Zäta

I kväll har jag lagt till några lapptäcksbilder under tidigare inlägg.

Du hittar dem här, här, här, här, här och här.

Först var det myrorna.
Sedan sniglarna.
Så kom rådjuren.
Och nu är fåglarna mina nya trädgårdsfiender.

Myrorna vann sin match. Jag har gett upp och låter dem få fritt spelrum mellan plattor, i rabatter och odlingar.

Sniglarna bekämpar jag morgon och kväll. Först samlade jag dem i en hink och hällde kokande vatten över dem. Numera klipper jag dem med sekatören och hivar in dem i skogen. Jag har tränat upp en snygg rörelse där jag klipper och kastar med ett enda kraftfullt knix.
Vallgraven runt potatislandet skyddar också mot de ovälkomna sabotörerna. Just nu är den bräddfull och även om Trädgårdsgrannen påstår att den inte hjälper så har jag i alla fall inte sett en enda simmande snigel hittills.

Rådjuren har jag skrämt bort med Rå-väck efter att de ätit upp blasten på mina nyplanterade jordgubbar. Karten lämnade de turligt nog och jordgubbsplantorna har återhämtat sig bra och skjuter redan fram nya blad.

Och så var det då det där med fåglarna.
Skatorna sitter i bigarråträdet och knipsar bort kart och kastar till marken. Jag har ett fågelnät men det är ändå så lite bär kvar nu att jag inte bryr mig om att hänga upp det. Trädet är ungt, bär lite bär och grenarna mår inte riktigt bra av tyngden från nätet. Jag har provat förut.

I morse konstaterade jag att den första jordgubben började rodna. En klädsam ljusröd färg kröp sakta över solsidan.
När jag kom ut igen vid lunch var allt det röda borthackat.
Eländiga fågeleländen!

Nu har jag klätt in jordgubbslandet med fiberväv. Fyra bågar i hörnen håller upp väven som jag sedan förankrat med små betongplattor vid backen.
Jag förväntar mig att sniglarna blir nyfikna och kryper in för att kalasa, men förhoppningsvis hinner jag plocka bort dem innan de äter upp de jordgubbar som finns kvar.

I går grävde jag klart vallgraven kring potatislandet. I dag regnar det hur mycket som helst.
Bra timing!

När Guldgossen kom hem från en brännbollsmatch på Skogshyddan tillsammans med en kompis i onsdags kväll var han helt slut. Inte så konstigt eftersom han hade feber. 38,3.

Torsdag och fredag tillbringade han ensam hemma medan lilla Svalan var på läger och Förundersökningsledaren och jag jobbade. Han hade bara lite feber på torsdagen och ingen i går.

Natten till i går hade Guldgossen rejält ont i magen. Två riktiga knipattacker. Jag tillbringade några timmar med honom för att ömsom massera magen, ömsom berätta förvirrade historier och läsa högt för att distrahera honom från smärtan. Det gick väl sådär. Och det var verkligen inte kul att lämna honom ensam hemma i går efter den vaknatten.

I går kväll fick Guldgossen feber igen. 39,8. Han var verkligen kokhet. Men natten blev lugn. Han sov som en klubbad säl efter två ipren.

Halv sex i morse väckte han mig genom att sluddra någon ohörbart i sömnen. Jag hörde inte vad han sa och somnade straxt om.
Halv åtta var det dags igen.
-Hallå!
Jag trodde (eller kanske snarare hoppades) först att Guldgossen pratade i sömnen igen, så jag svarade inte.
-Hallåååå! Ett mycket uppfordrande och intensivt “hallå” som även väckte Förundersökningsledaren.
Och innan jag hunnit svara; ett nästan argt och rappt:
-HALLÅ!

-Ja? Jag ansträngde mig för att svara mjukt och moderligt trots att jag blivit väckt på min så länge efterlängtade sovmorgon.

-Vad ska jag göra? Guldgossens röst gränsade till det desperata och jag blev orolig att han drabbats av något mer elände än feber och ont i magen.
-Vad är det Guldgossen? Vad har hänt?

En ytterligt förvånad röst möter mig tvärs över allrummet.
-Ingenting…
-Men lägg dig och somna om då.
Den repliken visste jag visserligen att jag inte skulle ha något för. När ens son vrålar “hallå” över hela huset och sedan desperat undrar vad han ska ta sig till så kan det rimligtvis inte räcka med en uppmaning om att somna om.

Men det gjorde han.
Och han minns ingenting av vårt samtal.

Och han har inte någon feber heller.

Kvällen är stilla när jag tar en sista promenad i trädgården för att titta till mina telningar. Jag står med trädgårdsslangen i handen och vattnar morötter, sallad och persilja när ett högt gnisslande får mig att lyfta blicken från de späda plantorna. Två vackra svanar flyger förbi. De ignorerar mitt erbjudande om att låna lite smörjolja och fortsätter rakt västerut in i den nedgående solen, utan att förargas.

Jag stannar till en stund vid pionerna som nu bjuder på sin allra mest fullödiga och överflödande blomning. Med näsan djupt inne bland de snövita kronbladen dricker jag trädgården ljuvligaste doft.

Innan jag går in igen står jag stilla med kroppen tryckt intill den skrovliga putsväggen. Huset är stort och har bunkrat värme hela dagen och jag tar tacksamt emot medan solen dyker bakom tallranden och småfåglarna sjunger sin avskedssång till dagen.

Som efterrätt på midsommardagen hade jag tänkt bjuda på en spännande skapelse som Tareq Tayler trollade fram i Trädgårdsonsdag härförleden.
Nu slumpade det sig så (jag var värdelös på att beräkna, som vanligt…) att midsommaraftonens gäster åt alldeles för lite tårta och vi stod med 2½ tårta kvar till dagen därpå.
Därför blev det ingen Tareqefterrätt på lördagen.

I stället har jag bjudit på den på jobbet i dag. Jag tyckte själv den var god, och fick till och med beröm av Kock-kollegan som skulle kunna tänka sig att ha den som avslutning på en middag med rabarbertema.

Här kommer nu receptet. Det är beräknat för fyra personer. Jag gångrade det med fyra för att få det att räcka till kollegorna, men nöjde mig med tre citroner och tre vaniljstänger (för det är så jobbigt att riva citronskal klockan sju på morgonen och det är så dyrt med äkta vanilj oavsett tid på dygnet).

Mascarponecreme:
4 ägg (separerade)
2 msk socker till gulorna
2 msk socker till vitorna
1 burk mascarpone (250 g)
1 citron (skalet)
1 vaniljstång (fröna)

Rabarbertrifle:
400 g rabarber (skalade)
4 msk socker
4 cm färsk ingefära

Dessutom:
Hackad mörk choklad
4-8 skivor sockerkaka (det är okej om den är lite torr)
Någon slags toppdekoration (Tareq föreslog penséer som är färgglada och ätbara. Eller mer hackad choklad. Jag gjorde egna chokladdekorationer i form av hjärtan med hjälp av en plastpåse, lite blockchoklad och en mirco.)

Gör så här:
Skär rabarbern i centimeterlånga bitar.
Lägg rabarbern i en gryta (gärna tjockbottnad).
Skala ingefäran och finriv den ner i rabarergrytan.
Strö över 4 msk socker och värm på sakta och försiktigt. Rör om du måste, för att rabarbern inte ska bränna fast i botten. När rabarnern blivit mjuk rör du om så att allt blandar sig ordentligt.
Ställ triflen att svalna medan du gör mascarponekrämen.

Vispa äggulorna med sockret tills du får en tjock vit smet.
Dela vaniljstången och skrapa ur fröna och tillsätt dem till smeten. Spara för allt i världen den urskrapade stången. Lägg tillbaka den i burken och fyll på med strösocker så får du eget vaniljsocker efter några timmar.
Lägg i mascarponeosten.
Riv skalet från en vältvättad citron ner i cremen.
Rör runt försiktigt.

Vispa äggvitorna till ett halvfast skum.
Tillsätt sockret och vispa tills du får en mjuk maräng.

Häll ner marängen i mascarponekrämen och rör tills det blandar sig.

Varva mascarponekräm, rabarbertrifle, hackad choklad och sockerkaka i portionsglas eller i en stor skål.
Dröj inte för länge med att servera för då blir sockerkakan bara mos.

Gör INTE så här:
Gör inte i ordning tretton portioner i höga stora IKEA-glas och ställ dem på en bricka i kofferten om du inte är fantastiskt sugen på att tillbringa lunchen med att skura ur bagaget.

Nu har jag varit på Harald Nyborg på lunchrasten och köpt mig tio svarta tiolitershinkar för tio kronor styck.

Nästa år blir det tomatodlig. Det var länge sedan nu.

Tiolitershinkarna är perfekta för både potatis och tomater. Jag brukar borra hål runt om hinken fem till tio centimeter från botten, fylla med lekakulor, täcka kulorna med fiberduk och fylla jord i hinken. Där planterar jag sedan tomatplantan så att stjälken hamnar under jord ända upp till första bladet. Sedan är det bara att vattna.

I lördags blev jag klar med lapptäcket till Falunkorven och kunde överlämna det direkt till honom.

Äntligen!

Och – vad ska jag stressa med nu?

Jag stod i fönstret klockan sju i morse och tittade på grannen som var ute i regnet med sitt vita paraply, för att döda sniglar.

Själv var jag ute en timma tidigare.

1-0 till mig.

Nu har vi haft kalas i dagarna två. Förundersökningsledaren bör känna sig vederbörligen firad.

I går samlade vi några vänner till midsommarfest. 39 personer var vi.
I dag var Förundersökningsledarens och mina föräldrar här plus mina systrar med familjer. Det var bara Italiensysterns man som inte var med. Han jobbar fortfarande.

Vi har bjudit på fläderbål med melontärningar, grillad kyckling och fläskytterfilé med potatisgratäng och sallad och så jordgubbstårta.

Nu är vi mätta och trötta.
I morse lyckades jag sova till halv tio vilket gav mig åtta timmars sömn. Jag var visserligen uppe på toa en sväng vid kvart i sex men somnade om sen.
I går morse vaknade jag dock redan klockan sex och kunde omöjligen somna om. I stället passade jag på att vaxa benen medan jag väntade på att de andra skulle vakna så att jag kunde börja väsnas med elvispen och lägga ihop tårtorna.

Det var en hel del att fixa med i går men tack vare den tidiga morgonen och bra planering så hann vi förbereda allt i lugn och ro. Jag hann till och med både sminka mig överdrivet mycket i gröna färger och manikyrera naglarna.

I morgon är det söndag, ytterligare en ledig dag, och då tänker jag inte göra någonting alls.

Under flera år har jag haft en provisorisk gardin hängandes i lilla Svalans rum. Det är ett ganska sött randigt tyg med blomsterslingor och en liten spets längst ner. Tyget var för långt så jag har snörpat upp det med några rep men det har inte varit den vackraste gardinuppsättning man kan skåda.

När vi (läs Förundersökningsledaren) putsade fönstren förra veckan tog han ner gardinerna för att komma åt ordentligt. Jag bestämde då att det var hög tid att hänga tillbaka den lite mer stilrena och enkla gardin lilla Svalan hade i fönstret innan jag fick för mig att sätta upp den randiga.

Och jag letade. Jag letade och letade och letade. Jag hade bestämt för mig att jag sett den någonstans i huset. Men den fanns inte på vinden, inte i förrådet, inte i garderoben, inte i klädkammaren, inte där jag förvarar dukar… inte på någon av de upptänkliga ställen där den rimligtvis borde kunna ha gömt sig.

Till slut, efter en timmas letande, skymtade jag ett vitt tyg med svart mönster i skåpet med lapptäckstyger. Vad i allsindar gör gardinen där?

Hmmm… Det var ingen gardin. Det var bara ett tyg.

Jag förstår inte hur jag kunnat se gardinen framför mig, hängades i lilla Svalans fönster.

Nu hänger den i alla fall på plats. Och den är jättefin trots att den inte blev klar förrän strax innan midnatt i söndags.

Guldgossen har haft sommarlov i en dag.
I kväll konstaterar han:
-Jag längtar tills jag får börja sjuan!

I kväll har jag gjort något alldeles ljuvligt avslappnande och energipåfyllande.

Jag har bundit ihop ett enkelt sexbent klätterstöd av pinnar från skogen och ställt det i en av mina odlingslådor. Sedan har jag planterat ut mina luktärter under och runt omkring klätterstödet.

Under tiden som jag krälade runt i jorden med gummistövlar och regnkläder så bjöd kvällen på ett stilla sommarregn. Kontemplativt och liksom rejält jordnära på en och samma gång.

Jag är inte längre missnöjd med att jag sådde de små ärtorna i tomma toarullar. Det var jätteenkelt att gräva ner hela toarullarna i jorden i stället för att behöva ängslas över känsliga rötter. Rullarna förmultnar om ett tag och luktärterna hade fått fina djupgående rötter medan de stod på tillväxt i sina glasslådor.

Nu fortsätter det att regna och jag hoppas att luktärterna får bästa tänkbara start. Jag har till och med skämt bort dem genom att avhärda dem under några veckor.

I går och i dag har jag putsat fönstren i uterummet. Utsidan i går, insidan i dag.

Fönsterputsning går under kategorin “städning” och är därför något jag normalt sett ogillar. Jag brukar till och med se till att det är en make eller svärmor som fixar fönsterputsningen för att jag ska slippa.

Men den här gången var det annorlunda. För det första handlade det om ett begränsat antal fönster. Inte ett helt hus med hur många fönster som helst.
För det andra hade jag läst ett tips i “Vi i Villa” eller möjligen “Villaliv” om hur man enklast bär sig åt när man putsar fönster. Jag använde mig av tipset och upptäckte att det förbättrade både putsningen, slutresultatet och inte minst mitt humör.

Det är säkert bara jag som inte kan putsa fönster som en riktig husmor men jag ämnar ändå vidarebefordra tipset. Om inte annat så åtminstone som en knickedick till mig själv om jag skulle få för mig att putsa fönstren nästa år igen. (Ja, för så kul är det inte att jag ämnar göra det var och varannan månad…)

Häll upp kallt eller ljummet vatten i en hink. Det vattnet ska du använda som sköljvatten för svampen/trasan som du putsar med.

Häll upp 5 l ljummet vatten i en annan hink. Det går bra med kallt vatten också men det är behagligare att arbete när man slipper frysa om händerna.
Tillsätt 1-2 msk diskmedel samt 1 dl ättika.

Jag använde en mirakeltrasa för att putsa fönstren. Egentligen ska man ju inte blanda in några som helst kemikalier eller medel när man hanterar sina mirakeldukar men det struntar jag i. Min mirakeltrasa är ändå den som gör jobbet bäst.

Jag vätte trasan i hinken med vatten, diskmedel och ättika. Vred ur. Torkade lister och plåtdetaljerna runt fönstren. Sköljde den smutsiga trasan i hinken med enbart vatten. Doppade i ättiksblandningen. Vred ur. Torkade lite extra på alla fläckar på fönstren. Sköljde. Doppade i ättiksblandningen. Vred ur. Torkade hela fönstret uppifrån och ner. Skrapade bort vattnet med en gummiskrapa. Och slutligen använde jag en torr mirakeltrasa för att torka bort överblivet vatten i kanterna på fönstret. De gånger det råkade bli våta ränder efter skrapan torkade jag snabbt bort även dem med den torra trasan.

Nu är fönsterrutorna så rena att man kan råka gå in i dem.

Jag har sytt mörkläggningsgardiner till båtkapellet. Barnen sover under kapellet när vi övernattar på sjön och de tre stora fönstren bidrar inte direkt till god sömn.
På IKEA i söndags köpte vi tyget “Minna” och nu har jag mätt, ritat, klippt och sytt och med lite tur och kardborreband så kan det funka.

När jag ändå hade symaskinen framme så jag har tagit en sittning med lapptäcket också.

Jag har sedan tidigare skurit till 4 cm breda remsor av ett mörkbrunt tyg. I kväll sydde jag ihop remsorna till en enda lång. Sedan vek jag den på mitten (på långaledden) och strök ihop vecket så jag fick en 2 cm bred remsa i stället. Vikningen är aviga mot aviga.

Min kantremsa har jag sedan nålat fast i kanten av täcket, mot rätsidan, och sytt fast. Många nålar gick det åt, hela nåldynan faktiskt. Särskilt i hörnen där det är lite lurigt att få till det bra om man inte nålar som en fanatisk fakir.

Nu har jag dragit bort alla nålar och det enda som kvarstår är att sy fast kantbandet mot baksidan av täcket. Det bör göras för hand för att det ska bli bra. Tro mig, jag har provat att sy på maskin och det gick inte.

Jag har tyvärr upptäckt att en 4 cm bred remsa är för smal. Den borde varit 5 cm för att det skulle bli något kvar på baksidan att sy fast. Men nu är det för sent. Jag orkar inte göra om och förresten har jag inte tillräckligt mycket tyg kvar heller.

Frukostdrink till lunch kanske inte är att rekommendera. Den förpassade mig till toaletten igen.

Jag ringde faktiskt till vårdupplysningen för att höra om de som jag tror att det är ett virus som hoppat på mig eller om det kan vara något annat. Om jag har diarré i mer än en vecka tyckte 1177 att jag borde ana oråd, annars var det lugnt.

Nu får jag bli hemma i morgon också. Med undantag för barnens skolavslutning.
Det är tack och lova mycket buskar kring Villabacken…

Falunsystern ringde och tipsade om en god, nyttig och mättande frukostdrink som hennes vännina Polisen brukar GI-banta med.

Här är receptet:
2 råa ägg (och redan här börjar det ju låta äckligt…)
3 dl A-fil (fil! Det är inget för mig.)
1 dl bär om man inte använder smaksatt fil
1 msk olja
1 msk kakao

Mixa alltsammans.

Jag måste erkänna att jag inte blev sådär överdrivet sugen, trots att Falunsystern hävdade att det var gott.

Men nu har jag gjort en egen variant. Den är mindre GI, mindre nyttig och förmodligen mycket godare.
Här är mitt modifierade recept:
1 rått ägg
2½ dl vaniljyoghurt
1½ dl frusna blåbär
1 msk rapsolja
1 dl oskalade linfrön

Mixa alltsammans.

Jag gjorde dock ytterligare en avvikelse.
Jag drack nämligen min drink till lunch i stället för frukost.

Jaha, det här var ju roligt!

Jag vaknade natten till i går och behövde gå på toa. Magen mullrade som ett hotande åskväder och sedan följde ett lokalt skyfall.

Och så har det hållit på. Jag försökte mig på lite jobb igår men fick gå hem efter lunch. Hela eftermiddagen satt jag på toa, och en stor del av kvällen.

I dag är jag hemma från jobbet, och tyvärr har det inte blivit så mycket bättre. Jag behöver inte tillbringa all tid på toa, utan kan faktiskt promenera runt i huset lite också, men det känns tryggt att inte vara mer än några sekunder bort.

Jag mår inte illa och har inte kräks men jag har ont i magen till och från.
I dag har jag sovit rejäl på förmiddagen och hittills bara lyckats äta lite frukost.

Familjen Zäta var i Göteborg i går.

Vi började dagen med frukost på Scandic. Jag hade kommit över fyra frukostbiljetter och det var inte alls fel att få sätta sig till en överdådig buffé och äta fräscha mackor, yoghurt med allsköns topping, äggröra och vackert uppskuren frukt.

När frukosten var avklarad hade vi en massa energi till shopping. De stora inköpen var klaffstolar från IKEA och en gasolgrill från Bauhaus.

Dagen avslutades med en underbar morotskaka och guidad visning i svägerskans renoverade hus.

I dag ska jag hälla av fläder- och rabarbersaften.
Jag vill också koka ny saft för nu har fläderbuskarna börjat blomma på allvar. Jag har rabarber kvar som jag kan tippa i om det jag häller av i dag blir gott.

För övrigt är det väl inte så mycket på agendan. Tvätten är struken men det finns mer att lägga i maskinen. Huset är fortfarande något sånär välstädat. Det ska regna så alla trädgårdsbestyr får dröja i väntan på bättre väder. Jag skulle kunna sy på Falunkorvens lapptäcke men saftandet tar nog det mesta av tiden.

Och så var det visst nåt TV-program som hela Sverige kommer tala om i morgon.

I dag bär jag svarta gympaskor och trosor, orangerandiga sockar med svarta stjärnor, beige byxor och tröja, vinröd BH och en cerice tunika samt en turkos sjalett.

I går bar jag en grill på hundra ton från bagaget till garagegolvet.
Det var mycket värre.

I dag har jag varit i Kaffestugan och jobbat. Vi var bara fyra stycken men tack vare bra samarbete och ett stort mått energi så klarade vi ut det ändå. Jag stod mestadels i kassan.

Under eftermiddagen har jag varit ute och samlat sniglar. Det kommer allt fler även utanför min trädgård. Hittills är det ingen som passerat tomtgränsen (så vitt jag vet) men de börjar ta sig närmare och de visar stort intresse för mina potatisar som äntligen börjar titta upp ur jorden.

I kväll har jag stått och strukit några timmar. Jag har hunnit avverka både “Flight 93” och “The 6:te Day”.
I morgon blir det tidig uppstigning men jag har druckit två koppar kaffe och är inte överdrivet trött trots att klockan passerat midnatt.

Om någon skulle få för sig att stjäla min bil nu, skulle han eller hon inte komma långt. Jag har kört med bensinlampan ilsket orange i över en vecka.

På väg till jobbet i morses bestämde jag mig för att det var hög tid att tanka. Tiden var på min sida och bensintappen ligger utmed resvägen.

Nu sitter jag ändå på jobbet, otankad.
Jag hann glömma den lysande lampan, glömma bensinstationen trots att jag såg den när jag passerade, bara på den lilla korta sträckan från hemmet till jobbet.

Men har man passerat 40 så har man!

Nu har jag startat upp trädgårdsarbetet lite.

Jag har gått en runda och letat mördarsniglar utan resultat.
Jag har ställt ut luktärter och solrosor för avhärdning.
Jag har suckat över den döende majsen men ännu inte haft hjärta att rycka bort den.
Jag har bundit upp pionerna som nu ser förtvivlat hoppressade ut. Nästa år måste jag komma ihåg att inte ställa stödpinnarna så tätt.
Jag har rensat det lilla ogräs som fanns i surjordsrabatten.
Jag har plockat bort överblommade tuvsippor.
Jag har slagit ner små pinnar i surjordsrabatten som markörer för var jag kan plantera fler tulpanlökar till hösten.

Okej, jag har faktiskt hunnit en hel del. Särskilt om man betänker att jag suttit inne och fikat tillsammans med övriga familjen.

Nu är jag igång och rensar i häcken. Det är inte så mycket att rensa bort eftersom Förundersökningsledaren la duk och täckbark under häcken förra året, men det är ändå lite jobbigt att krypa på knäna med det bultande huvudet ner i jorden och rumpan i vädret.

Jag tänker inte sätta upp något mål för vad jag ska hinna klart i dag. Då blir jag bara besviken när kvällen kommer och bara hälften är gjort.

Lilla Svalan badar tillsammans med en övernattande kompis.

Förundersökningsledaren och Guldgossen är ute i båten och ekiperar den inför kommande sjösättning. När det blir får vädret avgöra men det dröjer nog ett tag till.

Jag sitter i soffan och samlar kraft inför en dag i trädgården.

Det ska vara fint väder hela dagen i dag. Som ett lite andingshål, perfekt planerat av Gud för att vi ska få ut maximalt av vår lediga dag. Det har regnat måndag-tisdag och det ska regna torsdag-fredag men just i dag lyser solen.

Det kliar i mina trädgårdsfingar efter att få ut och jobba. Jag har pioner att binda upp, rabatter att rensa, odlingar att täcka med gräs, jord som ska grävas igenom…

…men ändå sitter jag i soffan och suckar. Jag har huvudvärk och ont i nacken, axlarna och ryggen. Mensvärk har jag också.
Tyck synd om mig!

Komposten är påfylld med mängder av rabarberblad. Jag har skurit dem i strimlor för att påskynda förmultningen.

I går kväll gjorde jag fläder- och rabarbersaft. Ni ska få receptet men prova inte själva förrän jag rapporterat resultatet i början av nästa vecka, eller möjligen söndag kväll.
Jag har i vanlig ordning experimenterat lite så det kan ju råka bli en flopp.

Till saften använde jag tio rabarberstjälkar. Men jag hade många fler att ta av så resten har jag nackat, sköljt och lagt i en tupperwareburk i kylen för senare kulinariska upplevelser.

Till drygt fyra liter saft har jag använt:
47 fläderblommor
10 stjälkar rabarber
2 kg socker
30 g citronsyra
3 citroner

Gör såhär:
1. Skölj fläderblommorna om det är mycket löss på dem. Löss älskar fläder och det brukar oftast vara svart med löss på de små stjälkarna upp till blommorna. Man kan med fördel lägga blommorna i blöt i diskhon en stund innan de ska användas, så släpper lössen taget och man kan lättare få väck dem. Det är inte hela världen om man släpper ner lössen i grytan som ska bli saft heller. Lössen lär inte smaka annat än fläder och du ska ändå hälla kokande vatten över dem så de blir säkert tillräckligt sterilierade för att inte släppa i från sig några onyttigheter.

2. Klipp loss fläderblommorna från stjälkarna. Här lönar det sig att vara lite noggrann. Det är ingen som begär att du ska klippa fram varje enskild liten blomma men klipp bort så mycket stjälk du orkar. Jag har nämligen fått för mig att stjälkarna ger en lite besk bismak åt saften, och det vill man ju gärna vara utan.
Lägg blommorna i en stor gryta. Minst fem lite behöver den vara.

3. Skala tre citroner och skiva dem och lägg dem i grytan. Man kan också låta skalet vara kvar och bara tvätta och skrubba citronerna noggrant, men då var det det där med bismaken igen. Eftersom saften ska stå och dra i flera dagar så finns det risk att skalen släpper ifrån sig lite beska. Gillar man det ska man naturligtvis låta bli att skala, men om man som jag tycker bäst om saft som bara är söt och god så är det bättre att skala.

4. Ansa tio stjälkar rabarber. Eftersom receptet ändå är på en höft så har det ingen betydelse hur långa stjälkarna är. Skiva dem och ner med dem i grytan.
Jag lät skalet sitta kvar och skivade stjälkarna ganska tunt för att få ut mesta möjliga smak. När man gör rabarbersaft i vanliga fall så ska man ju koka rabarbern en stund men i den här saften så extraherar man smakerna på annat sätt.

5. Häll en påse socker (2 kg) i grytan.

6. Draschla 30 g citronsyra över sockret.

7. Koka upp tre liter vatten och häll i grytan.
Jag använder vattenkokaren som rymmer en liter åt gången.

8. Rör runt ordentligt.
Många av fläderblommorna blir bruna när de kommer i kontakt med vattnet. Det är inget konstigt alls, så det kan du strunta i.
Ta upp sleven du rört med och låt saften kallna under lock tills den är tillräckligt sval för att ställas in i kylskåpet utan att elräkningen går i taket.

9. Låt saften stå och dra i tre-fyra dygn. Orginalreceptet anger 4-5 dygn men jag tycker den blir rundare och snällare i smaken om man tar den tidigt, men det är en smaksak.
Rör om i saften med en ren slev morgon och kväll.

10. Sila av blommor och rabarber i en silduk.
Pressa inte silduken för att få ut det sista för då blir all saft grumlig. I stället kan du ta undan silduken och pressa ut de sista dropparna, som brukar bli ganska många, i en egen bunke. Den saften kan du blanda till direkt och dricka upp på stående fot.

11. Häll upp saften i vad som helst. Eftersom det inte är mycket till konserveringsmedel i den måste du frysa allt du inte använder direkt. En flaska saft står sig bara någon eller några dagar i kylen.

Update:
Saften blev jättegod!

Guldgossen var verkligen med och sprang på friidrottstävlingen i dag. Den onda foten skötte sig och det gjorde uppenbarligen även den andra.
Nytt personbästa blev det. 3.28 på 800 m. Bästa tiden när han övat hemma är 4.44.
Jag är extra glad för det visar att även min snälle lille gosse har lite tävlingsglöd och kämparanda i sig.

Jag hade annars noga inpräntat att det absolut inte gjorde något om han kom sist. Han skulle inte bry sig om de andras tempo överhuvudtaget. Bara fokusera på att hålla en så pass låg hastighet i början, att han orkade springa hela vägen. Det skulle bli pinsamt och skamligt om han blev tvungen att gå sista biten!

Guldgossen gjorde dock mer än bara tog det lugnt. Han låg bara en liten bit bakom tätklungan och hade till och med några bakom sig ända tills upploppet då han blev omsprungen av alla utom en.
– Så jag kom inte sist mamma, jag kom näst sist! rapporterade Guldgossen när jag ringde hem för att höra hur det gått i eftermiddags.
– Åh vad stolt jag är! Jättebra! Du är så duktig! jublade jag entusiastiskt.
– Det var en kille som sprang för fullt redan från början, men han svimmade efter halva loppet.

Ibland anklagar jag Guldgossen för att vara ouppmärksam i skolan. Jag frågar om läxor eller överenskomna tider och han har svårt att ge klara besked.
Guldgossen skyller på att läraren inte svarar ordentligt när de frågar men det har jag inte trott på.

Nu vet jag bättre.

I dag är det ju som jag tidigare skrev, kommunmästerskap i friidrott. I går kväll hade Guldgossen inte riktigt koll på hur dags de skulle träffas. Han trodde det är halv nio på Framnäs men var inte säker.

När jag släppte av lilla Svalan vid skolan för en stund sen träffade jag på Guldgossens lärare. Jag passade då på att fråga:
-God morgon! Var det halv nio ni skulle samlas i dag?
-Ehhh, mmmm… eeeeh. Va?
-Jo, var det halv nio ni ska träffas vid Framnäs?
-Ja, jag är på väg dit nu!

När frågan ställdes var klockan halv åtta.
Och nu är den stora frågan – vad menade karl?

Svarade han:
A. Ja, vi ska ha samling halv nio men jag har för avsikt att vara där en timma tidigare.
B. Ja, vi ska träffas halv åtta och jag har bråttom dit för jag är försenad.
C. Vi ska samlas klockan åtta och jag har inte lyssnat på vad du egentligen sa.

I går hade jag bestämt mig för att fläderklasarna jag ser på vägen till och från jobbet måste få bli saft.
Jag har sett på dem hur de riktigt längtar efter att bli översköljda med kokett vatten och förvandlade till saftvärldens Rolls Rolls.

När jag kom hem efter jobbet serverade Förundersökningsledaren en enkel måltid på minestronesoppa och smörgås och sedan tog jag med mig (Okej, jag tvingade med mig…) barnen till det generösa trädet som försett mig med sina blommor under flera år nu.
Guldgossen höll hinken, lilla Svalan klippte blommor och jag drog ner grenar till en nåbar höjd med årets innovation – en kratta. 47 blomklasar senare vände vi hemåt igen. De står nu i tvättstugan och inväntar nästa steg i safttillverkningen.

Guldgossen gick icke förvånande tillbaka till sin älskade dator medan lilla Svalan och jag dröjde oss kvar i trädgården. Först plockade jag nedlusade blad från plommonträdet och sedan blad från äppleträdet som angripits av någon annan sorts ohyra.
Sedan använde lilla Svalan och jag våra skarpa ögon till att jaga fatt så många mördarsniglar vi bara kunde hitta. Det är fortfarande flest i grannens trädgård men jag hittade tre stycken utanför på ängen som alla hade siktet inställt på min potatisodling.

När sniglarna var plockade och kokta ställde vi oss att skjuta prick på två konservburkar med luftgeväret. Jag tycker det är barnsligt roligt att skjuta. Särskilt när jag lyckas träffa…
Och i går var jag säker på hand och träffade målet varje gång utom två.

När myggen ansatte oss för hårt (och de är fortfarande för små för att pricka med luftgeväret) gick vi in och fikade med Guldgossen framför slutet av Äntligen Hemma.
Barnen gick och la sig och jag hängde tvätt, röjde i köket och fixade lunch till Guldgossen.
I dag ska han delta i kommunmästerskapen på Framnäs och springa 800 m. Så sportig trodde vi inte Guldgossen var att han frivilligt anmäler sig till en friidrottsgren.
Det var han inte heller, visade det sig… Men alla som är med i kommunmästerskapen missar ju en dag i skolan och 800 m var den enda gren som fanns kvar när de andra valt ut vad de är duktiga på.

Jag är faktiskt ganska stolt över Guldgossen. Inte för att han kommit på ett smart sätt att slippa en vanlig skoldag, utan för att han övat på sträckan här hemma den senaste tiden. Tillsammans med Förundersökningsledaren och hans sprinterklocka har han mätt upp 800 m och sprungit den kväll efter kväll. Senaste gången orkade han till och med springa hela vägen utan att slå av på tempot och gå. Jag var med och kom lååångt efter.

Tyvärr gjorde Guldgossen illa foten i söndags så det är inte säkert att han kan springa alls i dag, men kanske…

Jag tror maj och juni är det bästa månaderna på det svenska året. Allt växer, grönskar och blommar. Solen skäms inte för sig de gånger den behagar att lysa upp våren utan braschar på rejält.

Den här helgen har bjudit på både sol och moln men inget regn. En perfekt helg för trädgårdsbestyr. Jag har dock inte tillbringat någon tid i trädgården alls. Ändå har jag haft ganska fullt skjuv.

Direkt efter jobbet i fredags for jag till Lundsbrunns Kurort och tillbringade två och en halv timma i deras spa. Den första timmen gick åt till helkroppsmasage. Jag fick ett presentkort av Förundersökningsledarens syskon med familjer när jag fyllde år och eftersom jag haft lite ont i ryggen den senaste tiden så tyckte jag det passade alldeles utmärkt att utnyttja det nu.

Under tiden som jag spaade var svärmor och svärfar hemma hos oss och jobbade. Svärfar skruvade färdigt altanen och svärmor storstädade vardagsrummet. För min del blev det alltså avkoppling i dubbel bemärkelse.

Men i går var det min tur att ta över där svärmor slutat. Jag städade på övervåningen med god hjälp av både Förundersökningsledaren och barnen. Vi till och med drog fram soffan och dammsög bakom den. Det anser jag är höjden av städiver!

Guldgossen var dock den som städade duktigast. Han gjorde ett ordentligt röj och rensade ut massa gossedjur och böcker. Gossedjuren har han haft stående i en tvättkorg i sitt rum. Nu tömde han den helt och behöll bara några få affektionsvärdiga specialare.
Alla barnböcker rök också utan minsta sentimentalitet. Det var bara jag som fick hugg i hjärtat när jag såg godbitar som “Vad händer i luften”, “Nicke Nyfiken flyger luftballong” och “Brunos vinterdag” lämna hyllan.

I går kväll var jag jättetrött efter all städning. Men i stället för att gå och lägga mig blev jag sittande framför Collateral. Den slutade inte förrän framåt ett och sedan var det bara sex timmar kvar innan det var dags att kliva ur sängen.

Under sommarmånaderna börjar söndagsgudsjänsterna klockan tio. Det är en mycket bättre tid än elva tycker jag. Visserligen får man pallra sig upp lite tidigare på morgonen, men det blir å andra sidan så mycket mer kvar av dagen om man vill hitta på något mer.

I dag var jag med och sjöng med en kvartett på mötet. Det var jättekul. Vi sjöng några nya sånger och en av dem var en Lina Sandellsång i moll. En jättefin sång. Det sjungs alldeles för lite moll i kyrkan.

Det var vår serveringsgrupp som hade hand om fikat i kyrkan också, så jag försökte multitaska så gott jag kunde och varvade övning med dukning. Efter mötet kunde jag i alla fall ägna mig helhjärtat åt disk och avtorkning av bord.

När jag kom hem fixade Förundersökningsledaren lunch medan jag plockade i ordning lite och efter maten kokade jag till en omgång rabarberglassås.
Sedan kom våra gäster.

Det var familjen vi ska fira semester med i sommar som kom för att samplanera lite. Eftermiddagen och kvällen gick snabbt med trevligt umgänge, fika och kvällsmat.

Nu sitter jag i soffan och slötittar på Die Hard 4 medan jag sammanfattar helgen och laddar lite inför nästa vecka.

Det börjar bli dags att avhärda de luktärter som behagat sticka upp näsan ur toarullarna. Trots att rullarna möglat verkar luktärterna trivas och växer sig snart långa och gängliga.

Jag får flytta över de rullar som innehåller livsdugliga luktärter till en ny glasslåda och låta resten stå kvar i fönstret för tillväxt.

I dag är det crazy hairday på skolan. Guldgossen hävdar att han är “lika crazy every day” och anser sig inte behöva mer än rufsa till de lilla hår han har kvar.

Lilla Svalan däremot, har funderat ut en frisyr. Det blev ett huvud fullt av halvt genomdragna tofsar, och så en massa glitter.

Vem är världen sämsta mamma?

Kanske kan det vara hon som glömmer sin ende sons utvecklingssamtal och i stället fokuserar på sitt jobb.

Vänninan Annika bjöd en gång på en underbart knäckig äpplepaj.
Jag räknar stenhårt med att receptet funkar lika bra till rabarberpaj.

Smörj en form som är lite större än de där vanliga runda pajformerna fast inte alls så stor som en långpanna, kanske en halv långpanna stor ungefär.

Skala och hacka så mycket rabarber att det täcker botten av formen och blir ett lagom lager. Lägg rabarberna i formen.

Smält 150 g margarin eller smör.

Blanda 5 dl vetemjöl med 5 dl socker, 2,5 tsk bakpulver och 3 tsk vaniljsocker. Häll i 4,5 msk vatten och skapa en smuldeg med hjälp av minst en hand.

Strö smuldegen över rabarberna och häll över margarinet (smöret) med en fin stråle så att det blir jämt fördelat över pajen.

Grädda i mitten av ugnen i 200 grader en bra stund.

Om du vill piffa till det lite kan du som jag dofta över rejält med kardemumma över rabarbern innan du stör på smuldegen.

Vad gör normalt fungerande människor som ska kliva upp kvart i sex i morgon bitti och lider av sömnbrist efter för många sköna kvällar i trädgården?

Jag har ingen aning.
Själv bakar jag rabarberpaj.

Lilla Svalan har fått en ny hemläxa. Det är en bild från en djurpark och uppgiften går ut på att låtsas ta en promenad i parken och berätta allt man vet om alla djur man ser.

Så här skriver lilla Svalan:

”Jag har varitt på zoo. Där Såg jag en apa. Apor är kloka, jillar bananer och klätrar bra i träd. Zebran jillar vatten, lever i flok, är randig och springer fort. Zebran är även slekt mäd hästen. Flod-Häst Såg vi också. Flodhästen är världens farligaste djur, har stora petar, går upp nå natten och äter gräs tror jag. Anars är flodhästen i vatnet mäst. Ormar kan bitas och då Skickar dem in jift i kropen, dem slingrar sig fram och är släkt till ödlan. Antilop kan hoppa långt och högt så de komer i från fienden snapt och smidigt. Elefanten har oftast betar, är världens största djur På land och har en låg snabel till nos. Lejon ätter kött, är väldigt farliga och är släkt mäd katten. Giraffen är läng aldså halsen och benen, äter blad, har lång och blå tunga och även om det inte als ser ut så så är den lite slekt mäd kosan. Strutsen är en stor fågel som inte kan flyga, världens stursta fågel, snab och är inte heller så snäll. Kamelen har två puklar som sitter på rygen. Kamelen kan gå i öknen länge utan mat för att puklarna är fulla mäd fett. Kamelen tar en ergi från fettet så att det är mätta och belåtna länge!”

Om man bortser från de uppenbara stavfelen och hur hoptryckt texten är (vilket beror på begränsat utrymme på pappret de fick) så tycker jag att lilla Svalan vet imponerande mycket om djuren. Inte visste jag att giraffen är släkt med kon, eller att flodhästen har petar. Dessutom är jag glad att jag äntligen fick en förklaring till varför kamelerna alltid går omkring och ser så avslappnat nöjda och självbelåtna ut. Det är ju precis så jag själv ser ut, när jag fyllt på fettdepåerna!

För en tid sedan köpte jag en burk ansiktskräm på Willys. Jag tycker huden varit torr och ospänstig sedan jag fyllde fyrtio och tänkte att lite dagkräm nog skulle göra susen.

När jag kom hem och tittade närmare på burken upptäckte jag att det var Nivea Visage Q10 Anti-Wrinkle. Trots ett långt och krångligt namn var innehållet lätt att aplicera och sedan dess har jag smörjt in ansiktet troget varje morgon.

Och när jag skärskådade mitt anlete i spegeln i morses tyckte jag mig ana en viss förändring. Några av rynkorna i pannan och kring ögonen har börjat slätas ut.

Om det är en effekt av Nivea Visage Q10 Anti-Wrinkle eller om det snarare är tack vare Very Good Delicato Cocies ska jag dock låta vara osagt.

Det här är inlägg nummer 4100.

Snart fyller jag 41 år.

Tänk vilket sammanträffande (läses med hög andel ironi).

Dagen började med regn, kalla vindar och bara åtta plusgrader.
Redan vid lunch hade det dock solat upp sig och jag gick torrskodd på stan.
När jag for hem från jobbet hade solen legat på och värmt upp bilen såpass att jag var tvungen att köra nedvevat.

Och i kväll har jag haft en produktiv trädgårdssejour igen.

Efter middagen som Förundersökningsledaren förtjänstfullt lagade till med lax, ris och hollandaisås (lilla Svalan önskade sedan att det alltid är Förundersökningsledaren som lagar maten när vi har lax på menyn) tog jag en sväng i trädgården och tittade till nyplanteringarna. Det där med att avhärda majsen innan utplantering hade förmodligen varit ett smart drag. Nu ligger mina majsstrån som döda sillar i sin upphöjda bädd.

Jag satte bevattning på rabarberplantorna och sedan potatisodligen och skvätte också lite vatten på några krukor som står utmed husväggen.

Sedan tog jag itu med smultrontornet.
Först rensade jag i de två facken med vitlök. Jag plockade undan allt gammalt gräsklipp som skyddat plantorna under vintern och luckrade upp jorden. Så hällde jag på hönsgödsel och myllade ner det och kände mig rätt nöjd med vitlöken. Nästa gång vi klipper gräset ska jag bädda kring plantorna med nytt gräsklipp.

Morötterna som jag sådde i söndags har börjat titta upp med små smala fjun ur jorden och en liten grön grodd skymtar i persiljefacket. Men det som överraskade mest var att basilikan redan grott. Jag sådde ju urgamla frön i söndags och bröt mot alla regler när jag direktsådde dessa ömtåliga skapelser.
Efter att ha kikat runt lite mer i smultrontornet har jag dock dragit slutsatsen att det förmodligen är frön från fjolårets balsaminer som grott. Jag räddade fem små hjärtbladspar ur ett tomt fack och planterade dem bredvid vitlöken, så får vi se hur det går med dem senare i sommar.

Kvällens stora arbete var att gräva fram kantbrädorna i ett av de nedersta facken i smultrontornet, rensa rent från jord och sedan spika fast fiberduken som ligger i botten mot kantbrädorna. Jag tog små pappspik med stort huvud till hjälp.
När Förundersökningsledaren byggde tornet åt mig för många år sedan spikade han naturligtvis fast fiberduken också, men bara på ett fåtal ställen. Allt efter att åren gått har fiberduken krupit allt längre in i odlingen och därmed släppt in allt mer gräs från den kringliggande gräsmattan.

Ett av facken åtgärdade jag förra våren och nu har jag bara två kvar.

När jag var färdigspikad, vilket tog sin rundliga tid eftersom det inte alltid fanns så mycket plats att svinga hammaren, grävde jag igenom all jorden med planteringsspade, jämnade till och sådde fyra rader blandsallad.

Nu har jag flyttat vattenspridaren till smultrotornet och ska låta den gå en stund medan jag ömsar tvätt på tvättlinorna i tvättstugan. Det går inte att hänga ut någon tvätt så länge tallarna envisas med att polla av sig i så rikliga mängder.

Jag fick en jättefin rosa blomma av lilla Svalan i försenad morsdagspresent. Hon hade sett till att få den inslagen i grönt silkespapper och Flätan var med henne på Lidens, så tillsammans hade de smyckat upp blomman med ett rosa filthjärta och en nål med stort knappnålshuvud.

Hickpengarna räckte också till en glass till dem var så lilla Svalan var tämligen nöjd med sin eftermiddag.

Jag är ocksä nöjd och glad och känner mig vederbörligen uppvaktad.

Det finns ingenting som går upp mot lite avloppsrensning om man vill avsluta kvällen på ett mysigt sätt.

Nu har jag legat på knä framför först mitt och sedan Förundersökningsledarens handfat och tagit hand om hår, grått slem, naglar, grått slem, tandkrämsrester, grått slem, hudavlagringar och ännu mer grått slem. Jag funderar på vart allt grått slem kommer ifrån. Det är väldigt gojsigt och luktar förfärligt.

Med hjälp av en gammal tandborste, händerna och lite vanlig flytande tvål har jag trollat till det så att det nu plötsligt går att spola vatten i handfaten utan att det tar tjugo minuter för vattnet att rinna ner.

Tyvärr skvätte en del av det grå gojset upp i högerögat. Det sved som bare den så jag misstänker att det grå består till största delen av Förundersökningsledarens rakvatten.

Förundersökningsledaren var vänlig nog att svänga förbi Willys på hemvägen och köpte jord åt mig. I kväll har jag kunnat plantera ut popcornsmajsen.

Eftersom fröna gick ut för sju år sen och alltså inte borde ha grott över huvud taget, och eftersom jag läste i min trädgårdsbok att majs är det mest svårodlade amatörodlaren kan ge sig på så bestämde jag mig raskt för att strunta i det där med “djup näringsrik jord” och “avhärda omsorgsfullt innan utplantering” och ” placera en planta med 15 cm mellanrum och 75 cm mellan raderna”.
Hur skulle jag i så fall fått plats med alla mina hundra strån på den dryga kvadratmeter som pallkragen erbjuder? Dessutom ska det snart bli dåligt väder så jag ville plantera i dag, vem har då tid att avhärda?

Jag delade upp min glassbytta med majsgräs i 24 olika stora delar och klämde ner plantorna gruppvis. Jag inbillar mig att de flesta plantor kommer blåsa eller regna sönder så det gör ingenting om jag liksom gjort små tuvor av majs i stället för snygga rader med en planta i varje hål.

Förresten har jag vattnat så duktigt i kväll att jag redan vattnat av mer än hälften av majsstråna, så det ska nog bli bra det här!

Häromveckan satt jag på jobbet med en förfärlig, högljudd hicka. Det var stört omöjligt att föra ett vettigt samtal med dem jag ringde till.

-Du får hundra kronor för varje hicka! utropade kollegan.
Och jag kunde inte prestera en enda liten diafragmasammansdragning till.

I går var jag ute och gick bland blommande ramslök i Munkängarna. Lilla Svalan började hicka.
-Du får… tio kronor för varje hicka! utropade jag. (Ja, jag vet. Jag är snål.)
-Hick, hick, hick… sa lilla Svalan och rätt som det var var jag nittio kronor fattigare.

I dag är lilla Svalan på Lidens och köper en morsdagspresent. Hoppas den är till mig…

I dag hade jag planerat att åka förbi affären på vägen hem. Jag behöver köpa mer jord för att kunna plantera ut popcornmajsen som nu förvandlats från små ljusgröna spjut till ett högväxt gräsmatta med kraftiga blad.

Eftersom både Guldgossen och lilla Svalan cyklar till skolan i dag så dröjde jag mig kvar hemma en stund och gick inte ut och satte mig i bilen förrän tjugo i åtta. Det skulle ge mig drygt fem minuter tillgodo på jobbet innan arbetsdagen startade.

Tyvärr var det något annat som inte startade.
Bilen!

Den drog runt ett varv på startmotorn, suckade tungt och förblev sedan helt död.

Jag slängde mig upp på cykeln medan jag såg jordsäckarna susa iväg för min inre syn (jag har understundom en väldigt livlig inre syn).
Sedan tittade jag på klockan, i verkligheten, och insåg att jag nog var tvungen att få cykeln att susa i stället för säckarna, om jag inte skulle komma för sent till jobbet.

Nu sitter jag på jobbet, fortfarande med spagettiben och aningen förhöjd puls.
Och ett nytt rekord i bakfickan: 14 minuter och 35 sekunder tog det till jobbet i dag.
Jag cyklade förbi alla, ALLA!

Hela Lidköping kommer bli Delicatoiserad.

Gissa vad som hänt?

Kanske inte så svårt… Delicato har öppnat café med butik och outlet-avdelning. Det ligger perfekt till, bara en minuts promenad från mitt jobb. Det här med fredagsfika har plötsligt fått en helt ny innerbörd.

Vid 10-fikat var vi några nyfikna flickor som glada i hågen spatserade den lilla biten och sedan lät oss hänföras av alla kakor.

Jag blev så hänförd att jag hemförde fyra paket andrasorteringskakor.

Nu sitter jag på fyra lådor med totalt 46 kakor. Slår man ut det kostar de 2 kr/st vilket är betydligt mindre än vad man betalar på café eller ens på Willy´s.
Frågan är bara vad alla bantningspreparat kostar efter den här kakkuren…

När Förundersökningsledaren och jag gått och lagt oss i går kväll fick jag plötsligt se en gigantisk spindel krypandes på väggen. Den var stor som en femkrona och höll god fart i riktning mot oss.

Den håriga bakkroppen reste sig sakta…

…ur sängen och följde med resten av kroppen för att hämta ett papper att döda spindeln med.

I kväll ska jag inte tampas med myggorna klockan halv tio på kvällen.

I kväll ska jag se på Bygglov. Bygglovsgänget har nämligen varit i Lundsbrunn och renoverat och jag har bott i det fina lilla samhället några år av mitt liv.

Det har verkligen varit fantastiska sommarkvällsdagar den senaste tiden.

I kväll tog vi paus från utomhusarbetena när Förundersökningsledaren köpt en smaklåda från glassbilen. Med varsin god glass njöt vi sedan av de sista solstrålarna ute på gräsmattan. Äppelträdet blommar mer än någonsin och tätt intill stammen lyser pärlhyacinterna blå. De vita blommorna i bigarrån har redan snöat av sig och plommonträdet fortsätter envist att vägra blomma. Men det är på framsidan av huset det är vackrast att befinna sig de här dagarna. Där blommar både tulpaner och löjtnantshjärta och snart är det dags för tuvsippornas klarvita ansikten att lysa upp hela entrérabatten.

Men jag har inte bara glassat i dag. Jag har också hunnit plantera fem penséer i en låg vit kruka och placerat den vid entrén.
Jag har dessutom grävt lite i jorden i smultrontornet och fyllt på med planteringsjord och kogödsel. Och så har jag sått morötter och persilja. Båda fröpåsarna var utgångna så blir det inte något av det så blir jag inte allt för besviken.

Jag avslutade utekvällen med att vattna det nysådda samt potatisar och övriga planteringar, täcka in smultrontornet i fiberduk och sedan gå en runda med myggen i hasorna för att plocka mördarsniglar. Jag hittade tre utanför vår tomt och hur många som helst hos grannen.

Nu är jag tvärtrött. Egentligen hyste jag vissa planer på en rabarberpaj men det får anstå tills… det regnar.

I går satte jag potatis.

Vår goda granne har lånat ut valfri sättpotatis och jag snek till mig både tidig Puritan och gourmetkockarnas favorit Mandelpotatis.

Jag var också och lånade grannen en liten stund för att få hjälp att avgöra hur långt isär potatisen ska sättas.
Grannen tittade på mitt land och avgjorde att jag nog kunde klämma in tre rader i stället för bara två. Och vips så fick jag plats med 41 små knölar i min matjordslimpa.

Gode Grannen tipsade återigen om att bara lägga potatisen ovanpå jorden och sedan täcka med gräsklipp. Jag har använt hans råd till två av raderna men med den tredje så kupade jag även över lite jord.

Nu är det bara att vänta och se. Med mycket vatten och lite tur så kanske vi kan äta av egen färskpotatis i mitten av juli.

Jag cyklade till och från jobbet i går och gör så även i dag.
Men i går gick det betydligt snabbare på morgonen. Klockan stannade på 16.19. Är det månne säsongsbästa?

Förklaringen till att det gick så snabbt är att jag inte lämnade av lilla Svalan vid skolan. När jag cyklar tillsammans med henne en bit håller jag ju nere tempot och sedan tar det en stund att krama hejdå.

I dag tog cykelturen 18.19.
Och det känns i stjärtamentet att jag satt på sadeln även i går.

Nu är det sommar!
Förmodligen till och med mer sommar än det kommer bli… i sommar.

I går morses var det 18 grader varmt klockan sju på morgonen och 21 grader varmt när vi gick och la oss vid halv elva.

Lokaltidningen NLT kände sig väl lite osäker på vädret och angav temperaturen till 13-24 grader. De passade också på att utlova molnigt men uppehåll.
Och med hjälp av den vaga prognosen lyckades de ju pricka in nästan alla rätt. Enda avvikelsen var att det var strålande sol från klarblå himmel utan minsta moln i sikte.

Jag har inte brytt mig om att kontrollera morgontemperaturen i dag, men det kändes skönt när jag cyklade till jobbet.

I natt drömde jag att jag var på skidresa med jobbet. Det var ingen av de kollegor jag känner i vaket tillstånd som var med, men däremot var Guldgossen med mig på resan.

När det var dags att åka hem missade jag anslutningsbussen från backen till vårt logiment. Tiden började bli knapp och jag sprang från skidbackarna till den gamla skola där vi bott under resan.
Min stora oro var att Guldgossen skulle vänta in mig och därmed också missa bussen hem. Jag skulle mycket hellre vilja ha bara mig själv att betala extraresa för.

När jag kom fram till skolan hade alla i mitt resesällskap åkt, inklusive Guldgossen. Jag blev egentligen frustrerad över hur jag kunde vara så klantig att jag missade bussen men lättnaden över att Guldgossen kommit iväg tog överhanden.

Jag talade med föreståndarinnan på skolan. Hon menade att med lite tur kanske jag kunde få åka med någon av de andra sällskapen hem. Den här dagen var resedag för alla och det gick nya bussar med jämna mellanrum.

När nästa buss kom pratade jag med chauffören och han lovade ta med mig hem utan kostnad. Jag tror han blev lite förtjust i mig.
Jag gick in för att packa min väska (varför hade jag inte gjort det tidigare?) och hittade min nya röd-vit-blåa scarf som jag köpte i Venedig tillsammans med en skön tröja och min bästa mössa uppe på en hatthylla. Jag tryckte ner alltsammans i en liten ryggsäck och gick ut till bussen.
-Ska du inte ha med dig skidorna då? undrade busschauffören.

Jag blev tvungen att tänka efter i flera minuter för att kunna komma fram till om jag hyrt skidor eller haft med mig egna. Till slut kom jag fram till att jag faktiskt köpt nya skidor, stavar och hjälm infr resan och att Förundersökningsledaren nog skulle bli väldigt förargad om jag kom hem utan dem.

Chauffören lovade följa med mig till backen och leta och jag sa inte ett knyst om att min man skulle bli arg om jag struntade i skidorna. I stället ämnade jag utnyttja det faktum att chauffören verkade lite svag för mig.

Och sedan vaknade jag. Om vi hittade skidorna eller inte förtäljer inte historien och inte huruvida jag verkligen fick åka med hem. I vaket tillstånd har jag också reflekterat över det underliga i att jag kunde ta första bästa buss hem. Bussarna borde ju rimligtvis åka till olika platser i landet.

För några dagar sedan stack de första ljusgröna skotten upp ur glasslådan där jag pillat ner popcornmajsen.
Nu har de fått fart och står som vassa spjut ur jorden.

Jag har varit helt förtvivlat trött i dag.
Förutom att ta hand om lilla Svalan, skjutsa och hämta Guldgossen till en kompis och laga lunch och middag så har jag inte gjort något vettigt.

Jo, jag var ute en stund i trädgården och drog upp fem tiolitershinkar med maskrosor. Jag vräkte ner dem i komposten och hoppas innerligt att det stämmer att även rotogräs dör i kompostvärmen.

På eftermiddagen satt Förundersökningsledaren en stund i sin trädgårdsgungstol i solen och hade det skönt. När han klev upp avlöste jag honom och somnade raskt.
Förundersökningsledaren lät mig dock inte sov mer än fem sekunder för att jag inte skulle bli stoppljusfärgad.
Jag bytte sovplats till sängen och lyckades sova en timma. Tyvärr har det inte gjort mig ett dugg piggare. Snarare känner jag mig seg som kola i både kropp och tanke.

Nu väntar jag på Mästarnas Mästare medan jag tittar på uppstoppade gäss i Nils Holgerssons Underbara Resa.

Den här natten blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Först såg jag “Tredje Vågen” till klockan ett. Jag har sett den tidigare men blev fängslad ändå och medryckt i den snabba handlingen.
När jag gick och la mig läste jag en stund. Jag påbörjade Hanna Christensons bok “Systrar” för någon dag sedan och den är lättläst och flyter på bra och därför svår att lägga ifrån sig.

(Förundersökningsledaren fick en flisa tryckimpregnerat virke i ögat i fredags kväll och lyckades inte få ut den. I går morse i bilen på väg till Borås djurpark, föreslog jag att han skulle läsa de första kapitlen i Systrar” för jag har inte gråtit så mycket på länge.)

Sömnen hann inte komma på besök innan jag behövde ta hand om lilla Svalan som inte kunde sova på grund av förkylning och feber.

Sen läste jag lite till.

Sen väckte jag Guldgossen som gnölade i sömnen och uppenbart drömde otrevligheter. Eftersom lilla Svalan äntligen somnat vill jag inte att Guldgossen skulle råka väcka henne.
Jag har kontrollerat med Guldgossen nu på morgonen och han har inget minne av att jag pratade med honom i natt trots att jag fick honom att tystna.

Sen läste jag ännu mer.

Sen gav jag en feberhet lilla Svalan lite vatten. Jag vet inte hur vaken hon verkligen var men hon klagade över ont i halsen och lät verkligen ynklig där hon låg nedbäddad under ett tjockt täcke.

Sedan försökte jag VERKLIGEN sova. Då var klockan tio minuter över tre.

Till slut somnade jag.
Sen dess har jag “bara” varit vaken tre gånger under natten för att ta hand om lilla Svalan och erbjuda henne mina svala händer.
Strax efter sex vaknade jag och har inte kunnat somna om sen dess även om jag känner mig skönt trött i kroppen.

Lilla Svalan fick febernedsättande klockan sju. Då var tempen uppe i 38,7 grader. Jag hoppas att febern ska ge med sig lite så att hon orkar äta frukost.

Just nu sitter jag och barnen i soffan med vår sovmorgon bortflugen och Förundersökningsledaren är den som sover trots att han är den ende som har en tid att passa nu på morgonen.

Under klassfotbollen förra våren vann lilla Svalans klass inträde till Borås Djurpark och åkte dit i början av juni. De hade en bra dag i parken och på vägen hem sov lilla Svalan. Väl hemma upptäckte vi att hon fått feber och hon var sjuk några dagar.

I morse var det svårt att väcka lilla Svalan. Hon var trött och hängig men så fort hon fått lite frukost i magen blev det fart på henne.
Farten tog dock slut strax före lunch i parken. Lilla Svalan fick låna farmors tröja, mina vantar och min mössa och ändå frös hon så att hon huttrade.
När det var dags för middagen inne i Borås konstaterade vi att lilla Svalan hade feber. Hon slumrade sig igenom middagen och jag matade henne för att se till att hon överhuvudtaget fick sig något till livs. Hon var varm och frös samtidigt och livet var inte direkt på topp.
Farmor hade en ipren att dela ut och den gav Lilla Svalan ork att i alla fall äta lite efterrätt. Sedan sov hon hela vägen hem i bilen.

När vi kom hem visade termometern 37,6 så nu hoppas jag att hon får sova gott hela natten och att hon snart blir frisk igen.
Jag minns inte hur länge febern satt i efter förra året djurparksbesök men jag har på känn att det här nog bara är en kort släng av förkylning.

Att jag hittade henne ute på studsmattan hos en kompis i går kväll klockan åtta, endast iklädd en bikini, kan kanske vara en bidragande orsak till dagens feber.

I dag har vi varit i Borås djurpark tillsammans med Förundersökningsledaren familj.
Vi har sett lekande apor, långhalsade giraffer, snablande elefanter, pansarbestyckade noshörningar, prunkande påfåglar, köttiga grisar, slimmade sälar, rosa flamingos och bäst av allt – två otroligt söta små killingar. Barnen kunde knappt slita sig från gethägnet och Guldgossen ville att vi skulle köpa oss en av killingarna hem.
I stället köpte han en mjukisuggla strax innan vi lämnade djurparken. Den heter Hedvig och var så gossig att jag själv blev sugen på att köpa mig en. Jag gjorde dock inte det, utan räknar med att kunna krama lite på Hedvig i smyg.

Efter djurparken for vi in till Borås och åt middag på Jensens Böfhus.
Förundersökningsledaren och jag var de enda som slog på stort och unnade oss trerätters. Räkcoctail till förrätt, grillad kyckling med ugnsstekta rotfrukter, skivad potatis och bea till huvudrätt samt ljummen belgisk chokladkaka med jordgubbssylt och mjukglass till efterrätt.
Maten var tyvärr inte sådär överdrivet hurra.
Räkcoctailen var smaklös och blöt och bestod bara av isbergssallad, några räkor med rhode islanddressing och en körsbärstomat.
Kycklingen var torr och bean smakade nästan ingenting.
Men efterrätten var väl tilltagen och jättegod. Jordgubbssylten var dock bara en lite tjockare jordgubbskräm, helt slätpasserad.

Pilotbroderns yngste son hade mest sett fram emot att få se elefantbajset i djurparken och blev helt nöjd med dagen efter en stund utanför savannen.
På frågan vad Förundersökningsledarens systerson tyckte var det roligast djuret svarade han: -Den stora röda traktorn!

De flesta på jobbet har tagit ledigt denna klämfredag.
Jag ångrar att jag inte också gjort det. I min hjärna bor nämligen bara trädgårdstankar just nu. Hade jag varit ledig hade jag ju kunnat tillbringa hela dagen med jord, fröer och maskrosor.

Så här ser min to-do-lista för trädgården ut just nu:
Sätta potatis.
Dra upp maskrosor.
Fylla hålen efter maskrosorna med jord.
Vässa små pinnar och sätta ner i surjordsrabatten för att markera var jag kan trycka ner vårlökar till hösten.
Så akleija i surjordsrabatten.
Så atlasblommor i surjordsrabatten.
Lägga tidningar i botten på de två kvarvarande pallkragarna.
Fylla på med matjord i pallkragarna.
Gräva bort döda smultron från smultrontornet.
Förbereda jorden i smultrontornet.
Så morötter i smultrontornet.
Så basilika i smultrontornet.
Så sallad i smultrontornet.
Klippa gräset.
Bädda gräsklipp kring rabarberna.
Hälla gräsklipp på potatislandet.
Sätta taklök i stora konservburkar.
Plantera penséer i en vit grund kruka.
Byta ut de röda luciabanden på magnolian.

Jag vill bara upplysa om att jag inte med vett och vilje skrivit samman texten i inlägget nedan. Det är one.com som fixat det och det går inte att åtgärda, i alla fall inte just nu.
Det där har hänt tidigare vet jag. Förhoppningsvis kan jag gå in och rätta till det om några dagar, när one.com tröttnat på att ignorera alla returtryckningar.

Det bidde inte så mycket trädgårdstid ändå i dag, när allt kom omkring.
Vad bidde det då då?
Det bidde så här:

Jag skjutsade först Guldgossen till hans kompis. Och så stannade jag naturligtvis och småpratade lite med kompisens föräldrar, som är mina vänner. Som tur var var lilla Svalan med och kunde dra mig därifrån innan jag spenderat allt för mycket dyrbar trädgårdstid hemma hos dem.
För lilla Svalan handlade det om dyrbar lektid, eftersom hon var på väg till sin kompis, medan jag själv uppfattade det som dyrbar prattid och passade på att utnyttja tillfället.

Sedan körde jag lilla Svalan till hennes kompis. Kompisens föräldrar är också mina vänner så naturligtvis blev det lite prattid där också, även om jag var bättre på att begränsa mig ju närmare min trädgårdstid jag kom.

När lilla Svalan var avlämnad styrde jag kosan mot Lidens. Där var jag synnerligen effektiv och gick inte runt och njöt av grönskan. Jag köpte min lilla säck med hönsgödsel och fem penséer i vita-lila-rosa toner.

Väl hemma var jag ute och pratade med Förundersökningsledaren en stund. Han hade nyss kommit hem från gökottan och hade satt igång med altanbygget igen.

Sedan gick jag in och lagade en enkel lunch till oss båda. Stekt bacon, var sitt stekt ägg och en skiva rostat bröd. Brödet var tyvärr mögligt så det fick vi byta ut mot knäckebröd.
Förundersökningsledaren mådde lite illa när han tänkte på att han och Guldgossen ätit av brödet till frukost men jag tröstade honom med att man brukar kaskadkräkas direkt om man får i sig något som verkligen är dåligt för kroppen. Jag vet inte om det är riktigt sant men det känns logiskt och fick dessutom Förundersökningsledaren att må lite bättre.

När vi ätit färdigt och jag röjt i köket skulle jag äntligen ta itu med mina trädgårdssysslor.
Då började det regna.
Rejält.
Som tur var höll det inte i sig så länge. Hade det fortsatt hela eftermiddagen hade jag blivit tvungen att städa inomhus i stället och det tycker jag verkligen inte är att helga vilodagen.

När regnet upphört gick jag ut och inspekterade pallkragarna. Rabraberplantorna ser inte heldöda ut, jordgubbarna verkade spänstiga och den lilla tuvan med lupiner hade tagit sig och stretade mot himlen. De flesta myrbona var utrotade och jag såg inte till en enda mördarsnigel.

Först tog jag mig an surjordsrabatten. Jag rensade undan lite gräs och luckrade översta jordlagret med handräfsan. Sedan gödde jag magnolian, blåbärsbusken och syrénhortensian med rododendrongödsel och myllade ner det i jorden så gott jag kunde. Sedan fick rosen en giva rosgödsel som också myllades ner och slutligen klippte jag ner tuvorna av silverek och gödde dem, julrosorna samt den lilla plantan med daggkåpa som självsått sig under magnolian. Silverek, julros och daggkåpa fick hönsgödsel att mumsa på.
Jag har lagt ut en del sten i surjordsrabatten och jag fick lyfta på stenarna för att komma åt att mylla ner all näring.

Tuvorna med silverek är jag lite extra glad över. Silverek är egentligen ettåriga plantor som jag satt i framkant av surjordsrabatten för att skapa en fin kant och inramning men av någon outgrundlig anledning har de valt att övervintra i flera år nu. Det är inte alla plantor som överlever men där de lever kvar blir de finare och större för varje år. Och gapar några hål tomma kan jag bara köpa nya plantor och sätta dit.

I surjordsrabatten växer också en helt vanlig murgröna som jag köpt som sommarblomma att ha i en kruka men sedan grävt ner på prov. Den har också valt att övervintra några år och sprider nu ut sig och täcker jorden riktigt duktigt. Jag är medveten om att den förmodligen kan dö vilken barvinter som helst och jag är också beredd på att få hålla den kort om den för för sig att ta över rabatten helt.
För att den inte ska få för sig några dumheter så fick den inget hönsgödsel av mig.

Nästa steg i surjordsrabatten är att byta ut de röda luciabanden som jag bundit upp magnolian med, mot gröna flätade snören. De lär förhoppningsvis smälta in lite bättre och inte skära sig färgmässigt mot den rosa magnolian så som luciabanden gör.

Om jag hinner ska jag också så gamla frön av rosa atlasblomma och lila akleja och tälja till små pinnar för att markera var jag kan sätta fler vårlökar i höst.

Jag hann också luckra upp jorden i entrérabatterna och bjuda dem på hönsgödsel samt dra upp en planta mossflox som myrorna tagit död på.

Sedan ringde Guldgossen.
Han och hans kompis hade tagit cyklarna och cyklat till Willys för att köpa dricka och godis. När de handlat klart upptäckte Guldgossen att hans cykel var låst, och att cykelnyckeln var hemma.
När Guldgossen ringde sa han:
-Hej! Det är jag. Jag väntar!
-På vad då, undrade jag.
-På ett under, hördes kompisens röst i bakgrunden.

Undret fick jag och min bil stå för den här gången.
Och när jag ändå begav mig till affären så passade jag naturligtvis på att handla lite också.
Lilla Svalans kompis föräldrar bjöd nämligen över oss på grillkväll och jag ville komplettera vår marinerade kyckling med pitabröd och tzatziki.
Det tog en bra stund i affären för jag hittade varken pitabröd eller färdig tzatziki.
Pitabröden fick jag hjälp att hitta av en anställd med tzatziki lyckades vi inte hitta trots gemensamma ansträngningar.

När jag väl kom hem var klockan halv sex och klockan sex skulle vi grillen vara varm. Jag skyndade mig att slänga ihop en tzatziki genom att riva gurka och krama ur så mycket vätska som möjligt för hand, blanda gurkan med creme fraiche och vitlök samt salt och peppar och sedan bytte jag om och blaskade lite vatten under armarna trots att jag skulle behövt en regelrätt dusch.

Som tur var hade jag kokat till en rabarberkompott redan tidigare under dagen, medan jag väntade på att regnet skulle gå över, så vi fick med oss glass och rabarberkompott till efterrätt. Våra vänner bjöd också på rabarberpaj med vispgrädde så det blev en riktigt fest på kvällen.

När vi kom hem igen gick jag över till grannen och tiggde till mig två omgångar sättpotatis. Puritan och mandelpotatis fick jag med mig hem. Förhoppningsvis hinner jag sätta dem på söndag. Grannen har förmanat mig om att vattna ordentligt och jag är lite ledsen att jag inte tagit mig tid att sätta potatis tidigare, för då hade moder natur ombesörjt vattnandet alldeles gratis och utan minsta ansträngning från min sida.

I dag gäller det att utnyttja ledigheten optimalt. Det är Kristi Himmelsfärdsdag och ska man vara strikt religiös så borde man ju vila sig igenom dagen. Vila kan dock vara så många olika saker. Det kan till exempel vara att tillbringa lite kvalitetstid i trädgården.

Jag har i alla fall börjat med att ta sovmorgon. Eller slummermorgon som det blir frågan om när resten av familjen inte har vett att vara tyst.

Nu ska jag skjutsa barnen till kompisar och sedan blir det en liten sväng på Lidens trädgårdscentrum för att köpa penséer och hönsgödsel.

Kollegan ringer en bostadsrättsförening och frågar:

-Har jag kommit till Brf Mag-istern?

-Nej, svarar damen i andra ändan med skratt i rösten. Men till Brf Magistern!

Det är ett härligt vårväder. Kallt och pissande blött.

Regnet har jag egentligen inget emot eftersom det håller mina nyplanteringar lagom fuktiga. Däremot skulle det gärna få vara lite varmare, då gror det bättre.
Dessutom skulle jag vilja önska mig lite uppehåll så att gräset hinner torka upp lagom tills jag kommer hem. Jag har nämligen några basilika-, sallads- och morotsfrön jag skulle vilja så och det är så tråkigt att krypa på knä i blötan.

Om vi bestämmer att det blir 23 grader varmt och regnar mellan kl 23.00-11.00 så skulle jag sitta helt nöjd på jobbet!

Vi har sagt till Guldgossen att han borde skaffa sig en idrott, engagera sig i en sport, ja, helt enkelt börja träna någonting. Tyvärr är hans enda intresse förknippad med stillasittande framför datorn men i kväll överraskade han mig med orden:
-Mamma, nu har jag kommit på vilken idrott jag vill ägna mig åt.
-Vad bra! utbrast jag överraskat. Vilken då?
-Brännboll!

När vi skrattat åt detta en stund kompletterade Guldgossen med:
-Det viktigaste är egentligen att det är en sport där man inte behöver röra sig så mycket.

I dag har det varit soligt och fint.
Jag har tillbringat hela eftermiddagen i tvättstugan.

Det är nämligen bästa platsen här hemma när man vill så och plantera. Och jag har sått. En påse små luktärter och en påse stor, en halv påse solrosor, tre exotiska fruktkärnor av okänt slag och en påse popcornsmajs.

Majsen gick ut för fyra år sedan så blir det en eller två plantor av de korn jag sådde i en stor glassbytta är jag nöjd.
Solrosorna är ungefär lika gamla men jag har ändå ett visst hopp om dem. Jag har sått dem en några gamla små plastkrukor och la tidningspapper i botten för att täcka de allt för stora avrinningshålen. Sedan bottnade jag krukorna med planteringsjord, fyllde upp med såjord, vattnade, la i fröna och fyllde på med mer såjord.

Luktärterna ska egentligen ligga och gotta sig i ljummet vatten ett dygn innan sådd men jag kom på det lite sent och gav dem bara en kvart. Jag har sått dem i toarullar som jag ställt i glassbyttor. Jag grundande även dem med en sked plantjord innan jag fylld på med såjorden. Jag var riktigt nöjd med mig själv när jag kom på att jag kunde använda en tratt med stor öppning för att lyckad pricka toarullarna utan att spilla jord överallt.
Luktärterna gick ut i höstas så där räknar jag med att få tillräckligt många plantor för att kunna fylla en av mina såbänkar om någon månad. Den ena sorten är marktäckande och den andra klättrande och jag planerar att sno ihop ett litet klättertorn av slanor om det blir något av mina plantor.
Jag har drömt om luktärter i flera år men det är först nu jag har en plats att ha dem på.

Planen för dagen var egentligen att fortsätta fylla jord i de två tomma sålådorna men jag hann aldrig så långt innan det var dags att hämta lilla Svalan från hennes lekkompis och göra kväll.

Jag är glad!

I dag har jag utnyttjat min mamma. Hon har varit här och hjälpt mig i trädgården. Jag lockade henne med att vi skulle sätta potatis och åka till Henrys Café och fika.
Vi har inte gjort någotdera.

Mamma kom hit efter lunch. Klockan var nog ungefär halv tre. Innan vi for för att fika ringde jag caféet och kollade öppettiderna för säkerhets skull.
De stängde klockan två.

Med mammas hjälp (och Förundersökningsledarens måste jag också i rättvisans namn tillägga) har jag undereftermiddagen strukit sex pallkragar med träolja, placerat ut pallkragarna i trädgården, planterat tre plantor rabarber i en krage (eller rättare sagt två, vi ställde nämligen två på varann för att få tillräckligt med jord för rabarberna. Rabarberna hade mamma med sig från sin egen trädgård.), köpt och planterat sex jordgubbsplantor i en krage (vi klippte till en sopsäck och täckte jorden med, kryssade hål i den och planterade sedan jordgubbarna i hålen. Förhoppningsvis blir jorden mer fukthållande och bären håller sig rena.), planterat en tuva lupiner och sått en massa lupinfrön som jag fått av mamma.

Det där med lupinerna är lite kul, i alla fall om de tar sig.
När vi bodde i en bostadsrätt i Stenhammar Park växte det jättefina mångfärgade holländska lupiner i en rabatt. De förra ägarna hade själva importerat dem från Holland.
Innan vi flyttade därifrån tog jag tillvara på frön och gav min mamma. Hon sådde fröna i en slänt hemma hos sig och de tog sig snällt och blommar numera jättefint precis vid infarten till gården.
För några år sedan spatserade jag runt bland mammas lupiner och valde ut de som jag ville ta frön av. Fröställningarna har legat i vårt garage och väntat på att den här dagen skulle komma.
Mamma tog också med sig en planta lupiner hemifrån när hon kom hit i dag. Jag har satt dem och sått frön och nu hoppas jag att det blir blommor nästa år.

I stället för att gräva upp grässvålen i botten av pallkragarna kom mamma på att vi kunde lägga ut tidningar för att kväsa gräs och ogräs. Tidningarna kommer släppa igenom väta, stoppa ogräset och är dessutom betydligt billigare än täckväv.

Matjorden Förundersökningsledaren grävde upp förra hösten har inte bara blivit ett potentiellt potatisland utan också grundstommen till mina sålådor.
Till rabarberna har vi blandat in stallgödsel och riktigt fet och glänsande matjord som jag “odlat fram” tidigare.
Till jordgubbarna gjorde vi en bädd av gammal matjord, stallgödsel och en stor påse plantjord.
Lupinerna ska inte ha för välgödslad jord så de fick nöja sig med matjorden.

I kväll har jag vattnat och i morgon och säkerligen flera dagar framöver så har jag fortfarande två pallkragar kvar att så i. Jag har tänkt prova popcornsmajs i den ena och luktärter och vallmo i den andra.

Förutom rabarberplantorna mamma hade med sig så fick jag också några stjälkar ätfärdig rabarber. Först var jag inne på att göra rabarberpaj men så sprang tiden iväg och istället frilirade jag fram karamelliserade rabarber med kardemummasmak. Till fikat blev det därför vaniljglass, vispgrädde och söta rabarber. Jättegott!

Jag är en aning nedstämd.

Guldgossen är på cykelhajk runt Brommö. Han for i morse klockan halv sju och är tillbaka i morgon kväll vid sextiden.

Under den gångna veckan har Guldgossen inte haft ont i magen en enda gång.
Inte förrän nu, när han är på hajk.
Är det inte typiskt så säg!

Vid fyratiden i eftermiddag fick jag ett SMS där Guldgossen skrev att han har ont i magen, att utedasset är jätteäckligt och att han vill fara hem.
Jag ringde och pratade med honom och han pratade med en ledare och så kom vi fram till att han blir tvungen att stanna kvar på lägret.
Sista färjan för dagen hade nämligen redan gått…

I kväll har jag pratat med honom igen. Det magonda har gått över och Guldgossen kände inte längre behov av att komma hem i förtid.

Ändå gör det lite ont i mammahjärtat när jag tänker på min älskling som satt fast på en ö med magont och hemlängtan.

Vissa har mer tur än andra.
Så här är det:

I höstas grävde Förundersökningsledaren bort en hel massa matjord från vår trädgård för att i stället kunna bygga en altan. Matjorden har vi till stor del lyckats bli av med. Det har varit svärföräldrar som behövt jord till en häck, svärföräldrars grannar som behövt till potatisland, en kusin som behövde fylla några hål och så vidare.

Lite av jorden la Förundersökningsledaren förtänksamt nog i en limpa. Han trodde väl att det skulle glädja mig som plötsligt fick en upphöjd bädd att odla potatis i.
Och han hade rätt. Jag är jätteglad!

Om jag piggar på mig tillräckligt och vädret slår om hade jag tänkt åka till Lidens i helgen och införskaffa några olika sorter att sätta. Enligt svärmor, som är en mångårigt erfaren potatisodlare, så behöver man inte förgro potatis man köper så här sent. Den har redan legat och grott i affären länge nog.
Och enligt Tareq i Trädgårdsonsdag, så går det lika bra att sätta ogrodd potatis som förgrodd.

I afton var Förundersökningsledaren ute i regnet och vattnade gräsmattan. Det må ha sett en aning fånigt ut eftersom det regnat i princip oupphörligen i två dygn, men det han vattnade ut var järnsulfat, för att ge vårt spirande gräs en chans mot mossan.

Medan han vattnade kom han i samspråk med vår trädgårdsgranne. Med Trädgårdsgrannen (som han hädanefter får heta) menar jag vår närmaste granne, han som odlar allt från sallad och sparris till jordärtskockor och vindruvor.
Trädgårdsgrannen tar alltid tacksamt emot vårt gräsklipp och vi är minst lika tacksamma över att få lämna det till honom och slippa köra det till värmeverket.

Nu berättade Trädgårdsgrannen att han inte hade lika stort behov av vårt gräsklipp den här säsongen. Han har nämligen genomgått en operation som tar ett tag att återhämta sig från, och kan därför inte satsa på lika storvulna odlingsprojekt som vanligt.
Potatisen som han köpt in i god tid och lagt ner möda på att förgro enligt konstens alla regler, dem skulle han till exempel inte ha möjlighet att sätta.

Och så kom det sig att jag plötsligt fått både ett potatisland, sättpotatis och dessutom några goda råd om hur man odlar potatis på bästa sätt.
Enligt Trädgårdsgrannen är det bara att lägga sättpotatisen på jorden, täcka med gräsklipp och sedan fortsätta täcka med gräsklipp under hela sommaren. Ju tjockare lager desto bättre. Och när man väl är sugen på lite färskpotatis, så är det bara att fösa undan gräslagret eller till och med sticka ner handen i allt det mjuka fluffet och plocka till sig så många potatisar man vill ha, allt medan man låter plantan stå kvar orörd.

I eftermiddag har jag lagat en enkel och snabb middag till familjen. Det blev stekt kyckling, som endast kryddats med grillkrydda. Till detta pasta, naturligtvis perfekt al dente…

Och så var det då såsen, pricken över i:et.
jag plockade fram Kajsa Vargen i mig och hällde en en burk krossade tomater i en gryta. De fick koka en halvtimma tillsammans med en pressad vitlöksklyfta, en gnutta socker, en aning kanel, salt och svartpeppar samt en dos garam masala.

Faktum är att det blev väldigt gott.

Kombinationen Italien och sjukdom är välgörande för vikten. Jag har gått ner nästan 1½ kilo sedan vi for.

Medan jag varit sjuk har jag inte skött mig såvärst med maten heller. Det är först i dag som jag skärpt till mig och ätit lunch. Det blev en köpt thaisoppa med en rejäl klick keso i. Gott och starkt.

Nu har jag kommit på något att fördriva tristessen med, utan att förta mig.

När jag fyllde 40 förra sommaren önskade jag mig och fick flera presentkort på Lidens Handelsträdgård. De har legat och “bränt i fickan” länge och jag har faktiskt redan använt lite av pengarna men nu är det äntligen vår.

Hörrni! Det är VÅR!

När det är vår har tjälen gått ur jorden och man kan plantera en massa mysiga växter.

Nu ska jag sätta mig en stund med block och penna och skissa på mina trädgårdsplaner. Sedan gäller det bara att få Förundersökningsledaren med på noterna, det är den svåra biten. Han har ännu inte fattat att det är gräsmattan som tarvar mest omsorg och skötsel, inte mina små rabatter.

Jag har förresten redan fått godkänt på en fläderbuske, några vinbärsbuskar, rabarber och en japans blodlönn. Nu funderar jag på om jag verkligen vill ha lönnen eller om jag ska byta ut den mot en syrén. Och om jag vill ha syrén, vilken färg ska det i så fall vara? Mörkt lila eller krallvitt?

När verandan är klar vill jag ha en spaljé i hörnet (och kanske lite mer än bara hörnet, men det har jag inte vågat säga till Förundersökningsledaren än). På spaljén ska det växa björnbär, klätterrosor och klematis. Och framför klätterväxterna vill jag sätta låga rosor varvat med stäppsalvia.

Och i skuggsidan på framsidan av huset, utmed den stensatta gången runt huset, vill jag göra ännu en rabatt där det ska växa stora strutbräken och späd liljekonvalj.

Och på gaveln vill jag plantera de största grästuvor man kan tänka sig. En på vardera sida om det smala fönstret.

Och så vill jag ha en rad hallon på baksidan.

Och så vill jag…

En trädgård blir aldrig klar, eller hur!

Molly Sandén sjunger på Mix Megapol:
Why am I crying?

Det är först för några veckor sedan jag förstod vad hon sjöng.
“I´m not gonna miss your dirty cloths in the floor” lät i mina öron som “I´m not gonna miss your daddy close on the floor” och hade full förståelse för att hon lämnat en relation där pojkvännens pappa förgick sig mot henne på golvet.

Det är inte lätt med engelskan, varken för mig eller Molly verkar det som.

Uhä! Vad tråkigt det är att vara sjuk.
Jag känner mig värdelös och har hiskeligt dåligt samvete för att jag inte jobbar. Det är inte särskilt uppmuntrande att vara hemma och se allt jag borde göra men inte orkar med; växande tvätthögar (både på rent- och smutsigtsidan om tvättmaskinen), en trädgård som ropar på uppmärksamhet, ett lapptäcke som aldrig blir klart, papper och tidningar som borde rensas undan, små projekt här och där, slokande blommor i fönstren…
Och fönstren, de behöver allt putsas. Tur att det regnar, annars hade jag haft ännu mer dåligt samvete.

Jag är ju inte så fasligt dålig heller, men det finns ingen energi att ta mig an någonting. Jag är snuvig, en aning hostig och så den där eländiga halsen som gör ont och som för en gångs skull får mig att hålla tyst. Och så knastrar, klickar och kluckar det i öronen. Jag tror inte att jag har öroninflammation för i så fall borde jag ha feber. Det är säkert bara nå´t med förkylningen eller flygresan i lördags. Det blev ett sån´t fasligt tryck när vi började närma oss Göteborg och nedstigning.

Förutom att vara med Guldgossen till vårdcentralen har jag inte gjort ett skapandes grand i dag. Jo, jag har lagat middag. Och kört en tvättmaskin.

Och faktum är att jag känner mig en aning piggare. Jag är fortfarande förkyld; snuvig med ont i halsen, men jag känner mig i alla fall på bättringsvägen.
Jag kommer vara hemma från jobbet i morgon också. Det kommer inte funka att tala i telefon hela dagen, och det är liksom det mitt jobb går ut på, men jag har goda förhoppningar om fredag.

I dag har jag varit med Guldgossen på vårdcentralen. Vi träffade en lång, tyskbrytande läkare som undersökte Guldgossen. Han kunde naturligtvis inte ge oss någon diagnos sådär på stört men det lutar nog åt att Guldgossen “bara” har för långsamma tarmrörelser.

Han fick lämna tre rör blod och var jätteduktig, darrade inte ens på manchetten. Själv hade jag förmodligen svimmat av, stickrädd som jag är.
Nu väntar vi bara på lite svar.

Jag hade inte behövt oroa mig för att inte lyckas vila ordentligt. Visserligen curlade jag iväg lilla Svalan till skolan med bilen (högst onödigt om ni frågar mig) och gick upp strax efter sju och har sen inte lyckats somna om, men jag har heller inte lyckats åstadkomma ett skapandes grand.

Faktum är att jag legat i sängen och tittat på ett avsnitt av Let´s Dance och sedan en hel hoper klipp av Laila bakar i Frankrike. Det är först nu jag orkat mig upp ordentligt för en lätt frukost (framför TV:n). Jag kan konstatera att oavsett hur ofantligt söt Leila är med sina bruna ögon och lätt brunbrända skinn så ska hon nog inte avnjutas i allt för stora portioner åt gången. Alla bakverk innehåller citron, choklad, grädde och ägg. Nu är jag lätt illamående och har bara lyckats få i mig en kopp te och några digestivekex.

Jag förstår inte riktigt varför jag känner mig så eländig. Det är bra en vanlig förkylning. Jag har inte ens feber. Bara snuva, ont i halsen och en aning hosta. I vanliga fall brukar jag till och med klara feber utan att bli nämnvärt påverkad.

Just nu lutar det åt att jag blir borta från jobbet i morgon också. Det känns inte alls bra.

Åh, just det. I morgon skulle jag varit borta från jobbet ändå, i alla fall i början av dagen. Guldgossen ska till en läkare för att vi förhoppningsvis ska klura ut vad som orsakar hans magknip. Han har haft ont i nästan ett och ett halvt år. I början var det långt mellan tillfällena men nu är det allt oftare. Innan vi for till Italien hade han ont flera gånger om dagen. Och när vi var där hade han ont nästan hela tiden. Men då var han också sjuk.

Jag gissar på laktosintolerans, glutenintolerans eller i värsta fall magsår eller en rejäl magkatarr. Det kan ju också vara något med blindtarmen eller något kolikartat, visst finns det kolik även för vuxna?

Jag har dragit på mig en venetziansk förkylning. Visst låter det betydigt tjusigare än vanlig snuva.

Planen var att bara åka in till jobbet för att fixa det allra viktigaste och sedan åka hem igen och kurera mig.
“Det allra viktigaste” visade sig ta hela dagen. När jag precis var på väg att lyfta rumpan från kontorsstolen ringde en kund och behövde lite assistans. Visserligen är det en av våra allra trevligaste kunder, som jag gärna pratar med en stund, men jag hade missat att maila honom en grej så det där rumplyftet kom av sig.

I morgon ska jag i alla fall vara hemma och vamsa. (Vård av mig själv.)
Och jag lovar dyrt att jag ska anstränga mig hårt för att inte göra ett skapandes grand.
Skygglappar på för lockropen från trädgård och tvätthögar.

Förundersökningsledaren köpte sig en I-pad i Italien. Nej, han köpte den inte i Italien utan i Sverige, fast det var när vi befann oss i Italien. Egentligen kanske man inte kan säga att han köpte den i Sverige heller för han beställde den på nätet.

Hur som helst så bor den hemma hos oss nu.
Det är den första äppelprydda teknikpryl som hittat innaför husets väggar. Eller, någon av våra vänner och bekanta kan ju i och för sig ha smugit med sig någon I-phone utan att vi märkt det, men det är i alla fall den första appleprylen vi äger.

Vi, kanske jag inte ska säga. Det är naturligtvis Förundersökningsledaren som äger den. Ni vet väl att det är ägaren som är huvudansvarig för underhållet…

Enligt alla applefrälsta människor där ute i världen så kräver just applegrejer dock inte så mycket underhåll. Man hör ständigt lovord efter lovord om hur insnöade vi andra dödliga är, som ännu inte förstått apples storhet.

Jag har ännu inte förstått.
Jag medger att den är snabb att starta när man knäpper på den, men sen då?

Jag försökte komma ut på nätet för enligt Förundersökningsledaren är vår nya platta lilla platta till för surf i första hand. Jag hittade till Arlaköket, Blocket och Förundersökningsledarens facebookkonto som alla hade var sin tydig ikon. Men det var omöjligt att hitta något ställe att skriva in en annan adress. Jag har bläddrat bland ikonerna men hittar bara angry birds, ett frustrerande spel där man ska flytta fyrkanter och en kamera som tar knäppa bilder.

Vad är det för nytta med en så användarovänlig sak? Jag ville ju bara slösurfa lite?
Inte ens Guldgossen, som annars är en mästare på att trycka på knappar och pilla sig fram till allt, vet hur man kommer ut på nätet.

Nu sitter jag med vår lilla, lilla minidator i knät och är frustrerad. Jag orkar inte starta den vanliga datorn som tar flera minuter på sig att komma igång och vår vanliga bärbara dator har Förundersökningsledaren burit med sig till kyrkan.

Suck.

Familjen Zäta har varit i Italien en vecka. Vi har hälsat på Italiensystern och hennes familj och dessutom varit en sväng till Venedig. Vi kom hem i går kväll.

Vi har haft en jättebra vecka. Solen har lyst och värmt oss med upp till 26 grader.
Vi har haft en rätt dålig vecka. Det har regnat och varit kallt.

Vi har haft en jättebra vecka. Italiensystern och hennes man (kanske främst hennes man) har bjudit oss på god och vällagad mat och vi har naturligtvis också restaurangfrossat i italienska klassiker som pizza, pasta och lasagne.
Vi har haft en jättedålig vecka. Guldgossen har haft ont i magen. De tre sista dagarna hade han ont hela tiden, ibland så illa att han grät. Dagarna innan hade han “bara” ont flera gånger om dagen.

Vi har haft en jättebra vecka. Vi bodde på hotell två nätter utanför Venedig och besåg vattenstaden under en dag.
Vi har haft en jättedålig vecka. Guldgossen kräktes upp frukosten på morgonen innan vi skulle in till Venedig så lilla Svalan och Förundersökningsledaren fick åka själva. Först efter lunch piggade Guldgossen på sig såpass att vi också kunde åka dit.

Vi har haft en jättebra vecka. Vi har bland annat varit ute i naturen och letat skatter (geocashing) tillsammans med min syster och de små italienkusinerna.
Vi har haft en dålig vecka. Lilla Svalan slog i bakhuvudet i en träplanka när hon skulle slänga sig bakåt i sängen och jag var rädd att hon fått hjärnskakning och låg vaken stora delar av natten för att kontrollera att hon inte blev medvetslös. Några dagar senare fick hon syn på en rosa motorcykel när vi var på promenad i Verona och gick rakt in i en lyktstolpe och fick en rejäl bula och mer huvudvärk.

Vi har haft en jättebra vecka. Vi har umgåtts med Italiensystern och hennes familj och det är så skönt att få träffa dem emellanåt.
Vi har haft en jättedålig vecka. Guldgossen fick feber på tisdagskvällen och hade feber ända fram till i morse. Emellanåt hade han feberfrossa. Natten till fredagen hade han sådan frossa att han nästan inte kunde sluta skaka. När han kom till sans på morgonkvisten berättade han att han inte fattat att det var han som skakade. Han kunde inte förstå varför någon skakade hans säng så vådligt.

Vi har haft en jättebra vecka. Min systers familj bor i en rejäl lägenhet och vi fick en hel våning för oss själva. Vi har fått god omvårdnad med maten serverad, bäddade sängar och allsköns uppassning.
Vi har haft en jobbig vecka. Jag har sovit jättelite, dels av oro för barnen, dels för att jag måst vara uppe och kissa stup i kvarten och dels för att jag är så fånigt lättväckt och har vaknat av alla ovana ljud.

Vi har haft en jättebra vecka. Våren i Italien är naturligtvis mycket längre gången än här hemma. Flädern blommade överdådigt överallt och jag har fått en massa nya sug för min egen trädgård.

Och när vi kom hem har det blivit vår här också. På riktigt!

När jag var ung var jag en headbangare.

Min man, eller rättare sagt min blivande man (Ja, det var han redan då, även om jag inte informerat honom om det ännu.) var gitarrist i ett rockband. Ingen av musikerna var långhårig men jag stod gärna och shakade huvudet i takt med musiken men mina korkskruvar.

Numera saknar jag både korkskruvar och förmågan att headbanga. Det räcker med att jag skakar lite på skallen så är det som att åka karusell på Liseberg. Visserligen ett billigt nöje, men rockmusiken vill ha mer än så.
Tur att jag kan knäppa fingrarna fortfarande.

I dag hade jag bestämt att vi skulle städa lite. (Ja, bli inte oroliga. Naturligtvis var det Förundersökningsledaren som redan tidigare bestämt det där om städningen. Men jag hade skjutit på det lite och plötsligt var det fredag och hög tid att få den där städningen gjord.)

Förundersökningsledaren har varit i kyrkan och agerat ljudtekniker så det föll på min och barnens lott att fixa städningen. Dammsugaren hade Förundersökningsledaren framme i går kväll så det återstod bara att plocka undan lite och att städa toaletterna.

Medan jag lagade middag befallde jag Guldgossen att plocka bort allt som inte låg på sin rättmätiga plats.
Lilla Svalan volonterade för toaletterna. Hennes kompis Flätan var här så jag förundrades en aning över lilla Svalans tjänstvillighet.

Än mer förundrad blev jag när jag fick höra lilla Svalan undervisa Flätan i toalettstädningens sköna konst.
-Först trycker man ut allt vatten ur toalettstolen. Och så häller man i sån´t här medel. Det är jättegiftigt så man måste vara försiktig. Sen ska vi vänta lite. Och då passar vi på att tvätta tvättstället. Vi kan ha en sån här svamp. Och för att det ska skina fint så tar man ett torr trasa och torkar med.

Rent blev det också!

När klockan närmar sig midnatt och man äntligen lyckas slita sig från dagens sysslor och närmar sig sängen, blir man lagom glad av att upptäcka en grushög under täcket.

Det är nästan så att jag vill ruska liv i barnen och fråga vem av dem som fått för sig att jag inte bör nöja mig med att sova på spikmattan.

Förundersökningsledaren reser en del i jobbet. Förra veckan var han till exempel i Finland.

Tidigare i veckan beställde han hem en kabinväska. Den anlände i dag.
Förundersökningsledaren hade bara precis hunnit packa upp sin väska (ur kartongen, märk väl) så var Guldgossen framme och pillade på låset.

Tänk att det räcker med tre siffror, tre små snurrbara hjul, för att alstra tusen möjliga låskombinationer.

Guldgossen blev helt knäckt när han insåg vad han gjort. Förundersökningsledaren uppvisade mer tålamod än vad som är möjligt kvart över tio på kvällen efter att först ha jobbat en hel dag och sedan ägnat hela kvällen åt att köra ljudet i kyrkan.
Själv blev jag lite arg. Varför ska vår son alltid vara på och pilla på allt?!

Som tur var hade Guldgossen inte råkat ändra den förinställda koden. Det var bara en av sifferhjulen som ställt sig lite snett och förhindrat låset från att snäppa upp.
Så nu är friden återställd hos familjen Zäta.

Och kanske, kanske är inte Guldgossen lika snabb på att trycka, prova, testa och pillra nästa gång han kommer i närheten av något lite mer avancerat än säg… en burk majs.

I dag hade jag med mig överbliven pannkakssmet och stekte pankisar på jobbet. Tre gyllengula godingar blev det.

Det bästa var dock inte smaken, utan alla avundsjuka kommentarer från kollegorna.

Men tyvärr var det inte min lunch som framkallade mest kommentarer i köket i dag. Det var i stället lilla kollegans chokladmuffins. Jag brukar tycka att jag är en mästare på muffins men det här var verkligen CHOKLADMUFFINS.
Jag vet inte vad hon stoppat i dem (och hon vägrade dessutom dela med sig av sitt hemliga recept (vilket jag också skulle gjort om jag lyckats skapa dessa fantastiska mästerverk)) men de var helt enkelt perfekta. De smakade så mycket choklad och var så perfekt sega och mjuka på samma gång att jag inte kunde låta bli att stöna av vällust.

Huvva, vilket väder vi har. Det regnar och åskar.

När jag stod vid macken och tankade bilen kom en tant förbi med en plastpåse på huvudet. Det såg rätt kul ut.
Själv har jag varit ute och gått en sväng i regnet som lockat fram mina lockar.
Bra mycket snyggare än en plastpåse!

I helgen som gick var familjen Zäta på läger tillsammans med ungefär 20 andra familjer från församlingen.

Jag stod mest i köket men hade en bra helg ändå med mycket skratt.

Huvva, vad trött jag är!
Visserligen är det en helt logisk följd av för lite sömn, men ändå. Både kroppen och hjärnan (som jag i mitt omtöcknade tillstånd tydligen placerar utanför kroppen) rör sig som i sirap, eller kanske som i den segat goda chokladsås jag kokade ihop till vår nästan-marängsviss (uteslöt bananpengar och vispgrädde) i går kväll.

Guldgossen kom hem med maränger från Royal och det blir alldeles för sötsliskigt att bara äta maränger så vi var tvugna att tillsätta glass och då var det liksom lika bra att koka på lite hemmagjord chokladsås till det.

Efter kvällsgotteligottet sorterade jag en kasse ren tvätt. Den ligger nu utspridd som sockar, trosor och kalsonger utanför barnens sovrumsdörrar. Eftersom det var några dagar sedan jag dammsög kanske man inte längre kan tala om fullt lika ren tvätt.

Om man sitter i soffan och sorterar tvätt så kan man ju lika gärna ha TV:n på. Just nu har någon smart person kommit på idén att släppa en massa kanaler fria för att locka till sig mer tittare, och jag är så lättköpt att jag sitter som klistrad framför TV:n och sappar mig igenom kvällen.

Sedärja!

Nu har jag bakat klart (ska bara skära bitar och frysa in) och har också hunnit nota en sång jag fick i huvudet i söndags. Den blev rätt okej tror jag. Kanske till och med så okej att jag vågar sjunga den i kyrkan någon gång.

Lilla Svalan ropar på mig från övervåningen och tycker att jag ska gå och lägga mig. Det tycker jag också.
I natt får jag sällskap av lilla Svalan i stället för Förundersökningsledaren. Förhoppningsvis ligger hon lika snällt och stilla som Förundersökningsledaren brukar göra.

Här är receptet på långpannekladdkakan jag bakar till helgen. Hur den smakar kan jag kanske rapportera nästa vecka.

Den var fasligt lätt att göra.

Smält 300 g smör eller margarin i en stor gryta. (Du behöver ju inte ta tiolitaren men tre liter är bra.)
Blanda i 5 dl socker, 2 dl havregryn och 4 ägg.
Sikta sedan ned 3 dl vetemjöl, 1 msk vaniljsocker och 1½ dl kakao.
Häll upp i bakplåtspapprad långpanna.
Grädda i mitten av ugnen på 175 grader i ca 20 minuter.
Skär upp i lagoma bitar när kakan ljumnat.
Den ska bli härligt kladdseg.

Kan vara bra att veta att smeten inte rinner ut i pannan medan kakan står i ugnen. Man måste alltså breda ut den till den form man vill ha.
Det gjorde inte jag…

Okej, då ska vi se var vi har alla.

Förundersökningsledaren är i Finland.
Guldgossen är klar med läxorna.
Kakan står i ugnen och jag i köket.

Men lilla Svalan är fortfarande ute och springer, efter 72 minuter.
Är det okej att bli orolig nu?
Kan jag ringa Flätans föräldrar utan att framstå som en hönsmamma? Vilken förevändning ska jag använda? Läxor eller dåligt väder?
Och vad händer om hon inte är hemma hos Flätan utan fortfarande ute och springer? Hur orolig blir jag då?

Update:
Jag ringde. Flätan hade kommit hem men inte haft lilla Svalan med sig. Jag fick fladderfjärilar i magen innan Flätan hann rapportera att lilla Svalan var på väg hem och borde komma vilken minut som helst.
Och nu är hon hemma.

Min älskade dotter! Min fina, söta, rara dotter. Nu ska hon aldrig mer få ut och springa.

Förundersökningsledaren är på väg till Finland.
Guldgossen gör läxorna.
Lilla Svalan är ute och joggar med Flätan.
Jag ska strax dra igång ugnen men har hittat ett svart hårstrå på hakan som måste åtgärdas först.

Förundersökningsledarens väckarklocka väckte oss båda vid fyra. Jag hade inte lyckats somna förrän halv tolv så jag var mer medvetslös än vaken och orkade inte ens formulera ett uppmuntrande “lycka till på färden” utan somnade om innan jag knappt vaknat. Och jag som oroat mig för att tanten i mig skulle vakna för mycket och sedan inte tillåta min kropp att somna om.

I dag är Förundersökningsledaren i Stockhom på kurs. I morgon är han i Finland och träffar kollegor och på tprsdag är han i Stockholm på mässa.

I dag är jag i Lidköping och jobbar. I morgon är jag i Lidköping och jobbar och på torsdag är jag i Lidköping och jobbar.

Även Guldgossen jobbar. Han är på sitt livs första prao/pryo/praktik. (Jag vet inte vad man kallar det nu för tiden.) Han har skaffat sig plats på en spelutvecklare här i stan. I går fick han leta buggar och var mäkta stolt när han kom hem och berättade att han hittat två stycken. (Guldgossen uttryckte sig vackert och konstaterade att “jag har gjort skillnad”.) I dag ska visst Sverige-chefen komma på besök för att titta på en ny produkt så det blir säkert också intressant.

Lilla Svalan ska leka med en kompis i eftermiddag. Jag har redan startat en tvättmaskin och satt den på timer så att den ska vara klar att hängas när jag kommer hem. Sen måste jag baka en långpannekaka till jobbet för på onsdag och torsdag blir det lite barnskjutsning så då hinner jag kanske inte.
På torsdag kanske jag dessutom måste hämta Förundersökningsledaren vid tågstationen så då blir det extra knapert med tiden.

Nåväl, nu har jag koll på de närmaste dagarna och det känns alltid tryggt!

Lilla Svalan gör läxor. Det går inget vidare. Till slut brister det:
-För det första är det jobbigt, för det andra är det tråkigt och för det tredje gillar jag det inte ens.

Till hennes försvar kan sägas att texten om vårblommor hon läser både saknar källhänvisning och är behäftad med faktafel. Till exempel kallar man gullvivor för Sankte Pers Nycklar. Sist jag kollade var Sankte Pers Nycklar en lila orkidé.

I dag har jag varit i kyrkan hela dagen. Först var jag med och fixade fika, sedan var det möte och så bjöd vi på fikat. Efter lite disk och pizzalunch var jag med och kokade 32 liter soppa som ska ska ätas upp nästa fredag.

I dag är det full fart utanför uterummet. Förundersökningsledaren och hans far har lagt betongplattor i rätt höjd på det grus som Förundersökningsledaren körde ut i höstas efter att ha grävt bort all matjord. Vintern har jobbat med oss och hjälpt gruset att sjunka samman och sedan har Förundersökningsledaren hyrt en maskin och packat samman gruset ytterligare. Betongplattorna har tidigare legat som garageuppfart hos farmor och farfar och med hjälp av ytterligare en hyrmaskin och stenmjöl har de nu hamnat på samma höjd och fungerar som underlag för träbjälklaget som nästan redan är på plats.

Medan gossarna jobbat i trädgården har jag jobbat i köket.
Min experimentlusta vaknade när jag hittade en gammal rödbeta i kylskåpet. Jag hade redan tidigare placerat kyckling och potatis på menyn och föreställde mig att jag skulle prova på att steka rårakor. Tyvärr hittade jag bara fem små potatisar så jag fick gå över till ris i stället.
Och vad gör man då med rödbetan?

Jo, jag skalade och skar betan i några stora delar och när jag kokade upp risvattnet lät jag rödbetan koka med i vattnet. Vattnet blev härligt rött. När det var dags för riset att gå i lyfte jag över rödbetsbitarna att koka klart i en egen lite gryta. När riset var klart hade det fått en fin gulorange färg.

Potatisen skalade jag och mandolerade till tunna skivor. Jag skalade även fyra morötter och skar två av dem i långa skivor och de andra två i slantar. Jag skivade också ca 15 cm purjolök och sedan fräste jag på det hela i en skvätt olja. Efter en liten stund saltade jag, la i en hel vitlöksklyfta och en rejäl klick delikatesskryddad tomatpuré. Sedan fick grytan fräsa för sig själv med några omrörningar då och då. Grönsaksfräset var klart när det var mjukt och smakfullt men fortfarande bar lite tuggmotstånd.

Kycklingen skar jag i mindre delar och stekte med curry. Jag kokade också till en påse currysås.
Tillsammans med riset, rödbetan som blivit salt och god och fått lite smör på sig, och det smakfulla grönsaksfräset så blev det en alldeles förträfflig lunch.

Nu har jag varit ute och kastat frisbee med Guldgossen en stund och ska snart fixa till lite äppelpaj som eftermiddagsfika.

Sådärja!
Då var dagens första arbetspass avklarat. Det som jag får lön för.

Nu ska jag iväg och trängas med alla andra i mataffären och sen handla presenter till lilla Svalans födelsedagsvänner.
Sen är det bara hem och laga mat, ta hand om disk, förhöra läxor, tvätta och bygga altan. Jag räknar med ett ungefär lika långt arbetspass som det jag redan utfört.

Vad sägs om lite kylskåpspoesi för att lätta upp torsdagskvällen.
Naturligtvis handlar alla uttryck om mig själv…

För ungefär fyra år sedan lärde jag blogg-känna en kvinna som gick under cybernamnet Rana. Hon verkade sådär härligt spontan och galen och jag fattade genast tycke för henne. Vi blev blogg-vänner och sedan ännu mer vänner. Vi har träffats några gånger och jag kan uppriktigt säga att jag älskar den kvinnan. Vi är så lika, och så olika!

I julas skickade jag ett litet paket som påminnelse om hur vi först träffades.“Rana” är det latinska namnet för groda.Här tror jag färgåtergivningen är någorlunda korrekt.
Rana har svart hår, svartsminkade isblå ögon och en turkosgrön, skimrande själ.Naturligtvis är det lilla hänget en groda på upptäcktsfärd genom livet.Och naturligtvis var jag tvungen att leta upp det mest blingade lilla smyckesfodral jag kunde hitta, för ingen kan blingandest konst så som Rana, som till och med inrett sitt hem med svulstigt röda livmoderlapptäcken på väggarna.

Jag älskar dig Rana!

Det blev naturligtvis pannkaka i dag, vabdagen till ära. Lilla Svalan har ju tidigare annonserat att hon tröttnat på mina pannkakor, men det hade hon totalt glömt bort i dag.

Vi lyxade till det lite och serverade pannkakorna med glass.
Och så tillämpade vi familjen Zätas pannkakor-och-glass-regel som lilla Svalans så förtjänstfullt satte på pränt för några år sedan.