Zäta

Familjen Zäta har just sett the Grand Final av Körslaget. Barnen är besvikna över att inte Eriks kör vann.

Guldgossen förklarar varför:
-Han skulle ju ge pengarna till dom som var i huset där skorstenen höll på att trilla av!

Nyckeln till mitt hjärta-Helena hjälpte mig på traven. Nu har jag åtminstone ett arbetsnamn på min bok:
“Vardagsbetraktelser och vitlöksbaguetter”

Jag är inte helt nöjd än, dels för att det inte förekommer så där jättemycket vitlöksbaguetter, i alla fall inte förrän i senare hälften av boken, och dels för att det käns förmätet att kalla mina dagboksliknande inlägg för betraktelser.

Men det känns i alla fall lättare att tänka sig att det eventuellt kommer bli en bok, någon gång, så småningom, nu när det finns ett arbetsnamn.

Jag har börjat att hämta hem inlägg från bloggen och lägga ihop i ett vanligt worddokument. Någon dag när som helst nu kommer jag kanske även ta mig i kragen och kolla upp hur man gör för att få till ett passande format som passar in hos vulkan.se.

Det är mycket lägga och passa här. Kanske jag borde passa på att lägga mig! Nej, klockan är bara sju så jag väntar allt några timmar till…

För mycket frågor och tvivel?! Kan man tro när världen ser ut som den gör? Finns verkligen Gud?
Hur ska jag orka leva som kristen när det finns så mycket regler i Bibeln som jag borde följa? Jag är inte värdig. Jag är inte helgad. Jag är inte.

Men skit i det då!

Du är lika älskad ändå. Det enda Gud någonsin begär av dej är att få älska dig. Han gör det reservationslöst.

Sen får allt det andra komma efterhand. Det är inte så lätt att leva som kristen. Men det är minst lika svårt att inte vara det.

Det är helt okej att kapitulera och kapsejsa ibland, när livet eller våra egna tankar eller vad det än vara månde, försöker välta båten.
Men om du ska drunkna, se till att drunkna i Jesu kärlek och nåd. Då blir du uppspolad på land när det är dags att börja om igen.

Hur klarade de sig förr i tiden. Jag menar förr – när det inte fanns torktumlare!

Vår torktumlare har pajjat. Jag vet inte hur och förvånansvärt nog är inte ens Förundersökningsledaren helt säker på orsaken, men den låter som ett mindre tröskverk när man startar den så den är i alla fall helt uppenbart trasig.

Nu hänger det fullt med tvätt på tvättstrecken i tvättstugan (och då hör jag ändå till de fåtalet lyckligt lottade som verkligen har ganska väl tilltaget med hängutrymme) och på alla galgar i hallen hänger trosor och på alla stolar runt middagsbordet hänger det kalsonger.

Det är tur att vi inte ska ha gäster idag. Kan man vara säker på att gästerna vill komma tillbaka om de tvingas avnjuta middag eller fika med en blöt kalsong i nacken?

Jag tror jag ska tända en brasa så att tvätten torkar fortare.

Idag har jag och lilla Svalan en dag för oss själva. Förundersökningsledaren och Guldgossen är med vänner på båtmässan i Göteborg.

Jag hade planerat upp större delen av dagen enligt nedanstående schema:
Sovmorgon
Frukost
Lilla Svalan på barnkalas och jag hemma och pärlar
Lunch på McDonald´s
Någon timma i badhuset (Lilla Svalan har längtat och väntat sååå länge.)
En avslappnad eftermiddag med hemmapyssel
Någon typ av förtäring
TV-mys

När lilla Svalan kröp ner hos mig i sängen klockan halv nio och vi låg och slumrade en stund tillsammans och höll varann i handen förstod jag genast att vi skulle bli tvugna att rucka på en av punkterna, i värsta fall två.
Lilla Svalan lät nämligen mer förkyld än hon gjordegår morses. Hon snörvlade och hostade och lät ännu hesare.

Jag tempade henne före frukost och glädjande nog visade den digitala febertermometern bara 37.5 så vi behövde inte ställa in kalaset. Däremot blir det inget bad, det tycker till och med en hårdhudad mamma som jag skulle vara att utmana ödet för mycket. Uppenbarligen är ju dessutom lilla Svalan bara i början av en förkylning och då är det inte läge att utmana virusinvandanterna för mycket.

Nu har jag äntligen gjort klart mitt lila armband med oändligt antal berlocker (jag skulle kunna räkna dem så jag överdriver väl en smula) och det blev precis så lagom klirrigt och maffigt som jag hade hoppats.
Det är fortfarande mer än en halvtimma kvar tills jag ska hämta lilla Svalan från kalaset så nu ska jag utnyttja tiden till att börja laga hennes tjockebyxor. Det är första gången jag upplever att den buttre mannen på torget sålt något med riktigt dålig kvalitet. Byxorna har efter bara någon veckas användning gått sönder både i grensömmen och på båda knäna.

Nåja, nu när vi inte ska åka till badhuset hinner jag kanske laga byxorna tillräckligt för att de ska kunna användas på måndag igen.

Svallvågorna efter diskussionen på jobbet slog mot stranden. Stranden utgjordes av vårt middagsbord här hemma.

Jag: -När du blir tolv år, Guldgossen, måste du vara hemma själv om du blir sjuk.
Det är ju inte klokt egentligen. Alltså, är man förkyld så är det väl okej, men tänk om det är maginfluensa. (Jag fortsätter vänd om Förundersökningsledaren.) Ska Guldgossen behöva ligga här hemma själv och kräkas då! Jag tycker tolv är alldeles för tidigt. Då går man ju bara i sexan. Jag tycker gränsen kunde gå lite högre upp.

Guldgossen (med eftertryck): -Jaa, varför inte arton år!

Igår kväll var vi hos mina föräldrar. Först och främst för att få träffa Falun-systern och hennes fästman.
Min mamma bjöd dock in oss lite tidigare för att vi skulle hinna premiärbasta i deras bastu.
Pappa har platsbyggt provisoriska lavar i furu i den lilla bastun och nu kunde man ledigt sitta två personer där inne. Furu är ju inte rätta träslaget för bastulavar men asken ligger och torkar. Jag blev mäkta imponerad av pappas snickarkonst. Lavarna var mycket välgjorda, med snidade runda kanter för knävecken och en bekväm liten utbuktning för svanken. Naturligtvis glömde jag berömma honom för hantverket.

Njuta glömde jag dock inte. Våra två timmar på övervåningen hos mina föräldrar blev en hel spa-upplevelse. Lilla Svalan och jag bastade först. Vi sprang ut och in ur bastun några gånger och tog en sval dusch emellanåt, och när vi kände oss färdiga med bastandet duschade och tvagade vi oss grundligt. Lilla Svalan tvålade mig på ryggen och jag tvålade henne.

Medan det var “gossarnas” tur inne i hettan smorde vi “flickor” in oss med hudlotion och kammade håret och satt en stund i ett par goa fåtöljer utanför badrummet och språkade med min mamma och hade det allmänt trivsamt och skönt.

Lagom till att Falun-systern med fästman anlände var hela familjen Zäta rena och fina. Då vankades taccos (och Let´s Dance) och mera trevligt umgänge. Och när alla deltagarna dansat klart (alla presterade utöver det vanliga utom stark-Magnus som jag tyckte närmast gick bärsärk med sin dam) fick jag håret tonat av min syster.
Det är inte klokt vad skönt det är när någon pysslar med ens hår. Höjden av lyx, om ni frågar mig. Resultatet blev också bra. Jag tycker kanske att det är lite mörkt men det ska visst dämpa sig efter några tvättar. De utlovade guldreflexerna som paketet talade om, där färgen täcker de grå, ser jag inte till men det betyder väl förmodligen att jag inte hade så många grå att täcka som jag själv befarat.

Nu är det lördag förmiddag och jag känner mig fortfarande lite sådär loj i kroppen efter gårdagskvällens alla njutningsmoment. Och jag har ingen huvudvärk. Bara en så´n sak!