Zäta

Hjälpars vad trött man blir av att handla.
Vi har varit i Skövde och handlat lite grejjer inför semesterresan. Kläder, kassar, gas, sandaler, ritblock, konserver…

Men nu är jag jättetrött. Jag behöver kolka i mig en liter vatten och rycka upp mig så jag kan göra Förundersökningsledarens tårta och koka klart saften och vattna lite varstans.

Varför heter det menopaus?

Menopausen är kvinnans sista mens, inte alls någon paus.

Varför har man över huvud taget (ska det särskrivas?) mens. Där tycker jag att Gud faktiskt kunde kommit på något lite bättre. Förmodligen är det jättsmart och klurigt uttänkt, men jag kan inte riktigt förstå på vilket sätt. Mensen är bara ett elände!

Just nu ser jag fram mot menopausen. Fast minskad östrogenproduktion men urholkat skelett, ökad risk för hjärtinfart och en massa hår i ansiktet är inget jag längtar efter precis.

Väckt halv nio-nio med sång, paket och chokladdoppade jordgubbar. I paketet fanns en beige kortärmad skjorta och en matchande gråbeige tunnare tröja. Guldgossen hade skrivit ut ett “kort” på datorn.

God frukost med tunnbrödsrulle fylld med en röra av grillad kycklingfilé, kokt färskpotatis, fetaost, soltorkade tomater och lättcremefraish. Förundersökningsledarens eget påhitt.

Klippt gräset.

Lunchrast med smultron och jordgubbar och risgrynsgröt av panamaris och torrmjölk. Ett litet expriment inför semesterresan. Smakade mest mannagryn och vanligt kokt ris. Inte så lyckat.

Lugn eftermiddag. Jag gjorde tårta och födelsedagsbarnet lekte med barnen och tittade på ett avsnitt av 24.

Uppvaktad av mor och far samt Västeråsbror med familj. Vi bjöd på enklast möjliga mat: Melon till välkomsttilltugg. Sedan två färdigmarinerade flintastekar med olika smak på grillen, köpt potatissallad uppblandad med äpple och färskpotatis, bara färskpotatis till barnen, grönsallad med paprika, tomat, gurka, isbergssallad, majs och vattenmelon. Lite tillbehör i form av fetaost, oliver och grillad inlagd kronärtskocka.

Lek i trädgården. Riddarspelet. Studsmatteuppvisning för alla frivilliga. Frun (det vill säga jag) tog gladeligen hand om disken.

Kaffe och tårta.
Och när jag kommit så här långt i redovisningen vill jag poängtera att jag faktiskt är ganska bra på att göra tårta. Idag tog jag en köpt nio-kronorsbotten (hejja Willy´s). Första lagret bestod av kokmarsankräm och slantade jordgubbar som stått och gottat till sig med lite socker sedan igår kväll. Andra lagret bestod av en röra av marsankräm, köpt jordgubbssylt och vispgrädde. Dekorerad med bara vispgrädde och stora jordgubbar. Somrigt så det förslår. Snabbt och enkelt men väldigt gott.

Nu har gästerna åkt hem och jag håller på och kokar rabarbersaft. Förundersökningsledaren, för det var ju honom det här inlägget skulle handla om, försöker lägga barnen. Det är lättare sagt än gjort. De är rätt egensinniga varelser och särskilt lilla Svalan har en förmåga att kunna dra ut på saker i det oändliga.

När allt är klart för kvällen ska vi titta på gårdagens avsnitt av “V” och äta upp den sista lilla biten tårta.
I morgon ska vi fortsätta planera semesterresan och sedan ut på inköpsrunda för att skaffa sandaler till Guldgossen och kanske lite annat vi kan behöva, mer tårtingredienser till exempel. Förundersökningsledaren vill såklart bjuda arbetskamraterna på tårta och jag gör gärna en till.

http://jeskommunikation.blogspot.com/

Vill ni se mina barn?

http://svtplay.se/t/112232/midsommar_pa_lacko_slott

Hoppa fram till klockan står på:

01.20 Här kommer Guldgossen inhoppande med röd tröja upp i högra hörnet av bilden. Han släpar med sig lilla Svalan som har rosa tröja på sig.

09.00 Guldgossen har tagit av sig tröjan och flashar nu sin röda “Håll Sverige rent”-T.shirt. Han står strax till höger och bakom Doreen. När kameravinkeln byts hamnar han mellan de pratande flickorna. Och så kliar han sig i högerögat… och vänsterögat.

16.31 Guldgossen skymtar igen bakom folkdansarna.

Skulle jag mot förmodan orka titta igenom hela programmet igen så ska jag peka ut fler ställen där Guldgossen är med. Även Förundersökningsledaren och lilla Svalan kan upptäckas med ett vältränat öga, och till och med jag själv, helt svartklädd, som sitter och klappar takten på vår picknickfilt som en liten prick.

Var just ute i trädgården och plockade den första litern jordgubbar och smultron. De är mycket godare än de jag lyckades köpa igår.

Vår första liter kommer inte hamna på någon födelsedagstårta eller i någon annans mun än i min och Förundersökningsledarens och barnens. Jag tänkte att vi skulle han en egen liten provsmakningsstund.
Det finns tre sorters jordgubbar varav den ena inte mognat än, och så två sorters smultron.Smultronen har blivit riktigt stora i år, i alla fall de vita. Men det här är jordgubbar…

Jag står i köket och fyller diskmaskinen. Tittar ut i trädgården där Guldgossen just hoppar studsmatta.

Men vad skådar mitt norra öga! Gossen streakar. Raggarräv. Flashar rådjursrumpan!

Eländiga Rana! Hoppas innerligt att inga grannar tittar.

http://ranashorisont.blogspot.com/2009/06/moona-mera.html

Idag fyller Förunderökningsledaren 37 år.

Just nu klipper han gräset.
Känns som om jag kanske inte riktigt lyckats ge honom en kanondag!

Vi var på Läckö och firade midsommar.
Förundersökningsledaren hade gjort i ordning jättegoda kyckling- och färskpotatiskmackor till lunch som vi hade med oss dit och vi satt på en filt i gröngräset och hörde Trippel and Touch samt Jessica Andersson och Hanna Holgersson sjunga och spela.

Och det var filminspelning. Lite spännande och roligt att se hur det gick till.

När stången skulle resas stod vi en bra bit ifrån så Förundersökningsledaren hivade upp lilla Svalan på axlarna för att hon skulle se bra.
Efter en stund kom en kamerakille springade till oss och sa att lilla Svalan låg mitt i bild och skymde scenen.
Och sedan meddelade “studiomannen” att man fick ta ner stången igen och göra om hela resningsproceduren. Han sa visserligen att första försöket bara varit en “generalrepetition” men familjen Zäta har sina starka aningar om att det var lilla Svalan som orsakade att stången för första gången i Läckös historia fick resas två gånger.

I kväll har vi tittat på entimmesprogrammet i SVT. Det första vi får se är Guldgossen och lilla Svalan som står bakom Doreen och tittar på när hon gör sin första prata. Sedan håller sig Guldgossen framme på flera ställen. Han är inte lätt att missa i sin röda “håll Sverige rent”-t-shirt. Övriga familjen skymtar också, men kanske mest bara för att vi vet vart vi satt.

Guldgossen och lilla Svalan är mycket nöjda med att ha varit med på TV och jag skrattar när jag tänker på att 1,2 miljoner tittare har sett Guldgossen peta sig i ögonen bakom Doreen.

Julafton är risgrynsgröt och skinka.
Påskafton är ägg och godis.
Midsommarafton är sill och jordgubbar.

Och om man nu inte tycker om sill så är jordgubbarna verkligt viktiga.

Lilla Svalan och jag for för att plocka jordgubbar klockan tio i morsen. Vi började vittja Råda självplock.
Redan vid vägen satt en stor skylt om att jordgubbarna var “slutt”. Så vi fortsatte till Truve. Där hann vi parkera innan vi såg skylten om att “Jordgubbarna är tyvärr slut på grund av det kalla vädret.” Vi såg dock en hel del människor i rörelse bland raderna så jag klev ur bilen och frågade om det verkligen var slut. Jodå, det var det, men om man ville kunde man få gå och leta på eget bevåg.
Jag tog med mig lilla Svalan och vi gick ett varv men hittade inga röda bär, så vi gav upp och bestämde oss för att åka in till stan för att se om vi kunde köpa några liter färdigplockade.

Första anhalten blev torget där kommersen var i full gång. Vid grönsaksstånden såldes tyska gubbar för 45 kr/liter. De var lika lite röda som de jordgubbar vi ratat tio minuter tidigare i Truve.

Nästa stopp fick bli Åhléns. Glädjen var stor när jag såg att det stod två ungdomar och sålde Vara-bär utanför ingången. Kön var visserligen lång och regnet hängde i luften men jag ställde mig förhoppningsfullt och väntade.
När jag nästan var framme såldes sista litern till kvinnan framför mig i kön.
Jag och ytterligare en ytterst köpsugen kund dröjde kvar en stund och lyckades få köpa var sin liter halvmosade bär som ungdomarna skrapade ihop av de gubbar som trillat ur kartongerna och hamnat i fraktbackarna.

Jag var inte helt nöjd så trots att jordgubbsförsäljarna sagt att det var slut på midsommarförhöjarna över hela stan, och trots att lilla Svalan plötsligt erinrade sig att hon ju faktiskt hört på nyheterna i morses att det va jordgubbsbrist i hela landet, så for jag till ytterligare ett ställe för att se om jag kunde komma över några liter.

Utanför ICA ringlade sig kön lång men det såg ut att finnas tillräckligt med bär för att även jag skulle kunna få köpa.

Till slut kom jag hem med tre liter bra, men mycket halmiga bär, och en liter mosiga.

Och nu har vi ätit upp så många vi orkat och vi har njutit och det har smakat midsommar!

Förundersökningsledaren: -Jag har ätit kebab idag.
Zäta: -Jag har fått besvär av hemorrojder igen.
Förundersökningsledaren: -Det var inte vanlig kebab.
Zäta: -De gör jätteont nu.
Förundersökningsledaren: -Det var lammkebab.
Zäta: -Stora är de också.

I morgon är det MIDSOMMARAFTON!

Årets ljusaste dag, eller kortaste natt, eller hur det nu var.
Hur som helst så är det nu det vänder, nu blir det bara mörkare.

Jag ska fira ståndsmässigt, på Läckö slott. Så håll utkik i SVT på kvällen för det är nämligen från Läckö årets midsommarfirande spelas in. Jag kommer vara den stora kvinnan med röd regnjacka och regnstövlar och svarta regnbyxor som tvingar sina barn att dansa med henne runt midsommarstången.

Glad midsommar på er!

Han har visst förköpt sig på färskpotatis också, den gode Förundersökningsledaren. Jag vet inte hur många kilo han släpat hem. Det kommer räcka om vi så äter färskpotatis till varje måltid i två veckor.

Jaha, det kostade bara en krona kilot. Då vill jag ändra mitt påstående. Förundersökningsledaren har inte förköpt sig. Han har gjort en klok investering!

Jag älskar gul kiwi.

Jag lusläste Nettos reklamblad när jag skrev inköpslistan till Förundersökningsledaren. Därför stod det 3 citroner och 2 lime (man fick köpa fem för 10 kr av valfri sort) och 4, 8 eller 12 kiwi, helst gul (man fick köpa 4 för 10 kr).

Nu har Förundersökningsledaren kommit hem och stolt packat upp sina fyndade varor.
Fyra kiwi, tio citroner och fem lime.
Någonstans gick det fel!

Huvudvärken är borta.

Jag var rätt borta själv, igår kväll. Det var ju inte i dag det skulle komma folk, utan i morgon, på Midsommarafton. För att i någon mån hämnas på Förundersökningsledaren så har jag själv bjudit hit ytterligare två familjer. Vi vet inte vilka som kommer ännu. Jag sitter just nu vid datorn som någon sorts samordningscentral och försöker få ihop Förundersökningsledarens tankar och önskemål om morgondagen med mina egna förhoppningar och en inköpslista som ska levereras till Förundersökningsledaren per telefon.

Phu, nu är det klart.
Jag funderar på om jag gjorde det hela lättare eller svårare genom att blogga under tiden…

Huvudvärken golvade mig igår. Den kom krypande redan tidigt under dagen men jag har smällt i mig så mycket migräntabletter ett tag att jag ville undvika det så mycket som möjligt.
Alltså lät jag den komma.

Så länge jag jobbade lyckades jag hålla den stången men när jag kom hem blommade den ut.
Svärfar var hemma och hjälpte oss kapa murstenar så jag fick ta över matlagningen som Förundersökningsledaren startat.

När maten var klar, uppäten och knappt hjälpligt bortdukad gick jag och la mig. Klockan var bara kvart i åtta. Jag utförde den omständliga proceduren med att sprita rygg och nacke och placera ut de fyra elplattorna till TNS-en, plugga in sladdarna och placera mig själv i rätt läge på kudden och starta apparaten.
Då visade det sig att batterierna var slut.
Jag fick Guldgossen att leta efter nya på alla upptänkliga ställen, men förgäves.
Huvudvärken var så bedövande och kroppen så skriktrött att jag inte ens orkade gräma mig över att alla förberedelser varit förgäves.

Barnen kom in till mig och vi bad kvällsbönen tillsammans och sjöng om den lille ängeln men sedan körde jag iväg dem till sina egna sängar medan jag tacksamt välkomnade den intill medvetslöshet djupa sömnen.

Jag väcktes efter en stund av Förundersökningsledaren. Han strök mig över pannan och sa:
-Jag har bjudit hit några vänner i morgon kväll. Kul va!

Det känns som jag faller sönder.

Jag är så trött att jag inte håller ihop. Det är inte så att jag knakar i fogarna, nej då, jag flyter ut.
Det som är jag är mjukt och mosigt och konturlöst. Snart är jag bara en våt fläck på golvet.
Huvudvärk, trötthet, stress, magkatarr.

Jag skulle behöva rycka upp mig men det finns liksom ingen del av mig som man kan få ett stadigt grepp om, och utan stadiga grepp är det svårt med ryck.

Jag tror jag har snöat in på det här med vädret. Känns som jag bloggar om sol och vind och regn vareviga dag.

Men vad sägs om det här som ironi från vädrets makter:
En vanlig sketen arbetsonsdag: Strålande sol. Varmt och härligt. Ljumma vindar. Sommarkänsla i staden.
Utsikter till midsommarafton: Regn och hårda vindar.

Eller som Föundersökningsledaren så käckt uttryckte det som liten:
“Det blir snöfallande åska.”

Idag är jag såååå trött. Ögonlocken klipper och hjärnan går på tre kvarts-fart.
Allt detta bara för att jag nattsuddat lite. Det blev inte ens särskilt sent. Var hemma halv ett.

Vi hade sommaravslutning med jobbet igår eftermiddag-kväll. Verkligen trevligt.
Fika, minigolf, tipspromenad, god buffémat, musikquiz och TP.

Och hade inte min lagkamrat påstått att Johan Eriksson stod bakom första glödlampan som lyste i 40 timmar utan lyssnat på mig när jag tyckte att vi skulle svara Edison, så hade vi vunnit TP! Nu gick segern till VD´ns lag.

Fast jag bryr mig inte om den där snöpliga andraplatsen. Jag är alldeles för trött för att ta upp det där. Jag har inga som helst planer på att tjata om Johan Eriksson. Jag tänker inte alls viska Johan Eriksson till kollegan så fort han går förbi…

Jag lämnar barnen till simskola tio i åtta varje morgon. Sen far jag till jobbet och jobbar en stund innan jag åker tillbaka till simskolan och hämtar upp barnen och kör dem till fritids. Och så tillbaka till jobbet igen.

Jag hör tyvärr till den delen av mänskligheten som kör för fort. Och just idag, när jag hade som mest bråttom, så hade polismyndigheten behagat ställa upp en mobil fortkörningskamera utmed min färdväg.

Jag körde ca 53 km/h på 50-väg. Förmodligen blev jag fotad. Jag vet inte för jag slängde ner solskyddet och försökte dölja ansiktet för jag har hört att de inte skickar ut böterna om de inte har en lätt identifierbar bild.

På jobbet berättade jag vad som hänt när vi hade fikarast. Och precis då surrade det till i min ficka. Jag fick ett SMS.
Från POLISEN!
Jag blev alldeles kall i magen och skrek nog lite upphetsat till de andra runt fikabordet att nu är det klippt, nu ska jag få böta.

*

SMS-et handlade om att barnens pass var klara för avhämtning.

Idag har barnen börjat simskolan. Två och en halv vecka av kalla betongplattor, strilande duschar, kallsupar och stränga lärare.
Om man skulle fråga mig det vill säga.

För barnen är det två och en halv vecka av ren bassängglädje.

Guldgossen är inne på sitt tredje simskoleår. Man får börja när man går i ettan så lilla Svalan är egentligen för liten men det fanns några platser över så vi har lyckats få in henne också. Hon blev jublande glad när vi berättade för henne att hon också skulle få börja.

Idag har Guldgossen övat ryggsim och lilla Svalan armtag.

Sommargudstjänst i Stadsträdgården.
Jag är på plats en dryg halvtimma innan mötet börjar. Min uppgift är att via etern hälsa radiolyssnarna välkomna och berätta om dagens gudstjänst.

Det är logt och stilla i parken. Två män torkar av alla bänkar, blåsorkestern ställer ut stolar och börjar plocka fram sina instrument, ljudkillarna rumstrerar på scenen och förbereder med mikrofoner och långa sladdar. Solisten spelar och sjunger några strofer på prov. En handfull tidiga gudstjänstbesökare går runt och väljer ut bästa sittplatserna.
Solen strör sitt gyllene skimmer över morgonen med löfte om en varm dag.

Det är bara radioteknikern som arbetar febrilt. Ljudet vill inte gå ut i radion. Den trådlösa överföringen falerar.
En ensam svettpärla växer i pannan och banar sig väg ner mot ögonbrynet där den fångas upp och försvinner.
Men så plötsligt fungerar det. För mycket brus men i alla fall hörbart.

Jag läser de ord jag skrev ner tidigt i morses och kompletterat på plats när jag fått veta mer om vad gudstjänsten ska innehålla. I bakgrunden spelar frälsningsarméns sitt storbandsblås. Jag vet inte om det går ut i sändning men jag hoppas det för det låter så somrigt och härligt.

Gudstjänsten börjar.
Välkomsthälsning. Gemensam sång. Bön. Inledningsord. Solosång.
Predikan om den barmhärtige samariern, ackompanjerad av fågelsång och glatt barnakvitter bortifrån dammen.
Nu strör inte längre solen sina försiktiga morgonstrålar, nu gassar den rakt ner på bänkar, fällestolar och picknickfiltar. En allt mer lättklädd åhörarskara insuper både sol och predikan.
Jag har lagt mig ner på vår plastade filt och försöker vila i stunden. Det är obekvämt.
Jag sätter mig upp igen. Benen i kors rakt ut. Skräddarställning med böjd rygg. Ett ben under mig och det andra halvsträckt.
Varför tog jag inte med mig en stol? Visst är det mysigt att sitta på en filt, i alla fall om man står bredvid och tittar på… men man får ju ont i kroppen.

Predikan är slut.
De mest tänkvärda orden handlar om kärlek. Att vara kristen handlar om att följa Jesus. Att följa Jesus handlar om att älska.

Rebecca Malmborg sjunger.
Hon inte bara sjunger fantastiskt vackert och med stor inlevelse, hon skriver så bra sånger också. Köp hennes skivor!

En liten spindel svävar förbi med sin försilvrade, tunna livlina efter sig.
Tänk att vara en liten spindel. Du sitter högt uppe på ett vajande strå och inser att vägen är slut. Du kommer inte längre. Du måste samla allt mod som kan rymmas i din minimala kropp och kasta dig ut i den okända oändligheten. Du fångas av en uppvind som förirrat sig ner på gräsrotsnivå och förs iväg på vinst och förlust.

Nej, nu lämnar jag spindeln åt sitt öde.
Jag håller på att få en brännskada på vänsterknäet. Solen jobbar hårt med min välklädda kropp och det känns som en koncentrerad stråle sol har hittat just den punkt på benet där jeanstyget har veckat ihop sig till tredubbel tjocklek.

Jag ligger på rygg och blicken förlorar sig i den klarblå himlen. Enstaka tunna molntussar glider förbi högt där uppe och där svirvlar svalorna i sin intrikata vackert väder-dans.
Träden i Stadsparken är djupgröna, nästan plakatgröna och ramar in min himmelstavla. Jag har ofta tänkt på att det bara är naturen som kommer undan med att klä sig i så grälla färger. Skulle jag komma gående i en lika bjärt kreation skulle folk rygga undan i tron att jag var en beklaglig rest från ett sedan länge förträngt decenium.

Gudstjänsten är slut. Sista sången är sjungen, välsignelsen gemensamt uttalad och blåsorkestern har spelat sitt postludium.
Vi drar oss mot skuggan och dukar upp den medhavda lunchen bredvid goda vänners fikakorg. Pastasallad i storkåsor med sporkar som enda verktyg. Det är gott med mat i den gröna även om klockan bara är förmiddag.
Vi får sällskap av en hungrig pilfink som kommer och förser sig av våra skruvmakaroner inte mindre än åtta gånger. Han fyller mig och lilla Svalan med bubblande jubelskratt när han för varje gång först äter så mycket han orkar och sedan försöker få med sig minsta smula tillbaka till boet. Han fyller näbben men tappar ideligen små bitar och tvingas ta nya tag, och tappar på nytt, och försöker igen.

När lunchen är över bestämmer vi att fortsätta utedagen med en tur till Kinne-Kulle och Munkängarna.

Äntligen en lugn dag!

Söndagsfriden lägrar sig.
Idag ska jag bara på ekumenisk gudstjänst i Stadsträdgården (solen ser ut att vilja bistå oss med bra väder så att vi verkligen kan få vara utomhus) och påa radion innan, sedan har jag hela dagen fri.
Vi kommer ta med oss lunchkorg och picknicka i Stadsträdgården efter mötet.

På eftermiddagen hoppas jag det fina vädret håller i sig så att jag kan fortsätta pyssla i trädgården. Jag skulle behöva bespruta plommonträdet igen, och syrenhortensian ser ut att ha fått någon sjuke den också. Och så har jag en hel del attt rensa, runt träden, under häckarna, i surjordsrabatten och i entrérabatterna.
Det finns två blommor att plantera.
Och så har jag fått en idé om att göra en liten upphöjd rabatt på ängen bakom huset och inhängna den med flätad pil (fast jag har inte tillgång till pil utan får väl ta nåt annat träslag från mina föräldrars skog) och så lupiner där.

Naturligtvis kommer jag inte hinna ens hälften idag. Men jag kan ju i alla fall börja med det mest akuta.

Guldgossen ser Coopreklam på TV. En fånig figur av kvinnligt kön guppar fram över rutan med enorm, svajande mage, korta små taxben och runda bröstkulor som kanar runt på överkroppen…
-Mamma, hon är rätt lik dej faktiskt!

Lite senare under kvällen får vi syn på henne igen. Jag frågar Guldgossen om han verkligen tycker att vi är lika. Guldgossen hinner inte svara innan lilla Svalan bryter in:
-Nej mamma! Du har inte alls ett sådant hår!

Förundersökningsledaren frågar barnen om de vill fira sista skoldagen i morgon på något speciellt sätt eller om de nöjer sig med att bara vara hemma.
Lilla Svalan utbrister spontant:

-Nâ, vi få la bara va gláa att dâ â slut!

Kanal Plus gör reklam mitt i “Hjälp – jag är med i en japansk TV-Show”:

“Skaffa Kanal Plus, så slipper du irriterande reklamavbrott mitt i filmen eller TV-programmet.”

Det här är inlägget som bör skörda en massa mysiga kommentarer och erbjudanden. Så här såg jag nämligen ut i torsdags, då när jag själv tyckte jag var snygg.

Nu när jag ser kortet kan jag märkligt nog inte riktigt återkalla känslan. Jag har kornat till mig lite också, för att bättre dölja vissa skavanker.
Men det är fritt fram att ge mig komplimanger.

Daggkåporna i mina entrérabatter är bara en dag från att gå i blom. Vet ni var spöregn gör med daggkåpeblommor?
Det trycker dem mot marken som pälsen på en blöt katt. Och sedan har de inte kattpälsens förmåga att resa ragg på nytt när de torkat.

Det ska spöregna i morgon.
Rackarns!

Ikväll är det final.
Jag och barnen har följt den spännande utvecklingen (eftersom det kan vara svårt att utläsa ironin mellan de torra orden så är det bäst att jag tillägger att jag ironisk, eller “heronisk” som lilla Svalan säger) genom nästan hela serien.

Ikväll håller jag på Regina Lund.

Är hon fortfarande med förresten?

Guldgossen ska spela blockflöjt på skolavslutningarna i morgon. Ja, det blir två stycken. Eftersom regnet för första gången i skolans historia kommer flytta in skolavslutningen inomhus så har man blivit tvungen att dela upp eleverna på två avslutningarna. Men treorna ska spela på båda.

Det blir ett tillfälle som inte får missas.
Guldgossen har övat tillsammans med mig i kväll.
Det låter precis som det ska låta med blockflöjtstoner – förfärligt.

Japp, det bidde rekord. Detta är dagens fjortonde inlägg!

Jag tror i alla fall att jag inte skrivit så många på en dag tidigare. Eller har jag det? Bör jag skriva några till för säkerhets skull?

Nja, jag går väl och matar diskmaskinen först i alla fall.

Efter tandläkarbesöket tog jag med mig barnen till polisstationen för att skaffa nya pass.
Det är en tämligen behändig historia nu för tiden. När väl pappren är underskrivna och ordentligt bevittnade är det bara att knalla dit så mäter man sig själv och tar kort och fingeravtryck i en liten apparat som står direkt framför kassan.

Fast det där med snabbfotograferingen var kanske inte så bra. Guldgossen fick uppmaningen av polisen att varken öppna munnen eller le, så han stirrade allvarsamt in i kameran och ser ut som värsta maffialedaren på sitt foto.
När det var lilla Svalans tur var jag beredd och försökte uppmana henne att tänka på något roligt, utan att le, och det kortet blev lite bättre.

Lilla Svalan var en mycket duktig tandläkarpatient idag. Det är hon i och för sig alltid, men jag pöste ändå av stolthet över alla komplimanger som haglade över henne där hon låg med sitt krokodilgap i tandläkarstolen. Vid sin sida hade hon Gisela gaddsköterska och Axel assisten. Gisela förklarade och Axel lyssnade och lärde.

Gisela berättade att när det är så många som fyra tänder som ska plastas in så brukar barnen tröttna och då är det bättre att be dem komma tillbaka en ny tid än att framhärda och försöka göra klart för det brukar ändå aldrig gå vägen.
Lilla Svalan var klar på rekordtid. Hon gapade, sköljde, spottade, gapade och fick till och med hjälpa till att hålla i snabelsugen för att det skulle bli så bra som möjligt.

Som belöning fick hon välja TVÅ saker ur roliga lådan. Det blev en tatuering och en glittergroda.
Guldgossen var också med och han fick välja EN sak som tack för att han inte rev hela rummet. Det var väl kanske inte rivningsrisk men han är rätt nyfiken och klåfingrig den gossen och passade på att olovandes prova både hörselskydd och ansiktsmasker och vid ett tillfälle höll han på att fastna med huvudet i den stora armen som lampan och den lilla brickan med alla instrument är fästade vid.

Middagen igår bestod av ris och välkryddan kyckling med sötsur sås. Gott men starkt.

Lunchen idag bestod av rester från gårdagens middag.

När man ätit något starkt är det väldigt gott med en liten bit choklad efter maten.
Har man inte tillgång till choklad kan man nöja sig med glass.

Alltså var jag på jakt efter glass för en liten stund sedan.
Jag hamnade på Rörstrandcafét. Hallonsorbet! Låter inte det toppen, så säg?
Men en kula, en ynka liten kula kostade 15 kronor. 15 kronor!

Och återigen har snålheten bedragit habegäret. Det är ju inte så dumt egentligen. Att vara snål…

Idag ska jag med lilla Svalan till tandläkaren, igen. Hon ska göra något jag aldrig hört talas om förrut. Nämligen plasta in sina tänder.

Tydligen har lilla Svalan väldigt gropiga tuggytor och för att hon inte ska få hål i tänderna (vilket hon visserligen aldrig haft men bättre “säker än ledsen”…) så ska folktandvården plasta in bissingarna.

Lilla Svalan frågade förhoppningsfullt i morses om detta möjligen kunde tänkas innebära att hon inte kommer behöva borsta tänderna hädanefter.

Ponera att jag är på semester i Europa. Det är sommar och solen får asfalten att dallra. Jag sitter i bilen bakom ratten med många mil i ryggen.

Eller, tänk dig att jag ligger på stranden. Sanden är bländande vit och några meter bort skimrar havet och kastar solkatter över en hel värld.

Tror ni inte att jag behöver köpa mig ett par solglasögon?

Det är lättare att lista ut vad “sam” står för.

Samspel
Samtidigt
Samma sak
Samlag
Samelsurium
Samtal
Samråd

Sam måste alltså stå för något där fler än en part är inblandad.

Men var kommer Same in i bilden? De är ju inte särskilt många…

Vad står orddelen “kom” för?

Komplett
Kompost
Kompositmaterial
Kommunikation
Kommunist
Kom som du är
Komplikation
Kompott
Komplimang

Vad har de här orden gemensamt?

Jag har äntligen planterat rabarberplantan jag köpte för några veckor sedan. Egentligen vill jag ge den en något upphöjd plats i utkanten av vår trädgård, men tids- och orkesbrist har gjort att plantan till en början får bo i en lite större kruka nära huset.

Nu längtar jag efter rabarberpaj och rabarbersaft och rabarberchutney och rabarberkräm och rabarbermarmelad och annat gott man kan göra med rabarber. Jag gjorde till exempel en jättegod rabarberkolasås med kanel och bjöd varm till glass på någon av alla mina födelsedagskalas (jag är ju ganska gammal vid det här laget).

Nu förhåller det sig tyvärr så att en rabarberplanta tar några år på sig innan den ger skörd, så jag får försöka stävja min längtan ett tag.
Tack och lov för en givmild moder som strör sura stjälkar över mig närhelst jag önskar. Just nu ligger till exempel ett stort knippe i svalen och väntar på att förvandlas till saft.

Idag känner jag att jag har det i mig. Det bubblar och vill liksom välla fram.

Det skulle kunna bli en dag då jag slår rekord i antal inlägg.
För vem är egentligen intresserad av kvalitet när man kan få kvantitet i stället?

Vi pratar ålder på jobbet. 30-plussarna utan barn känner sig som 25.
Jag känner mig som 28. Det var då Guldgossen föddes.

Kollegan kontrar:
-Tänk om jag får barn vid 40. Kommer jag alltid känna mig som 40 då, fy vad gammalt!?

Jag ser samtidigt att jag just mottagit ytterligare ett spam i min inkorg.
Det står “Now you can look ten years older than your age”.
Vem bryr sig, tänker jag, som redan känner mig just 10 år yngre än jag är.

Den kväll jag sprayade plommonträdet med svavel, dimmade det in lite svavel i ögat. Det började inte svida förrän senare på kvällen, men fy vad det sved!

När jag delade ut fruktstundsfrukten till barnen i morses brast lilla Svalan ut i sång:
-För jag har aldrig, aldrig, aldrig, aldrig, aldrig har jag sett en rak banana!

För det var precis vad hon fick – en rak banana.

I går natt drömde jag att jag kunde sväva. Det var en underbar känsla.
Jag fick göra det i smyg för alla skulle tycka att jag var helt konstig om de visste om det. Jag brukade sväva lite obemärkt när vi lekte “hela havet stormar” eller om jag var tvungen att nå något högt upp på en hylla.
En dag glömde jag av mig när jag skulle ta mig igenom ett fullbefolkat rum. Jag fick kliva försiktigt och gå på stolar och på ryggarna av fåtöljer och rätt som det var upptäckte jag att jag svävade på rygg tätt under taket. Rummet låg i dunkel och först var det inte så många som upptäckte mig men plötsligt blev det liv och rörelse och händer sträcktes upp och grep tag om mig och drog mig ner på golvet.
Jag vaknade innan jag fick veta om jag skulle bli hyllad eller bannad för mitt tilltag.

I natt drömde jag att jag var och simmade i ett badhus. Jag minns inte så mycket av drömmen, mer än att det var okej att kissa i bassängen. I alla fall så länge urinen var ofärgad eller grön. Gult kiss fick inte förekomma.

Nu är det visst fler som upptäckt att det ska regna på fredag.
För första gången i skolans historia har man bestämt sig för att hålla skolavslutningen inomhus.

Jag anar en komplott.
Förundersökningsledaren måste ligga bakom…

Nu börjar sommaren. Inte förrän nu har vi fått det typiska svenska sommarvädret.

Regnigt och kallt!

Vi ägnade oss åt lite trädgårdsarbete igår kväll.
Jag sprejade plommonträdet med svavellösning eftersom det uppvisar tydliga tecken på rost. Förundersökningsledaren trimmade kanterna och klippte gräsmattan.

Vi hjälptes åt att flytta på studsmattan och upptäckte att gräset under mattan var mycket grönare än resten av gräsmattan. (Det är mycket matta här, och jag blev änna lite matt av att dra studsmattan över gräsmattan…) Förmodligen mår gräset bra av den skugga studsmattan ger.

Om jag känner Förundersökningsledaren rätt har han under nattens timmar tänkt ut ett intrikat schema för hur vi ska flytta studsmattan så att hela trädgården får dra nytta av dess livgivande skugga.

Jag har suttit på toaletten och läst ikapp mig på författaren Peter Barlacks blogg och nästan somnat på toalettstolen när jag väcks ur min halvslummer av Förundersökningsledaren som ropar till mig från nedervåningen och ber mig ringa våra vänner för att höra om de vill lägga ihop med oss till en 30-åring som har kalas på lördag. (Det var en ganska lång mening!)

I rena förskräckelsen råkar jag stänga av datorn istället för att gå in på hitta.se för att leta reda på rätt telefonnummer. Sen tar det ett tag innan jag får igång minidatorn igen, kommer ut på nätet och upptäcker att vännernas telefonnummer inte finns med där. Jag ropar ner till Förundersökningsledaren och jajjamänsan, han kan numret utantill. Då hade jag ju inte behövt göra mig besväret med att starta om datorn igen innan jag ringde.

Jag ringer och är ganska sparsam med artighetsfraserna eftersom klockan är kväll. Framställningen är nästan kort i tonen. Åtminstone har jag min yrkestelefonröst inkopplad när jag frågar om de vill vara med på hopalägg till födelsedagsbarnet.

Det visar sig att de inte är bjudna på kalaset.
Det känns av någon underlig anledning väldigt pinsamt.

Tänk, idag har jag varken längtat efter, känt mig tvunget att eller haft behov av att blogga. Jag tror det är första gången sedan jag började.

Men jag bloggar ändå. För jag har inte slutat tänka på det.

Jag kan säga hej på en massa olika språk, säger lilla Svalan stolt vid middagsbordet. Och sedan kommer uppräkningen:
-Hej. Konitschuwa. Hello. Pronto. Hajpåräjdu…

Jag erkänner att vi hade svårt att hålla oss för skratt.

För att få en fungerande relation handlar det ofta om att mötas på halva vägen, att gå halva vägen var.

Jag tror inte det räcker.

För att försäkra sig om att få en fungerande kärleksrelation gäller det att vara beredd att gå hela vägen.
Hela vägen var.

Först då möts vi verkligen på halva vägen, och med öppna hjärtan och famnar.

Den som varit beredd att gå hela vägen blir glatt överraskad när hon möter sin frände innan hon når fram.
Den som varit beredd att gå hela vägen mäter inte stegen fram till mitten.
Den som varit beredd att gå hela vägen värnar inte om sitt revir.

Jesus är återigen ett bra exempel.
Han gick hela vägen.
Utan att veta om jag kommer ta ett enda steg för att komma Honom till mötes.

Det är kärlek det!

Stenhammarskolan firar sin skolavslutning utomhus, i Villabacken. Det är hur mysigt som helst. Förväntansfulla föräldrar sitter strödda i slänten och högtidsklädda elever kommer tågande med fanor nerför branten för att samlas längst ner och sjunga, spela blockflöjt och dela ut rosor till avgångseleverna.

Alla år som jag varit skolbarnsförälder (3 år) har det varit strålande väder på skolavslutningsdagen. Barnen har svimmat i klasar under den gassande solen och föräldrarna har suttit lättklädda och blossande röda på filtar och tjuvstartat med drycken i den medhavda picknickkorgen.

Förundersökningsledaren jobbar på annan ort så det har alltid varit jag som tagit några timmar ledigt från jobbet för att kunna vara med på skolavslutningen.

I år ska det bli ändring på det där.
I år har nämligen Förundersökningsledaren tagit hela dagen ledigt för att kunna vara med sina barn. Nu är det hans tur att njuta av lediga timmar och picknicken och den glada med samtidigt allvarliga stämningen.

Och just det – en sak till – i år ska det

REGNA!

Vet ni om att lärarlönerna är usla, riktigt urusla!

Fredag:
Jobb.
Guldgossen på disco i klassrummet. Hela klassen där.
Talang. Kladdkaka.
Ta ut sånger och öva till söndagsmötet.

Lördag:
Försök till sovmorgon men barnen blev osams om vem som skulle få ha hörlurarna till TV/dator för att inte väcka sovande föräldrar, så jag vaknade för tidigt i alla fall.
Trädgårdsarbete. Rensat i rabatter.
Tagit det lite soft.
Skjutsat lilla Svalan till en kompis och hämtat henne vid lunch.
Grillmat.
Mer trädgårdsarbete.
Övat sånger.
Firat nationaldagen med dyr minigolf på Kronocampingen. Lilla Svalan var förståndigast som utnyttjade möjligheten att spela riktigt länge för pengarna.
Mer nationaldagsfirande i stadsparken tillsammans med goda vänner och ganska många Lidköpingsbor, lyssnandes till Abbabandet Waterloo och delandes en pizza. Första gången lilla Svalan åt pizza och tyckte det var gott!
Kvällen fortsatte hemma med smörgås och godis och Djungelgeorge 2. Precis när Förundersökningsledaren raderat den från hårddisken hörs Guldgossens stämma från tandborstningen:
-Den var rolig, den vill jag se igen.
Vi har inte berättat att det inte går…

Söndag:
Väckning halv sju.
Stressig morgon. Sura barn.
Jag for i förväg för att handla till fikat i kyrkan och hämta kakor jag glömt i kylskåpet på jobbet.
Förbereda specialkostarnas fika i kyrkan.
Öva med Förundersökningsledaren och två härliga ungdomar till lovsången.
Högstidsmöte med nattvard. Jag sjöng tre solosånger som Förundersökningsledaren kompade och sedan körde vi en massa lovsånger på slutet.
Kyrkkaffe.
Göra i ordning efter fikat.
Hem och luncha tillsammans med goda vänner som dessutom haft den goda smaken att själva ta med sig grillmaten.
Snabbfika.
Landat framför datorn.

Och strax ska vi gå och rösta.
Jag har inte bestämt mig för vilka eller vem jag ska rösta på än. Jag har förstått att man bör personrösta eftersom det ger mest genomslagskraft om man vill få sina egna åsikter representerade i EU men jag har inte följt med i debatten och känner mig helt lost när det gäller EU-valet.
Men jag vägrar att inte rösta. Har vi fått denna fina rättighet att påverka så tycker jag det är otacksamt och osmart och oförståndigt och oförsvarbart och annat på o – att inte ta chansen.
Frågan är bara vilka jag ska rösta på?
Nåja, jag har tre timmar på mig att googla fram rätt alternativ.

Idag har lilla Svalan tappat en tand. Den har varit lös länge och Förundersöknigsledaren försökte dra ut den innan han for iväg till sin provvandring i kväll, men lilla Svalan bara skrek berättade Förundersökningsledaren för mig per telefon, så det blev inget med det.
När jag kom hem halv nio mötte jag till min stora förvånig en glädjestrålande liten Svala, med ytterligare en tandglugg att stolt visa upp.

Idag har jag haft huvudvärk. Det är menstider och jag har nu lärt mig att mens betyder huvudvärk, men det irriterar mig fortfarande att mitt förutseende inte kan förhindra värken. I tre dagar har jag haft ont. Inte jätte, men sådär lagom för att inte vara på topp.

Idag har jag varit mer förkyld än tidigare i veckan. Så på topp skulle jag väl inte varit ändå, även utan huvudvärk. Näsan har runnit, huvudet har fyllts med snor och jag har varit hes och haft rejält ont i halsen. Vid ett tillfälle knöt sig stämbanden när jag höll på att prata med en person, och jag fick nöja mig med att ge honom tummen upp och gå iväg och hosta så jag nästan kräktes och dricka vatten på toaletten.

Idag har jag haft riktigt ont av magkatarr. Alla migräntabletter jag tagit (sex stycken de senaste två dagarna) går inte obemärkta förbi mitt mag- och tarmsystem.
Jag har ätit från en riktigt god buffé med skaldjur, fantastiskt god lax och ännu mer fantastiskt god sås, samt finfin mandeltårta med vispgrädde till efterrätt. Matglädjen förtogs dock av smärtorna i ryggen från magkatarren.
Nu kommer jag inte att ta fler Diclofenak de nämaste dagarna för då är jag rädd att magen pajar helt. Jag får bita ihop och stå ut med huvudvärken om det blir nödvändigt.

Idag har jag kört hela vägen till Göteborg – och tillbaka, utan att en enda av mina passagerare så mycket som drog efter andan. Jag har annars lyckats skapa mig ett rykte på jobbet om att köra verkligt illa. Jag tror det grundar sig på en händelse i Göteborg för många år sedan då jag försökte köra ikapp med Leif “Loket” Olsson.
Sanningen är att jag faktiskt är en ganska bra bilförare men det är inte alls lika roligt att bara köra snällt och fint som att skojja till det lite. Idag hade jag dock med mig en kontrollbehovsperson i bilen så då fick jag så klart köra därefter.

Idag har jag varit utställare på en fastighetsmässa för en kunds räkning. Det har varit fantastiskt roligt och mycket intressant. Mässan ägde rum ombord på en färja och jag har sällan träffat så många trevliga och roliga människor på en och samma dag tidigare.

Idag har jag varit snygg. Jag har faktiskt tyckt det själv. Ja, jag har känt mig som den fula ankungen som för första gången ser sin spegelbild och upptäcker att han är en svan. (Eller hon…)
Jag gick upp kvart över fyra för att hinna sminka mig ordentligt innan jag åkte hemifrån klockan fem. Jag använde både puder, rough, vit kajal, tre ögonskuggor och mascara innan jag var klar.
Håret samlade jag löst bakåtstruket med en krokodilklämma bakom varje öra och utan att det var meningen föll en tunn lock fram vid vänsterkinden och mjukade upp ansiktslinjen.
På mig hade jag mina älskade jeans, som visserligen inte är det minsta moderna längre, med sina utsvängda ben och mellanblåa färg, men jag passar i dem och det är min mamma som har köpt dem åt mig för ett antal år sedan och det gör dem ännu mer värdefulla i mina ögon.
På fötterna bar jag de enda skor jag kan gå i en hel dag utan att riskera att bli krymplig – ett par svarta walkgympadojjor. De är inte de vackraste skor som beträtt trottoarerna häromkring, men de duger.
Överkroppen har jag skylt med ett vitt linne och en vit skjorta, med lagom många knappar lämnade oknäppta.
Det som gjort mig vacker idag är en lyckad sminkning, som matchade mina smycken i turkost, ett bra hår, och en riktigt förskönande BH som lyft upp mina E-kupor till nya oanade höjder. Jag är riktigt ledsen att jag nu sminkat av mig och bytt om till pyjamas innan Förundersökningsledaren kommit hem. Det är ju han som ska se mig när jag är vacker.

Det fanns visserligen en man ombord på båten som såg mig. Färjans snyggaste karl enligt kollegan. Han frågade om han fick bjuda mig på en wisky i Göteborg när vi kommit iland. Det fick han inte. Och jag glömde tacka honom för ytterligare boostat kroppssjälvförtroende. Hur kunde han veta att jag behövde det?

Nåväl, det jag behöver allra mest just nu är ändå en god natts sömn. Båda barnen sover redan i min säng och jag hoppas att jag ska kunna hitta några centimeter för min egen lekamen innan jag somnar.

Jag tror den går nu. Diskmaskinen.
I alla fall så har Förundersökningsledaren fått undan ALL disk som stått på diskbänken i flera dagar. Jag har svårt att tänka mig att det skulle kunnat ske på annat sätt än genom diskmaskinskraft.

Just när jag tänkte stänga ner bloggen för idag kommer Förundersökningsledaren upp för trappan (jag sitter och bloggar på Guldgossens dator för den går mycket snabbare att starta igång) och berättar, håll i dig nu Doc, att diskmaskinen ändå inte fungerar.

Han hade laddat den och kört igång den efter att ha ploppat i (ja, man kanske inte ploppar i, men något liknande i alla fall) ett nytt styrkort och den hade startat och allt var frid och fröjd, ända tills den hann komma upp i varv och bli lite varm. Då var det samma fel som det varit hela tiden. Och jag vet inte ens vad det är för fel men den fungerar i alla fall inte.

Och nu står diskmaskinen där nere i köket och hånler åt oss, med magen full av odiskad disk som vi i morgon måste plocka ur och diska för hand. På vilken tid då? För i morgon ska vi bara vara hemma kanske en halvtimma innan vi far vidare på Tillväxtgruppsträff. Och när vi kommer hem kommer jag vara för trött för att orka ställa mig och diska för nu har jag ju suttit här och bloggat om att jag är så glad för att diskmaskinen fungerar igen, så nu är klockan halv elva och jag borde somnat för trekvart sedan.

Och nu kommer det dröja innan jag somnar för Förundersökningsledaren kommer säkert att ligga och diskutera vad det kan vara som är fel. När det nu inte var det som han trodde. Och jag kommer inte kunna bidra någonting till den diskussionen för det är inte jag som är det tekniska snillet i den här familjen. Men jag kommer ändå inte att kunna somna för jag har så ont i halsen.

Och nu förvandlades den här sköna söndagen till en helt vanlig skitdag.

Nej, nu var jag nog lite drastisk. En diskmaskin är faktiskt bara en helt vanlig världslig pryl bland alla andra helt vanliga världsliga prylar. Det är bara det att just den här helt vanliga världsliga prylen är så väldigt bra att ha, särkskilt när man har samlad disk för flera dagar att ta hand om.

Nu duschar Förundersökningsledaren. Då ska jag passa på att gå och lägga mig så kan jag i alla fall sova räv när han kommer.

Nu har hon gått över till Idas sommarvisa.

Känns mycket bättre.

Grattis alla mödrar!
Om ni inte funnits skulle ingenting funnits.

Jag grattulerade min mamma i förskott igår, för säkerhets skull, ifall jag skulle glömma idag.
Fast det gjorde jag inte. Jag ringde och sa grattis. Men det bidde ingen morsdagspresent. Jag hoppas hon känner att jag älskar henne ändå.

Här hos oss var barnen en aning förtvivlade över att Förundersökningsledaren inte varken kommit ihåg eller hunnit köpa någon morsdagspresent.
Men uppvaktad blev jag ändå.
Av lilla Svalan fick jag en teckning hon färglagt, föreställande en man med kavaj som spelar ståbas.
Av Guldgossen fick jag en nyckelring som han gjort i slöjden. Lämpligt nog lysande gul så att risken att förlägga nycklarna minimeras.

Och nu i kväll har jag fått den bästa presenten.
Förundersökningsledaren har lagat diskmaskinen.

Guldgossen sover. Han somnade snabbt efter två dagars påfrestande fotbollsspel. De var bara tio spelare i hans klass. De flesta andra klasser var många fler. Det är sex spelare på plan, plus målvakten. Tänk dig 14 elelver, då kan man byta hela laguppställningen när första vakten börjar vekna, eller 21 elever, ändå bättre.
Men med bara tre spelare på bänken blev det många och täta byten. De få minuterna på avbytarbänken räckte inte till för att hämta andan.
Jag tror det var det som avgjorde åttondelsfinalen. Det fanns inga reservkrafter att ta av. Alla spelare var redan urlakade.

Lilla Svalan sover inte.
Hon sjunger.
“Leende guldbruna ögon.” “Jag vill vara din, Margareta.” “Lilla söta fröken Fräken”.

Jag har närt en dansbandssångerska vid min barm.
Hav förbarmande.

En fullspäckad söndag stod på schemat när jag vaknade tidigt i morses. Eller vaknade och vaknade, jag hade så ont i halsen i natt att jag var vaken mest hela tiden kändes det som. Särskilt de sista timmarna innan klockan skulle ringa. Av någon anledning bröt det fram en hel liten fors i munnen och jag var tvungen att ideligen svälja. Att svälja saliv kändes som att svälja glödande lava.

Alltså gjorde det ingenting att jag var tvungen att gå upp tidigt för att förbereda allt inför klassfotbollen dag 2. Om Guldgossen klass skulle vinna sina matcher skulle de spela fyra omgångar, mellan halv elva och halv tre. Bäst att förbereda för en lång dag i solen.

På eftermiddagen var vi bjudna på 30-årskalas ute vid ett torp vid Storeberg. Det ville vi inte missa.

Lång dag. Mycket på agendan.

När jag duschat och torkat mig blev jag strax svettig igen. Misstänksam tog jag fram febertermometern och testade.
Jojo! 38,6 grader.

Vad gör då en Zäta med feber som planerat att vara trevlig och social och orka med en hel dag?
Jo, hon kompletterar frukosten med en tablett undergörande Rosenrot och låtsas som det regnar.

Och det har funkat fint.

Guldgossens klass åkte tyvärr på stryk redan första matchen och fick åka hem igen. Jag såg allt några sura och ledsna miner men Guldgossen hängde inte läpp.
-Vi hade i alla fall roligt. Det är viktigast att man har roligt.

Han har inte ärvt sin mors tävlingsinstinkt, det är tydligt. Och rätt skönt om jag ska vara ärlig.

Och rätt skönt var det också att de åkte ur turneringen för nu hann vi fortsätta till kyrkan och komma lagom till predikan. Barnen smet upp till Söndagsäventyret och hade trevligt där.

Efter mötet och lite gott fika på Café Kaj (som egentligen är ungdomarnas café men som hållit extraöppet i helgen med anledning av pingstkonferensen) for vi hem och lagade snabblunch. Pasta, knaperstekt baccon och pesto.

Sedan iväg till kalajset. Väldigt trevligt. Alla hade med sin egen grillmat och födelsedagsbarnet bjöd på kladdkaka med vispgrädde och varma bär till efterrätt.
I den sköna eftermiddagssolen mös vi på filtar och medhavda fällestolar. Det fanns en vollybollnät uppspänt som nyttjades flitigt och barnen fiskade i den obligatoriska fiskedammen.
En helskön avslutning på en skön helg.

Hur gick det med febern då?
Ingen fara. 37,4 nu på kvällen. Jag har fortfarande rejält ont i halsen men jag känner mig inte utslagen.

Var och handlade en sväng på Willys i kväll.
När jag var på väg in i affären mötte jag två karlar på väg ut.
En bar tre fulla plastkassar i ena handen och två fulla kassar och ett paket blöjor i den andra.
Den andre karln bar en liten kruka dill.

De gick till var sin bil och for hem till var sin familj.
Jag tänkte på de där familjerna.
Undrar hur de ser ut, hur många barn de har, hur de bor, hur de mår.

Och vem av herrarna var mest toffelhjälte tror ni? Han med alla kassarna, eller han med dillen?

Om en dryg vecka ska jag sjunga i kyrkan igen.

Idag har jag fått ont i halsen. Sådär jobbigt, sårigt ont.

En middag i veckan.
Förundersökningsledaren hade allt klart när jag kom hem. Kokt potatis, kotletter, brunsås, grönsaker och lingon.

Familjen Zäta åt och mådde gott.

Efter maten dukade jag av.
Tittade lite närmare på lingonburken.
På ettiketten stod det “Drottningsylt”. Konstigt, jag hade för mig att vi hade hällt lingontuben vi köpt i en hallonsyltburk. Vi brukar göra så nämligen, diska ur tomma burkar och fylla dem med refilltuber.

Jag visade Förundersökningsledaren.
-Jag tror vi har ätit drottningsylt till middagen.
-Aldrig, det skulle jag ha känt. Det där är lingonsylt. Smaka på den ska du få se.

Jag smakade.
Det var drottningsylt.

Jag har Guldgossen med mig i bilen. Vi är på väg hem efter klassfotbollen.
En förlorad match, en oavgjord och två vunna har tagit dem vidare till slutspel.

-Vet du hur jag skulle vilja fira? säger Guldgossen.
-Nej, säger jag sanningsenligt. Och tänker på utomhusbad, glass eller något annat uppfriskande eller roligt.
-Jag skulle vilja gå på muséet.

Etthundraåttiosju.

Det är siffran som betecknar hur många kort jag tog som mest under en enda match under första dagens klassfotboll.

Tillsammans tog jag och Förundersökningsledaren 439 kort.

Och Guldgossens klass gick vidare till semifinalerna i morgon. Tack och lov för digitalkameran!

Uppdatering:
På söndagen spelades en enda match. Då tog jag 439 kort. Exakt lika många som under hela lördagen.

Lilla Svalan och jag har just duschat.
-Mamma, varför har du så många röda prickar på rumpan?
-Det är plitor. Man får lite olika hudförändringar när man blir gammal.
-I stjärtamentet också?

Och sen håller jag en föreläsning om vikten av att smörja in sig, särskilt efter duschen.
-Mamma, ska man smörja brösten också?
-Ja, hela kroppen utom snippan och håret.
-Men mina bröst är så små. Jag kan inte alls skvätta med mina bröst lika bra som du!

Det verkar faktiskt som om tidningslöpen inte har fel.
Solen skiner som om den hade betalt för det. Kanske är det svenska pressen som gått in med en rejäl muta…

På nåt märkligt sätt ser jag faktiskt fram mot helgen klassfotboll. Att stå i solen och inte kunna göra annat än att hejja på. Ta det lugnt. Fika lite. Köpa en korv. Svalka sig med en glass.

Allt det där låter så bra. I verkligheten vet jag att jag kommer bli frustrerad av att inte ha någonting att göra. Jag kommer få myrkrypningar och sysselsättningsfrossa. Usch.

Jag hoppas att Guldgossens klass åtminstonde har den goda smaken att inte gå vidare till slutspelet på söndag.

Huvudvärk. Inte helt stenad men på god väg.

Jag jobbade över lite och missade naturligtvis Guldgossens fotbollsträning. Led av svåra samvetskval ända tills Guldgossen med ärlig uppsyn sa att det verkligen inte gjorde något, för det var nästan ingen av de andra föräldrarna där heller.

Nu tänker jag ta en lugn kväll. Diska lite (diskmaskinen är fortfarande trasig och det verkar inte bli en billig historia att laga den. Har kommit på att jag kan önska mig en hel diskmaskin på mors dag…), vattna lite blommor, se på “Hjälp jag är med i en japansk TV-show” med barnen och en tallrik rabarberpaj, sova, sova, sova…

Idag händer ingenting.

Jag var och åt frukost i skolan med lilla Svalan. Hela hennes arbetslag bjöd in samtliga föräldrar till frukost mellan 8 och 9 som ett led i deras hälsovecka. Barnen bjöd både på fil, smörgås och sång. Trevligt initiativ!

Det regnar och åskar och är blåsigt medan tidningslöpen skriker ut värmebölja till helgen. Jag ställer mig tvekande.

Ikväll ska Guldgossen öva fotboll vid “röret” inför helgens klassfotboll. Jag behöver följa med och titta eftersom Förundersökningsledaren är borta och övar med lovsångsteamet.

Som sagt, ingenting att skriva om idag.

Barnen är lagda och sövda, rabarberpajen avsmakad, disken diskad och keramikhällen glänser som ett nybonat salsgolv.

Nu äntligen ska jag få göra kväll.

Och så sitter jag med minidatorn i knät på toaletten och bloggar lite.
Det här kan mycket väl utvecklas till en ful ovana.

Uppförsbacke OCH motvind.

Det är tur att det är dagens cykelväg hem jag beskriver, och inte livet.

Nu har jag ätit upp en liter “små söta jordgubbar”. De skulle nog gjort sig bättre med lite socker.

Visste ni att jordbubbar är väldigt vätskedrivande…

Jag var på torget på lunchen.
Det blev en sommarjacka för 40 kr till lilla Svalan, militärgrön kavajtyp med stora knappar och grå munkisluva baktill.
Det blev en bit prästinneost. Sambo till prästosten, lite gräddigare, lite mildare.
Det blev en liter småjordgubbar. Jag var för snål för att köpa svenska och ångrar mig så klart nu. Trots anslaget “Söta små jordgubbar” så var de inte alls söta, bara väldigt, väldigt små…

Vid foten av rådhuset fick jag syn på något långt märkligare och intressantare än både ost och jordgubbar.
En bildhuggare stod böjd över ett stort stycke sandsten (jag vet inte om det verkligen var sandsten men jag inbillar mig att det är lättare att skulptera i sandsten, och dessutom blev det så skön allitration) och hade just påbörjat sitt konstverk som såg ut att bli en svensk imitation av de amerikanska presidenterna uppe i bergen ni vet.

En bit bort stod många människor och betraktade och fotograferade fler konstnärliga inslag i gatubilden.
En man hade samlat ihop kartonger och annat skräp och skapat sig en märklig huvudbonad som han balanserade på skulten. “Hatten” täckte hela ansiktet och hade bara ett litet kikhål för ena ögat. När jag gick förbi höll mannen under hatten just på att tejpa fast sig vid en lyktstolpe.

En bit från honom stod en mycket allvarlig äldre japansk herre och utförde en väldigt långsam dans, med två grisfötter i händerna.

Och som om det inte vore nog med konstigheter; ytterligare en bit bort stod en kvinna i 18-årsåldern och filmade sig själv med sin mobil.
Eller var det verkligen ett inslag i kulturfenomenet? Jag blir lite osäker nu…

Det var jobbigare än vanligt att cykla till jobbet i morses. Jag vill inte påstå att jag hade motvind, men kanske. Eller kom den från höger sida, eller vänstersidan? Jag tror hur som helst att jag inte kommer välsignas med medvind när det är dags att cykla hem igen.

Strax efter Lidens kom pastorns son och susade om mig i nerförsbacken. Han verkade inte påverkas alls av vinden utan trampade på som vanligt. Full fart bara!

Och lite senare kom pastorsfrun och gjorde likadant, susade om bara. Vad är det med den familjen egentligen? Var får de all fart ifrån? Varför lyder inte de under vädrets makter?
Jag försökte en stund ta rygg på pastorsfrun för att få lite draghjälp men när jag cyklade så fort att jag låg ner i kurvorna och ena trampan tog i asfalten så blev jag rädd och besinnade mig och såg fru Pastor försvinna i fjärran.

Det har blåst i natt också. Jag har sovit lugnt och tryggt men att döma av tulpanerna i surjordsrabatten har det gått vilt till där ute.
I trädgården såg jag sidor från en telefonkatalog omkringspridda. Hade jag tänkt på att det skulle blåsa så hade jag nog väntat innan jag la papper under jordgubbarna.
Överdraget till studsmattan hade blåst av också. Det låg inte ens kvar i vår trädgård utan hade flugit vidare till grannens potatisland. Samma granne som så nyss som i förrgår givmilt stod och utlovade färskpotatis till oss till midsommar.
Jag hoppas verkligen att de späda plantorna inte tog skada av att en fyra kvadratmeter stor pressening svepte fram över dem under nattens timmar.

Trillade in på “Blommans” blogg.

http://www.erikblomqvist.se/

Det verkar ju vara en hyvens grabb. Ful att se på är han inte heller.
Kanske aningen uppblåst av mediadrevet nu, men det lugnar ju ner sig om ett tag.

Var med lilla Svalan hos skolsköterskan för invägning i morses.
I januari var det nämligen inskrivning hos skolhälsovården och då hade hon inte gått upp någonting i vikt sedan hon vägdes nästan ett år tidigare på BVC.

Nu hade dock lilla Svalan ökat i vikt. Ett och ett halvt kilo på fyra månader. Det hade varit bra, såvida det inte också varit så att hon växt fyra och en halv cm på längden. Nu står hon kvar på samma låga BMI (jo, de går faktiskt efter BMI i skolan också) som i januari.

Eftersom lilla Svalan är en ganska aktiv tös som inte sitter still längre än nödvändigt så gör hon så klart av med ganska mycket energi. Nästan mer än hon hinner få i sig eftersom hon pratar så mycket under måltiderna. Skolsköterskan har gett henne regeln: “Äta först, prata sen.”
Det har inte funkat hittills kan jag säga.

Men vi är inte oroliga. Lilla Svalan är inte undernärd och det syns på hennes livfullhet att hon inte lider nöd på något sätt. Dock behöver vi jobba för att få en jämnare blodsockernivå. Rätt som det är dippar det och det märks tydligt.
Familjen Zäta är inte så bra på att fika. På helgerna är det oftast bara frukost, lunch och kvällsmat som gäller. Det är egentligen konstigt att vi inte lärt oss av skolan där man stoppar i barnen frukt och mellanmål titt som tätt.
Eller av mina egna föräldrar för den delen.

Så här såg till exempel min pappas matschema ut när jag var liten:
Kl 05.30: Första frukost
Kl 08.30: Frukost tillsammas med övriga familjen
Kl 10.30: Förmiddagsfika med smörgås och sockerkaka.
Kl 12.30: Lunch, ofta med efterrätt.
Kl 16.30: Eftermiddagsfika med smörgås, kakor och sockerkaka.
Kl 19.00: Kvällsmat
Kl 21.00: Kvällsfika med smörgås
Kl 23.00: Kvällsfrukt

Jag kommer plötsligt att tänka på hobernas matrutiner i Sagan om Ringen.
Förstår inte varför…

Nu har jag varit och köpt fiberduk på Granngården. 99 kr för 4 X 10 meter. Snart ska jordgubbarna få sitt värmande växthustäcke igen.

Lite trött idag.
Påsar under ögonen. Seg i kroppen. Knäck i kolan.

Kan det bero på att jag låg och tittade på senaste avsnittet av Robinson på TV4 Play på vår lilla lilla minidator till klockan tolv i natt.

Det var inte så smart att skaffa en liten liten dator, som är så liten att man enkelt kan ha med sig den i sängen, som en bok ungefär.

Det blev inte så mycket tvättomhändertagande idag. Jo, jag har strukit lite i kväll men mesta tiden har gått åt till trädgårdsarbete.
Jag har rensat ogräs i smultrontornet och tillsammans med lilla Svalan har jag fyllt på med ny fräsch jord runt smultron och jordgubbsplantor och sedan har vi sått morotsfrön.

I år valde vi en blandning med både vita, gula, orange och lila morötter. Det kommer bli spännande att se om de smakar olika.

Efter sådden har jag vattnat tornet och satt ner buskstöd som inte kommer fullgöra sin avsedda uppgift för så stora är inte jordgubbsplantorna, men stöden kommer hålla uppe fiberduken.
Att adla under fiberduk fick jag tips om på Lidens. Jordgubbar drabbas ofta av ett litet ohyra som sticker sönder blomsterknoppen och därmed ger jordgubbarna ett kartigt utseende så att de aldrig utvecklas till stora fina gubbar. Med fiberväv håller man borta en del av odjuren. Fiberväven skapar också ett varmt och fuktighetshållande klimat där gubbar och morötter trivs och frodas.
Det enda man behöver se upp med är om det skulle bli FÖR varmt och fuktigt så att de mognande jordgubbarna ruttnar.

Min befintliga fiberväv har gjort sitt nu efter förra säsongen så i morgon har jag tänkt investera i ett nytt. Jag brukar få klippa och sy lite för att få en duk som passar min anläggning.

Ja, just det. Jag ska lägga under tidningar under jordgubbarna också. Det är både bra för att täcka jorden och undvika ogräs men framförallt för att gubbarna inte ska li smutsiga vid regn

Häromsistens köpte jag Lambi toapapper. Jag ville vara snäll mot mina ädlare delar och Lambi är ju faktiskt mycket mjukare och skönare än till exempel Willys eller Euroshoppers skithuspapper.

Men idag, när jag var i färd med att byta rulle, fick jag se att Lambis tomrullar är mycket större än de billiga, hårda varianterna.
Så inte nog med att Lambipappret är dyrt för att det är mjukt, det är dessutom mindre på rullen, i smyg liksom.

Dålig stil Lambi säger jag, och vill likt Sverker i Plus slänga pappret i soptunnan. Men det går kanske lika bra att spola ner det i toaletten…

Den tredje juni har jag Tupperwareparty här, klockan 19.00.
Du är hjärtligt välkommen!

Jag har just mailat ut 58 inbjudningar och hoppas på fullt hus.

Jag har läst boken “Strändernas Musik” av Pat Conroy.

En kort “så-här-tycker-jag”:
Innehållsmässigt var det inte så mycket att hänga i julgranen. Det händer i princip ingenting i boken. Handlingen bärs stapplande framåt.
Däremot är språket underhållande. Jag tycker ju om ett flödande språk med annorlunda beskrivningar och målande uttryck.

Språket gör boken läsvärd.

—————————–

Just nu läser jag “Odjuret” av Roslund och Hellström.
Här händer det grejjer däremot. Och språket är ett helt annat, knapphändigt men starkt. Jag gillar den här boken också.

Det lutar åt en ofrivillig bloggpaus några dagar. Jag har nämligen lovat Förundersökningsledaren att ta hand om tvätten hemma I STÄLLET FÖR ATT BLOGGA. Jag erkänner att det känns ganska jobbigt. Särskilt som diskmaskinen ju också är trasig och hushållssysslorna hopar sig.

Det är så fantastiskt gott med vitlök.
Som vitlökssåsen vi fick till kycklinggrillspetten och den timjanbeströdda ugnsrostade potatisen idag. Mild och fin.

Det är så gott med vitlök.
När man äter den.

Inte när man flera timmar senare sitter i den kvarvarande värmen i uterummet och njuter av ljummen ostkaka med drottningsylt och glass, och plötsligt rapar – vitlök.

Vi sitter och äter kvällsmat i uterummet. Barnen pratar hela tiden. Vi vuxna försöker få dem att dämpa sig lite för att vi själva ska kunna föra ett något sånär sammanhållet samtal.

Lilla Svalan upptäcker vår belägenhet och tar på sig rollen som ordningspolis. Hon säger till sin storebror:
-Håll tratten!

Svärmor fick en cykel i födelsedagspresent. En Cresent City.

Förundersökningsledaren kom på den brillianta idén att skriva en vers med så många olika cykelrelaterade ord invävda i texten som möjligt, och sedan höra om födelsedagsbarnet kunde gissa vad hon skulle få.

Jag tycker dikten blev riktigt bra. Jag visste inte att min man hade så mycket poesi inom sig. Jag har hjälpt honom lite grann men det allra mesta har han hittat på själv.

Hymn till ett träd

Långt från City, i skogens tysta sus,
en ek står mäktig i solens ljus.
Den stått där i många, långa år.
Årstider har växlat och nu är det vår.
På stigen, vid foten av dess stolta stam
brukar mången vandrare trampa fram.
De flesta har säkert sina steg bromsat in
och beskådat dess stora krona så fin.
Där har fåglarna flätat en korg till sitt bo,
bland grenarna har de sen funnit sin ro.
Den erbjuder skydd åt näringskedjans små;
insekter och steklar som under barken gå.
En björn sträcker sin ram upp bland grenarna i trädet.
Där hänger en kupa honung och lockar enträget.
Plötsligt bryts tystanden av jägarnas drev,
björnen lufsar iväg och bytet uteblev.
Stolta i sadeln travar jägarna förbi
och stör för en stund naturens egen symfoni.
Skymningen sänker sig över Gröpedalens dungar,
där skogens nav, vår ek, erbjuder hägn åt dess ungar.

Svärmors barn, man och någon tillskyndande respektive hissade jubilaren igår. Jag tänker inte visa bilder på det, även om det var ganska roligt.

Men efter att svärmor farit i höjde frågade lilla Svalan blygt om inte hon också kunde få bli hissad. Hon har aldrig blivit det förrut. Naturligtvis hissade de lilla Svalan också.

Och det ska jag minsann visa en bild på!

Det har varit en riktig kalashelg!

Inte nog med att vädret för det mesta varit kalas, jag har också varit med och firat svärmors 60-årsdag och mina föräldrars 40-åriga bröllopsdag.
Igår firade vi svärmor som bjöd på lunch på Lundsbrunns Kurort, efterrätt i sin trädgård och grillning på kvällen.
Idag har vi blivit trakterade med lunch på Läckö Strandgård av mina föräldrar och sedan fikakorg på eftermiddagen.

Och det är så bra. Det är så oerhört lämpligt.

I fredags gick nämligen diskmaskinen sönder och vi är tvugna att handdiska.
Alltså en perfekt helg för att inte vara hemma och äta hela tiden!

Idag har jag sovit riktigt länge. Förundersökningsledaren och lilla Svalan sover fortfarande medan Guldgossen vaknade någon gång före åtta.
Ja, jag har varit lite småvaken förut, varit uppe på toa och tittat på klockan några gånger men det är inte förrän nu, halv tio, som jag vaknat till på riktigt.

Så fort det blir helg försöker min kropp förskjuta dygnet. Jag är vaken senare på kvällarna och sover längre på mornarna. Och när det som nu är långhelg så hinner jag skjuta ganska mycket. Jag släckte inte lampan förrän vid ett och sover fyra timmar längre (obs, inte MER) än mina vanliga vardagsmornar.

Är detta ett tecken på att jag egentligen inte är skapad för den dygnsrytm samhället har tvingat in mig i? Eller är det bara en fingervisnig om att vi går mot sommar så att kvällarna blir ljusare och det är mer lockande att vara vaken sent? Men det är ju också ljusare på mornarna vilket i så fall borde innebära att jag skulle vakna tidigt för att kunna utnyttja de ljusa timmarna för vakenhet.

Tänk om människan vore funtad så att sömnkontot inte bara var ett dygn långt utan ett helt år. Då skulle vi kunna sova när det var mörkt och arbeta och leva när det var ljust. Alltså mycket sömn på vinter och lite på sommaren. Sova mellan 16 och nio när det är som mörkast och bara någon liten timma runt midsommar. Hela samhällsstrukturen skulle behöva göras om med arbetstider, affärernas öppettider, programtablåerna för TV… Och det skulle kanske fungera om det bara fanns Sverige i hela världen. Men vi måste ju anpassa oss i alla fall någorlunda efter omvärlden. Det skulle inte fungera med säg fyra timmars arbetsdag under den mörka årstiden och 16 timmar på sommaren.

Nej, det är nog bäst som det är nu. Och nu är det bäst att jag kliver av toaletten där jag suttit och skrivit det här inlägget och lämnar plats för nya, nyvakna besökare.

Nu är vi hemma igen efter gökottan.
Vi hörde ingen riktig gök men pastorn hade med sig en lergök som han spelade på. Det gick bra det med.

Peltor gjorde inte själ för sitt avskräckande namn utan spelade och sjöng ganska bra faktiskt.
Efter gudstjänsten fikade vi i Eksets kafé. Rabarberpaj med vaniljvisp. Trevligt!

Höjdpunkten på gökottan var dock inte fikat utan studiebesöket hos mästersmeden Therese Johansson. Hon driver sin smedja i Husaby och gör de mest fantastiska smideskonstverk. Under en timma berättade hon om sitt arbete och om projekt hon arbetade med just nu.

Jag skulle vilja vara en kunnig smed med grova underarmar och hårdhudade händer. Jag skulle vilja stå vid städet och skapa verktyg, utsmyckningar, nyttosaker och ting bara för lyst och glädje.

Smeden vi mötte bar på en sådan stark yrkesstolthet. Hon representerade inte bara sig själv utan hela sitt skrå.

Jag har utlovat bilder på lapptäcket. Jag håller faktiskt inte alltid var jag lovar men nu har jag tömt kameran så nu ska ni få se.

Upptäckte att räkneverket på digitalkameran precis slagit om. Vi fotar en hel del. Systemdigitalen har vi haft i ungefär 2 ½ år och vi har tagit drygt 20.000 bilder.

Nåja, det var inte antalet bilder jag skulle skriva om utan lapptäcket.Här har jag lagt ut alla lager för att sedan kunna nåla ihop dem med stora säkerhetsnålar.Det är bra med ett stort köksbord.
Först ligger ett vitt lakan, sedan en fleecefilt och överst själva lapptäckslagret.Till det här täcket har jag sytt åtta rutor som består av 25 smårutor i rött och blått och varvat dem med 7 rutor vitt tyg.Skillnaden på ett snyggt lapptäcke och ett slarvigt sytt täcke är bland annat hur pass väl lapparna ligger kant i kant och har raka linjer. Jag tycker jag lyckats ganska bra. Tätt med nålar när man syr är A och O.När täcket qviltats och kantskurits syr man på ett kantband. Det bör helst sys fast för hand på baksidan men de tre sista gångerna har jag “fuskat” och använt maskinen så mycket som möjligt.

Så här blev det färdiga resultatet.

I morgon bitti ska vi gå upp tidigt. Tidigare än en vanlig vardag till och med.
Klockan åtta ska vi nämligen på gökotta med Skälvums Missionsförsamling.

Förundersökningsledaren ska spela gitarr till manskören Peltor. (Peltor är märket på hörselskydd så ni kan ju föreställa er hur bra det kommer låta…)

Guldgossen vill inte gå och lägga sig fastän klockan är mycket. Förundersökningsledaren förklarar att det är tid att sova eftersom vi ska upp tidigt.

-Men varför måste vi gå upp så tidigt då?
-Jo, gökottan börjar klockan åtta.
-Men, måste vi komma dit i tid!

Jag har misslyckats kapitalt i min uppfostran när Guldgossen tror att det kan gå an att komma försent med flit bara för att man vill sova en stund extra.

Dagens middag:

Färskpotatis (18 kr/kg)
Bräckt kassler med creme fraish och örter.
Några tag med svartpepparkvarnen.

Vi brukar oftast ha en burk creme fraish franska örter hemma. Så dock inte denna dag.
Men bättre lös i hullet än rådlös. Jag blandade vanlig creme fraish med dragon, basilika, oregano och mejram och klippte ner rikligt med dill så blev det nästan samma sak.

En enkel rätt som jag aldrig lagat förrut men som blev riktigt god.

Så kom den då äntligen. En efterlängtad, ihopsparade, omtalade studsmattan.

Det tog Guldgossen och Förundersökningsledaren en knapp timma att montera den.Sen var det full fart.

Guldgossen fick äran att prova först.Se bara hur lycklig han är!Efter ett tag fick han dock gå ner för landning……för då kom lilla Svalan hem. Hon gick ut hårt med en 360-graders snurr.

Nu har både barn och vuxna turats om hoppa hela kvällen. Ja, jag och Förundersökningsledaren har tagit det lite lugnt och låtit barnen hoppa mest.

Jag tyckte faktiskt det var ganska roligt, även om det var spännande att hoppa högt. Jag försökte mig på en gruppering men kunde till min förskräckelse inte landa efteråt. Ja, det är inte så att jag fortfarande svävar en meter över mattan, nej ner kom jag allt – men inte med äran i behåll om man så säger.
Förundersökningsledaren hade också lite otur när han skulle landa på knäna och satte i sin onda handled. Men vi lär oss väl så småningom.

Jag har hört att 10 minuter på studsmattan är lika effektivt som 40 minuters promenad och med tanke på hur mycket jag alltid tycker mig ha att göra så låter det som ljuv musik i mina öron.

Jag upptäckte ett annat användningsområde för studsmattan också. Om man hoppat ett tag och sedan blir lite trött så går det utmärkt att lägga sig ner och vila en stund. Då blir studsmattan som en stor hängmatta, fast utan lika mycket bananställning för ryggen som en riktig hängmatta. Jag skulle till och med kunna tänka mig att släpa ut ett täcke och lägga mig och sola där någon fin sommardag.

Barnen tyckte det var jätteroligt när jag hoppade. Först trodde jag att de skrattade MED mig eftersom jag också tyckte att det var rätt så skoj. Men sedan ropade de åt mig:
-Mamma, det ser jättekul ut när dina stor bröst hoppar upp och ner!

Jag vände mig ett kvarts varv och speglade mig i altanfönstren och minsann – såg det inte ovanligt komiskt ut… Jag kanske ska undvika att hoppa studsmatta när vi har gäster…

Nu hoppas jag på nästa effekt en studsmatta kan ge – trötta barn. Klockan är tjugo i nio och medan jag bloggar sitter barnen och tittar på Rent Hus. Ytterligare ett av mina annorlunda barns favoritprogram!

Varför är det så lätt att förköpa sig?

Varje gång jag är och handlar kommer jag alltid hem med mer än vad som stod på inköpslistan. Utom den där enda gången då jag och sysslingkollegan var på IKEA tillsammans och jag inte köpte en enda sak. Inte värmeljus en gång! Men det var tyvärr bara undantaget som bekräftar regeln.

Idag var jag och handlade på Willys igen. (Jag höll utkik men såg inte till någon förälskad man.) Däremot fick jag syn på några saker jag inte tänkt köpa men som fick slinka ner i kundvagnen ändå.

Grillad kronärskocka på burk (Såg så gott ut!)
Skivbar leverpastej (Bra med järn.)
Vitlökssalami (Det var länge sen. Vi har bara haft skinka och kalkon som pålägg ett tag.)
Scans Lantfalu (Ifall det inte skulle finnas falukorv hemma i frysen. Det måste man ju ha.)
Lithells grillkorv (Förundersökningsledaren hade bett mig köpa tjockekorv men jag är inte så förtjust i tjockekorv så jag ville ha vanlig grillkorv till mig och barnen.)
Sourcreme Onion-chips med peppar (Jättegott!)
Ostbågar (Eftersom man fick två påsar Estrella till bra pris och jag redan tagit en påse chips.)
Rabarber (Fick en oövervinnerlig lust att göra rabarberpaj i helgen.)
Bragokex (Bra att ha lite mellanmålsfikakex hemma nu när det är långhelg.)
Salladshuvud (Det var bara dumt att det inte stod på listan.)
Citron (Har kommit på att man faktiskt MÅSTE ha citron när man lagar fisk i ugn. När jag kom hem fick jag se att jag redan hade två skruttiga citroner kvar sedan förra gången jag kom på att man faktiskt MÅSTE ha citron hemma ifall man får för sig att laga fisk.)
Minimorötter (För det är så mycket godare än vanliga morötter, som jag också köpte.)

12 extrasaker! Det är inte konstigt att matkontot skenar iväg ibland. Jag får ta och skärpa till mig.
Ska genast gå in och läsa Annas blogg och se hur hon lyckas hålla stånd mot inköpssuget under sitt shop-stopps-år.

När jag, redan lite vresig, kom ut i fikarummet så stod det kakor på bordet. Någon vänlig själ (har starka misstankar om att chefen är skyldig) hade varit och köpt oss lite gott.

Så räddades resten av förmiddagen!

Idag är jag trött och har en tendens till huvudvärk.

Vädret är lite tröttsamt också. Mulet och regnskurar.

Och jag har glömt frukten hemma så jag kommer bli sur och vresig runt elvasnåret…