALLÅ, alla loppisbesökande, samlarvilliga, fyndande jag-håller-ögonen-öppna-människor. Jag behöver hjälp!

Ända sedan jag satte eget bo, i alla fall sedan jag satte eget bo med julgran, ja, sen -95 alltså, har jag haft en ärvd gammal ljusslinga. Den är så där härligt orginalig och fin och jag älskar den. (Materialist – javisst!)

Den här julen har dock två eller tre av glödlamporna gett sig och nya finns naturligtvis inte att uppbringa i vanliga moderna lampaffärer.
Så skulle du råka springa på en sådan här julgransbelysning i någon antikaffär eller på en auktion eller en loppis, så köp den åt mig!

Här får ni lite bildhjälp.

Det här är kartongen.

Produkten är ordentligt godkänd:

Så här står det inne i locket:Jag gillar särskilt företagets slogan. Luma-ljus i granen – gäckar röda hanen. Kanske skulle den inte gå hem lika bra idag, när vi är betydligt mer vana vid elektriska ljus, men den här julgransbelysningen är inte så ung. Mamma har berättat vem som köpte den, men det har jag naturligtvis glömt. Jag tror det kan ha varit min morfar. Han köpte karongen i Vindeln……på självaste julafton för 60 år sedan!

Jag tycker ljusen är vackrare än dagens varianter.

Skulle du råka se en sådan här kartong någon gång så får du som sagt gärna köpa den för min räkning. Det är framförallt själva glödlamporna jag är ute efter, men det klart att det kanske kan vara bra att ha lite andra delar också. Som reservdelar alltså. Min julgransbelysning har ju några år på nacken nu…

Ett tips till dig som varken har någon skarp sekatör eller vill slänga ut julgranen hel:

Låt granen stå utan vatten i två veckor. Sedan kan du lätt dammsuga av varenda barr direkt från grenarna.
Det som blir kvar kan du elda upp, eller låta stå kvar till nästa jul, då du köper mer julgranspynt. Så där tecknat mycket pynt.

Det var inte fullt så känslomässigt traumatiserande att strippa granen som jag befarat. När varje försök att plocka ner kulorna resulterade i ett helt litet vattenfall av barr och när jag upptäckte att pyntet även utökats med damm och hårstrån som blåst ner från övervåningen (granen har stått under trappan) så tappade jag lusten för vemod och svanesång.

Nu är det bara ljusen kvar. Kanske låter jag dem sitta kvar och överlåter åt Förundersökningsledaren att hantera vår antika ljusslinga.
På insidan av kartongen står det att de är inköpta på julafton år 1948. I år var första gången som någon av glödlamporna slockande, och då passade dessutom två lampor på att dö på en gång. Jag tror inte det finns passande glödlampor att köpa längre. Kanske ska jag lägga ut en efterlysning på alla heminrednings- och loppistokars bloggar.

Nu är stämmaren här. Inte för att stämma oss, utan för att få lite bättre ljud i pianot. Mitt stackars piano har stått ostämt i sju år och låter därefter. Alltås anskrämligt. Speciellt vissa toner är helt ur led.

Jag fick en stämning av Förundersökningsledaren i julklapp. Verkligen bra och välbehövligt, och därtill önskat.

En helt annan stämning är det i köket.
Vi var lite sena hem efter inköpsrundan och jag har bara slängt upp allt på stenskivan och sedan lagat lunch till mig i barnen. Och på köksbänken samsas nu både frukostdisken, kvällsmatsdisken från i går och disken efter lunchen idag. Jag ämnar lämna stämmaren åt sitt öde tillsammans med pianot, och ta mig an köket. Klokt val, eller hur…

Idag har jag och Förundersökningsledaren jobbat hårt för att hjälpa till att stävja lågkonjungturen i landet. Som duktiga konsumenter håller vi handeln igång.

På förmiddagen var vi ute och julhandlade lite. Och den dyraste julklappen köpte vi till oss själva. Tanken var att köpa EN ny taklampa till TV-rummet. Vi kom hem med två. Det var nog de dyraste lampor jag någonsin köpt, också.

Men snygga är de!

I helgen som gick var Förundersökningsledaren i farten och satte upp stjärnor och stakar. Så här fint blev det:

Kontorsfönstret med en orkidé som blommat oavbrutet i 2 år.

Köksfönstret med näverstjärnan vi fått av svärmor i julklapp ett år.

Trots att vi bott här i snart 5 år har vi ännu inte satt upp någon tavla på den stora vardagsrumsväggen. Jag har köpt ett fint tyg som någon gång ska bli en tavla. Men när det är jul passar det ju bra att sätta upp ett ljusdraperi i stället. Jag trodde Förundersökningsledaren blivit snurrig när han ringde från IKEA förra julen och frågade om han skulle köpa en ljusslinga med runda stjärnor och filt. Men jag litade på hans omdöme när han försäkrade att det nog skulle bli fint. Och som tur är har han bättre omdöme än förklaringsförmåga.

I vardagsrumsfönstret får vi plats med både stakar och stjärna. Adventsstjärnan är den finaste vi har enligt min mening. Den har så tunna fina strålar och jag har målat den med silvervirvlar, vilket inte syns på bilden… Jag köpte den riktigt billigt på Lisebergs julmarknad för några år sedan.

Måndag och första semesterdagen.
I stället för att lugnt puttra fram i Dalslands kanal har jag ägnat dagen åt att gå igenom alla leksaker och sparade teckningar, dagispärlade halsband, gossedjur och allsköns bråte i lilla Svalans rum. Tillsammans har vi värderat, släng och sparat, kategoriserat och omplacerat. Nu har allt sin bestämda plats i de gamla ärvda byråerna och sänglådorna.
Vi har också rensat ut hennes skrivbord som ska få ge plats för ett nytt från IKEA. Det gamla skrivbordet har varit hennes fasters och är rätt litet. Så litet att det får plats på kontoret och blir en egen pysselhörna åt mig.
När andan faller på ska jag kunna sitta där och sätta in gamla kort och när jag pärlar kan jag låta allt ligga framme utan att förarga någon annan i familjen.

Maken kommer bli överraskad när han kommer hem och ser att allt är förberett för att bära ner lilla skrivbordet och upp nya. Jag har till och med baxat runt på bokhyllan på kontoret för att det liksom inte ska finnas någon återvändo för maken.

Nu är jag lite småsvett, småtrött och mer än smånöjd. Nu vill jag att maken kommer hem från sin “förbereda-båten-inför-semestern-resa” och hjälper mig att bära skrivbord. Guldgossen lyckades hjälpa mig bära ut gamla skrivbordet från lilla Svalans rum men det är för tungt för att vi ska orka ner för trappan ensamma.
Jag är nästan lite sugen på att gå in och be grannen om hjälp men det kan jag nog inte riktigt med ändå, även om jag vet att han gärna skulle ställa upp.

Nu känner jag för någon läcker kvällsmat också, men vi har för lite mjölk för att göra kvällsmat, för lite pengar för att köpa pizza och för lite ork för att göra nåt avancerat. Det får väl bli mackor som vanligt.
Igår kväll åt vi i alla fall våfflor. Vi var och hälsade på mina föräldrar och mamma brukar alltid hitta på något extra när hon får gäster.
Vi lekte med min systerson också. Han är så fantastiskt härlig. Nästan ett år och full av nonsensprat. Ibland kommer det långa haranger och han ser precis ut som om han verkligen menar något viktigt. Lilla Svalan och Guldgossen kiknade av skratt.

Efter en snabbtitt på vinduppskattningarna för veckan hoppas jag att vi väntar tills onsdag innan vi åker. Då ska det bara blåsa tre sekundmeter mot tisdagens sju, men maken bestämmer så vi får väl se. Tisdag utlovar regn också, medan onsdagen ger solchanser. Å andra sidan är prognosen osäker.

Nu har jag haft min lilla bloggpaus och måste fortsätta. Det finns en massa tvätt att ta hand om, både torkad, tumlad och bara tvättad. Barnen vill också ha lite uppmärksamhet. Lilla Svalan ropar att hon blöder från benet, fast bara pyttelite. Jag har bett henne lägga benet på en handduk så hon inte blodar ner soffan.

Jippie!

Äntligen är det någon vettig människa som har förstått min storhet.
Äntligen har någon uppkallat någonting efter mig.
Bara en gång tidigare har någon gett mitt namn till någonting annat, och den gången gällde det en katt.

Nu finns en hel liten möbelserie man kan köpa, som bär mitt namn. Det är ju fantastiskt att någon förstått…

Nu är bara frågan hur jag ska gå till väga för att få min beskärda del av vinsten? Royalties heter det va?

De kunde gott ha tagit lite mer rejält betalt, tycker ni inte!

När jag for hemifrån fungerade markiserna. Vi får se hur länge det håller i sig.

Under den senaste periodens riktigt varma, soliga väder har vi påminnts om varför vi skaffade markiser från första början. Det blir nästan olidligt varm, speciellt på övervåningen, när inte fönstren skuggas.

Vi lät installera automatiska markiser som åker ner när solen skiner och far upp när den går i moln, eller om det blåser för mycket. Det är väldigt behändigt. Kanske enda orsaken till att mina snålt vattnade blommor lyckats överleva så länge i min näst intill obefintliga vård.

För några månader sedan (tror jag det är nu i alla fall, tiden går så fort) började markiserna krångla. De åkte inte upp, och sen åkte de inte ner. Markisinstallatören kom och tittade och gissade att vindsensorn fått ett överslag, eller att fjärrkontrollen lagt av, eller att…

Sen hände inget, och sen hände inget, och sen kom markismannen på nytt besök idag kl 12.00. Han hade med sig en kollega. Gemensamt kliade de sig i huvudet (den ene hade mycket hår och den andre inget) och klättrade upp och ner för stegen, slog av och på säkringarna, kommunicerade via mobiltelefonerna, lånade toaletten för att de blev så “pinkenödiga” (nåja, det var bara den ene) och kom till slut fram till… ingenting. Kanske är det något mystiskt fel på elledningarna. Markiserna fungerar ibland, och ibland inte.
När markismannen skulle demonstrera det konstifika beteendet (inte sitt eget, markisernas) fungerade det hela dock hela tiden. Så de for hem, eller kanske iväg till nya bråkiga markiser.

Nu är i alla fall markiserna nedfällda, och kvällens förväntade åskväder kanske i alla fall inte behöver gå allt för “hett” till.

Under tiden som de båda jobbarbyxklädda herrarna utförde sitt förvärv passade jag på att luncha och plocka undan lite där hemma. Jag övervägde att utöka lunchrasten ytterligare för att kunna plocka fram dammsugaren också (svärmor kommer på blixtvisit i kväll) men arbetslojaliteten tog överhanden ganska snabbt. Man kan inte skolka från jobbet för att dammsuga hemma!

Min make är så handlingskraftig!

Igår upptäckte han att en sladd mellan modem och telefon var lite för kort inne på kontoret och plötsligt hade han röjt ur hela kontoret och börjat möblera om. Skrivbordsytan förkortades med en dryg meter och skrivbordet hamnade mot en annan vägg än tidigare. Nu kommer vi få plats med makens gitarrer och förstärkare inne på kontoret och slipper härbergera dem i den redan trånga korridoren utanför badrummet. Får vi övernattande gäster kan vi ställa in två gästsängar på kontoret och på så sätt ge lite mer avskildhet än annars.

Får jag en idé brukar jag fundera på den ett tag, och sedan lägga den långt inne i hjärnans idébank där den med förevändningen att bida sin tid, förmodligen glöms bort för alltid.

Maken däremot, har väldigt kort väg mellan tanke och handling. Jag beundrar honom för det!

Jag har blivit utmanad av Fläckvis Fint att redogöra för mitt senaste, sämsta och bästa inredningsköp.

Eftersom datorn har kraschat där hemma kommer det dröja ett tag tills jag kan ta mig an utmaningen. Jag vill ju kunna visa bilder också.

Men ge inte tapt! Nästa vecka kanske en ny hårddisk anländer till Zäta-makens hemmakontor och då blir det nog fart på bildhateringen igen. Under tiden ska jag fundera noga på vad som ska visas. Jag kommer inte ens på vad som är mitt senaste inköp.

Var prexis på torget. Det är ju onsdag!

Det var fler försäljare än det varit på länge. Kläder och blommor dominerade och det fanns tyg, handarbeten, väskor, leksaker och krukor också. Men jag köpte ingenting.
Jag var dock väldigt sugen på några utomhusblommor men jag vet att jag inte kommer orka plantera dem under den närmaste tiden så det får anstå.

Eftersom jag fick lite tid över på lunchrasten passade jag på att gå upp till Second Hand och kika. Jag är på jakt efter ett ganska litet, runt, vitt matbord. Äntligen har jag bestämt mig för hur jag vill inreda vårt uterum. Att det blir vitt kan jag tacka diverse inspirerande inredningsbloggar för.

Jag hittade ett perfekt bord för 500 kr. Men jag köpte det inte. Jag pratade lite med maken på mobilen och kom fram till att det kan vara värt att avvakta. Han såg ett bord på pelarfot på IKEA som kanske kan var bättre.

Häromdagen, eller “härommadan” som vi säger i Västergötland, var jag en duktig fru och packade upp några flyttkartonger som väntat i garaget sedan vi flyttade in för ett antal år sedan.

Det var ljuslyktor och vaser som nu är utportionerade i skåp, på fönsterbrädor och på pianot.
Bara tre saker var trasiga och bara en av dem blev jag ledsen för.

Det var den här lilla söta vasen jag gärna skulle velat haft hel.

Idag är det påskdagen.

Jag har varit i kyrkan och påat radion. Nu har vi ätit rester efter gårdagen.

Jag måste berätta att det gick bra igår. Jag blev lite stressad innan Falunsystern och hennes pojkvän kom men sen gick allt bra. Huvudvärken kom av sig med hjälp av tabletter och magen lugnade ner sig till överlevnadsbar nivå.
Vi hann göra allt roligt som vi tänkt oss. Jag hann till och med spela pingis med systern. Vi var lite mer jämspelta än jag och maken, så det var roligt att spela med henne. Jag till och med vann några bollar.

Här kommer en bild på dukningen på kvällen. Jag hann ju klart med den svarta duken och den stod sig bra till gula servetter och matchade påskmusten perfekt…

Kom på att det snart är dags att påskpynta hemma.

Barnen kommer nog kunna ha lite bidrag från fritids och dagis. Sonen har redan kommit hem från Royal Rangers med ett hängade halvt hönsägg där halva är grönt och halva vitt. Det var också en toarullestupp och en äggkartongskyckling, två äggkoppar i gips och ytterligare fyra små gipspåskfigurer som han målat röda och oranga.

Jag brukar ställa in påskris med vita fjädrar och glasdroppar och så ställer jag ut barnas påskpyssel på fönsterbrädor och soffbord.

I ett högt smalt fönster hänger jag små pärlhönsfjädrar i tunn sytråd så att de kan sväva lite grann i draget från friskluftsintaget bredvid.

Det kan vara ganska kul att pynta, om man har tid, men det är hemskt tråkigt att plocka ner pyntet när helgen är slut. Påsk är det ju inte så länge heller så det känns knappt lönt att plocka fram grejjorna.

I år tror jag inte jag går loss så där mycket i alla fall. Det är inga kvällar kvar tills lördag heller. Ikväll ska jag träna, i morgon tränar maken, på torsdag vill jag gå på Getsemanestund i kyrkan och på fredag är det långfredag och då tycker jag faktiskt att man ska ta det lite soft. Jag ska sjunga på förmiddagsgudstjänsten och det räcker nog som insats den dagen. På lördag är det påskafton och då kommer Falunsystern och hennes kille för matlagning, dansmatta, pingis och sällskapsspel så då ska det vara färdigpyntat.

Jag har köpt ett svart tyg med vita stora prickar (är snyggare än det låter tack och lov!) på torget (så klart) och ska bara fålla kanterna så blir det en bra duk till påskbordet. Jag vet inte om jag ska duka med påskservetterna elle de lite snyggare limegröna jag köpt på IKEA en gång för länge sen.

Orkar jag kanke jag sätter i en fjäder i dörrkransen som hänger kvar på ytterdörren sen jul. Jag har tagit ur det röda så det är bara den gröna stommen kvar.