Zäta

Förundersökningsledaren frågar barnen om de vill fira sista skoldagen i morgon på något speciellt sätt eller om de nöjer sig med att bara vara hemma.
Lilla Svalan utbrister spontant:

-Nâ, vi få la bara va gláa att dâ â slut!

Kanal Plus gör reklam mitt i “Hjälp – jag är med i en japansk TV-Show”:

“Skaffa Kanal Plus, så slipper du irriterande reklamavbrott mitt i filmen eller TV-programmet.”

Det här är inlägget som bör skörda en massa mysiga kommentarer och erbjudanden. Så här såg jag nämligen ut i torsdags, då när jag själv tyckte jag var snygg.

Nu när jag ser kortet kan jag märkligt nog inte riktigt återkalla känslan. Jag har kornat till mig lite också, för att bättre dölja vissa skavanker.
Men det är fritt fram att ge mig komplimanger.

Daggkåporna i mina entrérabatter är bara en dag från att gå i blom. Vet ni var spöregn gör med daggkåpeblommor?
Det trycker dem mot marken som pälsen på en blöt katt. Och sedan har de inte kattpälsens förmåga att resa ragg på nytt när de torkat.

Det ska spöregna i morgon.
Rackarns!

Ikväll är det final.
Jag och barnen har följt den spännande utvecklingen (eftersom det kan vara svårt att utläsa ironin mellan de torra orden så är det bäst att jag tillägger att jag ironisk, eller “heronisk” som lilla Svalan säger) genom nästan hela serien.

Ikväll håller jag på Regina Lund.

Är hon fortfarande med förresten?

Guldgossen ska spela blockflöjt på skolavslutningarna i morgon. Ja, det blir två stycken. Eftersom regnet för första gången i skolans historia kommer flytta in skolavslutningen inomhus så har man blivit tvungen att dela upp eleverna på två avslutningarna. Men treorna ska spela på båda.

Det blir ett tillfälle som inte får missas.
Guldgossen har övat tillsammans med mig i kväll.
Det låter precis som det ska låta med blockflöjtstoner – förfärligt.

Japp, det bidde rekord. Detta är dagens fjortonde inlägg!

Jag tror i alla fall att jag inte skrivit så många på en dag tidigare. Eller har jag det? Bör jag skriva några till för säkerhets skull?

Nja, jag går väl och matar diskmaskinen först i alla fall.

Efter tandläkarbesöket tog jag med mig barnen till polisstationen för att skaffa nya pass.
Det är en tämligen behändig historia nu för tiden. När väl pappren är underskrivna och ordentligt bevittnade är det bara att knalla dit så mäter man sig själv och tar kort och fingeravtryck i en liten apparat som står direkt framför kassan.

Fast det där med snabbfotograferingen var kanske inte så bra. Guldgossen fick uppmaningen av polisen att varken öppna munnen eller le, så han stirrade allvarsamt in i kameran och ser ut som värsta maffialedaren på sitt foto.
När det var lilla Svalans tur var jag beredd och försökte uppmana henne att tänka på något roligt, utan att le, och det kortet blev lite bättre.

Lilla Svalan var en mycket duktig tandläkarpatient idag. Det är hon i och för sig alltid, men jag pöste ändå av stolthet över alla komplimanger som haglade över henne där hon låg med sitt krokodilgap i tandläkarstolen. Vid sin sida hade hon Gisela gaddsköterska och Axel assisten. Gisela förklarade och Axel lyssnade och lärde.

Gisela berättade att när det är så många som fyra tänder som ska plastas in så brukar barnen tröttna och då är det bättre att be dem komma tillbaka en ny tid än att framhärda och försöka göra klart för det brukar ändå aldrig gå vägen.
Lilla Svalan var klar på rekordtid. Hon gapade, sköljde, spottade, gapade och fick till och med hjälpa till att hålla i snabelsugen för att det skulle bli så bra som möjligt.

Som belöning fick hon välja TVÅ saker ur roliga lådan. Det blev en tatuering och en glittergroda.
Guldgossen var också med och han fick välja EN sak som tack för att han inte rev hela rummet. Det var väl kanske inte rivningsrisk men han är rätt nyfiken och klåfingrig den gossen och passade på att olovandes prova både hörselskydd och ansiktsmasker och vid ett tillfälle höll han på att fastna med huvudet i den stora armen som lampan och den lilla brickan med alla instrument är fästade vid.

Middagen igår bestod av ris och välkryddan kyckling med sötsur sås. Gott men starkt.

Lunchen idag bestod av rester från gårdagens middag.

När man ätit något starkt är det väldigt gott med en liten bit choklad efter maten.
Har man inte tillgång till choklad kan man nöja sig med glass.

Alltså var jag på jakt efter glass för en liten stund sedan.
Jag hamnade på Rörstrandcafét. Hallonsorbet! Låter inte det toppen, så säg?
Men en kula, en ynka liten kula kostade 15 kronor. 15 kronor!

Och återigen har snålheten bedragit habegäret. Det är ju inte så dumt egentligen. Att vara snål…

Idag ska jag med lilla Svalan till tandläkaren, igen. Hon ska göra något jag aldrig hört talas om förrut. Nämligen plasta in sina tänder.

Tydligen har lilla Svalan väldigt gropiga tuggytor och för att hon inte ska få hål i tänderna (vilket hon visserligen aldrig haft men bättre “säker än ledsen”…) så ska folktandvården plasta in bissingarna.

Lilla Svalan frågade förhoppningsfullt i morses om detta möjligen kunde tänkas innebära att hon inte kommer behöva borsta tänderna hädanefter.

Ponera att jag är på semester i Europa. Det är sommar och solen får asfalten att dallra. Jag sitter i bilen bakom ratten med många mil i ryggen.

Eller, tänk dig att jag ligger på stranden. Sanden är bländande vit och några meter bort skimrar havet och kastar solkatter över en hel värld.

Tror ni inte att jag behöver köpa mig ett par solglasögon?

Det är lättare att lista ut vad “sam” står för.

Samspel
Samtidigt
Samma sak
Samlag
Samelsurium
Samtal
Samråd

Sam måste alltså stå för något där fler än en part är inblandad.

Men var kommer Same in i bilden? De är ju inte särskilt många…

Vad står orddelen “kom” för?

Komplett
Kompost
Kompositmaterial
Kommunikation
Kommunist
Kom som du är
Komplikation
Kompott
Komplimang

Vad har de här orden gemensamt?

Jag har äntligen planterat rabarberplantan jag köpte för några veckor sedan. Egentligen vill jag ge den en något upphöjd plats i utkanten av vår trädgård, men tids- och orkesbrist har gjort att plantan till en början får bo i en lite större kruka nära huset.

Nu längtar jag efter rabarberpaj och rabarbersaft och rabarberchutney och rabarberkräm och rabarbermarmelad och annat gott man kan göra med rabarber. Jag gjorde till exempel en jättegod rabarberkolasås med kanel och bjöd varm till glass på någon av alla mina födelsedagskalas (jag är ju ganska gammal vid det här laget).

Nu förhåller det sig tyvärr så att en rabarberplanta tar några år på sig innan den ger skörd, så jag får försöka stävja min längtan ett tag.
Tack och lov för en givmild moder som strör sura stjälkar över mig närhelst jag önskar. Just nu ligger till exempel ett stort knippe i svalen och väntar på att förvandlas till saft.

Idag känner jag att jag har det i mig. Det bubblar och vill liksom välla fram.

Det skulle kunna bli en dag då jag slår rekord i antal inlägg.
För vem är egentligen intresserad av kvalitet när man kan få kvantitet i stället?

Vi pratar ålder på jobbet. 30-plussarna utan barn känner sig som 25.
Jag känner mig som 28. Det var då Guldgossen föddes.

Kollegan kontrar:
-Tänk om jag får barn vid 40. Kommer jag alltid känna mig som 40 då, fy vad gammalt!?

Jag ser samtidigt att jag just mottagit ytterligare ett spam i min inkorg.
Det står “Now you can look ten years older than your age”.
Vem bryr sig, tänker jag, som redan känner mig just 10 år yngre än jag är.

Den kväll jag sprayade plommonträdet med svavel, dimmade det in lite svavel i ögat. Det började inte svida förrän senare på kvällen, men fy vad det sved!

När jag delade ut fruktstundsfrukten till barnen i morses brast lilla Svalan ut i sång:
-För jag har aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig har jag sett en rak banana!

För det var precis vad hon fick – en rak banana.

I går natt drömde jag att jag kunde sväva. Det var en underbar känsla.
Jag fick göra det i smyg för alla skulle tycka att jag var helt konstig om de visste om det. Jag brukade sväva lite obemärkt när vi lekte “hela havet stormar” eller om jag var tvungen att nå något högt upp på en hylla.
En dag glömde jag av mig när jag skulle ta mig igenom ett fullbefolkat rum. Jag fick kliva försiktigt och gå på stolar och på ryggarna av fåtöljer och rätt som det var upptäckte jag att jag svävade på rygg tätt under taket. Rummet låg i dunkel och först var det inte så många som upptäckte mig men plötsligt blev det liv och rörelse och händer sträcktes upp och grep tag om mig och drog mig ner på golvet.
Jag vaknade innan jag fick veta om jag skulle bli hyllad eller bannad för mitt tilltag.

I natt drömde jag att jag var och simmade i ett badhus. Jag minns inte så mycket av drömmen, mer än att det var okej att kissa i bassängen. I alla fall så länge urinen var ofärgad eller grön. Gult kiss fick inte förekomma.