Zäta

Jippie!

Nu är jag klar med att sy ihop remsorna till nya rutor.
Jag har alltså i min hand en bunt med 15 rutor (sju röda och åtta blå). Varje ruta består av 25 smårutor.

Nästa steg blir att skära till vita remsor som ska ligga mellan de färgade rutorna innan täcket sammanfogas till en helhet.

Ni kan nog föreställa er hur jag tänker med hjälp av den här bilden:

Nu fortsätter bildserien från senaste Italienresan.

Det här inlägget ska ägnas åt karlar. Och inte vilka karlar som helst, utan de riktigt tjusiga, stiliga karlarna, som man bara längtar efter att umgås med. Och så visar jag några bilder på Falunsysterns fästman också.

Jag tror jag börjar med honom och sparar läckerbitarna till sist.Han har gott handlag med småknoddarna. Artig och belevad samt rolig, bra på att laga mat och baka och så gillar han sällskapsspel.
En riktig svärmorsdröm.

Han ser inte så tokig ut heller.Ett litet ärr gör även det mest bildsköna ansikte mer intressant.

Nu går vi över till de där karlarna jag skrev om i början.
Det handlar förstås om Italiensysterns härliga ungar.

Den minste är 9 månader nu. Några månader yngre på korten.Här kan inte moster Falunsyster hålla sig borta…

Och så den store lille killen som är två och ett halvt år nu.När vi åkte med bilen var det viktigt att få med sig sin “bilväska”.

På väg till lekparken med en banan i ena handen och en moster i den andra.

När vi kom en bit från stora vägen var det roligare att få springa lite på egen hand.

Att gunga var kul.

Här ser ni en äkta italienare. Innan mamma ens hunnit plocka fram haklappen dök han i pizzan.

En sista skön bild:

Jag gör världens godaste pannkakor, i alla fall enligt lilla Svalan och henne kan man ju lita på!

Knepet är att spetsa smeten med vaniljsocker.
Hur enkelt som helst.

Klockan närmar sig halv två och rätt som det är VRÅLAR min sjuka väna sjuåring från övervåningen.
-Jag är HUNGRIG. Jag vill ha mat NU.

Man kan ju tycka att lite bättre framförhållning borde vara på sin plats.

Som tur är begär den nådiga pannkakor, snabblagat och gott.

Jag snubblar ut i köket.
Varför snubblar jag? Jo, jag har låtit lilla Svalan på eget bevåg dosera såpan i skurvattnet. Det blev alldeles för mycket och nu är golven inte glatta och blänkande längre utan blänkande och tvärstoppiga.

Att jag inte kan lära mig av mina misstag. Jag gjorde samma sak sist jag torkade golven. För mycket att det goda kan ibland vara just för mycket.

När jag ändå är igång och tipsar och ger goda råd ska ni få ytterligare ett smart tips.

Ställ in några hyacinter på toaletten så luktar det gott och fräscht till och med i maginfluensatider.Vita hyacinter är vackrast.Vårt toafönster på bottenvåningen.

Jag vattnade orkidéerna i går. Ja, jag vattnade alla blommor, men nu börjar orkidéerna ta överhanden på fönsterbräden och golv och konkurrerar snart ut andra växter. Jag erkänner att jag ger dem en god hjälp på traven för jag älskar verkligen dessa lättskötta anspråkslösa blommor som är så vackra och troget blommar om år efter år.

När jag räknade i går kom jag fram till att jag har 15 stycken.

Här är den största:

För ganska många år sedan köpte jag en “vanlig vit” julstjärna i papper på Jul på Liseberg. Det kostade inte så mycket men jag blev genast förtjust i formen och de många “strålarna”.

Vitt är ju vackert, men skulle det inte vara ännu finare med lite silver också, tänkte jag.
Jag köpte en silverpenna och många, långa kvällar senare var jag färdig.

Nu hänger min lite personligare stjärna i största fönstret och jag måste tillstå att jag är ganska nöjd med resultatet.

En bild tagen i dagsljus kanske gör krusidullerna lite tydligare.

Det är väl ingen som missat kreativa Ranas galleri.

Jag har också försökt mig på det där med att måla.Här är mitt konstverk, ritat med tuschpennor på barnens ritblock.

Sanningen är att jag målat av en tavla som hängde i en stuga vi bodde i när vi var på skidsemester för några år sedan.

Förra veckan kom Lilla Svalan hem med årets första julklapp till Förundersökningsledaren.
På fritidsslöjden har hon ritat förlaga, sågat, filat, sandpapprat och oljat en jättefin smörkniv.
Tillsammans med paketet fanns också ett brev.
Alla eleverna i klassen hade fått i uppgift att skriva ett brev. Det fick inte vara ett kärleksbrev och inte en kompislista, men annars kunde det handla om vad som helst.

Så här skrev lilla Svalan:
För den som behöver översättning:
“Hej pappa.
Jag älskar dej.
Jag gav minitandkrämen till dej för att du skulle ha det bättre i fjällen.
Hej då pappa.”

Minitandkrämen är en liten liten tub tandkräm som lilla Svalan fick som produktprov när hon följde med sin bästa kompis och handlade en dag. Efter att ha smakat på den och konstaterat att den var för skarp, gav hon den till Förundersökningsledaren. Tanken är att han ska kunna använda den under nästa fjällvandring, när all packning ska minimeras.

När jag fyllde år fick jag en stor målning av lilla Svalan.
Hon tyckte att jag skulle sätta upp den på väggen, till exempel i sovrummet. Jag hade av förklarliga själ inte så stor lust med det, utan har i stället haft målningen undangömd i en kista.

Förundersökningsledaren hittade målningen när han la ner några plädar i kistan häromdagen, och lyckades hör och häpna, övertala lilla Svalan om att få slänga konstverket.

Men först tog han ett kort, för att föreviga skapelsen i lite mer lätthanterligt format.

Varför jag inte ville sätta upp lilla Svalans present på väggen?

Gissa!

Här ska ni få mitt bästa städtips:

Tag en styck städsugen lilla Svalan.
Lova henne att hon ska få svabba golven.

Det var allt.
Det räcker för att få golven både dammsugna och våttorkade. Jag kan garantera att lilla Svalan tjatar hål i huvudet på dig tills du sett till att dammsuga överallt så att hon kan gå efter med moppen.

Och eftersom hon inte är världsbäst på att städa (än, jag är övertygad om att hon kommer bli) så kan du själv passa på att ta ett extra varv och gno lite på alla fläckar innan du häller ut skurhinken.

I lördags var jag på stan och köpte julklappar.
Två par jeans till mig själv råkade också slinka ner i kassarna. (Det var såklart rea med halva priset… Jag har väldigt svårt att köpa kläder till fullpris.)

För första gången köpte jag byxor i D-storlek. Jag har aldrig förstått mig på det där D-et tidigare. Nu vet jag dock var D står för.

Det är för korta byxor men Du får plats med Den stora baken.

Guldgossen är i skolan idag. Han var visserligen inte helt feberfri i går men ganska pigg, och utan feber i morses.

Nu är det lilla Svalans tur. Hon fick feber i går. Hon har också ont i halsen och är väl då mer uppenbart förkyld antar jag.
Det är naturligtvis tråkigt att lilla Svalan är sjuk, men samtidigt är jag lite lättad för det är ju samtidigt ett tecken på att Guldgossens feber var virusbetingad och inte hade med nacken att göra.

Om lilla Svalan har feber hela dagen idag så måste vi vara hemma i morgon. Det innebär i så fall att jag jobbade min sista hela dag för året för en vecka sedan.
Vissa människor skulle väl tycka att det var skönt, men jag får lite spatt för jag vet hur mycket vi har att göra på jobbet.

Ständigt detta dåliga samvete. Är man hemma har man dåligt samvete för att man inte jobbar, och skulle jag jobbat skulle jag haft dåligt samvete för att jag inte är hemma med barnen. Det är tur att det är barnen som varit sjuka, och inte jag själv. När jag själv är sjuk är samvetet dubbelt så högljutt när jag är hemma.