Zäta

Jag hade en något annorlunda dröm i natt. Vi hade en happening med jobbet och en tävling. Vi gjorde två lag och stod uppställda i var sin ände av en tunnel som gick under vattnet. Varje tävlande skulle spruta en ståle bröstmjölk från sitt ena bröst och sedan simma genom vattnet. Det lag som först fick slut på mjölk förlorade.

Jag fasade lite för att behöva visa upp mina bröst, men var ännu räddare för att jag skulle behöva simma genom den vattenfyllda tunneln.
I laget var vi blandat tjejjer och killar. Jag hann aldrig komma så långt i drömmen att någon av killarna behövde spruta mjölk. Det hade varit intressant att se annars.

I förrgår började jag få ont i en visdomstand. Höger underkäke.
I går blev det värre.
Vid tvåtiden hade jag så ont att jag sluddrade och ögonen tårades.
Det enda smärtstillande jag hade att ta till var mina migräntabletter. Jag tog en Diklofenac, och den hjälpte snabbt och effektivt. En enda liten tablett lyckades utplåna värken helt och hållet under åtta timmar.
Det får mig att fundera över vad det är för fel med mitt huvud egentligen. När jag får huvudvärk tar jag två tabletter av samma slag och fyller sedan på med ytterligare två efter någon timme. Ibland hjälper det, ibland inte.

Tillbaka till tanden.
I går kväll började det göra ont igen. Jag lånade lilla Svalans ficklampa och gjorde en occulärbesiktning. Jag kunde inte se några tecken på inflammation så jag drar slutsatsen att tanden växer och därmed försöker spränga sig fram under tandköttet.
Kvällstandborstningen tog en kvart. Jag blev helt skinnflådd bak i munnen, men det var meningen också. Nu borde tanduschlingen få mer utrymme att expandera på.

I dag har jag fortfarande ont, men ännu inte så illa som i går eftermiddag. Och nu vet jag ju vilket litet krumelurpiller som kan dämpa smärtan om det skulle behövas.

Jag klagade ju lite över utomhusregnet tidigare i dag.
Mina stackars tålmodiga blommor har länge lidit av brist på inomhusregn.

I kväll ger jag dem därför varsin välbehövlig och efterlängtad skur.

Jag var faktiskt på väg ut på lunchen. I dag bestämde jag mig för att det äntligen var dags att köpa penséer.

Men så fort jag kom utanför dörren upptäckte jag att det regnar. Stora, tunga, blöta droppar som dessutom efterlämnade en allt för kall efterkänsla på huden och i håret.

Jag gick in igen.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Såhär framför datorn finns ingen risk att jag blir frestad att äta en munk.

I dag cyklar jag inte. Kändes nästan lite lyxigt att ta bilen till jobbet. Det tyckte lilla Svalan också som utbrast:
-Vad länge sen det var jag åkte bil!

Det ska regna i dag. Därav utebliven cykeltur. Och så har jag bråttom hem. Det är Royaldag och intaget av kvällsmat/middag måste vara avklarad före fem över halv sex. Är svårt om man kommer hem strax efter.

Lilla Svalan hade hål i sockarna. Jag bad henne slänga dem.

Efter en stund kommer flickebarnet in på toaletten med sockarna i handen. Hon lyfter på toalocket och jag skriker:
-Neeeeej!

Lilla Svalan slänger sockarna på golvet i vredesmod, rusar ut från badrummet, slår igen dörren och sedan in i sitt rum där hon också slamrar igen dörren med ett förfärligt brak.

Jag suckar och konstaterar att vi har vår egen lilla vulkan i Zäta-hemmet. Och den får utbrott betydligt oftare än de isländska.

Buhäääaarrggh!

Mensvärk.

I dag bestämde jag mig för att ta det lugnt på cykeln. Inte bara trampa på, inte stressa, inte hetsa. Framförallt inte komma fram till jobbet genomsvettig och småäcklig.

Det gick bra ända tills jag kom nerför Lidensbacken och råkade cykla förbi en man. Han hade inte samma fart som jag och plötsligt kände jag att det skulle vara väldigt tråkigt om han cyklade om mig senare, eftersom jag nu cyklat förbi honom.

Alltså trampade jag på, stressade och hetsade.
Och kom fram till jobbet genomsvettig och småäcklig.

Dessutom krånglade mina växlar när jag skulle byta ner från femman till fyran, så karleländet cyklade om mig i höjd med lilla bäcken efter Tofta.

Familjen Zäta äter middag. Vid bordet sitter även lilla Svalans bästa kompis. De diskuterar Tandfen eftersom lilla Svalans tand är lös.

Kompisen: -Fast jag tror inte på tandfén!
Lilla Svalan: -Inte jag heller.
Guldgossen: -Men har ni inte sett henne?
Flickorna samstämt: -Neeeej!
Guldgossen: -Här hemma har vi i alla fall en som är stor och klumpig!

Alla tre barnen tittar på mig och lilla Svalans kompis stöter mig i sidan med armbågen och teaterviskar:
-Han menar nog dej!

Må vinden vända och all aska dra till Alaska.

Helgen i korthet:

Fredag kväll: Jag hämtade lilla Svalan hos bästa kompisen och tog med mig kompisen också. Vi åt taccos och sedan skjutsade jag tillbaka kompisen och lilla Svalan till hennes vän för övernattning.
Guldgossen och jag tittade på Talang och degade i soffan.
När Guldgossen gått och lagt sig såg Förundersökningsledaren och jag på Milleniumserien på TV.

Lördag: Upp tidigt för att göra dagsverke i Kaffestugan. En rolig dag. Vi var många som jobbade där och det var lite för lite för att göra men jag har ju inget emot att prata med folk och fördriva tiden så jag överlevde med bara ett visst mått av underkvävd frustration.
Förundersökningsledaren skjutades Guldgossen och en kompis till ett kalas och jag fick den stora äran att dra ut lilla Svalans lösa tand.
Senare på kvällen var det lilla Svalans tur att soffmysa med mig och Körslaget. Lilla Svalan fick sin vilja igenom och vi gjorde popcorn i vår “Big Popper” som Förundersökningsledaren fått som julklapp från jobbet något år.
När Guldgossen kom hem från kalaset övade han och lilla Svalan på att fånga popcorn med munnen.
Förundersökningsledaren och jag tittade på filmen Ransom och sedan var klockan som vanligt alldeles för mycket.

Söndag: Sovmorgon. I alla fall nästan. Förundersökningsledaren gick upp lite tidigare än oss andra eftersom han skulle ratta ljudet i kyrkan, men han är ju inte direkt av det tystlåtna slaget så jag vill inte påstå att jag SOV mig igenom morgonen men jag slumrade i alla fall lite.
Frukost i uterummet med barnen och sedan iväg till kyrkan och framme i tid. Trevligt!
Bra gudstjänst med skönsång och angelägen predikan. Kyrkkaffe efteråt och sedan hem. Vi fick med oss en vän till lilla Svalan och medan barnen lekte fixade Förundersökningsledaren och jag en god middag med hemgjorda nötfärsburgare och de rätta tillbehören.
Guldgossen och jag spelade en stund på vårt evighetsparti av Farbror Joakims fantastiska affärer – ett underbart spel som tyvärr gått ur tiden men som vi fått låna av Förundersökningsledarens bror.
Klockan sex på kvällen var jag tillsammans med tjejerna i Tillväxtgruppen hemma hos en av oss för fyra och en halv timmas intensivt scrappande. Det är så roligt! Men vår väns pedagogiska guidning lyckades vi alla skapa vackra kort.
Åtta minuter över elva landade min rygg på den efterlängtade spikmattan och jag somnade snart gott.

Cykelturen till jobbet i dag, en dryg halvmil, skulle ha varit riktigt skön om det inte vore för temperaturen. Solen lyser och himlen är blå, men det är långkalsongkallt. Och jag har naturligtvis inga kallingar på mig. Ingen tjock tröja heller.

Jag fick upp värmen till slut i alla fall.
Efter den långa Lidensnedförsbacken hann jag upp en dam i min egen ålder. Hon låg i vänsterkanten av cykelbanan så jag cyklade om henne på högersidan, alltså fel sida. Inte plingade jag för att förvarna heller för det fanns ju gott om plats att köra om på. Tre cyklar i bredd skulle inte heller varit några problem.

Problemet var i stället att just när jag började köra om fick damen för sig att hon skulle vingla över till andra sidan, den sida där jag just befann mig.
Det var bara ett litet “hooooo” från min sida som fick oss att undvika kollisionen.
Ett argt:
-Meh, oh Guuuud! fick mig att öka farten några knop.

Sedan cyklade jag som besatt resten av vägen till jobbet, i rädsla för att bli upphunnen av den förmodat och i så fall rättmätigt arga kvinnan.

Nu sitter jag svettig och andfådd men rätt nöjd och väntar på att klockan ska bli åtta och jobbet börjar för veckan.

I dag ska vi bli fotade på jobbet, för hemsidan. Det kommer en proffsigare fotograf (det är jag som tagit de tidigare bilderna på de anställda) och fixar både lite interiörbilder och personbilder.

Som en följd av detta gick jag upp tjugo över fem i morses och tillbringade avsevärd tid i badrummet. Först i duschen och sedan framför spegeln.

Jag har blandat någon brun smörja i min vanliga ansiktskräm för att få en lite lätt färgad ton i ansiktet. Sedan upptäckte jag att mina röda plitor ändå lyste igenom så jag duttade på min fina Mary Key-underlagskräm som “jämnar ut och ger lyster”. Tyvärr var den ju några nummer ljusare än hudtonen jag lyckats få med den bruna krämen men jag täckte raskt allt med puder.

Sedan borstade jag på rough (men jag stavade inte till det) på kinderna, haklinjen, hårfästet och en dutt på hakan.

Nu var det ögonens tur att få sitt. Först ett vitt streck i underkanten av ögat, innanför fransraden. Sedan ett brunt streck nedanför fransen, och längst ner på ögonlocket. Jag suddade lite med lillfingret eftersom det blev mera brunt på ena ögat. Jag tror inte det blev helt lika ändå men med all ögonskugga jag hittade så lär det inte synas.

Ögonskuggan var först guldvit, under brynen, sedan ljusblå på ögongloben och lite ovanför vecket, och så intensivt mellanblå på delen under vecket och mörkblå närmast fransen.

Och så maskara såklart.

Nu återstår bara att hoppas på att alla färgerna stannar kvar på sina platser till i eftermiddag när fotografen kommer. Jag känner att jag väldigt gärna skulle vilja klia bort några lager. Dessutom ser jag bara sudd på vänsterögat. Jag missade väl lite med maskaraborsten.

Nu vill jag ut och titta på askan från Island. Jag vet visserligen inte om den kommit hit än men det ser liksom lite mörkare ut ute nu. Jag har visserligen inte fri sikt utan tittar genom tre fönster och det är visserligen persienner för det yttersta fönstret men jag tycker i alla fall att det verkar lite mörkare.

Och nu har jag visserligen fikarast så jag kan visserligen gå ut.

Nu gör jag visserligen det.

Update:
Jag såg inte till någon aska. Bara vanliga moln.
Och jag borde införa en kategori som heter “svammel”.

Har kollat priserna på Granngårdens kragpallar. 199 kr för en obehandlad.

Det blir till att plocka fram stora plånboken – NOT!

I går kväll hände det. Det där som jag inte trott skulle hända mig. Som jag aldrig räknat med någonsin skulle inträffa.

Det var riktigt skönt. Jag njöt i fulla drag. Förundersökningsledaren märkte det med all önskvärd tydlighet.

*

Jag somnade på spikmattan. Och snarkade.

Jag blir så trött på min blogg.

Inte på själva innehållet, även om det kanske inte heller varit så inspirerande de senaste… tusen inläggen, men det är liksom tekniken bakom som strular.

Varje gång jag lägger upp ett nytt inlägg så får jag upp ett felmeddelande, och sedan slutar det vanligtvis med att jag på något mystiskt sätt får upp dubbla inlägg.

Påminnelse till mig själv:

Kolla in den här fotosidan!

När jag stod och räknade kassan i Kaffestugan i söndags kom plötsligt lilla Svalan inrusande i köket, kastade sig i min famn och grät översiggivet. Hon var så ledsen och orolig för sin två år yngre vän som fastnat i hissen i kyrkan.
Jag tröstade henne så gott det gick och förklarade att lilla M nog skulle komma ut snart och att hon inte behövde vara orolig. Jag hade hört de vuxna strömma till och förstod att lösningen inte kunde ligga allt för långt borta.

I måndags fick jag höra hur lilla Svalan betett sig innan hon kom inrusande till mig.
M´s mamma var om jag förstod rätt, den första vuxna på plats. Då stod lilla Svalan utanför hissen och talade till en halvhysterisk M:
-Var inte orolig M. Ta det bara lugnt. Ta ett djupt andetag!

Lilla Svalan hade lugnt och trösterikt försökt lugna den strandsatta och agerade helt rätt. Det var inte förrän hjälpen anlänt som hon själv släppte ut sina känslor och landade i min famn.

Jag är en mycket stolt mor.

Och M – jodå, hon kom snart ut ur hissen.

När jag kom hem från jobbet var det 38 grader i uterummet. Nu har jag varit och skjutsat Guldgossen till Royal och temperaturen har sjunkit till 34. Det är också skönt!

I dag har jag shoppat loss på torget.

Målet var att hitta ett par skor till vardera barn och en vårjacka till dem var.
Båda barnen behöver lite snyggare vårjackor och Guldgossen behöver ett par vardagsskor och lilla Svalan ett par finskor.

Vad hittade jag då?

Jo, skor fann jag, men bara till Guldgossen. Snygga bruna mockaskor med snörning. Han kommer garanterat vägra ha på sig dem i skolan för han är inte tillräckligt snabb på att knyta än. Dessutom är de så pass fina att jag nog tycker han kan ha dem som snygg-skor. Men det har han redan ett par så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag får inte lämna tillbaka dem heller. I och för sig så kostade de bara 50 kr så det kanske inte gör något om han har två par finskor att alternera mellan.

Några skor till lilla Svalan hittade jag inte.

Och inte hittade jag någon jacka till Guldgossen. Men jag köpte två likadana till lilla Svalan, en svart och en vit. Nu får hon välja vilken hon vill ha. Om de passar.
Jackorna kostade 40 kr/st och de får jag lämna tillbaka. Den surmulne mannen med barnkläder tar tillbaka allt utom underkläder och använda saker.

Jag hittade ett par pippigula jeans till lilla Svalan också, för 20 kr. Det ska ju vara färgglada byxor i vår berättade kollegan.
När jag ändå var i shoppartagen köpte jag en tunn luvtröja med dragkedja till mig, för 40 kr och en kortärmad svart topp med vidd nertill till mig, för 20 kr.

Det kan hända att min akuta förkylning inte är en förkylning, utan allergi. Jag har ju haft känningar även tidigare vårar, men inte kom jag att tänka på det när näsan och ögonen rann och huvudet kändes som en fylld snorballong.

I morgon börjar jag medicinera så får vi se.

Min mun vill verkligen ha glass just nu. Det ville den redan innan jag såg chefen segla förbi med en hel ICA-kasse full av glass.

Fast nu är det inte Piggelin, 88:an eller Nogger den vill ha. Min mun har blivit finsmakare på gamla dar och sitter och längtar efter italiensk yoghurtglass med skogsbär.

När jag tänker efter så kan det nog slinka ner en GB Sandwich också.

Det här var ovanligt.
Förkylningar brukar ju i alla fall enligt min erfarenhet oftast komma smygande, men för en kvart sedan blev jag fullkomligt påhoppad av en ont-i-halsen-och-snuva-och-aningen-mörbultad-förkylning.

Det ska bli spännande att se hur det här slutar.
Vår chef har i alla fall fyllt frysen i fikarummet med glass, så det finns lindring att få för min såriga hals.

Vilket nyhet tror ni kommer överst på Aftonbladets hemsida?
Jordbävningen i Kina eller Anna Ankas skiljsmässa.

Just nu är det Anna Anka. (Eller heter hon Annika?)
Intressepil!

Guldgossen är inte den mest väldiciplinerade läxläsaren i Zäta-familjen.
Just nu består hemuppgifterna av förberedelserna inför en redovisning om Lappland.

Guldgossen har skrivit en faktaspäckad uppsats och igår vid halv sex kvarstod nästan halva uppsatsen samt att ta ut stödord och provredovisa för en förälder.
Jag tycker ofta att Guldgossen tar lite för lätt på sina läxor. Han anstränger sig inte och skjuter gärna upp. Det hade han gjort den här gången också. Nu kände jag mig tvingad att plocka fram den stränga Zäta och bestämde att om han inte blev klar under kvällen så skulle han missa Royal som är i kväll.

Vid halv nio gav Guldgossen upp. Då hade han börjat ta ut några stödord men hade för mycket kvar för att orka. Gråtande lommade han upp till sitt rum.

Tio minuter senare kom han ner till köksbordet igen. Nu hade han bestämt sig för att klara av det. Jag såg en helt annan gnista i Guldgossens ögon.
Med min hjälp skrev han klart allting och gjorde en helt godkänd redovisning.

Jag är så stolt över min son, och bäst av allt: Nu är även Guldgossen stolt över sig själv!

Onsdag. Det betyder stressdag. Förundersökningsledaren är dessutom på mässa i Stockholm så jag får stressa själv.

Det verkar som om det inte blir så bra väder idag…

Update:
Jo, det blev det. Fint cykla-hem-väder också.

I dag var det skönt att cykla till jobbet.
Kommunen sopmaskiner hade hunnit bereda cykelväg för mig nästan hela sträckan.
Den klarblå himlen doldes visserligen av ett böljande molntäcke men det var ändå inte så kallt att jag förfrös några vitalare kroppsdelar.

Vägen kantades av kvillrande, drillande, kvittrande, jublande fåglar vars hejjarop fick mig att spurta åtminstone första delen av vägen.

Fortfarande återstår ganska många cykelturer innan jag ska känna mig nöjd. Min gigantiska rumpa konsumerar cykelsadeln på ett tämligen ofördelaktigt sätt.

Det är så häääärligt. Strålande sol från en klarblå himmel.
Visserligen lite kallt fortfarande, men om man bara litar till synintrycken och försöker blunda för snöhögarna så är det redan sommar.

Ändå har jag varit och hämtat resekataloger på lunchen. Förundersökningsledaren och jag är lite sugna på att göra en bröllopsresa till hösten. Då har vi varit gifta i 15 år, och det måste såklart firas.

Om man bortser från en natt som inte direkt var fullspäckad med sömn, så har den här veckan ändå börjat väldigt bra. Solen skiner och jag andas vår. Barnen var glada och harmoniska på morgonen och vi kom till skolan med tre minuter tillgodo.

Det är bara att hoppas att veckan eller åtminstone dagen fortsätter lika bra.

Vilket underbart väder vi fått. Det är bara 7-8 grader varmt i skuggan men riktigt skönt om man hittar en vindskyddad plats i solen. Jag har hittat en sådan plats på baksidan av vårt hus. Där har jag suttit ett bra tag och bara lapat sol och läst i min nuvarande bo; Craig Russells “Blodörn”.

Innan jag hamnade i solen tog jag en halvtimmas promenad för att smälta maten. Efter Kaffestugan hamnade vi tillsammans med goda vänner på Lidköpings pizzeria. Jag åt en “Palermo” som hade mozzarella, ruccola, olivolja, räkor och färska tomater.
Förundersökningsledaren åt en vanlig inbakad och barnen fick var sin hamburgertallrik. Förundersökningsledaren lurade på Guldgossen en 150 grams burgare men Guldgossen var karl nog att rensa tallriken.
På vägen hem pratade lilla Svalan om att hoppa studsmatta.
-Vill du hoppa med mig Guldgossen?
-Nej, då kräks jag nog!

Lyckligtvis har ingen kräkts. Guldgossen ägnar sig åt att samla fakta om Lappland till ett skolarbete och lilla Svalan hoppar studsmatta med en granne. Förundersökningsledaren har gått ner till kyrkan för att lyssna på konsert i kväll.
Jag är sugen på att fortsätta med lapptäcket till minsta Italienkusinen. Nu är det nästan bara quiltning och kantning kvar.
Jag är också väldígt sugen på att gå och lägga mig för jag har blivit hemskt efter-maten-slö.

Jag började rensa i den ena entrérabatten i går och hann nästan hela innan det var dags att gå in och laga mat. Planen för i dag var naturligtvis att fortsätta med rensandet.
Men nu är det rejält kallt ute, det blåser och urslar sig så jag är inte det minsta sugen. Dessutom vaknade jag med en otrevlig huvudvärk som hovrar illasinnat runt migränfläcken över vänsterögat, och det gör inte direkt mina föresatser intensivare.

Faktiskt tror jag att rabatterna får ge sig till tåls ett tag till, antingen tills huvudvärken går över eller det blir varmare väder.
Det finns mycket att göra inomhus också. Jag ska provgöra glassen till Falunsysterns bröllop för att mäta upp hur många personer en sats räcker till. Jag gissar på ca 10 portioner men det kan ju vara helt fel. Det skulle inte vara roligt att stå där dagen innan bröllopet och ha beräknat helt fel.

Men innan jag börjar störa mitt huvud med en massa vispande ska jag titta lite på när övriga familjen sätter upp studsmattan. De har fått förstärkning av en av lilla Svalans klasskamrater. Nu är barnen så studssugna att de gladeligen hjälper till att få den stora studsmattan monterad.

Lilla Svalan undersöktes noga i går. Jag uppskattar att man tar så väl hand om mina barn inom vården. Det enda vi råkat ut för som inte var så bra, var när Guldgossen fick en allergichock som 5-månadersbäbis och läkaren i Lidköping skickade oss på egen hand till barnläkaren i Skövde. Guldgossen kunde ha dött på vägen, men det visste vi inte då så vi opponerade oss inte.

Tillbaka till lilla Svalan.

En ögonsköterska gjorde diverse synkontroller och konstaterade att det inte är några fel på lilla Svalans syn. Lilla Svalan fick sedan ögondroppar som öppnade upp pupillerna och sedan gjordes fler undersökningar. Ögonsköterskan hittade inga som helst onormaliteter men gick ändå och vidtalade ögonläkaren så att även hon fick studera ögonbotten och synnerven innan man helt kunde utesluta ögonen som orsak till lilla Svalans huvudvärk.

Huvudvärken har dessutom kommit av sig en hel del de senaste två-tre veckorna. Tidigare kunde lilla Svalan klaga över huvudvärk fler gånger i vecka, speciellt på kvällarna, men nu händer det allt mer sällan.
Jag drar mina egna slutsatser om att det hänger samman med att hon äter bättre.

Ingen cykeltur i morses heller. Jag är för bekväm för att cykla i regn, särskilt med barnen. Det känns för bökigt med regnkläder.

I helgen kanske jag får lite motion i alla fall, eftersom det börjar bli hög tid att rensa bort vissenheten i rabatterna. Jag behöver benmjöla lökväxterna och fixa såbar jord och lite näring även i smultrontornet, och så ska häckarna ansas.

Under påsken träffade jag denna härliga pingla.

En supertrevlig, skönsjungande, uppsluppen, snygg och helt igenom fantastisk människa.
I dag upptäckte jag att hon bloggar också.

Jag ringer till Norge. Det är hopplöst. Jag förstår inte vad de säger och jag förstår inte hur deras telefonnummer hänger ihop.

Om man ringer ett företag i Sverige så kan det till exempel ha växelnummer 08 – 562 50 00.
En medarbetare har då direktummer 08 – 562 50 13 eller 08 – 562 51 63.

I Norge kan växeln ha nummer 1015. Bara!
Och ett direktnummer är 995 234 52.
Eller så är växelnumret 135 553 00 och direktnumret 587 567 120.

Jag förstår mig inte på norrmännen!
Tydligen är jag inte ensam.

När ska jag bli slemfri?

Jag har ständigt en tjock sträng seg sörja som sakta och opåverkad av mina harklingar kryper ner från bihålorna mot svalget och vidare ner i lungor eller i bästa fall magsäck.

Jag tog en liten kvällspromenad i går kväll.
Vilket underbart vårväder det var. Riktigt varmt och gott. Det var nästan så att knakandet från alla ivriga knoppar i skogen överröstade fåglarnas ystra konserter.

I dag jobbar jag till kvart över ett. Sedan ska jag skynda mig att hämta lilla Svalan på skolan och åka till ögonmottagningen på sjukhuset.

Lilla Svalan har haft mycket huvudvärk och efter en i mitt tycke allt för lång väntetid så har vi äntligen fått tid på ögonmottagningen för undersökning. Vi en enkel läsa-bokstäver-på-långt-håll-koll hos skolsköterskan upptäckte hon att synen försämrats sedan förra kontrollen. Jag måste erkänna att jag hoppas att lilla Svalan “bara” behöver glasögon så att det inte är något annat som ligger bakom huvudvärken.

De senaste veckorna har det hur som haver blivit bättre. Lilla Svalan har inte alls haft lika mycket ont i huvudet som tidigare. Då klagade hon varje kväll men nu är det bara någon gång emellanåt. Däremot tycker jag att hon hänger med huvudet över böckerna lite för mycket för att man ska tycka att hon har fullgod syn.

Lilla Svalan själv undrar hur snabbt hon kan få sina glasögon.
-Kan vi hämta dem i dag mamma, frågade hon mig i morses.
Jag har förklarat att hon kanske inte ens behöver glasögon.
-Ja, jag vet. Du har sagt det, men OM jag kan få glasögon, när får jag hämta dem då?

En beundrad klasskamrat har glasögon. Det är hela förklaringen till hennes iver. Och det är gott nog.

Nytt bottenrekord när det gäller att lämna barnen i tid.

07.30 börjar frukosten.
07.35 släppte jag av barnen vid skolan.

Jag gick fram till torget med intentionen att köpa penséer. Vita, blå och lila att pryda entrén med.

Väl framme på stan smög snålblåsten kring benen och jag drog jackkragen tätare kring halsen.
Plötsligt var jag inte alls sugen på att köpa några blommor.
Jag gick ett planlöst varv kring marknadsstånden men gav snart upp och promenerade tillbaka till jobbet.

Guldgossen är inne i en period av mardrömmar. Jag kan höra honom mumla och ibland till och med ropa i sömnen.

I natt kom han in till oss efter att ha drömt att han åkt färjan till Danmark. Det gick så höga vågor att han blev rädd.

Guldgossen sitter i köket och suckar över svenskaläxan.

-Jag är dåligast i världen! gnäller han.
-Sämst heter det! korrigerar jag.

Jag fick en spikmatta på posten.
Tre nummer av “I Form” och en spikmatta för 49 kr om man ska vara petnoga.

Nu har jag provat. Jag började med kläderna på för jag trodde att det skulle göra jätteont. Det är vad jag hört. Ont ska med ont fördrivas. Bla, bla, bla…

Det kändes inte alls så jag tog av mig till bara T-shirt. Det kändes fortfarande inte.
Alltså blev det till att näcka. Och nu känns det. Det gör inte ont att lägga sig på mattan. Snarare kliar det lite gôtt sådär, men när jag legat en stund börjar ryggen att pulsera, och det upplever jag som obehagligt.

Nu är jag ju inte dummare än att jag förstår att just den där pulserande känslan är bevis på att spikmattan funkar. Det är meningen att man ska få igång blodcirkulationen och låta endorfinerna flöda.

Nästa steg blir att lägga mattan på golvet och inte i den mjuka sängen. Då kanske jag ska börja om med T-shirten igen.

Jag testade också att spika mig efter badet i går kväll. Det kan jag inte rekommendera. När huden är porös och uppblött kan det gå hål. Och det är inte riktigt tanken.

Jag har erbjudit Förundersökningsledaren att testa min spikmatta, men han hävdar bestämt att som nybörjarfakir bör man börja med bara en spik.

Jag är glad att jag valde bort cykeln i morses. Dels hade vi aldrig hunnit och dels regnade det duktigt när jag åkte hem.

Tre skränande måsar satt på taket till Rörstrandslängan och ropade med hesa röster ut att våren är här.
Tre unga flickor gick med korta kjolar (så korta att jag inte ens såg dem), ljusa strumpbyxor och pumps och deklamerade med sin klädsel att värmen är här.
I gamla Rikets Sal bjöds sommarmöbler ut till försäljning. 850 kr för en “mormorsstol” i plast. Altanmöbler hör också vår och värme till.

Insåg i helgen att det faktiskt inte är särskilt långt kvar tills Falunsystern och hennes fästman står i kyrkan och svarar ja. Eftersom Förundersökningsledaren och jag är värdpar har vi en del att pyssla med innan dess.

Dags att sätta fart?!

Jag tror minsann både knoppen och kroppen hunnit vänja sig vid semesterlunken.
Att gå upp kvart i sex i morses kändes… annorlunda. Som om jag skulle göra något speciellt som krävde lång förberedelse.

Längre tid än vanligt tog det också. Jag var inte på skolan och lämnade barnen förrän 07.29. 07.25 är ultimat. Då hinner de hänga av sig väskorna och gå till frukosten tillsammans med de andra barnen. I dag fick de gå direkt till matsalen.

Nu är jag i alla fall på jobbet i god tid. Ska försöka ladda för en bra arbetsdag.

Våren har kommit, även hit till Lidköping.

I eftermiddag har lilla Svalan och jag tagit en promenad i området och tittat på snödroppar och krokus. Även i min trädgård har krokusen tittat fram, två vita snödroppar nickar med huvudena och tre små luddiga blåsippor kämpar fortfarande för att ta sig upp bland fjolårsbladen.

Det är rejält kallt i dag, men ändå känns våren i antågande.
Medan vi varit borta har nästan all snö smält bort i trädgården. Det är bara några strängar kvar bredvid häcken och en rejäl driva i skuggan på framsidan av huset.

Rådjuren har gnagt av barken runt om på äppelträdet. Det lär inte överleva. I fjol fick vi fyra fina äpplen och vi var så glada över att trädet äntligen var i gång. Eländiga rådjurseländen! Jag erkänner att jag inte har tillräckligt med empati för att hysa något medlidande med kräken trots vinterns förmodade svält.
Nu blir det bara till att sätta nytt.

Medan vi ändå är igång tror jag att jag ska försöka övertala Förundersökningsledaren till att satsa på några vinbärsbuskar också. Jag vill ha både en röd, en svart och en vit. Och så vill jag plantera ut rabarbern, om den överlevt vintern.

Jesus är uppstånden!
Ja, han är verkligen uppstånden!

I dag firar vi påsk. I dag påminner vi oss själva och varandra om att Jesus besegrade döden och genom sin död och uppståndelse ger oss evigt liv och evigt tillträde till Gud.

När vi var på gården och hälsade på Falunsysterns häst fanns där två små extra söta innevånare som Guldgossen och lilla Svalan genast blev förtjusta i. Det var ett lamm och en killing som följde oss överallt och var väldigt sällskapliga.

När det började bli dags att åka därifrån sa Guldgossen:
-Nej, nu måste vi åka, innan jag blir helt beroende av de här två!

Det är redan lördag. Vi har varit i Ludvika i tre dagar. Jag känner hur jag mer och mer förfaller åt dekadens. Det är nästan tur att vi åker hem i morgon. Några dagar till och jag skulle aldrig orka återgå till ett vanligt liv med vanligt tempo.

Inte för att vi varit sysslolösa, men livet har antagit en helt annan rytm än vardagslivet har.

I onsdags kväll kom vi hit, och åt god kvällsmat med vitlöksbröd och kex och ost.

På torsdagen åkte vi till Borlänge medan våra hyresvärdar jobbade. Vi var vid Kupolen strax före öppningsdags klockan 10. Sedan skrotade vi omkring där några timmar. Jag hittade genast Panduro-butiken och försåg mig med en liten påse mellandelar och en efterlängtad pärlhålsfil.
Ytterligare inköp begränsade sig till Åke Edwardssons sista Winterbok – “Den sista vintern”, och en skoputsarsvamp.
Modern hittade gummistövlar som var lagom snygga och lagom dyra och Förundersökningsledaren och Guldgossen köpte begagnade filmer.
Vi åt på McDonald´s och sedan åkte vi vidare till en av världens 813 (eller var det 812 eller 819) världsarv. I Falu koppargruva gick vi guidad tur och barnen var som vanligt eld och lågor och fulla av intresserade frågor som de spottad ur sig till den trevliga och pålästa guiden. Tyvärr var gruvmuséet stängt men vi blev ändå ganska nöjda med besöket.

Bredvid koppargruvan fanns ett café – Bagarstugan, och där fikade vi fantastiskt goda hembakade läckerheter av väl tilltagna mått. Ägaren gick även runt och bjöd på färska chokladpraliner.

När vi fikat klart for vi tillbaka till Ludvika och handlade allsköns diversesaker på Dollarstore, en billighetsaffär helt i min smak.

På kvällen bjöd Falunsystern och sambon på bröllopsmiddag och vi träffade sambons föräldrar och diskuterade menyn och lite annat kring det stundande bröllopet.

Långfredagen var ingen lång och tråkig dag. Vi började med att besöka kyrkan i Gräfsnäs där Falunsystern och hennes fästman ska gifta sig i sommar. Vi kikade också runt i den närbelägna festlokalen.
Sedan åkte vi på sightseeing i nejderna och tittade på olika övernattningsalternativ till sommaren. Vi hamnade på ett supermysigt vandrarhem där vi åt lunch. Räfsnäs tror jag det hette.

På eftermiddagen tog vi det lite lugnt, spelade spel och träffade Falunsysterns sambos bror och hans fru. Jag ska sjunga på vigseln tillsammans med nyss nämda fru och hon är fantastiskt duktig både på att lära sig sånger och lägga stämmor.

Halv fem var barnen, jag, Falunsystern och min mamma på bio i Ludvika och tittade på Draktränaren på 3D. Det var en ganska mysig film, med en hel del strämseleffekter. Lilla Svalan hade ont i ena armen efter att ha suttit och kramat mig hårt när det var som värst.

På kvällen åt vi hemlagad sushi. Förundersökningsledaren och barnen fick hämtpizza i stället. De uppskattar inte wasabins förmåga att bränna till i näsan.

I dag är det påskafton och vi har hunnit äta en rejäl påskfrukost och varit ute på landet och hälsat på Falunsysterns häst och en get och ett lamm och ett trevligt folk som bor på gården där hästen bor. Falunsystern är “bara” medryttare på en häst.

Nu ser vi till att barnen får ordenligt med lunch innan vi åker på 50-årskalas hos Falunsysterns sambos mamma.
I kväll gissar jag att det blir mys med Körslaget och i morgon åker vi hem igen.

Vi sitter på kinarestaurangen China i Örebro. Kyparen försöker ta upp vår beställning samtidigt som lilla Svalan har upptäckt att hon kan nypa skinnet på Förundersökningsledarens hand så att det ser ut som en mun.
-Titta här pappa, pappa, pappa, titta vad det ser ut som.

Till slut har även Förundersökningsledaren, trots uppenbara distraktionsproblem, lyckats beställa sin mat och kyparen går iväg.
Det är svårt att vara arg på lilla Svalan när hon är så söt men Förundersökningsledaren gör sitt bästa för att försöka tillrättavisa henne.
-Lilla Svalan, du får inte prata med mig samtidigt som jag pratar med kyparen.
-Vem är kyparen, frågar lilla Svalan förvånat.
-Det var ju han som stod här och skrev upp vad vi ska äta, förklarar Förundersökningsledaren.
-Jaha, säger lilla Svalan ännu mer förvånat. Jag trodde det var en präst!

När så den svartklädde prästen, förlåt, kyparen kommer med våra vattenglas tittar lilla Svalan uppmärksamt på honom. Och som den verbala lilla härliga unge hon är så försöker hon föra en trivsam konversation med honom.
-Jaha, alla ska ha vatten. Vad bra för dig att alla ska ha vatten. Då blir det inte lika svårt att hålla reda på vem som ska ha vilket glas.

Hon har såklart en poäng där, min logiska dotter. Men samtidigt tror jag nog att kyparen inte haft någonting emot om åtminstone någon av oss beställt något lite mer exklusivt.

Här är Falunsysterns recept på hemmagjord müsli:

Kör i matberedaren med knivarna:

½ dl valnötter, paranötter, pecannötter, pinjenötter, kokos och hasselnötter.
3 dl linfrön
3 dl solroskärnor
3 dl sesamfrön
ev 1½ dl kruskakli

Rör i 1 dl vatten och ½ dl rapsolja plus 3 tsk vaniljpulver och 1½ tsk salt.

Rör ihop och strö ut i långpanna. Rosta i 225 grader ugn ca 10 min.
Förvara i tättslutande burk.

Jag ser verkligen fram mot den här påsken. Den är så befriande kravlös och enkel. Allt är serverat och vi ska bara njuta av lugna dagar med umgänge och trevligheter.

Nu är vi lyckligt och väl framme i Ludvika. Jag körde till Örebro där vi åt middag på kinarestaurang, och sedan tog Förundersökningsledaren över ratten.

Falunsystern hade gömt påskägg åt oss alla. Det var barnsligt roligt att få smyga runt i hennes och sambons fräscha parhus och leta under bord och bakom kuddar. Ett rejält ägg, alldeles fullt av godis hittade jag, med bara mitt namn på.

Vi har pratat lite och ätit kvällsmackor och lilla Svalan har som vanligt hållit låda för oss alla. Nu börjar de överenergiska barnen lugna ner sig lite och det dröjer nog inte så länge innan vi gör kväll.

Försöker maila två recept till Falunsystern. Det vill sig inte så de kommer här:

Engelsk Ostkakeglass

Skål 1
Vispa 3 dl vispgrädde med 1 tsk vaniljsocker, inte för löst.

Skål 2
Vispa 3 äggulor och 2 dl socker pösigt
Rör i 85 g Philadelfiaost (ej light) men rör så lite som möjligt.

Skål 3
Vispa 3 äggvitor hårt

Vänd ner skål 1 och 2 i skål 3. Rör så lite som möjligt.

Frys.
Blir lagom till 4 pers om man inte är musätare

Chokladsås 4 pers

Smält 50 g smör
Rör i 2 dl socker
Rör i ½ dl mölk
Rör i 2 msk kakao

Koka upp men inte mer.

Guldgossen kom in till oss i natt. Han hade drömt en mardröm och behövde lite sällskap. Messershmittare får säga vad de vill, men jag tänker ha dörren, och sängen öppen för mina barn så länge de behöver det. Det är ändå en så begränsad tid av mitt liv som jag får “offra” för att kunna lägga en stadig grund av självkänsla och trygghet i deras liv.

Hur som haver. När jag somnade i går kväll gjorde jag det med en lätt huvudvärk molandes i högra tinningen. Alltså inte på migränpunkten.
Jag sov inte så bra i natt. Guldgossens besök gav för lite plats i sängen. Jag vill absolut inte råka väcka Förundersökningsledaren eftersom han har betydligt svårare att somna om än vad jag har. Alltså skuffade jag inte på Guldgossen för att han skulle bereda sig mer plats från Förundersökningsledarens sida av sängen. Och följdaktligen fick jag bara en liten remsa madrass att husera på i natt. För liten för att jag ens skulle kunna ligga på rygg och sova.

Gissa vem som hade ont i nacke, axlar och armar i morses? Och dessutom en tilltagande huvudvärk.
När jag kom fram till jobbet och hunnit jobba en halvtimma flyttade huvudvärken lite retsamt över till min migränfläck och annonserade att den minsann inte tänkte ge sig utan kamp. Så jag snodde en banan från en vabbande kollega och svalde två migräntabletter. (Jag är urkass på att svälja tabletter med bara vatten.)

Nu sitter jag här och känner mig lite konstig. Huvudvärken är dämpad men inte borta och jag är liksom avtrubbat likgiltig för omgivningen.

Jag jobbar bara till tolv, sen ska jag hämta ut ett paket på posten (om det finns kvar, jag har dröjt för länge) och raska hem för att duscha, packa det sista och kanske förhoppningsvis slänga i mig något att äta.
I eftermiddag drar vi iväg till Falunsyster och hennes sambo och hälsar på dem över påsk.

Jag önskar att jag vore otrött, ohuvudvärkig och o-ofräsch.

Välsignade vårregn!

Det har regnat större delen av natten. Jag har understundom legat vaken och lyssnat på regndropparnas muntra dans mot garagetaket.

I trädgården har snötäcket smält samman ytterligare och blottat en brun gräsmatta närmast huset.
När jag kommer till jobbet ser jag att isen gått i “älva”. Längst ute i mynningen, ute i Kinneviken, anar jag ett vitt berg av sammanpackad åis som ligger och väntar på att smälta eller forslas längre ut till sjöss.

Jag älskar våren. Jag älskar hoppet i knoppande träd och livsviljan i spjutformade blomsterknoppar. I entrérabatterna kan jag skymta små lila ludd under vissnade fjolårsblad. Grå snö i vägkanterna döljer fortfarande tussilagosolarna men jag vet att de finns där och bara väntar på att få glädja uppmärksamma resenärer med sitt guld.

Nu bjuder Arbetsledaren och Projektledaren sin personal på hemsnickrad påsklunch. Visst jobbar jag på världens bästa arbetsplats!

I morgon har Ester namnsdag.
På torsdag börjar the Easter.

I dag gällde det verkligen att anpassa hastigheten efter väglaget. Två plusgrader och nattfrost ger ett snorhalt Lidköping.

Fotbollsshorts till Guldgossen – 15 kr.
Vit jeansväst till lilla Svalan – 10 kr.
Vit kortärmad top med annorlunda linning i nacken, till lilla Svalan – 10 kr.
Vanlig vit t-shirt till lilla Svalan – 5 kr.
Svart långärmad t-shirt till lilla Svalan – 5 kr.
Svart kortärmad top med text och silverstjärnor, till lilla Svalan – 15 kr.
Blårutig kortärmad skjorta till Guldgossen – 30 kr.
Rosa nattlinne till lilla Svalan – 15 kr.
Vita snyggbyxor till lilla Svalan – 10 kr.
Set med tunika och tights i turkost till lilla Svalan – 70 kr.
Jättegosig långärmad tröja till lilla Svalan – 10 kr.
Blåjeans till lilla Svalan – 15 kr.
Blått batiklinne med silverpluppar till lilla Svalan – 5 kr.
Långärmad rosa Bratz-top till lilla Svalan – 15 kr.
Två böcker till Guldgossen – 10 kr/st.

Summa 245 kr.

Själva sålde vi kläder och saker för 418 kr. 20 % gick till omkostnader + 20 kr som deltagaravgift. Kvar efter avdrag: 314 kr.

Vi gick alltså med en liten vinst på 69 kr trots mitt massiva inköp. Inte illa pinkat!

Eftermiddagen har tillbringats hemma tillsammans med Guldgossen. Det blev tack och lov inget mer med hans magonda men det var väl vettigt att ge honom en dag hemma i alla fall.

Jag har inte direkt gått syssloslös utan har jobbat hemifrån några timmar.

Nu väntar mer jobb, med tvätt och kläder och lite packning inför Ludvikaresan.

Jag ringer hem med jämna mellanrum. För en timma sedan svarade Guldgossen mycket stressat:
-Mamma, du måste ringa. Man kan vinna 45.000.
-Hur då?
-På TV:n!

Kollegorna skrattar åt mig. Det kanske blir dyrare att läma Guldgossen hemma en förmiddag, än de pengar jag skulle förlorat om jag vabbat…

Nu har snopparna smält.

Ja, i Lidköping har vi inte rondellhundar utan rondellsnoppar.
Det är väl tonåringar misstänker jag, som på detta kreativa sätt busar till det lite grann.

Och en ståtlig, välerogerad penis på två meter, med tydliga pungkulor och en liten kvast av granris kring roten tycker ju åtminstone jag är ett betydligt bättre sätt att visa sin existens på än genom klotter och pangade rutor.

Guldgossen vaknade tidigare än nödvändigt i morses, och med magvärk.

Förhoppningsvis var han bara hungrig, men det onda gav sig inte direkt efter en macka så jag vet inte riktigt vad jag ska tro.
Maginfluensan florerar på skolan så det finns ju all anledning att frukta det värsta.

Just nu sitter jag på jobbet och Guldgossen är ensam hemma. Jag ska ringa hem en gång i timman och kolla läget, och åker naturligtvis hem om han blir värre däran. Jag har också lovat att åka hem till lunch, för även om Guldgossen kan fixa sig mackor på egen hand, så behöver han ju lite riktig mat. Om inte annat så för att få något att spy upp om det nu skulle bli så.

Senast lästa boken var Åke Edwardssons “Jukeox”. Nu har jag gett mig i kast med Anne Holts “Presidentens val”. Hittills är jag lite besviken. Det är så uppenbart vad som hänt presidenten att jag innerligt önskar att jag har fel. Jag får återkomma i ärendet när jag kommit lite längre.

Jukebox var däremot intressant. Det var en bok så långt från Edwardssons deckarserie om Winter, man kan komma. Lågmäld, eftertänksam och med ett annat språk än det ivriga drivet jag vant mig vid. Jag kan inte säga att det egentligen var sämre eller bättre, bara annorlunda.

Det skulle kunnat vara en cykeldag i dag. Vi har inte bråttom hem från jobb och skola. Förundersökningsledaren ska på Tillväxtgruppsträff med killarna och jag och barnen ska ägna kvällen åt att packa men för övrigt är det inget inplanerat.

Men så talar väderprognosen om regn och då drar jag genast öronen åt mig. Att komma till jobbet som en dränkt råtta tillhör inte de saker jag uppskattar mest i livet. Så klart att jag skulle kunna använda regnkläder, men då blir jag ändå lika våt, fast av svett.

Med endast 30 sekunder kvar till sändning sjönk jag andfådd ner på stolen i kyrkans lilla studio. Radioteknikern tittade roat på mig och undrade om jag missat sommartiden.
Det hade jag inte. Det var bara som vanligt – livet hade kommit i vägen.

Morgonens liv bestod av dusch, snabbfrukost och att skriva mitt manus till radiopåan. Det var i alla fall så jag hade tänkt det. Planerna kryddades upp med paketinslagning, sminkning av lilla Svalan som skulle, utklädd till papegoja, på barnkalas, och med ett litet gräl mellan Guldgossen och Förundersökningsledaren.

Trots alla fördröjningar kom jag i alla fall i tid och kunde berätta för radiolyssnarna, om dock med lätt flåsig stämma, om dagens gudstjänst.

I går kväll var jag iväg med 50 barnkläder och 5 par skor samt några DVD-filmer, leksaker och en cykelbarnsits till “Barnbytardagen”. Varför kallar man det så? Inte byts det några barn inte!

I förmiddags var jag på barnbytardagen och fyndade kläder till främst lilla Svalan. Jag shoppade loss för 265 kr och fick ganska mycket för pengarna.

Om en stund ska jag åka tillbaka igen och hämta hem det av våra grejer som inte blev sålt, och eventuell förtjänst. Det ska bli verkligt spännande och se vad som blivit sålt. Det kostar 20 kr att vara med och organisationen bakom tar dessutom 20 % av försäljningen, men med lite tur så borde jag ändå få med mig några hundralappar hem.

Rapport kommer så småningom.

Uppdate:
Vi fick 334 kr efter avdragna 20 %. Det betyder att vi fick sålt ungefär 1/3 av det vi kånkade dit. Livet har lärt mig att inte ha för höga förväntningar om man vill behålla sin grundglädje, så jag hade faktiskt överhuvudtaget inte tänkt på hur mycket som kunde sålts. Jag kan alltså inte säga om det var bra eller dåligt.

Kollegan som skulle följa med på 3D-Avatar följer inte med.
Dessutom gick hon och hennes medtävlare och vann över mig och min lagkamrat i veckans utslagstävling. Priset var ledigt med lön på skärtorsdag.

Surt kunde räven sagt om rönnbären.

MEN nu är det så att jag har lyssnat på Olof Röhlanders utmärkta föredrag med titeln “Tänk om det blir som man tänkt sig”.
Så jag gör som Ravelli; 1…2…3… Och hux flux är det en sanning att jag aldrig förlorat en tävling på jobbet. Och hus flux så får jag med mig en annan trevlig kvinna för att se Avatar i kväll.

Jag har huvuvärk, magkatarr och är riktigt trött.

Men i kväll ska jag och kollegan se Avatar, i 3D.

Jag råkar ringa fel och kommer hem till en äldre (mycket äldre…) dam.

Följande samtal utspelar sig:
-Hallå!
-God dag. Mitt namn är Zäta. Har jag kommit till Bilia?
-Hallå?
-Har jag kommit till Bilia?
-Jag hör inte.
-Har jag kommit till Bilia? (Börjar inse att den här knarr-tanten inte jobbar på Bilia, och med högsta sannolikhet inte har jobbat någonstans alls de senaste hundra åren.)
-Du får tala högre.
-Jag har nog ringt fel.
-Vad säger du, du hörs inte.
-Jag ber om ursäkt, jag har nog ringt fel.
-Men tala högre människa. Du hörs inte!

Till slut talar jag jättehögt och säger:
-Jag ber om ursäkt, jag har ringt fel.
-Skrik inte åt mig!

Ni kan inte ana vad som hänt! Ni kan inte gissa vem jag fått mail av!

Här är en ledtråd.

Guldgossen fick en godnattkram av mig i går kväll men jämrade sig lite innan jag släppte taget.
-Vad är det Guldgossen, frågade jag med orolig mammamin.
-Jag har ont i min nack… del!

Han är så smart mitt lilla frö. Jag tycker själv att det allt som oftas är mina nackdelar jag lider av mest.

I går var jag till sjöss!

Jobbet anordnade mässa ombord på en färja och jag var med som fotograf/reporter.
Mässan blev riktigt lyckad. Både utställare och besökare verkade nöjda och glada.
Själv var jag gladast över att träffa min kusins sambo. Jag har inte träffat varken honom eller kusinen på flera långa år, men upptäckte genast att de är lika trevliga som jag minns.

Med på mässan var några namnkunniga föreläsare och moderator för dagen var Karin Klingenstjärna. Hon är ledare för Damorkestern och har varit kapellmästare i “På spåret” under många år.
I avslutningen av mässan avtackades hon av vår VD och de samspråkade lite uppe från scénen. Plötsligt pekar hon på mig som står lite vid sidan av folkhavet och dokumenterar och så frågar hon:
-Vem är det där?
Vår VD svarar på fullaste allvar:
-Det där är Bingo.

I går kväll var jag riktigt duktig.

Jag bakade fyra skånelimpor. De blev inte helt oävna. Vi smakade till frukosten.
Jag vattnade blommorna.
Jag vek ihop att barnkläder som ska till försäljning på lördag och förpackade dem i påsar sorterade efter storlek.
Jag gjorde ytterligare ett par örhängen. De här ska bli presenter till en 50-åring.
Jag la mig (visserligen sent) med tensapparaten någon timma för att förhindra huvudvärken.

Jag har fastnat i en negativ trend när det gäller mornarna. I går lämnade jag barnen 07.34. I dag 07.37.

Med tanke på att frukosten börjar halv åtta så är det definitivt i senaste laget.

Jag börjar tro att jag kanske inte är fullt så bra på att baka som jag tror.

I kväll bakar jag skånelimpor. Enligt receptet skulle det vara 2-3 dl vetekross och 2 kg rågsikt eller vetemjöl i degen.
Jag hittade ingen vetekross, men väl krossat linfrö. Det blev bara en tredjedels deciliter så jag grävde lite djupare i gömmorna och hittade vetegroddar. Det borde ju vara ungefär samma sak. Jag tog det lilla linfröt jag hade och fyllde upp med vetegroddarna. När jag hällt ner blandningen i degen fick jag se att vetegroddarna gick ut i maj 2008.

Efter en förnyad djupdykning i skafferiet hittade jag till slut även vetekross. Då var det för sent, och tur var väl det för vetekrosset gick ut 2006.

Jooo, jag är ju lite av en tävlingsmänniska ändå…

Jag skulle kunnat cykla till jobbet i dag. Men det regnar. Och lilla Svalan har avslutning på handbollsterminen klockan fem. Då spelar de match mot årskullen över. Om jag cyklar hinner jag inte i tid till att hejja på.

Och gissa om det är viktigt att jag är där och tittar när jag missar dansuppvisningen på torsdag!

Den här dagen började inte så bra. Alla var trötta och ledsna och jag har huvudvärk och lilla Svalan har växtvärk och Guldgossen var för morgonseg och Förundersökningsledaren var matt i benen.

Jag upptäckte att jag missat dra ur innersulan i lilla Svalans blöta kängor, så de fick stanna hemma.
Lilla Svalan hittade ett inbjudningskort till födelsedagskalas och jag gjorde bort mig genom att säga att hon inte kan gå.

I stort sett allt var fel.
MEN jag ryade inte på barnen utan var lugn och tålmodig.
Morgonelände – Zäta 0-1

I kväll har jag inte bara ätit våfflor, sorterat barnkläder, vattnat blommor, nattat barn och facebookat.

Jag har pysslat lite också.

Ett par väldigt kristna örhängen till mig själv.

Köpt mig ett par nya skor på lunchen. Reebok Walking.
De gamla var rätt utslitna. Särskilt den högra där hälkappan var helt förstörd och innanmätet i skon skavde hål på min hälsena. Inte skönt!

Skorna kostade 499, men 399 med Stadiumkort.
Nu har jag Stadiumkort…

Det kunde blivit en cykeldag i dag, för vi har inget inplanerat i kväll. Men så blev Förundersökningsledaren tvungen att åka på tjänsteresa, och jag blir tvungen att hämta barnen, och så blev det ingen cykeldag.

Eftersom det är uppför på hemvägen måste jag sluta jobbet alldeles för tidigt om jag ska hinna cykla om hämta barnen.

Dessutom är detta menscykeln´s (se där, en annan cykel) största blödardag och då känns det inte skönt att cykla. En stilla promenad på lunchen passar betydligt bättre.

Det är som jag befarade. Facebookandet har menligt påverkat bloggandet. Jag känner inte alls samma sug efter att kreera ett inlägg här när det räcker med en mening på FB för att få ur mig verbalspyan.

Det är söndag.
Planen för dagen var gudstjänst och sedan trivselumgänge med Tillväxtgruppsvänner och våfflor.

Men barnen är fortfarande inte helt kuranta så planerna har ändrats.
Förundersökningsledaren är ensam i kyrkan. Han sköter ljudet. Helt ensam lär han väl inte vara i och för sig, men ensam representant från Zätafamiljen.

Jag har funderat på att baka. Jag har en massa jäst i kylen och mjöl i skåpet. Det är gott med färskt bröd. Och billigare. Och man känner sig som en riktigt kvinna när man bakar… men jag vet inte om jag ids. Mensvärken lägger lock på alla goda initiativ.

Jag har lovat lilla Svalan att vi ska titta på Skattkammarplaneten på förmiddagen. Kanske jag gör det och blir så försoffad att jag känner mig tvungen att baka i eftermiddag.

Pizza. Det är något familjen Zäta gillar. Till och med lilla Svalan tycker det är gott. Särskilt när hon som i kväll får baka den själv.

Förundersökningsledaren satte degen i morses. Den ska ju helst stå och jäsa så länge som möjligt.
I kväll har vi skurit skinka, tomater, mozarella och anannas. Hackat lök och vitlök och plockat fram Willys goda tomatsås.

Lilla Svalan har bakat ut degen. Med rent av proffsig hand har hon kavlat till perfekt runda pizzabottnar. Jag är mycket imponerad, och förvånad. Och nästintill lite avundsjuk. Hon gör det bättre än jag. Kan det vara den nya tupperwarekavelns förtjänst?

I dag har jag tillbringat den mesta tiden i kyrkan.
Jag har fixat för- och eftermiddagsfika till lärljungaskolanslärljungarna.

Däremellan var jag ute en sväng på stan. Jag letade regnkläder till barnen och insåg förskräckt att “min” torggubbe mest säljer kläder för barn så är lite mindre än mina. Han hade bland annat jättebra regnoveraller. Som ett regnställ, med fleecefoder, fast en hel overall. Perfekt för barn som leker med hela kroppen, som till exempel lilla Svalan. Billiga var de också, bara 100 kr, men för små.
Han hade också regnställ i samma kvalisort, tvådelade och skönt vårgröna, men också där låg lilla Svalan en storlek över största storleken. Trist- för de var ännu billigare, bara 60 kr.

Jag tog mig samman och gick till Lindex för att se vad de kunde erbjuda.
De hade ungefär samma regnställ som på torget. Tvådelat med fleecefodring, fast i en tråkigare färg. Och till ett betydligt tråkigare pris. Bara jackan kostade 349 kr.

-Det bidde inga regnkläder idag.
-Vad bidde det då då?
-Det bidde en huvtröja var till barnen och ett jättemjukt gossigt tyg. Ovanligt kostsamma för att vara från torghandlaren, 50 kr/st. De kan vara för stora också, men torgmannen låter en alltid byta, eller få pengarna tillbaka.

Det bidde också två par örhängen. Ett par till mig och ett par till kollegan, om jag råkade hitta rätt färg. Hon behöver ett par petrolblå. Helst ska det nog vara pärlor, men jag hittade ett par med små stenar i stället.
Örhängena köpte jag däremot inte på torget, utan strax bredvid.

Nu var det färdigdansat för Willy. Jag tycker att det är helt rätt par som står mot varandra i finalen, men jag måste erkänna att jag verkligen har uppskattat Willys deltagande i Let´s Dance. Han har förgyllt fredagskvällarna med sin försiktigt självklara personlighet, sin rättframma humor och sin envisa kamp att få gammelmanskroppen att böja sig till omöjliga figurer.

I kväll tycker jag att Willy såg trött ut. Han praktiskt taget bad folk om att inte rösta på honom, utan att säga det med ord.

Klockan 14.00 var det annonserat brandlarmstest i huset. Vi tidigarelade fikarasten en halvtimma och satt och pratade om hur duktiga våra barn är när det gäller larm, vad man ska göra om det brinner och vilket nummer man ringer (112 alltså, inte till mamma…)

Kollegans son hade haft brandgenomgång på dagis och kom hemspankulerandes med bister min. Han såg nämligen inte till många brandvarnare och konstaterade att:
-På dagis har vi minsann sju brandvarnare!

Jag knöt an till samtalet med följande påstående:
-Hos oss har vi larm för allt möjligt. Brandlarm, inbrottslarm… och serveras det nån äcklig mat så tjuter lilla Svalan i högan sky!

Hädanefter är tisdagar och fredagar mina cykeldagar. Och kanske också någon måndag emellanåt.

Dagens cykeltur var betydligt smidigare än den i tisdags.
Den förrädiska isen hade smält undan, växlarna hoppade i som de skulle (ja, efter lite trixande i alla fall) och bromsen tog efter bara några lufttramparvarv.

Jag tror Förundersökningsledaren varit i farten men jag kommer inte ihåg om jag bett honom eller om han förstod av sig självt, efter att ha hört mitt klagande.

Idag var det också betydligt varmare och jag hade förberett mig bättre, genom att ta på mig tunnare vantar som jag inte behövde plocka av förrns efter 4/5-delar av vägen. Jag hade också lagt ned en frächs deodorant i väskan, och den kom väl till pass när jag kom fram till jobbet.

*

MEN just nu regnar det ute, och några regnkläder har jag naturligtvis inte fått med mig.

Mmmm vilken god lunch jag gav mig själv i dag.

Sallad bestående av salladshuvve, gurka, körsbärstomater, paprika, cheddarost och avokado. Inte mycket till protein men väldigt gott.

Ibland är less more.

Lilla Svalan tycker det är jättekul att dansa. Hon har rytmen i blodet och en smidig kropp, som gjord för extroverta rörelser.

Förra terminen hade fritidsbarnen chans att dansa disco en timma varje vecka, under ledning av några äldre elever. Lilla Svalan var såklart med och hade jätteroligt. Ända tills hon fick veta att de skulle ha uppvisning. Hon tvärvägrade, ville absolut inte visa upp sina färdigheter, agera inför publik. Hon blev till och med så avskräckt att hon inte var med på de sista danslektionerna.

I år har fritidsbarnen fått chansen igen.
Lilla Svalan och jag hade en lång diskussion innan hon slutligen bestämde sig för att vara med. Nu dansar hon hiphop och kommer glädjestrålande hem varje torsdag och visar oss vilka moves hon lärt sig.

På torsdag nästa vecka är det uppvisning. Lilla Svalan har sagt att hon vill vara med, efter att jag dyrt och heligt lovat att komma och titta. Vi har båda sett fram mot detta ganska länge. Jag, eftersom jag verkligen vill se min graciösa dotter dansa, och lilla Svalan för att hon fattat modet att utmana sig själv och dansa för publik.

På torsdag nästa vecka tillbringar jag hela dagen till sjöss. Mitt företag har anordnat en mässa ombord på en färja och jag ska följa med för att fota och intervjua. Jag kan inte välja bort det uppdraget eftersom det varit bestämt sedan länge, men jag känner två personer som kommer bli mycket ledsna och besvikna; Lilla Svalan och jag själv.

Återigen slutar en måltid hemma hos familjen Zäta på samma sätt.

Lilla Svalan gråter för att jag och Förundersökningsledaren tjatat på henne.
-Ät nu.
-Ät nu.
-Ät nu.
-Ät nu.
-Ät nu.
-Ät nu.
-Ät nu.
-Ät nu.
-Ät nu.
-Ät nu.
-Ät nu.
-Ät nu.
-Men skynda dig och ät nu.
-Vi ska snart åka. Ät upp någon gång.
-Varför har du inte börjat äta förrän vi andra ätit klart?

Och efter att vi lugnt och sansat och med oändligt tålamod försökt lirka igång lilla Svalan till att äta allt medan klockan obönhörligen tickar vidare, så brister det.
Jag vrålar åt henne att ÄTA!
ÄT NÅGON GÅNG DÅ MÄNNISKA!

Och lilla Svalan gråter för att vi är så elaka, och för att vi tjatar så, och för att hon får ont i huvudet när vi skäller på henne. Och när det inte går att gråta mer för det så fortsätter hon att gråta för att det är så högljutt i matsalen på skolan, och för att Guldgossen får vara hemma sjuk och inte hon, och för en massa saker som inte alls hör hit men som kan få henne motiverad till att fälla ytterligare några liter tårar.

Suck.
Barndomen är svår, särskilt för dem som står bredvid och ser på.

Guldgossen är igång med matteläxan. Jag markerar hur långt han ska räkna innan vi tar paus. Första “lektionen” klarade han på 10 minuter. Well done!

Under pausen har vi spelat maxiyatzi. Jag vann överlägset och hade verkligen tur med tärningarna.

Guldgossen fick feber igår och har feber redan nu på morgonen. Det bådar ju inte gott.
Men i morgon kan förhoppningsvis Förundersökningsledaren vara hemma, så att jag hinner ikapp mig lite på mitt jobb.

När jag lämnade lilla Svalan på skolan hämtade jag samtidigt lite läxböcker till Guldgossen. Nu “slipper” han att bara ta det lugnt idag.

Själv ska jag kanske märka upp lite barngrejjer för försäljning, och förhoppningsvis även sy på mitt lapptäcke.