Zäta

I eftermiddag har jag varit på Korpen och tränat inför Göteborgsvarvet.
Bland annat sprang jag på löpband.
Det var jättesvårt. Jag var tvungen att koncentrera mig stenhårt för att inte trilla av eller hera åt sidan.

När jag väl klev av eländet tog det en bra stund att komma på rätt köl. Det kändes ungefär som efter en rejäl karuselltur.

Hädanefter ska jag bojkkotta alla förslag om att lägga ut dyra pengar på Lisseberg eller Gröna Lund. Det räcker med 65 kr för att springa en halvtimma på löpbandet.

Lilla Svalan ringde mig strax efter två igår och bad mig hämta henne. När jag släppte av henne på skolan uppmanade jag henne att bita ihop och härda ut trots sin förkylning. Hon kunde få lov att ringa mig när kundbesöket var över, någon gång efter två.

I dag är Förundersökningsledaren hemma med lilla Svalan. Hon har rejält ont i halsen och antagligen feber. Vår febertermometer har gått till de sälla jaktmarkerna (där den förmodligen hoppar omkring på imaginära ben och jagar varmblodiga djur och människor) så jag har ingen koll längre. Jag har däremot koll på att mitt samvete är nedtyngt som en överlastad elefant eftersom jag tvingade lilla Svalan till skolan i går.

Guldgossen och jag gjorde vårt yttersta för att smyga tysta i morse. Vi ville inte väcka varken lilla Svalan eller Förundersökningsledaren. Jag vet inte om vi lyckades.

Lilla Svalan var på Ji Jitsu för första gången i onsdags. Hon tyckte det var jättekul och har nu övertalat Guldgossen om att detta även är en sport som borde passa honom. Jag hör dem samtala om olika grepp och övningar när lilla Svalan säger:

-Men jag hoppas att du slipper öva ihop med ledaren för han… (och här förväntar jag mig att hon ska säga något i stil med ”han är så stark” eller ”han kan kasta dig som en liten vante”. I stället fortsätter hon:) …luktar jättemycket svett!

Nu är jag i kapp med inläggen.

Inläggen ovanför detta har korrekt tidsangivelse.

Torsdag 27/1-11:

Det här känns inte bra.

Bloggen har legat nere i flera dagar och jag har abstinensbesvär. Samtidigt börjar jag bli lite orolig för att det ska vara något allvarligt fel. Tänk om alla mina tretusen inlägg är gone forever. Jag vet inte riktigt hur jag skulle reagera då.

Och vad innebär de här tankarna? Är jag allt för engagerad i min blogg? Är det osunt? Borde jag egentligen sluta blogga?
Har jag rejäl otur så permanenteras det här uppehållet så att jag blir en ofrivillig före detta bloggare.

Det låter inte särskilt kul med en före detting? Men om nu min blogg är borta så tror jag att jag ändå kanske inte orkar göra mig omaket att skaffa en ny.

Torsdag 27/1-11:

Det här känns inte bra.

Lilla Svalan har jätteont i halsen och är snôrförkyld. Och ändå körde jag henne till skolan för att jag ska kunna vara med på kundbesöket på jobbet.
Jag är en DÅLIG mamma!

Torsdag 27/1-11:

Det har blivit betydligt trevligare att gå på toa hemma hos familjen Zäta. Guldgossen har nämligen gjort en liten installation som lockar till andra ljud än bara dem som kommer från brunögat.

Bredvid toarullen hänger numera Berts Dassbok.

Sist jag var på toa hemma blev jag sittande i tjugo minuter. Jag hann bland annat lära mig vad man inte ska göra på sin första date. Mycket intressant information för en kvinna som varit gift i drygt 15 år.

Onsdag 26/1-11:

Äntligen – har jag köpt handskar till Guldgossen. Han äger för tillfället endast ett par välanvända tumvantar och är i skriande behov av något omväxlande och varmt för händerna.

Det var som vanligt den tillknäppte barnklädesförsäljaren som tillhandahöll precis det jag letade efter.
Jag hittade ett par halvbra handskar till Guldgossen för 30 kr och så ett par riktigt bra för 50 kr. Jag passade på att köpa ett par riktigt bra till lilla Svalan också. Hon har annars två par som hon växlar mellan men båda är trasiga (och väldigt smutsiga…)

Onsdag 26/1-11:

Jag har inte sovit så mycket i natt. Guldgossen har sovit ännu mindre.
Någon gång under nattens mörkaste timmar kom han insmygande och beklagade sig över magknip. Jag trasslade nerför trappen och värmde på en riskudde åt honom och sedan låg vi båda i hans säng och väntade på att det onda skulle ta slut.

Det tog en stund. En bra stund. Bra med innebörden lång. Inte bra som i bra.
Det var ingen av oss som hade det särskilt bra.

Guldgossen hade riktigt ont och låg och gnydde när jag inte lyckades distrahera honom. Själv gnydde jag i själen över att min son hade ont.

Det blev en lång natt.

Onsdag 26/1-11:

I dag har jag en jättefin brosch på mig. Det är lilla Svalan som gjort den på fritids.
Broschen består av tre blommor, i grönt, vitt och rött. De är lagda på varandra och hopsydda med en blå blomknapp överst. På baksidan sitter en säkerhetsnål att fästa skapelsen med.

Jag fick broschen som en försoningsgåva.
När jag släppte av lilla Svalan vid skolan i går morse bad hon mig ge henne sin väska och gympapåse. De låg som vanligt på golvet nedanför passagerarsätet i fram. Barnen brukar stiga ur baksätet och hämta sina väskor själva men lilla Svalan kände tydligen för att vara lite extra lat i går. Det hade hon dock inget för eftersom jag envisades med att hon skulle hämta väskan själv så att jag slapp knäppa loss säkerhetsbältet och krångla mig ner på golvet.

Det blev ljud i skällan där bak.
-Vad du är elak mamma! Jag är jättetrött!
-Såja, nu får du hämta dina grejjer och så hoppas jag att du får en bra dag.
-JAG hoppas att DU får en DÅLIG dag.
-Jaha, men jag hoppas i alla fall att du får en fin dag lilla Svalan.

Lilla Svalan gick arg och sur och hämtade sina väskor, men sedan bröt hon ihop, gick runt till förarsidan och kastade sig om min hals.
-Förlåt mamma! Jag vill att du ska ha en bra dag du med.
-Tack lilla Svalan. Nu känns det bra igen.

Och ännu bättre blev det när jag hämtade lilla Svalan efter jobbet och fick ta emot den vackra broschen och ett brev hon skrivit till mig.

”förlåt för i morses
jag blev arg på dej.
Kramar och pusor
din skatt”

Onsdag 26/1-11:

Den här veckan ska jag vara med på två kundbesök. Ett på tisdag och ett på torsdag. Ett är med lunch och ett utan.

I tisdags morse trodde jag att det var dags för lunchmötet så jag tog inte med någon matlåda till jobbet. Naturligtvis var det tvärtom!

Turligt nog skulle åldernojjiga kollegan (som bestämt hävdar att hon inte har några åldernojjor) åka till Framnäs och shoppa på lunchen, så jag följde med för att botanisera bland lunchutbudet på ICA. Det fanns färdiga sallader, mackor och annat mumsigt att plocka med sig, men allt kostade pengar. För mycket pengar. Jag har en extremt snål sida som har en förmåga att poppa upp då och då, speciellt när det gäller att köpa saker till mig själv och i tidspressade situationer.

Alltså gick jag förbi alla lockande luncher och hamnade bland mejeriprodukterna. En burk yoghurt och så en chibatta med soltorkade tomater och jag kom undan med 14 kr. Phu!

Ett annat slags ”phu” fick jag vara med om när jag kom hem från jobbet och stressade igång med matlagningen. Förundersökningsledaren skulle komma hem lite senare och jag ämnade bege mig till badhuset för att simma en timma så fort jag och barnen ätit middag.

När jag slagit in en finfin bit torsk i folie och fått in fisken i ugnen blev jag plötsligen matt och svag. Jag kallsvettades och kunde knappt stå på benen. Kroppen reagerade ungefär som den gör efter tre dagars intensiv maginfluensa. Det finns liksom ingen kräm kvar.

Kroppen ville svimma ner på golvet men hjärnan tog med sig kroppen och satte sig på en stol. När världen stabiliserats något stoppade jag i mig en pepparkaka och inbillade mig att jag var fit for fight igen.
Det var jag naturligtvis inte.

Matlagningen tog längre tid än beräknat, att äta tog längre tid än jag trott (för maten var så god att jag blev tvungen att njuta ner den sakta) och att duka av och förhöra Guldgossen på astronomi (eller var det astrologi? En av uppgifterna han skulle kunna var just vad som var vilket. Jag tror Guldgossen har bättre koll på det där än jag.) tog längre tid är förväntat.

Summa summarum så kom jag aldrig i väg till badhuset. Det hade bara blivit knappt en halvtimma i bassängen och då är det inte lönt att stressa fram och tillbaka. Dessutom kostar det ju både bensinpengar och simpengar och jag är ju som bekant en snåljåp.

Onsdag 26/1-11:

I dag (läs onsdag) blir det lite hetsigt efter jobbet. Jag jobbar till fem och ska sedan skynda mig hem för att hämta lilla Svalan. Hon ska prova på Ji Jitsu för första gången. En klasskamrat har lockat med sig henne och hon är eld och lågor inför träningen. Hon ska få lära sig ”räkan”, ”sparris och broccoli” och andra kryptiska övningar. Halv sex börjar det och det tar en kvart för mig att köra hem och en kvart till träningen så alla med någon typ av matematiskt sinnelag förstår att det blir ytterligt tight med tiden.

Klockan sex ska jag sedan vara i kyrkan för PiL-sammanträde. Det lär också bli lite forcerat. Vi har nämligen bara en timma på oss att prata om radiosändningarna inför våren innan nästa möte tar vid.
Då är det alla musiker och sångare i kyrkan som samlas för att prata om våra tankar och visioner kring sången och musiken i församlingen.

Jag har insett att det inte finns utrymme för mig att hinna äta någon middag. Det oroar lite. I går fick jag ett kraftigt blodsockerfall en stund efter att jag kommit hem från jobbet, och då hade jag ändå ätit någon typ av lunch.

Tisdagen den 25/1:

Läste i gårdagens NLT att forskaren Alan Penn vid University Collage London påstår att IKEAs varuhus är uppbyggda som labyrinter för att kunderna ska handla mer. Det är dessutom så skickligt gjort att han tvivlar på att IKEA gjort det avsiktligt.

Jag blev så full i skratt att jag nästan satte morgonteet i vrångstrupen. Är det inte en självklarhet att man bygger sin butik för att kunderna ska lockas att handla? Varför skulle annars tidningskioskerna ställa upp sina tidningar med alla lockande framsidor väl synliga? Varför skulle klädaffärerna använda skyltdockor? Varför skulle juveleraren ha väl upplysta montrar som får diamanterna att gnistra?

Vad ska Alan Penn forska fram härnäst? Kanske kommer han upptäcka varför man måste gå genom hela livsmedelsbutiken för att hämta mjölken!

Min blogg har varit nersläckt ett tag men nu verkar den vara på spår igen.
Inläggen ovan det här är sådana jag skrivit ner och sparat ifallomatt jag skulle kunna få blogga igen.

Det innebär att de inte är skrivna vid den tidpunkt som anges, men det tror jag ni överlever, och jag också…