Zäta

Nu får det bli ett bildrikt inlägg till, innan jag tar kväll.
Jag vill ju såklart visa några bilder från påsken. Det lär inte bli mycket ägg, men en hel del hår…

Innan vi for till Ludvika var jag långhårig och grann.Det här kortet har Guldgossen tagit. Han har vissa talanger som fotograf. Jag är inte alltid lika nöjd med Förundersökningsledaren bilder.Särskilt missnöjd var jag innan jag kom på att jag kunde hiva upp handduken såpass långt att kärlekshandtagen på ryggen doldes.

Direkt efter sushimiddagen på långfredagen fick jag Falunsystern att plocka fram saxen. Guldgossen var behjälplig också, och bistod med en rulle toapapper. Näsan läckte nämligen envist av förkylningen och jag hann med många snytningar innan frisören var klar.

Notera hur jag käckt håller upp högerhanden för att dölja näsan. Jag har stoppat in en stor papperstuss i ena näsborren, för att slippa det värsta läckaget, och jag ville inte riktigt visa upp detta på bild.

Nu är det påskafton. Jag är klippt och tonad och stylar framför kameran. Det är svårt att fatta att det här var det foto som blev bäst av de femtioelva jag tvingade Förundersökningsledaren att ta…

…särskilt när man jämför med det här kortet som Guldgossen brände av i förbigående i köket, underifrån, när jag var oförberedd, och lite varmrosig. Men håll med om att jag ser mycket naturligare ut från den här vinkeln.

I köket var jag som vanligt i mitt esse. Jag fick tillåtelsen att fixa efterrätten på Falunsysterns grillkalas på påskafton. Vi var 18 personer. Alla åt inte marängbon med citronkräm och vispgrädde, så några blev turligt nog över till påskdagen.

På lördag förmiddag hade vi en riktig fotosession med Förundersökningsledaren som proffsfotograf, Falunsystern och hennes mans fina vägg som bakgrund, och oplanerat matchande kläder.
Här är några av fotografierna.Mamma, Falunsystern och jag.
I slutet kom jag på att jag kunde dölja min stora byst bakom Falusysterns rygg. Jag ser lite påsättlig ut men det var det värt.

Förundersökningsledaren tog några syskonbilder också och jag saknade Italiensystern lite extra just då.Det är ju inte så ofta vi träffas, och när vi väl gör det så brukar vi ha fullt upp med annat (mat, barn och prat) än att styla framför kameran.

Till sist ett kort på helgens värdar som ställde upp på att bli invaderade av hela Zätafamiljen plus min mamma.

Jag måste bara få visa upp lite av vad som händer i min trädgård.
Kameran och jag tog en snabb promenad för någon vecka sedan.I entrérabatten hittade jag några små sollystna blåsippor som sträckte på halsen mellan fjolårslöven.

Strax intill stod snödroppen med böjt huvud och tog sig en liten slummerstund i skuggan.

Några som inte slumrade var den gula krokusen ute på ängen bakom tomten. Gula blommor får oftast vara ifred för rådjuren och även om jag egentligen inte gillar gula blommor så värst så är gula blommor som står kvar, bättre än vita, lila och rosa som ligger i magen på ett rådjur.

Strax utanför tomtgränsen väntar ett av mina evighetsprojekt på att bli klart. Den här lilla inhägnade ska få bli bo åt ett stånd rabarber när det blir klart. (Läs om…)

En av de vårtidiga besökarna är irisen. De här små lila skönheterna blommar bara några korta dagar, så det gäller att passa på att njuta medan tid är.

Nytt för i år är två plantor julros. De står fortfarande i sina krukor och väntar på att jag ska komma på var jag ska stoppa ner dem.

Några andra vita blommor som fick sitt hem under biggaråträdet är de här tättplanterade krokusarna. Jag vet att jag satt dem för tätt men nästa kort talar om varför.Det är helt underbart att få stoppa ner ansiktet i den här lysande lilla mattan.

När jag var klar med min runda råkade jag få syn på en liten pensé som självsått sig i smultrontornet. Varifrån den kommer vet jag inte. Jag har mig veterligen inte haft några penséer på baksidan av huset. Men är man en överlevare så är man och jag har inte haft hjärta att plocka bort en så söt liten blomma, i alla fall inte förrän den blommat klart.

Falunsystern fyllde år dagarna innan vi var och besökte henne.

Naturligtvis fyllde jag ett påskägg med lite godsaker…Badolja

Något att smörja in kroppen med efter badet.

Handtvål

Handkräm

Nagelfil

Nagellack

Mandelolja som passar att smörja en gravid mage med.

Rejäla pads.

Men inte bara “nyttigheter”. Ett litet ägg fyllt med godis fick också plats.

Och en väldigt frestande bok.

Sedan var ägget fullt.

Men i det här fallet är det helt på sin plats att utbrista:
“Bättre sent än aldrig!”

Nu kommer det lite nya bilder.

Till exempel på sushi från långfredagen.
Och på Silverfallen från i måndags.

Det gäller att vara lite lurig när man ber barnen om hjälp. Det är inte alltid de lyssnar lyhört och genast följer mina uppmaningar.

Gissa vilken mening som ger störst genomslagskraft:
1. Vill du vara snäll och rensa bort alla maskrosor från gräsmattan!
2. Kan du hämta lådan med glass i frysboxen!

Det här med att färgmatcha har aldrig riktigt varit min grej. Men i dag, när jag var på väg ut på en liten lunchpromenad i det svinkalla vårvädret, såg jag åtminstone själv hur fel jag var.

Jag bar:
svarta skor
jeansblå jeans
en tvärrandig (bara en sån sak) tröja i färgerna babyblått, brunt, vitt och mörkblått
en turkos scarf med silverprickar
en stickad lila basker

Jag lovar att bespara er synen. Inga foton i dag.

I flera veckor har jag lovat lilla Svalan att vi ska så hennes sommarblommor. Hon har själv fått välja ut en fröpåse i affären och förväntan har varit lika lång som stor.

Först skyllde jag på att jag inte hade någon såjord.

Sedan skyllde jag på att det skulle bli påsk och vi inte kunde åka ifrån de omsorgskrävande små nysåddingarna.

Sedan tog argumenten slut och i går kväll hjälpte jag henne att så en massa småkrukor med “Balsaminer”. De ser rätt svulstiga ut på kortet på fröpåsen. Inte alls i min smak. Men lilla Svalan älskar sina små frön och jag tror hon kommer vattna dem varje dag.

Som tack för att jag ställde upp och hjälpte henne så i går lovade hon att hjälpa mig tillbaka. Hon erbjöd sig att gå till affären och köpa en citron så att jag kunde göra gott citronvatten till middagen. Jag tror inte hon förstod vilken enorm uppoffring erbjudandet innebar. Det tar två timmar att gå till affären – och två timmar hem.

Jag fick henne att nöja sig med att skriva upp “sitron” på inköpslistan.

Jag är på jobbet i dag igen. Det finns ingen anledning att stanna hemma och softa när man faktiskt kan orka sig upp till jobbet. (Ingen annan än att förkylningen kanske går över fortare och att jag undviker att smitta mina kollegor.)

När jag ändå pallrar mig upp kvart i sex för att fixa allt så att barnen kommer till skolan, så kan jag lika gärna själv åka till jobbet. Jag hade ingen feber i morses och jag säger ju alltid till barnen att “har man ingen feber…” så kan man i alla fall göra ett frest. Antingen blir man piggare under dagen, eller så inte – och i det sista fallet är det inte värre än att man får åka hem.

Barnen är förresten båda två på väg att bli förkylda. Jag kan inte förstå vem som smittat dem…
Alltså är det lika bra att passa på att jobba, i fall jag behöver vara hemma och vabba senare i veckan. Vi har rätt mycket att göra på jobbet så alla timmar jag är där är bra timmar, även om kranen droppar och ögonen flödar.

Släktingkollegan har utlovat ingefärs- och citronte. Ingefära ska vara bra mot förkylning. Citron är bra mot… förkylning tror jag.