Zäta

Rosenrot funkar!

På förmiddagen lyckades jag bara boka ett enda besök. Nu har jag redan bokat fyra på en timma.

Jag känner mig glad, varm och snabb!

Och då har jag ändå inte tagit någon tablett ännu, bara lagt upp asken på skrivbordet.

På lunchen var jag och köpte “extra stark Rosenrot forte”.

Jag läste om Skärgårdsdoktorns test av tandkräm (se länk nedan) och tänkte att jag skulle bidra med ytterligare ett konsumenttest.
Jag har inte vågat ta någon tablett ännu, men lovar återkomma och rapportera eventuell effekt.

http://skargardsdoktorn.blogg.se/2008/november/utkast-1.html

På lunchen gick jag förbi en nyöppnad liten butik med Antikt och Kuriosa. Det kan ju alltid vara kul att kika lite så jag klevade upp för en bred trappa och hamnade bland koppar och fat och en liten tant.

Sakerna som såldes var inte direkt några fynd. Jag hittade silverskedar för 220 kr, Ostindiaporslin för 500 kr (en skål) och så det roligaste av allt:

För cirka fem år sedan köpte jag två spagettiburkar på något billighetsställe (typ Rusta, ÖB…). Det var sådana där höga, smala burkar i plåt. På utsidan står det “Italy” och det är en dam med förkläde också. Alltså ingen märkvärdigt.
Jag köpte dem för att de var likadana, men i olika storlekar och för att färgerna skulle passa in i vårt nya ek-kök. Dessutom var de billiga. Jag tror jag gav 20-30 kr.

I antik-butiken hittade jag en likadan burk som jag har hemma. Den visade tydliga spår av användning. Lite flottig, rostig i skarvarna, färgen var flagnad på vissa ställen och i botten fanns en buckla.
I botten satt också prislappen.

75 kr!

Sju centimeter!

Jag säger bara det; sju centimeter!

Men för att det inte ska uppstå några missförstånd; det är alltså sju cm mellan stötfångaren på bilen och elskåpet. Idag. Just nu. Efter morgonens lyckade parkering!

Frukost
En kopp te och ett osaltat ägg.
Jag läste igår i en hälsotidning att man blir mer mätt av varm än kall mat. Kanske är det det varma teet som gör att jag står mig några timmar på bara ett ägg…

Fika
En clementin och en tårtbit.
Det är så här en fredag ska börja. En av mina kollegor fyller år på söndag och bjöd på mumsig tårta som hennes mormor bakat.

Lunch
En proteindrink.

Fika
Ett äpple

Fika hemma
En liten skål Kellogs special Red Berries med minimjölk. Två tomatskivor.

Onödigt men gott
Några wasabiärtor.

Kvällsmat
En tekaka med tre ostskivor, en vitlökssalami, en tomasskiva, en bit paprika, två skivor gurka och en skiva citron.
Två koppar te.
Två små rosenbrödshalvor, en med ost och en med salami.
En kopp te till.
En finfin kaka med lite vispad grädde och en halv passionsfrukt.

Idag fyller min mamma 65 år.
Idag är det fullmåne.
Idag har jag stora blödardagen i min menscykel.
Idag måste jag lyckas bättre på jobbet.
Idag ska jag äta upp maten som blev över sedan i måndags, och hoppas att jag inte blir matförgiftad.
Idag smyckar jag mig med en lätt huvudvärk som har placerat sig uppe under hårfästet på högra sidan av pannan.
Idag kommer jag frestas att blogga en massa när jag kommer hem eftersom maken är i Borås på kundbesök och barnen ska till Royal Rangers. Men jag borde våttorka golven och jag vill organisera ett lapptäcke.
Idag verkar inte en människa vilja svara i telefon.

Igår köpte jag en present till min mamma.
Igår bakade jag en tårtbotten som så småningom ska bli en prinsesstårta till min mammas kalas på söndag.
Igår bakade jag en fantastiskt god kaka som jag ska bjuda på vid Guldgossens vuxenkalas i morgon.
Igår skar jag till de sista lapparna i grunden till hela fyra barn-lapptäcken. Jag har nu 176 lappar på 5×25 cm. De ska läggas fem och fem och sys samman, skäras isär, sys samman igen och bilda rutor på cirka 19×19 cm med 25 små lappar i varje. Rutorna ska sedan sys samman med helvita rutor och så småningom bli ett lapptäcke.

”Idag” innehåller dubbelt så mycket som ”igår”.
Jag vågar inte skriva någonting om “i morgon“.

Nu skulle jag vilja skriva något vacker, tjusigt eller i alla fall tänkvärt. Något som inte bara handlar om mig själv.
Men jag kommer inte på någonting. Min egoistiska hjärna har fastnat med svansen i ett ekorrhjul (eller om det är ett hamsterhjul) och nu snurrar det bara runt därinne. Det är tankar som studsar mot skallväggarna, slungas in i hjulet, spinner runt ett tag och sedan slungas ut, lika ofullkomliga som de var innan centrifugalkraften försökte pressa ut åtminstone något vettigt ur dem.

Tankarna gäller jobbet, kalas, lapptäcken, trötthet, jobbet, trötthet, huvudvärk, mat, kalas, presenter, presenter, PRESENTER.

Nu skvatt det liksom till därinne bland de grå hjärnvindlingarna. Kanske var det lite ludd som lossnade.
Guldgossen fyller år på söndag. Vi har köpt present men inte lilla Svalan. Naturligtvis måste vi ge henne chans att köpa någonting också. NÄR ska det ske? Och VAD ska det vara?

Hjulet drar igång igen.

Vet ni att traditionen gör gällande att det var just ett granatäpple som ormen lurade i Eva och som hon i sin tur trugade på Adam?

Jag kan förstå att de trillade dit. Frukten är lockande röd och har som en liten krona i toppen. Innehållet är spännande; röda små kärnor sprängfulla med fruktsaft, som sitter gömda i flera fickor innanför det läderartade skalet.

Och så är det ju så gott. Men det visste ju Adam och Eva så klart inte om innan de smakade.
Jag vet.
Jag har smakat.

Men det är en fasa massa knaster mellan tänderna. Sätter sig som popcornsflagor ungefär.

Frukost
En kopp te. Jordgubbssmak.

Frukost på jobbet
Ett kokt ägg. Jag hann bara skala det innan morgonmötet började så sedan satt jag med ett skalat ägg i handen i tio minuter. Ingen verkade reagera men det kan ha berott på att varken den gravida, den luktkänsliga eller den äggtokiga var där.

Fika
En clementin och ett halvt granatäpple.
Kollegorna tycker jag är liiiiite konstig som äter granatäpple som frukt. Det passar ju bättre i sallader. Men jag tycker det är gott. Det är friskt och lite annorlunda och så väldigt gott.
Sa jag att jag tycker det är gott?

Lunch
Biffwook-soppa.
En banan.

Fika
En clementin och ett halvt granatäpple.
Jag måste ju vara variationens mästarinna, eller vad tycker ni!

Middag
Idag blev det snabbmat eftersom barnen skulle till Roal Rangers. Snabbmat betyder i det här fallet mackor. Jag åt två hönökakesmörgåsar med smör, leverpastej och majonäs (ajja bajja), en skånepepparkaka med smör och ost och en knäckemacka med kaviar och ost. En mygg te sköljde ner det hela.

Så är det.

Nu ska jag gå och köpa en present till min mamma. Hon fyller 65 i morgon.

I lördags var jag i Skälvum på missionsauktion.

På en missionsauktion ska man inte räkna med att göra några fynd. Däremot skänker man pengar till församlingen och får med sig något hem på köpet.
Församlingsmedlemmarna och även andra välvilliga skänker saker som sedan auktioneras ut till högstbjudande.

Det är mycket lotterier också. En kul idé som genomfördes i lördags, är att auktionera ut femton till tjugo brödkakor som samtidigt utgör lotter. Sedan dras några vinnare. Man kan ju kanske tycka att det är lite riskabelt att köpa in vinster till ett lotteri när man inte vet hur mycket pengar lotterna genererar, men eftersom vinterna är skänkta, precis som brödkakorna så gör det ingenting. Dessutom brukar priset på brödkakelotterna hamna över 100 kr/st, ibland till och med över 1000 kr (fast det händer inte varje år).

Jag kom hem från auktionen men en ny väska. Det är en sådan där kaffepåseväska ni vet. Den här var sydd av ekologiska Gevaliapåsar och alltså grön och fin. I den har jag tänkt lägga badkläder när jag ska till badhuset eller stranden men redan på söndagen använde jag väskan för noter och annat när jag for till kyrkan.

Jag gjorde klart ett smyckesset med halsband, armband och örhängen och tänkte ta med mig.
Strax efter Ljunghällsrondellen stod en liftare och jag fick för mig att jag skulle plocka upp honom. Han blev glad och tacksam, även om han inte fick åka med så långt.

Först skakade han hand och presenterade sig. Ola tror jag han hette. Han kom närmast från Uddevalla och var på väg för att hälsa på sin syster i Mariestad. Ursprungligen var han från Mora och hade liftat runt Vänern, varit en vecka i Oslo och planen var att dra söderut och till slut hamna i alperna för att jobba och åka skidor. Han ville passa på nu innan han hade fru och barn.

Så frågade Ola vad jag skulle göra i Skälvum och jag berättade att jag var på väg till en missionsauktion. Då kom jag på att jag ju glömt smyckena hemma. Ola hade inte mer bråttom än att jag kunde fara tillbaka hem och hämta dem, och så fick vi lite mer tid att prata. Visserligen kom jag 10 minuter för sent till auktionen men det var det verkligen värt.

Jag vill inte uppmana folk till att ta upp liftare om man inte känner att det är okej, men jag vill däremot slå ett slag för att samspråka med människor man inte känner, och kanske aldrig kommer träffa igen. Samtalet blir så speciellt. Öppet och intressant!

Ola passade på att fråga om min tro och hur det är att vara med i en församling.
Jag passade på att fråga hur man kan lifta runt i Europa på vintern.
Jag berättade att om man vill bli kristen är det bara att bestämma sig för att tro, och att bli “frälst” är ungefär det samma som att bli “ihop” med den man älskar. Och dopet kan man jämföra med äktenskapet då man överlåter sig helt till den andre.
Ola berättade att man kommer långt med att känna någon som känner någon och i Sverige är folk så trevliga att det inte alls är omöjligt att få natthärbärge hos en okänd. Och skulle han någon natt stå utan säng så fanns tält och tjock sovsäck nerpackade i den stora ryggsäcken.

Frukost
En kopp te och ett ägg utan salt.

Fika
En clementin och en halv vitlöksbaguett.

Lunch
En liten portion wookad biff med tillbehör. Jag hann inte äta så mycket för det tog en stund att köpa present till mamma.

Fika
En clementin och en halv vitlöksbaguett.

Middag
En halv ostsnitzel med brunsås, ett gäng makaroner, kokta ärtor-majs-paprika och ett glas mjölk.

Törstsläckare
En glas morotsjuice.

No-no
En bit verkligen god kaka. Jag bakade den till Guldgossens vuxenkalas på fredag men allt fick inte plats i kakburken så jag och Förundersökningsledaren var tyvärr bara tvugna att äta upp en liten bit var. Kakan är som en chokladkladdkaka i botten (fast den är gjord med hårt istället för smält smör) och så är det en riktigt knäckig och god topping med kokos.

Glömde berätta att jag lyckades parkera utan att köra på elskåpet igår. Visserligen hamnade jag då 20 cm ifrån men det är ju i alla fall bra för bilen.

Idag gjorde jag det igen – parkerade utan elskåpskänning alltså. När jag, ganska nöjd med mig själv, klev ur bilen och tog ett litet kik därbak såg jag dock att jag den här gången hamnat hela tre decimeter från elskåpet.
Det kanske inte finns en levande själ, förrutom jag, som lägger märke till det men jag tycker i alla fall att det är näst intill pinsamt dåligt.

Kommer ni ihåg att jag beklagade mig över hur icke samspelt jag kände mig med Mitsubishin när vi just köpt den.

http://blogg.zettervall.se/#post709

Jag lovade också berätta när jag kommit på god fot med mitt fordon.

Idag körde jag Saaben till jobbet och upptäckte att jag inte kände mig helt bekväm med den. Nu är det alltså Mitsubishin och jag som är kompisar!

Direkt efter jobbet ska jag ila till kyrkan för ett möte med komittén som ansvarar för serveringen på församlingens 90-årsjubiléum i januari.

Hur i allsindar råkade jag komma med där?

Vem vill inte vinna ett fårskinn?

http://drefseryd.wordpress.com/2008/10/22/tavla-vinn/

Eller ännu hellre ett lammskinn!

Klicka på länken så kommer du till tävlingen och till den fina hemsidan.
Lycka till!

Det verkar som om min teori om mens och huvudvärk stämmer.

Sen tillkommer ju faktorer som förväntat utfall och sömnbrist…

Hörde förresten på radion i morses att en japansk undersökning visar att man ökar risken för hjärtsjukdomar om man sover mindre än 7½ timma per natt.
Det skulle i praktiken innebära att jag är så gott som halvdöd vid det här laget.

Läste på Jensens blogg att hennes man råkat illa ut i helgen.

http://jensenstankar.blogspot.com/2008/11/frresten.html

Även min käre Förundersökningsledare råkade ut för en fadäs.

I lördags kväll tog han med sig barnen till Örslösa för en mörkerspårning. Utrustade med långkalsonger och ficklampor gav de sig ut på vandring och utmed den reflexsnitslade stigen fick de också olika uppdrag att utföra. Förundersökningsledaren bildade ett lag tillsammans med en annan lång gosse och våra två barn.

Ett av uppdragen gick ut på att bära en rejäl planka, mellan benen, baklänges.
Guldgossen gick rättvänd längst fram och agerade kapten och ledstjärna. Förundersökningsledaren och den andre långe bar i var sin ända och lilla Svalan skulle bära på mitten, men sina korta ben blev hon istället sittandes på brädan.

Rätt som det var snubblade Förundersökningsledaren och blev sittandes på brädan. Tyvärr hann han inte dra bort händerna innan han dråsade i backen och klämde fast båda händernas fingrar mellan brädan (som han satt på) och en sten.
Inte kom han loss heller. Eftersom händerna satt fast kunde han inte resa sig. Några hjälpsamma människor fick lyfta bort brädan innan han kunde inspektera skadorna. Huden var bortskrapad och det rann blod från fingrarna. Medan han fick hjälp att sprita rent och plåstra om kom han på:

“Jag ska ju spela gitarr i morgon!”

Men innan Förundersökningsledaren tog hand om sina skadade händer gjorde han och hans lagkamrater naturligtvis klart tävlingsgrenen och stapplade vidare i mörkret med plankan. Det är så riktiga män gör har han förklarat.

Riktiga män klarar till min stora lättnad också av att spela gitarr trots tillknôcklade fingrar. Det gick bra med både sång och spel i söndags. Förundersökningsledaren smorde in såren med ahlsolgel som torkar ut vätskande sår och kompletterade med ett plåster där det var som värst.

Gå nu in och läs vad Jensens man haft för sig i helgen och håll med om att det är aningen värre än Förundersökningsledarens fingrar.

Frukost
En kopp te och ett kokt ägg med salt.

Synd
Ett litet påskägg av choklad. (Jag var sur för att jag inte bokat några besök och tyckte att jag behövde pigga upp mig lite.

Fika
Ett halvt äpple, en clementin, en knäckemacka med mjukost.

Lunch
Aaaaarghhh. Jag glömde min fina lunchlåda med biffwook och grejjer hemma. Nu fick det bli den gamla vanliga proteindrycken igen. Fast idag gick jag till Hemköp också, om ni förstår vad jag menar.

Fika
Ett halvt äpple och en clementin.

Middag
Under mötet med serveringskomittén inför församlingens 90-årsjubiléum i januari, ringde Förundersökningsledaren. Jag hade lättvindigt utlovat att sammanträdet nog inte skulle ta mer än en timma i anspråk och nu var klockan redan halv sju.
-Kommer du inte snart, ska vi börja äta, det är så tråkigt att äta utan dej!
Dåligt samvete parat med en uns ilska över att jag skulle behöva ha dåligt samvete, sköljde över mig.
-Vi är tyvärr inte klara än, jag vet inte när vi blir klara, men det blir ju inte bättre av att du ringer och stör heller!
Ungefär så sa jag.
Och fick ännu mer dåligt samvete för att Förundersökningsledaren bara hade visat samma oro och längtan som jag så ofta ger uttryck för i våra samtal.

När jag kom hem stod maten och väntade på mig. Förunderundersökningsledaren stekte potatis och gjorde äppelpaj som han har med sig till jobbet idag. Dessutom hade han hunnit göra världens godaste biff stroganoff och jag njöt av både maten och utsikten över köket där Förundersökningsledaren stod och var huslig.

Frukost
Ett nästan löskokt ägg (orkade inte vänta tillräckligt länge) mosat med kaviar och utslätat på den sista brödskivan “Äntligen”. Nedsköljt med den obligatoriska koppen te.

Fika
En clementin och ett halvt äpple, kompletterat med ett knäckebröd med mjukost.

Lunch
En proteindrink. Jag gick till Hemköp och köpte minimjölk och redan innan jag kom fram hade jag bestämt mig för att faktiskt köpa en vitlöksbaguett. Jag kände mig ju inte så duktig sist när jag avstod… Men så var de slut.

Kundbesöksbjudning
En halv kopp te utan mjölk men med en sockerbit. (Och jag upptäckte till min förtjusning att jag faktiskt klarade av att dricka te utan mjölk när jag la i en sockerbit.)

Fika
Samma som förmiddagsfikat.

Middag
En god wookad ryggbiff, marinerat i oystersås (som gick ut i maj fick jag se sen)och soyasås , med spagettinudlar, purolök och morotsstrimlor och till detta en enkel men god och värmande hönsbuljong med lite kinesisk soya. En liten bit bröd med smör fulländade måltiden.

Förra veckan svarade jag på en utmaning.

http://blogg.zettervall.se/#post933

Jag tänkte mig inte för när jag råkade avslöja att jag brukar backa på elskåpet utanför jobbet när jag parkerar.
Dagen efter fick jag en skopa ovett av Förundersökningsledaren. Det är väl inte jättelyckat att riskera märken på kofångaren.

Så idag försökte jag parkera nära, utan att köra på. Och nu tänker jag inte avslöja att jag misslyckades och i alla fall rullade emot elskåpet.

Så det så!

Det här damp ner i min mail förra veckan:

Det sägs att det är nyttigt att varje dag äta ett äpple. Hemorrojderna hålls i schack och fibrerna gör susen för magen. Du ska också äta en banan för att få i dig kalcium. Och en apelsin för C-vitamin!
Men sedan är det fritt fram att botanisera bland frukterna. Glöm inte att ”fem om dan” inte bara är en nött slogan utan gäller för din hälsas skull.

Det är ett måste att dricka en kopp grönt te (utan socker för att undvika diabetes) för att minska kolesterolet i kroppen!

Du måste också dricka 2 liter vatten varje dag (och sen kissa lika mycket, vilket förmodlingen fördubblar tiden du hittills tillbringat på toa).
Du måste också dricka ett glas yoghurt varje dag för att få de bra bakterierna i magen. Ingen vet exakt vad det är för bakterier men du MÅSTE ha minst en miljon sådana där små kryp i magen annars är det illa!

Du ska också ta ett glas rött vin för att undvika hjärtinfarkt. Och så ett glas vitt för att skydda ditt nervsystem! Och ett glas öl (jag minns dock inte varför det var nyttigt!) Men om du tar dessa tre samtidigt kan du få stroke, och forskarna kom nyligen fram till det överraskande resultatet att trots att vin är bra för hjärtat så dödar det dina hjärnceller, men det kanske inte gör så mycket, för då kommer du inte att märka av stroken. (Här vill jag poängtera att jag, Zäta – är nykterist och inte förordar någon som helst alkoholkonsumtion what so ever!)

Du ska vidare äta nötter, bönor och ärtor varje dag. En hel massa nötter, bönor och ärtor.

Du ska äta fyra till sex måltider per dag, lätta måltider ska det vara och glöm för allt i världen inte att du ska tugga varje tugga minst 36 gånger.
Bara för det behövs det 5 timmar.

Och så en viktig sak till; efter varje måltid ska du borsta tänderna. Glöm inte borsta efter äpplet, bananen, apelsinen, de andra två frukterna, yoghurten, nötterna, bönorna och dina fyra till sex måltider. Ja, det är nog bäst du borstar efter vinet och ölen också.
Detta ska du göra så länge du har några tänder kvar, och glöm inte tandtråden, tandköttsmassagen och munvattnet. När du ändå håller på med detta kan du ju passa på att städa badrummet för det är viktigt att undvika bakterier och dammallergi är inte heller bra.
Du kanske ska installera en CD-spelare eller TV inne i badrummet också för med tanke på allt vattendrickande och tandborstande lär du tillbringa en hel del tid där.

Du måste sova minst åtta timmar per dygn och jobba lika mycket (om du ska ha råd med TV i badrummet, all mat och tillräckligt med tandkräm). Lägg till de 5 timmarna som behövs för att äta och du är uppe i 21 timmar. Det är tre timmar kvar, under förutsättning att det inte är trafikstockning när du åker till och från jobbet.

Enligt statistiken tittar folk på TV tre timmar per dag. Det kommer du inte hinna med längre eftersom du måste ta en promenad varje dag i minst en halvtimma. Men du ska få ett råd; efter 15 minuters promenad ska du vända tillbaka, annars kommer din promenad att ta en hel timma.

För att må bra måste du ha vänner och ska du kunna behålla dina vänner måste du också hinna med att träffa dem. Tänk på att vänner är som växter och måste tas omhand, helst dagligen.

Bland allt annat måste du också hålla dig informerad. Läs minst två dagstidingar och några kvällstidningar för att kunna ha en kritisk inställning i livet.

Du ska också ha sex varje dag men utan att det blir rutinmässigt. Det betyder att du ska vara innovativ, kreativ och varje gång på nytt förföra din partner. För detta krävs avsatt tid. Och då har vi inte ens nämnt tantriskt sex.

Du ska också hinna med din familj, hinna moppa golv, diska och tvätta, för att inte tala om allt du måste göra om du har barn eller husdjur.

Löst räknat behövs det minst 29 timmar för att bara göra det viktigaste. Sedan kanske du vill roa dig lite också. Den enda lösningen är att göra flera saker samtidigt! Du kan till exempel duscha i kallt vatten och hålla munnen öppen så får du dina 2 liter vatten per dag. Medan du lämnar badrummet med tandborsten i munnen kan du passa på att samtidigt ha sex med din partner (som i sin tur tittar på TV och läser tidningar). Och då har du fortfarande en hand ledig, med vilken du kan ringa till dina vänner och släktingar och berätta om ditt perfekta liv.

Medan jag sitter här och dricker vatten, äter nötter och äpplen, ringer mina vänner på arbetstid och försöker sova lite under tiden, så passar jag också på att skriva ner det här. Men nu måste jag sluta, för nu är det dags att rusa på toa.

Ha ett bra liv!

Grattis på namnsdagen Martin!

Jag har nog bara en Martin jag tänker på, i alla fall som jag känner lite närmare. Så grattis på dig!

Antalet spam i inkorgen på jobbet under vecka 45 är (hör ni den imaginära trumvirveln…)

803 st.

Det fortsätter åt rätt håll!

Det var en stund sedan det var söndag, typ en hel dag sedan, och jag har redan hunnit glömma en hel del av vad jag åt då.

Men så här tror jag att det var:
Frukost
En macka med smör, ost och kaviar. En kopp te.

Lunch
Potatis, stekta kasslerskivor, vit sås, kokt broccoli. Två glas äppeljuice.

Fika
En veteskiva, en kolakaka, två tårtbitar och två koppar te.

Kvällsmat
En macka med smör och prickig korv. Ett glas morotsjuice.

Om man ser tillbaka på den här helgen så finns det två ord som liksom står ut bland de övriga om man läser igenom vad jag ätit.
Te och tårta!

Anledningen till detta är att vi har haft kalas för Guldgossen på lördagen och så var vi hemma hos svärmor och svärfar och firade Fars Dag, med tårta, på söndagen.

Maten blir ju betydligt intressantare och mer variantionsrik på helgerna.

Idag har jag till exempel redan (klockan är knapp två när jag skriver det här) både hunnit dricka te och äta en tekaka med ost, smör och kaviar, klämt en clementin, ätit två tårtbitar, en näve bilar och två och en halv grillkorvar med potatiskroketter. Jag har druckit ett glas mjölk också.

På eftermiddagen mellanmålade vi och jag åt en macka med ost och kaviar och drack O´Boy.

På kvällen har jag varit på missionsauktion och ätit två hasselnötsdrömmar, druckit två koppar te och ätit ännu en tårtbit.

Idag vill jag gratulera Ingela!

Grattis!

Frukost, fikafrukten och lunchen var precis som vanligt men jag plussade på clementinen med ett knäckebröd med mjukost och efter proteindrinken har jag festat loss med en skumtomte.

Fram på eftermiddagen har jag tagit en tomte till.

Skumtomtarnas sång:
“Och än slank vi dit, och än slank vi hit, och än slank vi ner i gapet!”

Det blev allt ytterligare en eller kanske två tomtar innan jag ledsnade och överlät resten av nissarna till mina arbetskamrater.

På väg i bilen till utvecklingssamtalet åt jag ett äpple.

Till middag har Förundersökningsledaren lagat finfina kycklingfiléer och serverat med ris, frästa wookgrönsaker och en god sås av creme fraich, basilika och tomat.
Jag glömde att dricka något till så jag tog ett glas morotsjuice lite senare.

På kvällen har vi myst till Doobidoo med chips, dipp och Cocacola.

Jag tittade på bensinmätaren i morses. Nästan tomt.

Hur i all sin dar gick det till? Det var ju bara en vecka sedan jag tankade, och Mitsubishin är ju en liten, bensinsnål bil!

Jag tog mig en rejäl funderare på vart jag kört men kunde inte placera in några långresor.
En obehaglig rysning kom krypande nere vid skallbasen och spred sina myrkittlingar över hela hårbotten. Någon måste ha slangat ur bensin. Fy vad hemskt! Ett brott!

Nu har det dock klarnat lite uppe på hjärnkontoret. Det var ju Saaben jag tankade förra veckan, inte Mitsubishin.

Det finns många ord som är förvillande lika med bara en liten bokstav som skiljer dem åt.

Hur särskiljer man till exempel orden särskild och särskiljd.

Och visst är det något särskilt med ordet särskiljd!

Idag är det mycket som ska hinnas, och minnas.

För det första ska jag jobba duktigt. Det är knappast något jag behöver påminna mig om för det hör till de dagliga självklarheterna.

På lunchen ska jag åka till ÖB och handla lite inför morgondagens kalas. Har jag tur hinner jag äta lunch också. Jag måste också hitta en present från lilla Svalan inför ett barnkalas hon ska på i morgon.

Arbetsdagen kommer bli lite rumphuggen för klockan tre är det dags för utvecklingssamtal för lilla Svalan.

När det viktiga samtalet är avslutat återstår ett sammelsurium av uppgifter. Jag ska hämta nyckeln till jympahallen vi hyrt för barnkalaset, jag ska handla och hemmavid väntar matlagning, godispåstillverkning, tårtförberedelser, lekfixning och diverse annat som måste tänkas ut och förberedas inför kalaset.

Om tiden räcker till skulle jag gärna sjunka ner en liten stund i soffan och mysa med barnen också.

Nu längtar jag hem.

Hemma kommer min familj vänta på mig.
Vi kommer kasta i oss lite mat och sedan ska barnen iväg på Royal Rangers.

Medan de är borta ska jag och Förundersökningsledaren öva ihop oss inför sången på gudstjänsten på söndag. Och sen är det kväll. Och man kan få sova.

Huvudvärken har tonat bort under dagen men jag känner hur den ligger och ruvar strax under skallbasen.

På Tillväxtgruppssamlingen igår satt vi och bad. Klockan var ungefär kvart över sju.
Bland annat bad vi för Förundersökningsledarens syster som väntar barn när som helst. Hon har redan gått sex dagar över tiden. Vi bad att förlossningen skulle bli bra, utan komplikationer, och att det lilla barnet skulle må bra.

När vi kom hem senare på kvällen dök ett sms upp i Förundersökningsledarens telefon.

19.15 föddes hans systerson.

Jag är så hjärtans glad!
Det har varit svårt att hålla inne med detta glada under nästan hela dagen, men jag ville inte berätta för tidigt, om det nu är någon släkting som inte nåtts av nyheten på vanligt vis.

Men nu kan jag inte hålla mig längre.
Jag har blivit giftasmoster, Förundersökningsledaren har blivit morbror och allt gick bra. Kära svägerskan klarade förlossningen utan annan smärtlindring än sin makes massage. Jag är sååå stolt över henne!

Det är bara lilla Svalan som är lite besviken. Hon har numera 4 kusiner men ingen enda är tjej!

I morses fick jag stå och vänta på tåget när jag tog ringleden till jobbet.
Så fort bommarna gått upp fortsatte jag min färd. Jag tog vägen in vid begravningsplatsen, for förbi goda pizzerian och livsmedelsbutiken med bästa charken, stod en stund vid rödljuset i Dina försäkringar-korsningen, strögade förbi Stadt, körde ett varv i rondellen och kom lagom fram till infarten till jobbet samtidigt som bommarna för tåget gick ner där. Är tåget ovanligt långsamt, eller vad?

http://peterbarlach.blogspot.com/2008/11/rdda-uddevalla-frestllningen.html

Om ni någon gång i livet ska se en riktigt bra föreställning där ni får möjlighet att både skratta och gråta, njuta av sång och spel och av ett framförande utöver det vanliga, då ska ni åka till Uddevalla den 15de november och träffa den här mannen:

Föreställningen heter “Den Heliga familjen”.

Här är mer information:
Lördagen 15 november
Kl 18.00
Regionteater Väst, Uddevallascenen, Scen 1
Uddevalla

Biljetter hittar du om du ringer till gulliga Gunhild på:
0522 – 997 20 (Tryck 1)

Ring nu och boka era platser! Jag LOVAR att ni inte kommer bli besvikna.

Jag har blivit utmanad av den sköna Helena med bloggen ”Nyckeln till min hjärta”.
http://nyckelntillmitthjarta.blogspot.com/

Utmaningen går ut på att berätta sju saker om mig själv som både är alldagliga och knäppa.

Jag är ju en ganska öppenhjärtlig person här i bloggvärlden så det ska väl gå bra. Jag måste bara försöka fundera ut vad ni inte redan vet.

En del punkter skulle jag kunna kopiera från Helenas lista. Till exempel den med att vara jätteordningsam på jobbet men slarvig hemma. Fast det är kanske inte helt sant när det gäller mig. Jag är mer strukturerad på jobbet, och slarvig hemma.
Och det där med min aversion mot städning känner ni ju redan till.

Här är i alla fall min lista:

1. Jag kör på elskåpet på parkeringsplatsen varje morgon. Det är för att jag vill stå så långt in på parkeringsrutan som möjligt. Jag brukar backa tills det tar stopp, sedan kör jag fram några centimeter och så ser det ut som om jag är fruktansvärt duktig på att parkera om man går förbi och tittar när bilen väl står där. Min chef kommenterade det en morgon och var imponerad av att jag alltid kom så nära.

2. Jag drömmer ofta att jag blir kär. Mina kollegor, kändisar, folk jag träffat i något sammanhang och helt påhittade personer kan alla bli ofrivilliga föremål för mina varma känslor – i drömmen. Senast i natt hade jag en sådan dröm. Jag drömde att jag träffade Peter Barlach, trubaduren. Han fördrev några timmar vid en slags tågstation i väntan på sitt nästa framträdande. I första hand satt han och pratade med en före detta kollega till mig, men ibland bjöds även jag in i konversationen. Rätt som det var bad Peter (som i drömmen hette Anders) mig att skriva en limrick till honom. Det kunde jag inte men jag började skriva en dikt på rim. Rimmandet i drömmen berodde säkert på ett inlägg i Peters blogg där han rimmade lite i början.
http://peterbarlach.blogspot.com/2008/11/p3-dokumentr.html
Jag kommer inte ihåg hela dikten men jag försökte skriva lite om vad Peter/Anders och min kollega talade om. Den strof jag kommer ihåg lyder så här:
” Jag ska starta ett utbildningsprogram för alla åldrar säger Anders stolt, från de allra äldsta till dem med kolt.”
I drömmen gick Peter över en flerspårig järnväg och satte sig bredvid mig för att läsa vad jag skrivit. Vi skrattade lite tillsammans och han var så fantastiskt trevlig och hade så mycket glitter i ögonen, att jag blev hjälplöst förälskad.

3. Jag är en tävlingsmänniska, men bara på jobbet. När vi sätter upp mål med en hägrande belöning i andra ändan av tävligsperioden, gör jag mitt absolut yttersta för att vi ska vinna. Och om vi inte lyckas blir jag på allvar sur och nedstämd. Framförallt blir jag arg på mig själv när jag inte presterar tillräckligt.

4. Jag är fruktansvärt ointresserad av kläder och utseende. I alla fall mina kläder och mitt utseende.

5. Jag kan härma en tjäder, en kalkon och en koltrast.

6. Jag gör så fula grimaser att jag skrämde vettet ur mina egna barn när de var mindre.

7. Jag har, under en vecka, sjungit accapella varje morgon i P1:s morgonandakter. Det var i min ungdom.

Nu är det meningen att jag ska utmana sju bloggare och låta kedjebrevet gå vidare.
Reglerna säger också att jag ska länka den som utmanat mig och sätta in dessa regler i min blogg. Den som blir utmanad ska berätta sju saker om sig själv, både alldagliga och knäppa och sedan i sin tur utmana sju bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem. Det kan också vara vettigt att låta dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

Jag utmanar dem jag brukar hälsa på varje dag.
Det är rara Rana: http://ranashorisont.blogspot.com/
Det är svala Jensen: http://jensenstankar.blogspot.com/
Det är den evigt unga Junos mamma: http://vardagsglimt.blogspot.com/
Det är den härliga Helena: http://hemljuvahem-helena.blogspot.com/
Det är den vackra Hemmafrun: http://desperatahemmafrun.blogg.se/
Den är den skojige Skärgårdsdoktorn: http://skargardsdoktorn.blogg.se/
och det är kvinnan med det stora hjärtat: http://morkarinstappa.blogspot.com/

Känn nu för allt i världen inte att ni måste anta utmaningen, om ni inte tycker det är roligt med sådana här listor.

Det finns olika sätt att börja sin arbetsdag på. En del hör till de bra och en del till de dåliga.
Det kan också börja dåligt men fortsätta bättre.
I morses vaknade jag med huvudvärk, igen. Det kändes väl sådär får jag medge. Efter dusch och frukost blev det lite bättre, även om värken inte övergav mig.

När jag kom till jobbet och solen silade in genom persiennens aluminiumlameller blev jag på lite bättre humör… Ända tills jag fick se vad som låg på mitt skrivbord… Då gick humöret upp i topp!

Jag har ett litet häfte med post-it-lappar liggandes bredvid mitt tangentbord och där hade någon under gårdagskvällen målat upp ett område med tippex och sedan ritat två fina hjärtan.

Tänk vad en liten kärlekshälsning kan göra för morgonhumöret!

Hela dagens frukost intogs hemma vid köksbordet. Både koppen med te och det kokta ägget.

Jag förstår inte riktigt hur man kan tro att man inte ska bli mätt och stå sig bra på ett strutsägg!

Nej, det är inga strutsägg jag äter, men Förundersökningsledaren som följt med lite i äggdebatten tyckte att det kunde vara en lustig kommentar att lägga till. Och det kunde ju i alla fall ha varit roligt om jag gått på lite mer om hur bra ett ägg mättar och hur länge jag står mig.

Förmiddagsfikat utgjordes av en clementin och till lunch har jag druckit min proteindrink igen.

Frossandet i frukt har fortsatt på eftermiddagen då jag knaprade i mig ett äpple på fikarasten.

Någonting har hänt.

En ambulans far förbi utanför fönstret med blinkande blåljus. Efter en liten stund hör jag sirener.

Journalisten i mig vaknar till liv och vill genast veta vad som hänt.
Strax därefter klubbar Mamman ner Journalisten och ber till Gud att det inte ska vara någon av barnen som råkat illa ut.
Sedan segrar den förnuftiga Medmänniskan över dem båda och inser att det mest troliga senariot i en stad av Lidköpings storlek och med mig som ändå ganska nyinflyttad med Lidköpingska mått mätt, förmodligen är någon jag inte känner som behöver ambulanstransport. Och Medmänniskan sänder en liten tanke till denne okände någon och hoppas att jag slipper läsa om honom i tidningen på fredag.

Jag har fått en award från en bliviande mormor. Det är kvinnan med de härliga rosorna!

http://annalunda.blogspot.com/

Hon skickar vidare den här awarden till alla på hennes länklista, och tänk, där finns jag med!

Jag får väl tillstå att enda gången jag använt pappiliotter var den dagen jag gifte mig. För övrigt brukar mitt självlockiga hår sköta sig bäst det vill.

Men det här med en positiv blogg behöver jag ta till mig.
Det har varit en del gnäll här på sistone tycker jag.

Jag skickar vidare den här awarden till den positivaste bloggmänniska jag vet – Willewira.

http://morkarinstappa.blogspot.com/

Svenskarna borde få röstat i USA-valet. Vi påverkas i högsta grad av utgången.
Men inte får vi rösta inte.

Däremot är vi betrodda att rösta i Dansbandskampen.

Känsliga läsare varnas. Det kommer bli blodigt!

När jag var ung led jag av en väl tilltagen mensvärk. Jag har alltid haft rikliga och långdragna blödningar (över en vecka) men på senare år har den där “stanna-hemma-från-skolan-med-frossbrytningar-och-kräkningar-smärtan” övergått i en “jag-överlever-om-jag-bara-får-lägga-en-riskudde-på-magen-och-gnälla-en-dag-smärta”.

När jag hade som mest ont köpte jag ett litet underpiller som hette Magnecyl med kodein. Det blev senare receptbelagt.
En av biverkningarna med kodein-inslaget är att det kan dämpa/hämma/ta kål på hungerkänslorna.

Så nu vet ni att det är min mensvärk som orsakat att jag står mig på ett ägg till frukost.

Idag har Eugen och Eugenia namnsdag.

En gång i tiden bodde min familj granne med en en härlig liten kines. Hon var fotograf och för övrigt den som tog våra bröllopsfoton. (Fast det var flera år innan vi flyttade till Lidköping och så småningom fick henne till granne.)

En kväll hjälpte Förundersökningsledaren henne när hon fått problem med bilen. Som tack bjöd hon oss på middag. Vi fick då träffa två av hennes tre barn.

Den yngste, sonen, heter Eugen.
Hans storasyster heter Eugenia.
De har en storebror också. Kan ni gissa vad han heter?

Just det – Anders!

Idag är det dimmigt. Persiennera i mitt kontorsfönster är fullt uppdragna utan att jag får problem med ljuset.
Silosen tvärs över Lidan har topparna höljda i det mjölkvita.

Dagens frukost bestod av en kopp te, ett knäckebröd utan pålägg eller smör och två migräntabletter. På jobbet åt jag det kokta ägget och ytterligare en migräntablett.

Jag blir mätt på ett kokt ägg. Jag blir till och med mätt på en kopp te. Det är dels därför och dels på grund av tidsbrist, som jag tar med mig ägget till jobbet. (Hej, Jensen!) På vardagsmornarna blir jag mätt på luft.
Jag blir inte hungrig kl 09.00. Jag är inte hungrig kl 10.00 heller men då fyller jag på energidepån med en frukt.

Fikafrukten klockan tio var en clementin. Clementinerna är verkligen goda så här års.

Till lunch blev det en klassiker. Proteindrink av mjölk, banan, proteinpulver och kakao.

Eftermiddagsfikat utgjordes av ett äpple och en knäckemacka med ost och skinka.

När jag kom hem från jobbet hade vi inte mycket tid på oss eftersom vi skulle iväg på Tillväxtgruppsträff så vi åt bara mackor. Jag hann med ett rostebröd med smör, ost och kaviar och en lingongrova med smör och ost. Till detta lyxade jag till det med ett glas O´boy.

När vi kom hem efter Tillväxtrgruppen var vi konstigt nog hungriga igen. Jag drack en kopp te och åt två mackor av det fantastiskt goda brödet “Äntligen”.

Tills för fem år sedan hade jag en helt okänslig mage som pallade för nästan vad som helst. Det kvittade om jag bälgade i mig kaffe, stressade som en galning, åt fett och fel eller höll mig vaken flera dygn i rad – magen mådde ändå alltid bra.

Men så fick jag besvär med gallblåsan när jag var gravid med lilla Svalan. Jag förstod inte riktigt då vad det var men hösten efter hon var född tilltog besvären. Jag drabbades av allt fler och allt värre gallstensanfall. Det kändes ungefär som om någon hade misshandlat mig med ett hjärnspett på ryggen, sedan kört in spettet hårt och djupt under mitt högra bröst och slutligen dragit åt ett järnband så hårt det bara går runt min torso. Anfallen höll på några timmar och jag fick flera om dagen. Det var outhärdligt och efter många samtal till den läkare jag tilldelats och hans sekreterare lyckades jag till slut få mig uppprioriterad i operationskön. Besvären startade i oktober och jag blev opererad i mars.

Under tiden var jag föräldraledig och hemma med lilla Svalan och Guldgossen. Guldgossen gick tack och lov kvar på förskolan tre timmar om dagen och jag är evigt tacksam till systemet som gör det möjligt för storasyskon att fortsätta umgås och leka med sina kamrater och inte få hela sin tillvaro kapitalt omkastad för att de får ett småsyskon. Det ger också den hemmavarande föräldern chans att i fred knyta an till sitt nya barn och få möjlighet till lite andrum.

Så mycket andrum blev det dock inte för min del eftersom anfallen totalt tog musten ur mig. När det var som värst blev jag sjukskriven i två veckor för att Förundersökningsledaren skulle kunna vara föräldraledig hemma och ta hand om barnen.

Jag ammade och amning är en av de faktorer som utlöser ett anfall. Olika typer av mat är en annan. I mitt fall gick det så långt att ALL mat satte igång smärtan. Jag minns hur jag på julafton festade loss på en halv skumtomte efter den lilla portion jag vågat lägga upp på min tallrik – det var så mycket jag vågade äta. Naturligtvis fick jag ont av den och julklappsutdelningen föregick i ett halvrött dis av smärta.
När vi firade jul igen med mina föräldrar och syskon dagen efter drog jag ner matintaget till en halv riskaka men det genererade ändå ett anfall.

Läkaren jag pratade med konsulterade sin överläkare och i början tyckte de båda att det räckte om jag medicinerade mig med alvedon.
Efter andra besöket på akuten och morfinsprutor i rumpan som fick anfallet att åt minstone lindras lite grann, så skrev AT-läkaren jag träffade där själv ut recept på diclofenac.
Diclofenacen har en avslappnande effekt och i början hjälpte de faktiskt ganska bra men det dröjde inte mer än någon vecka förrän jag var uppe i full daglig dos och de hjälpte mindre och mindre i takt med att min kropp vande sig vid medicinen.

Precis som jag gissar de flesta godtrogna svenska gör, så ägnade jag inte bipacksedeln till medicinen så stor uppmärksamhet. Hade jag gjort det kanske jag kunnat se tecknen i tid. I och för sig hade det inte gjort någon skillnad. I och med att jag ammade kunde jag ändå inte ta till vad som helst.
Diclofenac är inte snällt mot magen. Mildt sagt.
Min mage pajjade. Det blev så illa att ett halvt glas vatten utlöste en knivattack i magsäcken.

På vårdcentralen träffade jag en empatisk och engagerad dansk stafettläkare. Han lyssnade på mig, gissade på magsår och såg till att alla nödvändiga prover genomfördes. Till vår stora lättnad (ja, hans också faktiskt, så trevlig var han…) visade det sig att det bara var magkatarr. Jag fick Losec med förmaning om att trappa ner användningen långsamt men så fort som möjligt eftersom de är rejält beroendeframkallande, och naturligtvis försöka låta bli diclofenacen.

Det var som att be mig välja mellan pest eller kolera.
Jag valde både och. Det gick inte på annat sätt. Det gick inte på det sättet heller.

Till slut fick jag i alla fall min efterlängtade men samtidigt fruktade operation.
Och jag blev av med gallstensanfallen.

Men min känsliga mage blir jag inte av med.

Och nu sitter jag här och fyller magen med diclofenac igen. Efter att ha testat lite olika migränmediciner har jag nämligen funnit att det är den som funkar bäst på mig.
Igår fick jag huvudvärk på eftermiddagen. Två tabletter dämpade smärtan men på kvällen kom den tillbaka. Jag använde TNS-en när jag gick och la mej men vaknade ändå med rejält ont i morses.
Ytterligare två tabletter gjorde frukosten sällskap och nu har jag kompletterat med en till med förhoppningen att jag ska orka jobba hela dagen och sedan vara pigg och fräsch på Tillväxtgruppssamlingen i kväll.

Här är receptet på den riktigt goda chokladpajen. Receptet är hämtat ur tidningen “Laga Lätt”. För övrigt en tidning jag rekommenderar å det varmaste.

MÖRK CHOKLAD- OCH KOLAPAJ
Tar ca 30 minuter att laga + tid för vila i kylskåp och gräddning.
Blir ca 10 bitar.
Ugnstemp: 175 grader.

Rör ihop 4 dl vetemjöl, 2 msk (jag tog 4) socker, 2 msk kakao och1½ tsk vaniljsocker. Har du en matberedare så använd gärna den. Jag körde med degkrokarna på elvispen.
Finfördela 100 g smör i det torra och blanda ner 2 äggulor och 1 msk vatten. (Det är här degkrokarna är roligare att jobba med än händerna, för den som inte är begåvad med en matberedare.)

När du har lyckat joxa ihop en deg ska du trycka ut den i en pajform som är 24 cm i diameter. (Jag hade en större, säkert 30 cm, och det räckte degen till för också. Egentligen är det lättare att kavla ut degen och sedan föra över den till en form, men det är som man är van att jobba.) Se till att du har degen ända upp på kanterna.

Nu ska degen vila 30 minuter i kylskåpet.

Picka degen med en gaffel så att den inte bubblar sig i ugnen och tryck fast aluminiumremsor längst med kanterna så att inte degkanten kanar ner under förgräddningen.

Förgrädda i ugnen i 12 minuter. (Det tog betyligt längre tid för mig men å andra sidan var pajskalet stenhårt två dagar senare så jag förgräddade säkert för länge.)

Under tiden som skalet förgräddas gör du fyllningen.
Elvispa 2 hela ägg med 2 msk socker (än en gång dubblade jag till fyra för jag tyckte det verkade för klent med 2, men det är en smaksak) så det blir tjockt och fluffigt.
Smält 1 msk smör (här höftade jag till lite mer eftersom jag hade en större pajform) tillsammans med 100 g mörk choklad (70 % är lagom enligt receptet). (Jag drog i med 150 g choklad och det var nog bra för min paj i alla fall.)
När chokladen smält (det är viktigt att man inte värmer en sekund längre än att det precis smälter) så vispar man ner chkoladblandningen i äggsmeten och rör runt tills det blandats ordentligt. (Rör man för mycket tappar man sockerkakspöseffekten och blandar man för lite blir inte smeten homogen så det där är en konst.)

Ta ut det förgräddade pajskalet ur ugnen och bred ut 3 dl kolasås som du köpt i förväg i lämplig affär. (Jag tror jag tog mindre än 3 dl och det ska man inte göra. Däremot struntade jag i att bre ut den. Det räckte gott med att ringla och ringla och ringla över botten tills den var täckt.)

Skeda över chokladfyllningen. (Min fyllning var inte alls skedningstjock utan gick att hälla över och bara fösa ut i kanterna lite.)

Grädda i 12 minuter. (Jag gräddade mycket längre men det beror ju på vilken ugn man har. Känn med en sticka och avgör hur pass kladdigt du vill ha det.)

Låt pajen kallna i formen innan den skärs upp. (Det där förstår jag mig inte på. Varför ska man låta något kallna som är mycket godare när det är ljummet eller varmt, och kan man inte bara ställa fram formen så att folk får ta så mycket de vill?!)

Servera med hallon och kanske en kula vaniljglass eller vispad grädde. (Hallon och choklad är en finfin kombination som jag rekommenderar i alla lägen.)

Huvudvärken slog till som en slägga strax före fikarasten. Jag skyndade i mig två migräntabletter och känner mig redan lite lojt bedövad av effekten. Huvudvärken är inte borta men på god väg att försvinna.

Jag lyckades avhålla mig från de lockande dofterna som kom svävande mot mig från brödavdelningen och gick raskt förbi trots att vitlöksbaguetterna nästan ropade på mig.

Tyvärr kände jag mig inte så duktig och segerrik som jag hoppats, känslan uppvägde inte på långa vägar den känsla jag vet belägrar mig vid första, andra och tredje tuggan på mitt efterlängtade vitlöksbröd.

Jag måste gå till Hemköp och skaffa mjölk till min lunchsmoothie.

Hur ska jag lyckas avhålla mig från att köpa en vitlöksbaugett?

I går eftermiddag lekte lilla Svalan med en nyfunnen kompis från klassen hemma hos kompisen. Eller kompis och kompis. De är inte kompisar, de är inte vänner, de är bästa polare!

Och i morses träffades de så klart på skolan och hand i hand promenerade de skuttande iväg till frukosten, utan att bry sig om att tryggheten Fröken inte ens var i närheten.

Idag har jag lyckats med konststycket att både hinna dricka mitt te och äta mitt ägg hemma. Jag lyxade till och med till det och saltade lite på ägget för ovanlighetens skull.

Förmiddagsfikat var tänkt att bestå av en clementin och ett halvt äpple.
Clementinen visade sig vara rutten så jag kompletterade äpplehalvan med ett knäckebröd med mjukost i stället. Det var också gott.

Lunchen bestod av min vanliga proteindrink med mjölk, banan (lite för övermogen den här gången), proteinpulver och kakao.

På eftermiddagen har vi haft kvartalsmöte på jobbet och jag har knaprat i mig två pepparkakor. Börjar känna mig lite mesig…

Eftermiddagsfikat blev ett päron.

Till middag var det åter igen Förundersökningsledarens tur att brilliera. Perfekt ugnsbakad lax med broccolibuketter och citronpepparsås. Ett glas mjölk till.
Fast efter maten åt vi hembakade maränger. Jag åt tre, plus ett kväckebröd med smör och kaviar och två riskakor med smör.

Idag känns det som om jag inte gjort någon nytta på jobbet.
Det är väl visserligen inte riktigt sant men jag har suttit i en massa möten och gått bredvid min arbetsledare lite eftersom jag ska vicka för henne när hon går på mammaledighet.

Kommer ni ihåg tavlan “Blir du lönsam lille vän”?
Idag svarar jag nej på den frågan.

Det känns så självklart.

Som ett brev på posten.

Orsak och verkan.

På söndag ska jag sjunga solo på mötet.
Idag vaknar jag med rejält ont i halsen.

Jag känner att mitt bloggliv har snöat in lite på det här med maten nu. Jag kommer helt enkelt inte på något mer att skriva om för tillfället.

Men det är okej, det kan få vara lite torka några dagar.

Jaha, så var det vardag igen! Det är väl tur, för skulle det varit helg idag också så hade jag förmodligen fortsatt med mitt kakfrosseri och det är ju inte så nyttigt!

I morses blev den en kopp te och på jobbet ett ägg.

Förmiddagsfikat har bestått av en klementin och ett halvt äpple. Lilla Svalan har ätit den andra halvan på sin fruktstund.

Lunchen var en proteindrink och ett knäckebröd med mjukost.

Eftermiddagsfikat bidde ett päron.

Till middag lagade maken färsk pasta med minibacon och pesto. Minibacon är Guldgossens namn på småbitar av bacon som knaperstekts.
Som efterrätt åt vi upp det som var kvar av chokladpajen tillsammans med några påvärmda hallon.

På kvällen satte jag mig och tittade på Matakuten och drack en kopp te.

Det är inte lönt att jag försöker lista allt jag åt igår. Det var nämligen bara fika hela dagen.

Frukosten åt jag framför datorn, medan jag skrev samman vad jag skulle säga när jag påade radiosändningen från kyrkan. Det blev två grova mackor med smör och ost och ett glas morotsjuice.

Efter gudstjänsten stannade vi kvar och fikade. Te, en syltkaka och en skiva vetekrans.

På eftermiddagen for jag till en vännina i Lundsbrunn för afternoon tea. Det var ruskigt trevligt. Vi var sju tjejjer som alla bidragit med diverse kakor och värdinnan och ytterligare en tjejj stod för snittar, te och scones.

Jag åt så magen stod i fyra hörn.

Först fick vi tre snittar. Det var en med lax och någon god röra i, en med salami och vitmögelost och en dubbelsnitt med gurka och något mer emellan.

Sen gick vi på sconsen. En ev tjejjerna hade bakat och förberett allt hemma. Efter tio minuter i ugnen serverades vi de allra ljuvligaste små scones man kan tänka sig, med sylt och vispad grädde.

När vi ätit oss mätta på sconsen gick vi över på kakorna. Det var mer än sju sorter och alla var mer än goda!

Som “efterrätt” högg vi in på min chokladpaj och den var faktiskt jättegod. Särskilt tillsammans med hallon och vispgrädde.

Sen åt jag inte mer igår. Magen hade helt enkelt inte mer plats.

Nu står pajskalet till chokladpajen på förgräddning i ugnen tillsammans med några maränger. Det blev två äggvitor över eftersom pajdegen bara slukade två gulor. Man ska inte kasta mat!

Jag har varit ute en stund på eftermiddagen och flyttat sten från muren på framsidan till sidan av huset och klippt ner smultronplantor och vissna blommor i entrérabatterna.

Vi har blivit bortbjudna till goda vänner i kväll. Det ska bli roligt att få prata lite och njuta god mat som någon annan lagat.

Just nu är jag lite trött. Det har gått i ett idag och jag har inte riktigt repat mig efter den lönlösa arbetsinsatsen igår.

Nu ska jag nog vattna blommorna så jag inte glömmer det idag också. Sen får det bli fortsatt bakning och en dusch innan kväll.

Nu har jag dammat och dammsugit och plockat i ordning i finentrén, hallen, kontoret, vardagsrummet, matrummet och köket och gjort mig förtjänt av en liten paus.

Det låter ju som om jag jobbat jättemycket men det beror på hur man väljer att vinkla det. Finentrén, hallen, vardagsrummet, matrummet och köket är nämligen ett och samma rum.

Jag har laddat CD-spelaren med fem bra skivor och programmerat in shuffle så jag har får lite trevlig underhållning under tiden som jag städar. Tyvärr har jag upptäckt att jag på allvar har såpass ont i nacken att det hindrar mig lite i min yrkesutövning som städerska. Min snyggaste kollega kom igår på att det kanske beror på att jag sitter i drag. Mitt skrivbord står precis i en vindpassage från entrédörren och köket. Hädanefter ska jag vira en halsduk om halsen på jobbet. Jag vill inte byta plats. Då blir det någon annan som får ont och förresten så gillar jag min plats för jag har ett fönster att kasta blicken genom när jag behöver ett avbrott från dataskärmen. Utanför fönstret har jag utsikt över silona i hamnen och Lidans slambruna vatten. Inte det vackraste som finns att vila blicken på kanske, men i alla fall något annat än bara en grå vägg.

Om en kvart ska jag börja med lunchen. Det får bli taccos idag.
Innan dess ska jag plocka ur och i diskmaskinen och kanske flytta om lite tvätt också.

Jag känner mig på gång nu.
Håller på att plocka undan och fixar. Snart kommer nog dammtrasan fram också.

Synd att lilla Svalan är och leker med en kompis, annars hade hon nog gärna hjälpt mig damma, hon är en fena på dammvippan!

När jag just vaknat i morses och fortfarande låg kvar i den sköna sängvärmen som min egen kropp skapat, tänkte jag på alla möjligheter den här dagen bär i sitt sköte. Förundersökningsledaren skulle iväg och ställa upp båten för vinterförvaring och har hotat med att vara borta ganska länge och barnen har annonserat att de vill leka med kompisarna.
Jag skulle alltså få en stor del av dagen för mig själv. Olika pysselprojekt poppade upp i hjärnan som popcornen i en het kastrull. Lapptäcke, smycke, korsstygnsbroderi, klädsömnad, trädgårdsjobb…

Förundersökningsledaren hjälpte mig tillbaka till verkligheten när han kom in för att bjuda ner mig till frukostbordet (jo, så lyxigt kan man få ha det som maka till honom).
– Skulle du kunna vara snäll och ta hand om en del tvätt idag. Jag har startat en maskin till och det ligger ju i torktumlaren också. Det röda är rätt fullt. Och så vore det bra om du kunde dammsuga lite, och kanske ta toaletterna. Egentligen behöver vi ju damma också. Och kanske plocka undan lite. Vi kanske kan bjuda hem någon i kväll…

Så nu skriver jag en lista över dagens mål, kompletterad med sådant jag själv insett också behöver göras. Jag lovar att rapportera hur det går.

Göra i ordning i köket efter frukosten.
Se till att både jag själv och barnen är hela och rena och har borstade tänder.
Plocka i ordning i huset.
Vattna blommorna.
Eventuellt skjutsa leklystna barn.
Damma.
Laga lunch.
Dammsuga.
Ta hand om tvätt.
Göra rent badrummen.
Baka pajer till morgondagens afternoon tea.

Och är det väder kanske jag sticker emellan med att gå ut i trädgården och klippa ner lite vissna sommarblommor. Egentligen ska man hellre låta allt stå kvar över vintern men jag tycker inte att det är så vackert.

Och skulle det mot förmodan bli en liten stund över kanske jag fortsätter skära till lappar till kommande lapptäcken.

Men först måste jag nog sitta en stund på den vita tronen. Jag åt ju en hel del ägg i går och när jag pruttar luktar det så illa att jag blir spyfärdig själv.

Lördag. Det är en fin dag ur matsynpunkt. Lite mer tid att njuta vid frukostbordet, mer tid att laga läckra måltider och mer tid att frossa på kvällen.

Frukost
Två mackor på grovt bröd med smör och ost.
En kopp te.

Fika
Ett glas morotsjuice.

Luch
Taccosköttfärs, paprika, sallad, gurka, äpple, lite riven ost, några nachochips och raita.
Morotsjuice.

Fika
En mugg te.

Kvällsmat
Blev hembjudna till vänner och åt jättegott.
Klyftpotatis, grillad kyckling, tzatziki, rödlök, fetaost och sallad. Coca Cola som dryck.

Kvällsvickning
Glass med chokladsås (hemkokt… mmm…), godis och chips.

Nu ska du få se min lilla häxa.Hon var ju så eld och lågor över att få klä ut sig och sminkas upp inför fritidsdagen. Det är skollov den här veckan, annars hade jag kunnat skriva “skoldagen”.

När vi kom till skolan/fritids visade det sig att det bara var lilla Svalan som gjort sig extra fin. Jag trodde först att hon skulle bli ledsen över detta men både barn och vuxna visade uppskattning inför hennes “tilltag” så hon sparade sin maskering till en stund fram på dagen då hon gick och tvättade bort härligheten.

Visst passar den nya gluggen bra på halloween!

Nu har vågen av bus eller godis-sägande barn mattats av.
Några hade masker som såg ut som Muncks målning “Skriket”, andra var djävlar och många var häxor. Några var bara allmänt utklädda.

Jag har delat ut klubbor och nallat lite av godiset jag köpt till Guldgossens födelsedagskalas.

I morses berättade en kollega om hennes busskompis. Busskompisen är världens omtänksammaste, barnvänligaste och förtänksamma kvinna och hade naturligtvis bunkrat upp med ett rejält godisförråd inför kvällen begivenheter. Igår kväll skulle hon bara smaka lite på lakritsen. Barn gillar ju ändå inte lakrits. Rätt som det var var godispåsen tom. På någon förunderligt sätt hade hon lyckats sätta i sig allt godiset själv.
Hon hade vaknat mitt i natten och rapat center.

Jag har dock hållit mig i från godiset, än så länge.
Men nu är det fredagskväll. Jag tycker allt att jag borde mysa lite med barnen. Mysa med popcorn och… kanske lite chips!

Idag blev det te till frukost hemma, en knäckemacka med ägg och kaviar till frukost, en knäckemacka med ost, kaviar och ägg plus en proteindrink till lunch och ett äpple till förmiddagsfikat.

Eftermiddagfikat har jag skippat till förmån för vår veckotävling på jobbet, men det sket sig ändå!

Nu är jag sur. Jag har en påse citroner hemma, kanske ska jag ta dem till middag så kan man använda mig som…, jag vet inte…, nåt surt.

Nej, det blev ingen citronmiddag. En krämig omelett hamnade på tallriken istället. Mycket godare! Ett glas mjölk till blev pricken över i.

Och tillsammans med barnen i soffan på kvällen har jag druckit coca cola, ätit popcorn och några kvarglömda ostbågar.

Veckans spamskörd på jobbet är faktiskt mindre än förra veckans.

969 st räknar jag till.

När jag väckte lilla Svalan i morses var det ingen sedvanlig segdragen förhandling för att få henne komma upp ur sängen. Idag hade hon nämligen bestämt sig för att vara häxa.

Jag är ju egentligen inte så positivt inställd till det här med Haloween, men hallå! Om lilla Svalan blir glad av att ta på sig svarta kläder och en rutig klänning, få håret tuperat och ansiktet målat – så är det väl inte hela världen.

Jag tog kort på henne också, så med lite god vilja och gulligull med datorn kanske jag kan visa upp en bild på den lilla häxan i kväll.

Nu har jag helt plötsligt fått ont i halsen.
Det är inte så konstigt i mitt yrke. Jag pratar ju nästan hela tiden.

Men att det kom så plötsligt, det är jag inte van vid. Jag har suttit här i godan ro och sippat lite på mitt vattenglas och pratat på som vanligt, och som en blixt från en klar himmel kommer känslan. De känns det som om någon hällt inte allt för finkornigt grus i min hals. Eller som om slemhinnorna plötsligt lossnat och sköljts bort och halsväggen ligger öppen och sårbar för minsta dammkorn.

Usch!

Frukost hemma
En kopp te.

Frukost på jobbet
En FÄT-macka med skagenröra.
En FÄT-macka är en rätt vanlig smörgås men den har varit med på en av våra fastighetsträffar och blivit över.

När jag tänker på att jag ätit både frukost och “second breakfast” känner jag mig som en liten godmodig Hobbit. Kommer ni ihåg när de oroas över Vidstiges tempo när de är förföljda av Ringvåldnaderna och misstänker att han kanske inte känner till det här med frukost och andra-frukost, fika, mellanmål, för-lunch osv.

Fika
Ett äpple.

Lunch
Resterna från gårdagens middag. Alltså makaronilåda. Glömde att jag planerat komplettera med raita.
Druckit ett glas blandad apelsin- och äppeljuice också.

Fika
En apelsin och en kopp te.

Fika igen
En banan.

Kvällsgott
Två godispastiller.

Två dagars frist fick vi, men nu är lilla Svalan tillbaka i sina vanliga morgonritualer.
Hon försökte vara tapper i morses när jag lämnade henne, men när det varken fanns någon personal som hon är van vid, eller några barn i hennes ålder (bara otäckt stora treor) så gick det inte längre.

Idag har Viola namsdag.

Grattis alla små violer!

Idag har jag och Förundersökningsledaren varit tillsammans i 19 år.

Det var en fredagkväll. Vi hade båda, fast var för sig, varit på ett ungdomscafé i Lidköping. Min bästa kompis fixade till det så att jag skulle skjutsa hem Förundersökningsledaren.
När det var dags att släppa av honom hemma vid hans hus satt han kvar i bilen. Vi satt och pratade om allt möjligt hela natten. Några dagar senare ringde han och sa lite kryptiskt:
-Det kan kanske vara bra att ha ett datum…

Efter ett tag förstod min, av förälskelsens rosa dimma förvirrade hjärna vad han menade.

Nitton år sedan. Jag minns hur mina ben skakade okontrollerat för att det var så spännande att sitta där och prata med sitt hjärtas utvalda.

Jag erkänner att det inte är fullt så spännande idag. Men nu längar jag tills han kommer hem i kväll. Jag har köpt tio rosor att överraska honom med.

Nu är jag lite ledsen.

Först kom föräldralediga kollegan instudsande på förmiddagen för att jag skulle fota henne till vår nya hemsida. Tyvärr har jag inte kameran med mig idag.
Det var en missuppfattning. Jag hade mailat och bett henne komma in någon gång under veckan, helst torsdag (för då har jag ändå kameran med mig) och hon svarade att hon skulle försöka. Jag tolkade det som att hon skulle försöka komma torsdag och hon tolkade det som att hon kunde komma när som helt under veckan.
Naturligtvis blev hon lite putt på att jag inte hade kameran med mig. Det är ju ett litet företag att plocka med sig två barn och ta sig in till jobbet. Hon sa inget och var inte arg på mig men jag tror att hon nog blev lite sur, jag skulle själv ha blivit det.

Sen ringde käre Förundersökningsledaren när jag satt på toa på lunchen. Han hade väntat att jag skulle ringa på förmiddagen, för det bestämde vi när vi pratades vid igår. Jag har tyvärr inte tänkt på min man på hela förmiddagen för jag har haft fullt upp med att koncentrera mig på våra kunder på jobbet.
Nu fick jag dåligt samvete för att jag glömt bort honom.

Så nu är jag lite ledsen. Fast inte så farligt. Lite ljusgrå i själen bara.

Lilla Svalan hade besök av den imaginära tandfén i natt. Tio enkronor lämnade hon i vattenglaset i utbyte mot den åtråvärda tanden.

När lilla Svalan vaknade studsade hon genast upp ur sängen och kontrollerade glaset. Trots att hon nu vet att det bara är jag som är i farten blev hon så glad och gick och väckte sin bror och visade pengarna.

När jag lämnade barnen på skolan idag gick det jättebra. Lilla Svalan var fortfarande glad och visade upp sin tandglugg för alla som råkade komma i närheten. Hon gav också ljudprov på sina s, f, x och z för nu läspar hon och det låter faktiskt jätteroligt.

Här kommer dagens rapport av intagen föda.

Frukost
Idag åt vi frukost gemensamt på jobbet. Därför tog jag bara en kopp te hemma på morgonen. På jobbet körde vi knytis med yoghurt, flingor, nybakat bröd och andra läckerheter.
Jag drack en kopp grönt te (hua) och ett glas apelsinjuice. Jag åt ett hårdkokt ägg med kaviar och tre smörgåsar med diverse pålägg (ost, skinka, tomat, sallad) samt en bit vattenmelon och en bit färsk annanas.
Rena hotellfrukosten alltså!

Förmiddagsfika
Den posten utgick på grund av den rikliga frukosten.

Lunch
Två indiska järpar (som ju hette nåt annat) och lite raita. (Hade kanske uppskattat lite rajtan tajtan istället…)

Synd
Ett chokladägg.
Vet ni att ordet “synd” betyder “att missa målet”. Om målet är att gå ner i vikt är det faktiskt synd att sätta i sig något man inte behöver.

Eftermiddagsfika
Ett äpple. Ett knäckebröd med smör och ost.

Middag
Makaronilåda med ärtor, spenat och lax. Ett glas mjölk.

Kvällsmat
Ett glas yoghurt.

När jag och barnen kom hem ringde svärmor och berättade att Förundersökningsledarens farmor dog i morses.
Hon somnade in helt stilla. Personalen på äldreboendet fann henne liggandes med knäppta händer och ett fridfullt uttryck i ansiktet.

Jag är inte ledsen. Gammelfarmor hade levt ett långt, rikt liv och var färdig nu. Hon var beredd.

När jag berättade för barnen sa lilla Svalan:
-Tänk vad spännande det är för gammelfarmor. Nu får hon träffa Jesus.

Så enkel ska tron vara. Och så enkel får den faktiskt vara. Nu får gammelfarmor träffa Jesus. Jag är säker på att hon också tycker att det är spännande.

Lilla Svalan funderade ett varv till.
-Tar hon med sig rulatorn till himlen tror du?
Nej, det tror jag inte. I himlen får hon en ny kropp som kan röra sig obehindrat. Jag tror hon dansar fram på ängarna, hoppar som en vårrusig kalv, rullar sig i gröngräset och frustar av lycka. Kanske tar hon ett prövande steg på gator av guld men sen återvänder hon nog till blommorna, ängarna, vidderna, vinden.

Hon har somnat in här på jorden, och vaknat i Paradiset.

Jag är trött.

Jag vill gå och lägga mig.

Jag hade tänkt att baka några små portionspajer av en choklad- och kolapaj jag hittade i senaste numret av Laga Lätt, men jag orkar inte…

Jag tittar på klockan i köket. Tjugo i tio. Då är det helt okej att vara lite trött.
Tjugo i tio! Hur gick det till?

Aha, jag har inte ställt om den klockan till vintertid än.

Kommer ni ihåg när jag avlivade tomten?

http://blogg.zettervall.se/#post29

Idag dog tandfén också.
Lilla Svalan har tappat ännu en tand i överkäken. För lite drygt en vecka sedan tryckte hon till den redan innan lösa tanden och i kväll var det dags att dra ut den. Tanden satt bara i en liten liten sträng och det var ingen konst att få ut den. Lilla Svalan satt i soffan med sin snuttetrase tryckt till bröstet och meddelade plötsligt att nu var hon beredd.

Jag tog med mig tanden ut i köket, tvättade bort lite blod och la den i ett glas vatten. När lilla Svalan sköljt bort det mesta av blodflödet kom hon efter, tittade allvarligt på mig och sa:
-Nu måste du berätta en sak för mig. Är det magi, finns tandfén, eller är det du som tar tanden och lägger i en peng!

På den allvarligt menade frågan ville jag inte ljuga.
-Vill du att jag ska säga sanningen till dig?
-Ja, det vill jag mamma!
-Tandfén finns inte på riktigt. Hon är en påhittad figur, precis som tomten. Men det är helt okej att låtsas att hon finns. Vi kan låtsas att hon finns och lägga tanden i ett glas med vatten.
-Är det du som lägger i en peng på natten?
-Ja, det är jag.
-Vad gör du med tanden då?
-Jag sparar den.
-Vad ska man egentligen ha gamla tänder till mamma?

Den frågan kunde jag inte svara på. Men nu vet hon. Och vet ni vad, innan hon gick tillbaka till sitt sovrum för att ställa glaset med tanden på fönsterbrädet, sa hon:
-Jag lovar att inte berätta det här för Guldgossen!

Han har inte trott på tandfén på länge. Men lilla Svalan är en av de mest omtänksamma personer jag känner, så för henne var det självklart att inte berätta, att inte förstöra illusionen.

Lilla Svalan med något färre gaddar.

Jag kanske ska dementera senaste inlägget lite. Naturligtvis KRÄKS jag inte. Men jag tycker det är lite tidigt, väldigt tidigt, helt onödigt fantastiskt jätteförtidigt. Och det irriterar mig väldeliga att man inte kan låta julen vänta tills det åtmindstone blir advent.

Advent är ju väntans tid.

Oktober är regnets, mörkret och hopplöshetens månad.
Låt oss för i alla sin dar vara lite nere och deppade. Annars blir vi inte upplysta och glada när julen kommer.
Man måste ha lite tråkigt för att kunna uppskatta det roliga. Den som bara äter kakor och tårta tycker inte att det är kalas.

Det finns annat vackert man kan hänga i fönstren som inte är julstjärnor. Vad sägs om en vanlig fönsterlampa!

Gick förbi Rörstrands Fabriksbods fem gigantiska fönster på lunchen, och såg fem gigantiska adventsstjärnor.

Det är oktober.

Jag kräks.

När jag tog min lilla lunchpromenad gick jag förbi en mamma och hennes tvåårsåldriga dotter. Dottern hade ett utbrott. Hon skrek och slog.
Mamman stod på huk och försökte gjuta olja på vågorna.

Lite senare, när jag var på väg tillbaka till jobbet, mötte jag dem igen. Nu satt dottern i vagnen, snorig, rufsig och varm. Hon tjatade oupphörligen:
-Prata mamma, mamma prata, prata, prata…

Mamman vände bara ansiktet mot solen och log. Hon sa ingenting.

Jag blev så impad. Här har vi en styck kvinna som faktiskt kommit på ett sätt att ta kontrollen.
Och som dessutom behärskar förmågan att stänga av, inte bli frustrerad. Som kan le mot solskenet i livet!

Idag är Förundersökningsledaren i Tyskland så jag är gräsänka.
Han är där över dagen, på en plats cirka 20 mil söder om Berlin.

I går for han direkt från jobbet till Skavsta Flygplats och sov där för att kunna flyga iväg tidigt i morses. I kväll kommer han hem sent, sent och sover på samma hotell för att sedan åka och jobba igen.

Förundersökningsledaren gör en så kallad tjänsteresa.

Jag kommer träffa honom en liten stund på onsdag kväll, innan jag far till kyrkan för övning med kvartetten.
Vi sa hejdå i går morses.

Jag behöver min man!

Jag väger för mycket!

Jag gjorde ju ett försök tidigare i år. Ville gå ner lite och vara duktig på matfronten. Jag provade att rapportera mina matintag på bloggen för att jag skulle skämmas för mycket för att äta “fel”. Tyvärr blev resultatet att jag ändå åt fel och skämdes för mycket för att lägga ut det på bloggen, så det hela rann ut i sanden.

Nu gör jag ett nytt försök. Jag har nämligen läst hos Helena med bloggen “Nyckeln till mitt hjärta” att hon tänker göra sammalunda. Jag tänkte att vi kunde försöka göra gemensam sak, eller i alla fall att jag kunde åka snålskjuts på hennes goda intentioner.

Det börjar dock inte så bra.
Så här ser hennes frukost ut idag:

http://nyckelntillmitthjarta.blogspot.com/2008/10/godmorgon.html

Själv drack jag en kopp te med minimjölk och åt ett kokt ägg, utan salt.

På första fikarasten har jag ätit en clementin och ett havreknäcke med kräftmjukost. Vid andra fikarasten blev det ett jättegott Aroma-äpple.

Lunchen bestod av en proteindrink, mixad av en banan, två-tre matskedar kakao, knappt en deciliter proteinpulver och ca 2 dl minimjölk.

Till middag på kvällen har jag lagat och ätit en jättegod slags indisk järpe. Det heter nåt annat exotiskt med “kebab” i namnet men det såg precis ut som en järpe. Kryddningen var bland annat färsk ingefära, färsk chili, färsk vitlök och kanel. Jättegott, men barnen dissade rätten totalt.
Jag kompletterade med en variant av raita, med gurka, yoghurt och spiskummin.
Och ett glas minimjölk.

Det var nästan slöseri med god mat att inte ha några gäster eller åtminstone en Förundersökningsledare hemma att impa på. Jag får väl se till att köra en favorit i repris någon gång.

Nu får det vara slut på matrapporterna, och därmed matintagen, för idag!

Ibland är livet som triss-reklamen, “plötsligt händer det”.

I morses var lilla Svalan inte ledsen när jag lämnade henne på skolan.
Inte en enda liten tår fälldes, underläppen darrade inte, ögonen var inte stora och blanka och fulla av förebråelse för att jag lämnade henne, inga ord om trötthet eller ängslan fälldes och jag behövde inte ens med varsam hand överlämna henne i någon lärares omsorg och vård.
Hon gick raka vägen och satte sig bredvid en klasskamrat och började måla en teckning. Jag fick en kram och en puss och sen var det inget mer.

Jag har en kortare karriär som väskryckare bakom mig.

När jag gick i gymnasiet (och även dessförinnan, och efter) var jag med i en ekumenisk ungdomskör som hette Oikumene. Det var fantastiskt roligt. Vi övade varje vecka och sjöng upp ganska ofta.

En gång (det var alltså när jag gick i gymnasiet) bestämdes det att vi skulle göra en körresa till England. Jippe!

Det finns mycket man kan berätta om den resan. Till exempel att vi åkte färja över och lyckades pricka in vårens blåsigaste dagar för både dit- och hemresan. På ditresan blåste det 24 sekundmeter (storm) och på hemvägen 25 (mer storm.) En kille, en ganska tuff och stöddig kille, åt en finfin räkmacka medan vi var på väg ut från skärgården, men så fort det började gunga ville räkorna upp och simma. Och simma fick de. Killen hann inte längre än till närmaste våtutrymme vilket råkade vara damernas dusch.
Under natten låg jag i överslafen i en av de små kojerna långt nere under däck och kände hur båten rullade från sida till sida. Rullningarna bara tilltog hela tiden och till slut kändes det som jag mera låg på väggen bredvid sängen än i sängen, och när båten äntligen började rulla åt andra hållet rullade den så långt att jag fick hålla mig i för att inte rulla ut över sängkanten. Jag var livrädd!
Vid ett tillfälle mötte vi en annan båt ute på de atlantiska vågorna och färjan avgav några ödesmättde signaler. Jag blev ännu mera livrädd och trodde att signalerna betydde att det var dags att äntra livbåtarna. Jag väckte min äldsta hyttkamrat (hon är bara ett år äldre än jag. Jag kan än idag inte förstå hur hon kunde ligga och sova i ovädret) och uppmanade henne att ta reda på vad som stod på. Hon kom ganska snart tillbaka och avgav rapport. Ute i korridoren fanns en informativ skylt som förklarade vad de olika signalerna betydde.
Jag blev nog kanske lite lugnare av beskedet att vi inte var på väg att sjunka men låg ändå vaken resten av natten och bad till Jesus att vi inte skulle kapsejsa. Mina hyttkamrater rapporterade på morgonen hur de hört mig varje gång de vaknade till under natten:
-Nej, Jesus, inte längre ner nu, Jesus, inte mer åt det hållet… låt det vända nu Jesus.

På morgonen fick vi också rapport från en ganska stukad, skrynklig och inte allt för fräsch kille. Det var han med räkorna ni vet. Han hade tillbringat hela natten golvad inne i damduschen. När båten rullade åt ena hållet låg golvet fritt och fint men så fort vågorna fick skrovet att rulla över åt andra hållet kom räkorna upp ur golvbrunnen igen. Så där låg han hela natten och såg räkorna åka upp och ner, och han kompletterade också innehållet i avloppet när han kände för det.

På hemvägen blåste det ju värre, men på något sätt hade jag nog lyckats vänja mig av med lite av rädslan. Jag var visserligen vaken hela natten men jag struntade helt i att gå och lägga mig och satt i stället uppe tillsammans med en annan nattuggla. När vi på hemkomstdagen kom inomskärs och resten av resesällskapet började vakna till liv fann de oss sovandes på var sin soffa i baren. När man reser med en kristen ungdomskör blir det lätt lite roligt att kunna säga:
-Och när vi kom fram fann vi Zäta utslagen i baren.

I England bodde vi hemma hos en medelålders dam i ett litet kråkslott ute på landet, några mil från London. När vi skulle in till den stora storstaden åkte vi först bil till närmaste tågstation och därifrån tåg (surprice) in till centrum och sedan tunnelbana till olika sevärdheter.
En kväll när vi kom tillbaka till tågstationen där våra bilar stod och väntade hade det redan hunnit bli mörkt. En av tjejerna som var med på resan gick iväg för att leta reda på en brevlåda. Hon hade skrivit ett vykort under dagen men glömt posta det när vi var i London. Vi andra ställde oss att vänta vid bilarna och efter ett tag kom hon hysteriskt skrattande tillbaka. Hon hade letat runt lite och till slut kommit in i en ekande lokal som hon trodde var själva stationshuset. Det var inte tänt därinne men hon såg en man som stod och pysslade med något borta vid en bänk så hon gick fram till honom för att be om hjälp. Trött av en hel dags vandring i London och lite skrämd av skuggorna lyckades hon dock inte få till engelskan helt rätt:
-Do You know vhar I can hitta någon maillåda?
Förståeligt nog fick hon bara ett mummel till svar. Och det var då hon upptäckte vad mannen pysslade med. Ekot i lokalen kom från kakelväggarna och inte från något stengolv. Hon hade råkat förirra sig in till pissoaren.

En annan dag när vi kom tillbaka till kråkslottet på landet var inte damen hemma. Jag vet inte om vi kommit tidigare än avtalat eller om vår värdinna glömt bort tiden men jag vet att det regnade och var ganska kallt. Påskliljorna som smyckade den mossangripna gräsmattan var det enda som lyste upp den grå dagern. Vad skulle vi göra?
Som tur var hade vi med oss en Svensson. (Namnet är fingerat.) Om bröderna Svensson sades allmänt att de är hälften apa, hälften människa och hälften Svensson. En Svensson är inte bara duktig, utan bäst i alla sporter, och bangar inte för galna upptåg och omöjliga utmaningar.
Efter ett undersökande varv runt huset upptäckte unge herr Svensson (uppskattningsvis så ung som 13 år) att ett fönster stod på glänt upp på andra våningen. En meter från fönstret gick stupröret. Unge herr Svensson klättrade helt sonika upp för stupröret, gjorde ett dödsföraktande aphopp med siktet inställt på det decimeterbreda fönsterbläcket i sten och klämde sedan in sin lilla smala lekamen genom fönsterspringan. En liten stund senare kom han välbehållen ut genom ytterdörren och kunde släppa in oss andra, och ytterligare en liten stund senare, så där förargansvärt liten, kom vår värdinna hem. Men hon fick aldrig veta hur vi tagit oss in.

Nu var vi ju inte i England för att idka fasadklättring eller ofreda kissande män utan faktiskt för att sjunga. Och sjöng gjorde vi. Bland annat stod vi utanför sydafrikanska ambassaden och sjöng afrikanska kampsånger. Det här var på apartheid-tiden och det pirrade faktiskt lite i magen när vi stod där och sjöng stämsång för full hals och gluttade på de allvarliga sydafrikanska men väldigt vita vakterna.
Två månader efter att vi kommit hem igen berättade räkkillen, som var så cool att han redan hade parabol och därmed tillgång till MTV som var en väldigt ny och ”het” företeelse, att han sett en video med Pet Shop Boys på MTV. Bandet hade åkt omkring i London och filmat på gatorna och bland annat filmat sydafrikanska ambassaden, precis under tiden som vi stod där och sjöng!

Sen var det ju det där med väskryckandet…

När vi transporterade oss i London var det naturligtvis tunnelbanan som gällde. För en ung bondtös var det ett spännande äventyr att hitta rätt, och hinna med, och se allt folk som likt ett myllrande lämmeltåg rörde sig i gångar och kulvertar. Jag var ju inte ensam utan hade min grupp att ty mig till men det gällde att röra sig ganska fort och inte komma bort sig i det underjordiska systemet.
Vid ett tillfälle kom jag lite på efterkälken. Dessutom rörde vi oss mot strömmen och det var riktigt svårt att hålla ögonen på de andra i min grupp. Jag blev lite rädd (okej, lite småskrämd då, eller rätt ordentligt uppjagad…) och började springande armbåga mig fram bland folkmassorna.
Rätt som det var råkade jag kroka in min arm i en handväska med tillhörande dam. Jag märkte det inte först utan fortsatte springa och drog därför med mig damen som föll omkull baklänges där bland alla springande ben.

Eftersom jag redan då var en mycket omtänksam, väluppfostrad, ödmjuk, inkännande och fantastiskt duktig flicka krånglade jag snabbt loss mig från den besvärliga väskan, framförde ett deltagande:
-Oh shit!
och sprang raskt vidare.

Guldgossen fyller år i november. Jag har bokat skolans jympahall för kalaset. Det är perfekt att vara i gymnastiksalen. Gott om utrymme, inga möbler att vara rädd om, bara ett enda stort golv att städa efteråt, och tillgång till en massa roliga redskap.

På lunchen gick jag till Hemköp och köpte en liter mjölk. På väg tillbaka till jobbet passerade jag godisbutiken. Där stod det att butiken skall upphöra och att allt godis såldes till halva priset. Jag köpte drygt 2½ kilo, för 90 kronor. Det blir nog tillräckligt tunga godispåsar till Guldgossen kalas.

Det blev mycket sång och musik i går.

Först var det ju förmiddagsgudstjänsten med parentationen. Vår pastor höll i den och talade så att jag tror alla i salen rördes till tårar, även jag. Som tur var sjöng jag innan talet så jag lyckades hålla mig från att gråta under sången. Förundersökningsledaren kompade på gitarr och han spelade ovanligt bra. Jag tycker (konstigt nog… Jag är inte alls partisk!) att Förundersökningsledaren för det mesta trakterar gitarren på ett utmärkt sätt men igår var det alldeles extra bra. Mycket känsla förmedlades av de vibrerande strängarna och jag fick göra mitt bästa för att ge så mycket inlevelse som möjligt jag också.

Efter gudstjänsten var vi ute hela familjen och åt lunch på stan. Förundersökningsledaren och jag lyxade till det med trerätters. Räksoppa med ostbröd, parmalindad kyckligenfilé med mozarella, hasselbakspotatis och rödvinssås och till efterrätt chokladpannacotta med kolasås och färsk frukt.

På eftermiddagen lämnade vi barnen hos vänner och återvände till kyrkan för att öva lovsånger till kvällen konsert/gudstjänst med Simon Ådahl. Simon anlände en och en halv timma före mötet så vi hann prata och fika lite tillsammans efter att han ställt in sitt ljud. Och framför allt hann vi be.

Jag var lite nyfiken på hurdan han skulle verka. Simon Ådahl har jobbat med musik i hur många år som helst. I många år var han gitarrist (eller om det var basist) i gruppen Edin-Ådahl. De har bland annat vunnit Melodifestivalen och speciellt bland kristna är det mycket välkända. Jag funderade på om herr Ådahl var en typisk Stockholmare, lite stöddig, lite trångsynt och lite för gå-påig.

Mina “farhågor” visade sig inte stämma. För det första är Simon Gävlebo. Bara en så´n sak. Aningen stöddig och kanske lite gå-påig var han allt, men mycket långt ifrån trångsynt. Mitt intryck är att han är en helt härlig människa som är och vill vara så lyhörd för Gud som möjligt.Simon Ådahl

Under gudstjänsten var vi tre kvinnor och min man, som ledde lovsången tillsammans innan predikan. Jag trodde det skulle vara lite pirrigt att stå och sjunga med en “kändis” som åhörare men det är ganska fånigt, om dock mänskligt, att tänka så.
Det är en helt annan sak att sjunga en “vanlig” sång och att sjunga lovsånger. Lovsång riktar sig direkt till Gud och med fokus på Honom har det ingen betydelse hur det låter. Gud lyssnar inte efter falska toner, Han lyssnar till tonerna från hjärtat.

Jag hade ju tänkt rapportera antalet spam per vecka. För att ha koll på om flödet ökar eller om det bara är som jag tror.

Under förra veckan (v 43) fick jag 1241 spam på jobbet.

I morgon förmiddag har den som vill ny chans att lyssna när jag sjunger. Förmiddagsgudstjänsten från Pingskyrkan sänds nämligen live kl 11.00. Jag kommer sjunga i början av parentationen, som i sin tur äger rum under första dlen av gudstjänsten, alltså någon gång mellan elva och halv tolv.

Om du blir nyfiken på hur det låter kan du lyssna via Lidköpings Närradios hemsida:
http://www.radiolidkoping.se

Vid frukostbordet idag berättade lilla Svalan att en kompis till henne en gång plockat upp en insekt och hållit i handen, och att insekten tappat ena benet, men att benet fortsatt att röra på sig.

Eftersom jag brås på min far (och hans bröder som alla är/var lika luriga) förklarade jag att enda anledningen för insekter att ha så många ben är att de ska kunna tappa ett elller två och ändå kunna gå.

Sen kom jag på att jag faktiskt inte ska ljuga för mina barn och dementerade mitt påstående.

Lilla Svalan började fundera på hur det skulle vara att ha så många ben. Tänk om man vore spindel och hade åtta ben. Hur lätt skulle det inte vara att slå krokben (jodå, nu har hon lärt sig rätt ord…) för sig själv då.

Och så den stora aha-upplevelsen:
Tänk om vi var en spindelfamilj och alla hade åtta tennisskor, åtta finskor, åtta foppatofflor, åtta vinterskor, åtta gummistövlar… Hur många skor skulle det finnas i hallen då?

Jag vill bara upplysa om att om man är sugen på något sött och gott, så hjälper det föga att äta en påse blandade nötter.

Fastighetsskötaren har låtit polera upp golvet i entrén in till mitt jobb. Det är ett fint gammalt stengolv, som nu ser ut som det är gjort av plast.

Jag undrar om han är nöjd.

Jag är så rastlös.
Det är jättejobbigt att bara sitta och vänta den tid det tar från det jag slagit telefonumret tills det svarar i andra änden. Det brukar ta mellan 10 och 20 sekunder och det är låååånga sekunder om jag inte har något att sysselsätta mig med.

Men jag har funnit räddningen.

http://www.sr.se/barn/spel/fruktspelet/

I går kväll ringde församlingens pastor och frågade om jag kunde sjunga en sång i samband med parentation på söndagens förmiddagsgudstjänst. Det är en av församlingsmedlemmarna som dött. Jag blev nog lite ställd när pastorn berättade det och kom mig inte ens för med att fråga varför församlingsmedlemmen dött. Jag lovade att sjunga i alla fall, så helt förvirrad var jag väl ändå inte.

Mannen som nu inte finns längre var en härlig människa, full av goda initiativ och vilja att förändra och förbättra. Han var en mycket duktig gitarrist och bra på att sjunga också. Han var med och drog igång ett samarbete med någon eller några andra församlingar i stan där frivilliga var ute på helgnätterna och serverade bullar och kaffe och fanns tillhands för ungdomar som ville prata.

Jag gissar att han var mellan 50 och 60 år.

För några veckor sedan såg jag honom ute på stan tillsammans med en yngre kille som också är med i församlingen. Jag gick med raska steg på väg till leksaksaffären för att försöka hitta en present till ett kalas lilla Svalan var bjuden på.
När jag fick syn på mannen fick jag en ingivelse att gå fram och krama honom och berätta att jag gillar honom.
Jag gjorde inte det. Blyghet och mitt stressade tempo fick mig att överge idén lika snabbt som den dök upp i hjärnan. Jag vinkade bara ett hej och stressade vidare.
Efter några steg kände jag att jag faktiskt borde vända om och gå tillbaka, ge den där kramen och säga de där orden.
Jag gjorde det inte ändå.

Och nu är det för sent.

Och nu HAGLAR det.

Det är så svårt att veta hur man ska klä barna på mornarna.
Hur kallt kommer det vara idag?
Ska det regna eller kommer solen lysa hela dagen?
Tänker de hoppa och springa och svettas? Eller kommer de stå i ett hörn av skolgården och frysa om tårna?

Nåja, de där sista frågorna har jag väl svaret på i och för sig, för det är full fart hela dagen.

Idag skulle Guldgossen ut på äventyr. “Wildkids – Den stora utmaningen” stod det på ett grönt papper som kom hem i fredags. Den stora utmaningen består så vitt jag kunde förstå i en heldag med vandring och olika uppdrag som dyker upp utmed vägen. Lappen anbeföll gummistövlar med tjocksockar, regnkläder, oömma kläder, fika, frukt och mycket dryck plus något att sitta på.

Guldgossen är ju tyvärr, till skillnad från mig själv, inte uppväxt på en bondgård och har därför inga stålhättade graningekängor att ta till när det vankas äventyr. Faktum är att det överhuvudtaget är väldigt skralt på skofronten just nu. Han äger ett par tennisskor som han använder i skolan, till vardags och till fint. Och så ett par IKEA-gummistövlar som egentligen borde vara snudd på för små men som med nöd och näppe gick att klämma ner ett par extrasockar i. Utan extrasockarna hade det nog blivit för kallt, men med extrasockarna kan det kanske bli för trångt. Jag kanske möts av klämda tår när jag åker och hämtar honom i eftermiddag.

För övrigt har jag sett till att han fått på sig mjukisbyxor under regnbyxorna och en superunderställströja, långärmad T-shirt och långärmad tröja under den tunna regnjackan. Jag har skickat med dubbla uppsättningar vantar och mössa och extrasockar.

När jag gick ut på lunchen lyste solen och det kändes riktigt varmt och gott. Jag tänkte genast på Guldgossen som förmodligen går och svettas i sina varma kläder och kniper med tårna i de onödiga gummistövlarna.
Sen kom det plötsligt en oväntad regnskur, just när jag stod och köpte ett par mysbyxor till Lilla Svalan för 40 kronor. Den gick över efter att jag köpt ullsockar till båda barnen för 20 kronor paret men jag hann skicka en ny tanke till Guldgossen och hans regnkläder och stövlar.

Jag undrar vad det ska bli för väder här i morgon. Kanske “snöfallande åska” som Förundersökningsledaren sa när han var liten och lekte meterolog.

Jag är nog lite dum i huvudet.

Tidigare idag ringde jag för att säga upp min prenumeration på mattidningen “Laga Lätt”. Det är en jättebra tidning. Alla recept är både lättlagade, snabblagade och utan allt för mycket fettbildande ingredienser utan att gå till asketisk överdrift.
Men kruxet är att jag hittills bara lagat mat efter ett enda recept i den där tidningen, och det betyget är väl sannare än vad jag tror att jag tycker om den.

Hur som helst så ringde jag upp kundtjänsten och ville avsluta prenumerationen. Då lyckades den väna damen i andra ändan trolla fram en 43%-ig rabatt på de kommande fem numren och hoppsan så var jag visst fortfarande prenumerant. Lite lycklig dessutom, för tidningen är ju bra, och 43 % är ju en rätt rejäl rabatt.

Hmmmm………………..

Men igår ringde en kille.
-Hej, jag ringer från Kalle Anka.
-Jag trodde inte Kalle Anka fanns på riktigt!
-Nej, jag ringer från tidningen Kalle Anka.
-Jaha, jag är nixad.
-Förlåt.

Det är ju så en telefonförsäljare ska tas.

Eftersom lilla Svalan hade lite feber i går så är jag hemma med henne idag också. Hon hade ingen feber på morgonen men jag får se dagen an innan jag bestämmer hur vi ska göra i morgon.

Idag är Förundersökningsledaren i Stockholm på mässa med jobbet. Han kommer inte hem förrän sent i morgon kväll. Det betyder bland annat att barnen förmodligen kommer somna i dubbelsängen tillsammans med mig i kväll och att jag inte kommer orka bära iväg dem till sina sängar.

Hur ska jag planera upp den här oväntat lediga dagen då?
Det finns såklart några måsten. Frukosten, det första måstet, är redan avklarat. Jag har tänt ett brasa också. Kommer jag ihåg att mata den då och då kan den få brinna hela dagen.
Andra måsten är lunch (pannkaka såklart) och middag (vi får väl se vad det kan bli för kulinariska läckerheter, köttbullar och makaroner till barnen kanske…) och så behöver jag vattna krukväxterna och sortera smutstvätt och vika tumlade handdukar.

Egentligen behöver jag handla lite också. Vi får väl se om jag orkar med det.

För övrigt tänker jag nog både pärla och kanske skära lappar till lapptäcke. Och så underhålla lilla Svalan förståss. Igår skrotade hon framför TV:n nästan hela dagen. Idag behöver det bli lite mer fart i henne tycker jag. Och i mig också faktiskt.