Nu är det för sent för kloka råd.
Jag går och tränar i alla fall en liten stund, så får jag fara hem och prova kläder på lilla Svalan sen.
Zätas blogg handlar om allt och inget. Den är som en dagbok, fast kanske lite mer anonym. Zäta har bloggat sedan den 9de februari 2008.
Det finns inget vettigt syfte med Zätas blogg, mer än att ge utlopp för verbal inkontinens. Zäta bloggar när hon hinner och har lust. Det kan blir mycket eller lite och mest utan någon som helst ordning.
Du som läser är välkommen att lämna en kommentar. Zäta blir glad när hon läser vad du skrivit, men känn ingen press. Vill du kontakta Zäta lite mindre offentligt kan du maila: blogg@zettervall.se
Nu är det för sent för kloka råd.
Jag går och tränar i alla fall en liten stund, så får jag fara hem och prova kläder på lilla Svalan sen.
Jag kom just på att lilla Svalan ju också ska vara med vid begravningsakten och följdaktligen också bör ha lämplig klädedräkt.
Jag tror jag har en svart- och vitblommig blus och klänning i garderoben men jag tror att det kanske är röda kantband på, och det är nog för stort för lilla Svalan också. Det är jag eller någon av mina systrar som haft den när vi var små.
Om nu lilla Svalan ska ha de kläderna så borde jag inte gå och träna efter jobbet utan stanna hemma och sy istället, för i morgon kväll kommer svägerskan från Göteborg och vi ska öva lite på en av sångerna till begravningen så då blir det knappt med tiden.
Men jag behöver verkligen gå och träna också. Gör jag det inte idag så blir det inte av i veckan.
Åhhhh, hur ska jag göra? Är det någon som kan bidra med kloka råd?
Jag hann nästan förrätta alla mina inköp.
Först blev det svarta fårskinnshandskar till Förundersökningsledaren. De kostade 249 kr men jag hade bara 247 så jag prutade lite!
Skjortinköpet var näst viktigast så jag flåsade in på Lindex och letade upp en vanlig vit skjorta för 149 kr som jag raskt provade och köpte. Den glipade lite över bysten men det är ju bara sexigt. När jag sjunger på begravningen kan jag ju ha en kofta över. Eller nåt.
Sen var plånboken tom och istället för att slösa onödig tid på att gå och ta ut pengar i automaten gick jag till Apoteket och köpte läppcerat till lilla Svalan som har jättetorra läppar. Hon drar i skinnflikarna och blöder nästan alltid lite. Nu ska jag lägga ceratet i hennes ficka så att hon kan smörja så ofta som möjligt.
Huvudsyftet med besöket på Apoteket var annars att ta ut pengar, för det kan man nämligen göra där, om man köper nåt.
Men fräscha hundralappar i plånboken klev jag så ut på torget igen och där köpte jag ett par beige handskar till lilla Svalan för 40 kr och fyra par sockar till Guldgossen för 40 kr. Jag köpte likadana sockar så behöver man inte slänga ett helt par när det går hål i den ena. Smart va!
Vid ett annat stånd hittade jag mina favorittrosor och köpte två par för 50 kr.
Sedan återstod bara byxor till lilla Svalan. Jag styrde stegen mot Second Hand för att se om de hade några bra jeans. På vägen blev jag stoppad av en äldre dam som ropade åt mitt håll:
-Snälla do, kan do öppna dörr till konditori.
Damen gick lite knaggligt och sköt en rullator framför sig.
Inte kan man svara “nej, jag vill hinna köpa byxor till min dotter istället” så jag gick och öppnade dörren och hjälpte damen upp för trappan och över tröskeln med den krånglande rullatorn. Hon var så översvallande tacksam att det nästan kändes värt de missade byxorna.
Det hör ju inte till ovanligheterna att rara Rana inspirerar mig.
Så också idag.
http://ranashorisont.blogspot.com/2008/11/jag-r-frestad-att-rycka-de-enstaka.html
Tydligen vill hon inte vara lite rar längre utan tänker färga håret blåsvart.
Själv har jag tänkt önska mig en hårtoning eller vad det kan tänkas heta, i julklapp. Jag fick mig en omgång av kära Falunsystern förra julen. Den skulle sitta i under åtta tvättar men varade längre än till påska. Och det var inte bara de grå som täcktes, hela håret såg livligare och liksom lite skimrande ut. Kastanjebrunt blev det.
I år skulle jag kunna tänka mig en annan färg, som omväxling. Kanske mörkbrun. Men det är bäst att låta systern avgöra, hon har bättre smak än jag.
Om jag nu får en hårtoning i julklapp, det kan man aldrig så noga veta. Men önska sig kan man ju…
Jag har i alla fall kommit så långt i min förvandling från ung, snygg brutta till åldersstigen, rynkhängd kärring – att jag har börjat acceptera mina grå strån.
När jag var ung (jag menar yngre) var jag ofta på sportlovsläger i Lundsbrunn. De där lägren är en helt egen historia som inte ska berättas nu, men hur som helst, en av ledarna var en kvinna i 35-årsåldern som inte såg fram mot att bli gråhårig. Hon berättade för oss tonåringar att hon skulle lägga sitt första gråa hårstrå i ett kuvert, klistra igen det noga och posta det till Kina.
Alltså har jag tänkt att det där med att bli gråhårig nog inte är så kul!
Nu hör ju inte jag till de allra mest fåfänga av Guds skapelser så jag har inte haft så nogsam koll på färgen på mitt hår.
Därför satt jag för fyra-fem år sedan i frisörsstolen och kallpratade så där som man gör när man är hos en ny frisör. Av någon anledning som jag antingen glömt bort eller har förträngt, så började jag raljera över att jag inte blivit gråhårig än, och för att bre på lite extra så nämnde jag att jag brukade reta min make för hans gråa tinningars charm.
När jag kom hem nyklippt och vacker och tog en ordentlig närstudie i spegeln, upptäckte jag mitt första gråa hår. Tyvärr hade det också sällskap av ett tjugotal likasinnade så jag skämdes postumt över mitt uppförande hos frisören. Hon måste ha skrattat i mjugg när hon hörde mitt skryt och såg bevisen på min bristande insikt mitt framför näsan.
Om du börjar att sjunga en visa
ska du se att du strax får en vän
som vill sjunga med dej.
Länge dröjer det ej
förrns det kommit ännu en.
Och så blir man en växande skara
och man känner sig lycklig och fri.
Och man önskar att alltid få vara just där –
det finns sång och musik.
Jag skrev ju en inköpslista igår. Idag är det dags att förlänga den lite.
Anledningen är fredagens begravning.
Förundersökningsledaren är en av kistbärarna och som kistbärare behöver man ha respektabla handskar. Förundersökningsledaren har svart handskar men granskade dem lite närmare och upptäckte att ordet “respektabla” inte riktigt passar ihop med dem. “Såll” är en bättre beskrivning.
Jag har också tänkt över vilka kläder jag ska ha på fredag och kommit fram till att jag behöver köpa en ny vit skjorta, eller om de heter blus när det gäller kvinnor.
Så här ser alltså dagens inköpslista ut:
Sockar till Guldgossen.
Byxor och vintervantar till lilla Svalan.
Svarta skinnhandskar till Förundersökningsledaren.
Trosor och en skjorta till mig.
Tror ni jag hinner köpa allt detta och äta, på 45 minuters lunchrast?
Vill tipsa er om en tävling hos den härliga bloggerskan Annalunda.
http://annalunda.blogspot.com/2008/11/little-make-over-and-give-away.html
Klicka på länken eller klipp och klistra.
Här är vad du kan vinna.En pinne att sätta fågelmat på, med en liten garntomte som sällskap.
Ett sött tomtepar och fyra fina julmuggar.
En vacker löpare med en liten garntomte.
Sen vill jag egentligen inte visa er fler bilder för sedan kommer de två vinster jag själv verkligen skulle vilja vinna. Men jag vill inte vara ogin, så här är två jättesöta jullyktor.Och så kronan på verket, en rikt utsirad ask som skulle passa jättebra hemma hos mig.
Jag vill inte bara att ni tittar in hos Annalunda för att tävla, utan passa också på att läsa lite i hennes blogg, som är både intressant och informativ. Annalunda är jätteduktig på rosor och det finns många vackra bilder att botanisera bland.
Redan igår damp den ner i lådan, min allra första bloggvinst.
Peter Barlach lottade ut några exemplar av sin debut “Inte bara tennis”.
Barlachs blogg hittar du här:
http://peterbarlach.blogspot.com/
Jag är lycklig vinnare av en av böckerna. Den har till och med en hälsning från författaren själv på första bladet.
Det enda abret är att det är den norska översättningen jag vunnit.
Jag började läsa igår kväll och läste tills jag somnade. Jag är rädd att bokens ganska allvarsamma innehåll inte riktigt kommer komma till sin rätt när jag läser den på norska. Att läsa på norska innebär också att min hjärna automatiskt uttalar alla ord på det där glättiga norska viset som vi svenskar så starkt förknippar med norskan. Alltså låter allt glatt och roligt.
Jag har lovat Peter att köpa det svenska orginalet och läsa för mina barn, om boken är bra. Eftersom jag somnade rätt snabbt igår vågar jag inte uttala mig ännu.
Frukost hemma
En kopp te.
Frukost på jobbet
Ett kokt ägg.
Fika
Två clementiner.
Ett knäckebröd med mjukost.
En rosenrotstablett.
Lunch
En proteindrink.
Fika
Två clementiner.
En apelsin.
Middag
Ris och kycklinggryta.
Ett glas mjölk.
Två clementiner.
Kvällsgott
En kopp te.
Ett bart digistivekex.